Search Results

Skara, Lewerentzka boktryckeriet, 1819. 8:o. (2),50 s. Häftad, oskuren och delvis ouppskuren i enkelt brunt pappomslag från 1800-talets slut med handskriven titeletikett på framsidan. Några enstaka små bläckrättelser på s. 22-23, en reva i nedre marginalen på s. 43 och ett litet hål med några bokstavsförluster på s. 49. Från Ericsberg. Hebbe Den svenska lantbrukslitteraturen 511. Sallander Litteratur om Västergötland 138: ”sällsynt och sökt”. Sven Brisman (1752-1826) är kanske mest känd för sitt engelsk-svenska lexikon som han gav ut när han var bosatt i Greifswald. Sedermera återflyttad till Sverige, hamnade han så småningom på Grunnevalds säteri, inte långt från Tidaholm i Västergötland. Han skrev under sina sista år ett antal böcker om lanthushållning, varav den sista var ”Landtmannens wän, innehållande upplysningar och råd i landthushållnigen” 1822. ”Svenskt biografiskt lexikon” skriver att ”Måhända ligga sålunda personliga erfarenheter bakom B:s försök att med nationalekonomiens, hjälp reda upp betryckets orsaker i den lilla ganska givande skriften »Ett decennium i Vestergötland» (1819)” eftersom han 1813 sannolikt på grund av konjunkturerna tvingats sälja sin gård i Västergötland.

Sthlm, A. Holmerus, 1772. 8:o. 70 s. vvTagen ur band. Gamla stänkta snitt. En liten rostfläck i övre marginalen på s. 35-36. Bra ex. Klemming Sveriges dramatiska litteratur s. 98.

Strängnäs, C. E. Ekmarck, 1834. 8:o. 55,(1) s. + BERNEAUD, ARSENNE THIEBAUT de. Beskrifning om ön Elba. Med ett tillägg från en anonym resebeskrifning. Ifrån tyskan. Med en charta öfver ön. Sthlm, Strinnholm & Haeggström, 1814. 8:o. (4),56 s. & 1 utvikbar grav. karta. + (SIMMONIN, ANTOINE JEAN BAPTISTE) De tre sista månaderna af kejsar Napoleons lefnad. Efter tillförlitliga handlingar beskrifne af S***. Öfwersättning. Sthlm, H. A. Nordström, 1823. 8:o. 51 s. Samtida hfrbd med sparsamt guldornerad och blindpressad rygg med titeltexten: ”Diverse”. Grönstänkta snitt. Ryggen blekt. Några enstaka småfläckar i första arbetet. Andra arbetet med några lagerfläckar och en liten fläck i marginalen på s. 45-56 som fortsätter i ytterkanten på kartan och på titelbladet till påföljande arbete. Tredje arbetet har två små hål i s. 51 med en bokstavsförlust. Bra samlingsband från Östanå. Översten och greven Friedrich Ludwig von Truchsess-Waldburg var utnämnd att såsom preussisk kommissarie följa Napoleon på resan.

Sthlm, R. Ecksteins tryckeri, 1815. 8:o. (2),45 s. Lätt nött marmorerat pappbd med svart titeletikett. Inlagan med enstaka obetydliga fläckar och några råkanter. Allt som utkom och delvis tidigare publicerad i ”Allmänna journalen” 1814. P. A. Wallmark (1777-1858) bibliotekarie och senare chef för Kungliga biblioteket. Han blev kronprins Karl Johans lärare och dennes lojale anhängare. I sitt eget blad, ”Journal för litteraturen och theatern”, bekämpade han liberalism och nyromantik. Som ”Posttidningens” och ”Statstidningens” utgivare gjorde han Svenska akademien stora tjänster men belönades aldrig med inval.

Uppsala, Wahlström & c., 1858. 8:o. (4),51,(1) s. Marmorerat pappbd med svarta titeletiketter (Arne Nilsson). Något bruntonad. Fuktrand i titelbladets yttre marginal. Namnteckning G. W. Björnberg. Översättaren var ”lärare i veterinär och zoologi vid Ultuna landtbruks-institut”. Inte mindre än fem olika svenska upplagor av Rareys ”The Modern Art of Taming Wild Horses” utkom under året 1858. Av dessa var åtminstone tre helt skilda översättningar. Det amerikanska originalet utkom 1856. John S. Rarey (1827-66) var son till en hästuppfödare i Ohio och lärde sig tidigt konsten att tämja vilda och argsinta kusar. Med tiden blev han vida berömd för sina kunskaper och kom att anses som ”one of the greatest horse trainers in American history”. Hans förbluffande hästtämjarkonster förevisades för bland andra drottning Victoria.

Linköping, A. Petre, 1827. 8:o. 30 s. Enkelt marmorerat pappbd från senare delen av 1900-talet. Några små fläckar och smärre pappersförluster på främre pärmen. Fin inlaga med en del råkanter i nedre marginalen. Titelbladet aningen lagerfläckigt och med en gammal bläcknumrering i övre marginalen. Hebbe Den svenska lantbrukslitteraturen 2424. Bibliotheca danica II:304 för ”Anviisning til at kjende og behandle quærke, hestekopper och snive” utgiven i Köpenhamn 1801.

Sthlm, 1942-81. 523 + 525-935 + 496 + 691 + 274,(1) + 436,(1) + 564 + 535 + 707 + 713 s. Komplett svit om tio lite olika ohfrbd. De sex inledande volymerna ngt nötta och med lite repiga ryggar. De fyra avslutande med skyddsomslag. Volym 3 med stötskada överst på främre pärmen. Volym 7 med pappersförluster i skyddsomslaget. Guldtrycket på ryggen till volym 9 är snett och volym 10 med bågnade pärmar. Allt som utkom av detta standardverk rörande svenska författare och deras produktion.

Sthlm, C. Deleen, 1828. 8:o. (2),98 s. Häftad och oskuren i samtida gråpappomslag. Trasig ryggpapp. Enstaka fläckar. Svag fuktfläck i nedre marginalen på sista sidan men starkare fuktfläck där på bakre omslaget. Dedikation från författaren till herr Gust. Benedicks på försättsbladet. Separatupplaga ur ”Svenska akademiens handlingar”. Talarens ämne är en minnesteckning över Johan Adam Tingstadius, företrädaren på akademistolen. Denne nämns först på sidan 20 efter en inledning om vitterheten, akademien och Gustav III. Svar av Johan Olof Wallin från sidan 91. Carl Gustaf von Brinkman (1764-1847) var ämbetsman och diplomat, ledamot av både Svenska akademien och Vetenskapsakademien. Han debuterade som skönlitterär författare i Tyskland redan 1789 under pseudonymen ”Selmar”. På svenska framträdde han inte i vittra sammanhang förrän i mitten av 1820-talet och är mest känd som vän till Tegnér och andra författare. Brinkman var också en ivrig bok- och autografsamlare och byggde upp en av de finaste bok- och handskriftssamlingarna som funnits i Sverige. Biblioteket donerades efter hans död till Uppsala universitetsbibliotek och hans stora handskriftssamling placerades hos Trolle-Wachtmeister på Trolle-Ljungby i Skåne. Gustaf Samuel Benedicks (1798-1838) var son till juveleraren och bruksägaren Michael Benedicks och skötte en period familjens bruk i Gysinge. Brinkman umgicks med familjen, inte minst med Gustaf Benedicks svägerska Josephine.

Uppsala, J. Edman, 1788-99. 4:o. (4),25,(1) + (2),29-36 + (2),37-44,(2) s. Tre oskurna häften. Del III inledningsvis med fuktrand i övre hörnet. Titelbladet till del III lätt solkigt i marginalen. Bra ex. ur L. F. Rääfs bibliotek. Marklin 126-27 respektive 1. Setterwall 6016. Bygdén Landskapet Uplands och Stockholms stad s. 90. Allt som utkom. Med en hyllningstext på engelska av ”C. M. B.” Om Storkyrkan eller S:t Nicolai kyrka, Stockholms äldsta församlingskyrka. Avhandlingen redogör för dess historia från den ursprungliga kyrkan, uppförd under Birger Jarls regering, till samtiden. Innehåller bl.a. ett herdaminne och flera längre avsnitt på svenska.

Örebro, N. M. Lindh, 1820. 8:o. (2),92,(2) s. Häftad och oskuren i något nött samtida gråpappersomslag. Omslaget med ett par småfläckar. Ouppskuren på s. 82-83. Enstaka lagerfläckar. Med C. O. Palmstjernas namnteckning. Bra ex. Hebbe Den svenska lantbrukslitteraturen 94. Blomqvist Mat och dryck i Sverige s. 266. Andra utökade upplagan utkom 1829. I korta notiser behandlas bland annat barnarbete, blomsterkrukor, bröd, enbärsmos, gäss, jäst, kålrötter, liktornar, renlavar, syrsor, timotej, vägglöss och ärtor enligt det avslutande registret. Carl Otto Palmstjerna (1790-1878) var bland annat militär och politiker samt finansminister 1851-56. Han var även en aktiv lanthushållare och godsägare.

Härnösand, Nordinska tryckeriet, 1811. 4:o. (4) s. Stort oskuret ex. med en del brunfläckar i yttersta marginalerna. ”Natten sitt flor öfver nejderne breder: –”. Den döda var född Salin 1744 och gifte sig 1770 med Andreas Nensén (1734-1822) som vid denna tid var prost i Själevads församling i Härnösands stift. Deras yngsta son Jonas Nensén blev kyrkoherde i Dorotea församling och ”känd som upphovsman till den i UUB förvarade N:ska handskriftssamlingen, som innehåller uppteckningar rörande samiskt, svenskt och finskt folkliv” enligt ”Svenskt biografiskt lexikon.

Lund, C. G. Berling, 1778. 4:o. 11,(1) s. & 1 grav. plansch. Häftad. Oskuren. Bläckfläck i övre marginalen på titelbladet. Bra ex. Marklin Catalogus disputationum 94. Cappelin Hvar finns Skåne beskrifvet s. 126. Hebbe Den svenska lantbrukslitteraturen 2102. Planschen, som avbildar ”sädesharpan”, d.v.s. en sädesrensare, är graverad av C. P. Nijnbergh efter en förlaga av A. Kastman. Trozelius presiderade samma år för en avhandling om den engelska sädesharpan.

Sthlm, B. M. Bredberg, 1846. 8:o. (8),126,(2 blanka) s. Häftad och ouppskuren i grönt tryckt omslag. Obetydligt lagerfläckig. Fint ex. Hebbe Den svenska lantbrukslitteraturen 1839.

Örebro, 1866-68. XII,608 + VIII,546 + VIII,524 + VII,(1),471 + VII,(1),455 s. + Register till B. E. Malmströms Svenska vitterhetens historia. Örebro, 1869. (4),39 s. Fem fina svarta hfrbd med guld- och blindornerade ryggar samt vackert marmorerade snitt. Bruntonat efter tidigare ilagt papper på s. 209 i del V. I övrigt ren och fin inlaga. Namnteckning på sista delens försättsblad. Stilig svit. Samlade skrifter I-V. I: Stjernhjelm-frihetstiden. II: Gustaf III och hans tidehvarf. III: Leopold, Rosenstein, Adlerbeth och Ehrensvärd. IV: Striden mellan gamla och nya skolan. I. V: Striden mellan gamla och nya skolan. II. ”Svenskt biografiskt lexikon” skriver: ”Efter hans död utgavs dessa föreläsningar av C F Bergstedt [...] under titeln Grunddragen af svenska vitterhetens historia. Verket är inte bearbetat för publicering utan är närmast föreläsningskoncept med ofta oformligt långa citat och referat. Grundforskning var inte M:s sak – han säger själv att han redogör ’för vad andra gjort i detta ämne’. Värderingar och omdömen är däremot M:s egna, ofta högst subjektiva. Urvalet av de författare som behandlas är ibland godtyckligt; Bellman och flera andra diktare som M ansåg att Atterbom sagt tillräckligt om i Svenska siare och skalder går han snabbt förbi. Leopold och hans kamp mot nya skolan får brett utrymme. Kapitlen om den tyska romantiken och dess avläggare i Sverige är starkt polemiska och omdömena inte sällan partiska; om Atterbom heter det att ur hans penna flutit ’många plattheter, svulstigheter och obegripligheter’. Mer balanserad är den på M:s egna undersökningar byggda behandlingen av frihetstidens och den gustavianska tidens författare och press. Men i stort sett har M:s verk numera främst lärdoms- och litteraturhistoriskt intresse”.

Nyköping, P. E. Winge, 1818. 8:o. (16),160 s. Häftad och oskuren i samtida gråpappersomslag. Omslagets rygg saknar den nedre tredjedelen. Småfläckar i yttermarginalen på de första och sista sidorna. Avslutande blad ngt lagerfläckiga. Från Näfveqvarn. Med stpl, numrering och gallringsstpl från Sigtunastiftelsen. Bibliotheca danica V:230. Översatt av J. F. von Köhler. Med subskribentlista. Historik över ryska tsaren Alexander I:s regeringstid fram till författarens samtid. Den danska författaren Jens Kragh Høst (1772-1842) vistades periodvis i Sverige.

Sthlm, L. Salvius, 1767. 8:o. 14,(1) s. Med en helsides träsnittsillustration på den opaginerade sidan. Häftad. Någon enstaka obetydlig småfläck. Fint ex. Lundberg Sveriges ichthyologiska literatur s. 50. Publicerades första gången i ”Vetenskapsakademiens handlingar” 1761. Författaren var borgmästare i Linköping.

Sthlm, 1883. (2),13,(1),XXVII,(1),736,(2) s. & 1 plansch & 2 porträtt. Bra blått hklbd (B. L. Hermansson, Hjo). Omslaget medbundet, varav det främre lite lagat. Inlagan i huvudsak ouppskuren. Några enstaka småfläckar. Med en fuktrand i övre ytterhörnet i senare delen av volymen och starkast mot slutet. Med gåvotillskrift från ägaren Carl Edvard Ekman till Gustaf Ekman på främre omslaget. Almquist Sveriges bibliografiska litteratur 4181: ”Samlingen såldes 1904 till Norrköpings stadsbibliotek för 30,000 kr”. I detta exemplar återfinns även det franska titelbladet och en extra inledning på franska samt två planscher. Med en historisk inledning av katalogisatören. Biblioteket byggdes upp av familjen De Geer och tillhörde vid denna tid familjen Ekman. Planschen avbildar en vy över Finspång och porträtten föreställer Louis De Geer respektive Carl Edvard Ekman.

Örebro, A. Bohlin, 1868. VIII,584 s. Rött klbd från 1900-talets andra hälft med guldlinjerad rygg, stänkta snitt och medbundet omslag. Några sidor missfärgade av de många bilagda tidningsurklippen. Liten blå förlagsstämpel på såväl främre omslaget som titelbladet. Ågren Svensk biografisk uppslagslitteratur 1118. Setterwall Svensk historisk bibliografi 4379. Molér Bidrag till en gotländsk bibliografi 341. Ett supplement utkom 1892. Författaren skriver i sitt företal: ”Det är icke intresset för namn och årtal, som föranledt detta arbete, utan önskan att lemna ett, om än ringa, dock måhända icke alldeles ovigtigt bidrag till kännedomen om så väl presterskapet i Visby stift, som det religiösa och sedliga tillståndet samt den intellektuella bildningen under de tre sista seklerna”.

Uppsala, J. Edman, (1782). 4:o. 16 s. Tagen ur band. Med Eywind Hasslers diskreta namnteckning i blyerts. Marklin Catalogus disputationum 22. Moström Torbern Bergman. A bibliography of his works 199.

Sthlm, J. P. Lindh, 1792. 8:o. 45,(2) s. Tagen ur band. Fukt- och småfläckar här och var, bl.a. på titelbladet och sporadiskt i övre marginalen mot slutet. Titelbladet med bläckfläckar och liten pappersförlust samt en beskuren samtida anteckning: ”Köpt i Stockholm Armfelt”. Hebbe Den svenska lantbrukslitteraturen 1809. Senare upplagor utkom 1794 och 1799. Detta är den första.

Sthlm, A. J. Nordström, 1796. 8:o. 88 s. Tagen ur band. Gamla rödstänkta snitt. Lätt lagerfläckig, mer på titelbladet. Författaren, sedermera prost i Örebro, hade ett minst sagt dramatiskt livsöde. Johan Widén (1739-1813) hade 1792 dömts till döden, vanärats och tvingats i landsflykt efter att, enligt Svea hovrätt, ha chikanerat förmyndarregenten, hertig Karl, som tillträtt efter mordet på Gustav III, och i mer eller mindre förtäckta ordalag ha förebrått ”hans kongl. höghet delaktighet i konungamordet”. Widén dömdes till döden, men domen mildrades till avsättning från ämbetet och landsflykt på livstid. Landsförvisningen tillbringades i Köpenhamn, men redan 1796 när Gustav IV Adolf blev myndig, fick kyrkoherden genom kunglig resolution tillåtelse att flytta hem igen, vilket han också gjorde. Man kan väl antaga att Widén skrivit detta arbete under sin landsflykt och i förordet ger han en släng till de ”borgerliga myndigheterna”: ”Herrans regeringssätt och lagar passa icke för högmodige herrskesjuke, egennyttige och wällustige. Långt ifrån at följa dem, hafwa de mägtigare i regerings- och läro-stånden mångestädes liksom förenat sig, at dels hålla allmänheten i okunnoghet om dem, dels föregifwit at de endast och allenast angino det israeliska folket och woro olämplige för andra, men i det stället upfunnit den falskaste statskonst och de obilligaste lagar til mänsklighetens förtryck, samt betjänt sig af de grymmaste och skändeligaste medel til sine orena afsikters winnande”.

Uppsala, typis Wernerianis, (1724). Liten 8:o. (8),54,(6) s. Tagen ur band. Gamla infärgade snitt. Delvis lite lös i häftningen. Titelbladet med vikt övre hörn. Med enstaka fläckar. Samtida tillskrift ”herr Frijberg” på titelbladet. Sista sidan delvis lite solkig. Lidén 103. Hyllningar av B. Piscator, Nic. Brelin, Eric Venerlind och Joh. Gabriel Geringius. ”Huru påfwen med sin munckar samt widskepligt folck/ som man seer hans dårhetz tolck/ fåfängt i sin andacht prunckar/ då I oss herr Frykman teer eder kransen Phoebus gjer” skriver Geringius. Om flagellanternas historia i den katolska kyrkan, vilken tog sin början 1260 i Perugia. Störst utbredning fick flagellanterna efter digerdödens härjningar vid mitten av 1300-talet. De uppträdde då i formliga processioner och framkallade mycken förargelse samt fördömdes av flera påvar, bland andra Clemens VI (1342-52). Flagellantrörelsen förbjöds 1417 på konciliet i Konstanz.