Search Results

Helsingborg, 1883. 312 s. & 2 stora utvikbara tryckta stamtavlor & 1 plansch. Brunt hfrbd med guld- och blindornerad rygg (Carl Lund, Stockholm). Svagt stänkta snitt. Ryggen obetydligt nött och blekt. Med några diskreta markeringar i texten. Mindre revor i stamtavlorna. Tidningsurklipp löst bilagda liksom ett tackkort för uppvaktningen på 70-årsdagen från författaren. Med Gustaf Elgenstiernas guldpressade pärmexlibris. En anteckning på försättsbladet att boken inropats på auktion 1955. Almquist Svensk genealogisk litteratur 317. Planschen föreställer 3 släktvapen. Uppdelad i fyra avdelningar: ”Munthe-slägtens äldsta historia”, ”De första slägtleden i Norden [...] samt skånska grenen”, ”Svenska grenen” och ”Norska grenen”. Gustaf Elgenstierna (1871-1948) var posttjänsteman, genealog och en tid bokauktionskommissarie i Stockholm. Mest känd är han för ”Den introducerade svenska adelns ättartavlor” som utkom i nio volymer 1925-36. Han hade ett mycket omfattande bibliotek, inte minst rörande svensk genealogi och personhistoria, vilket såldes på auktion 1955.

Sthlm, Ecksteinska boktryckeriet, 1820. 8:o. (2),37 s. Häftad, oskuren och mestadels ouppskuren i samtida gråpappersomslag. Genomgående gultonad fuktfläck nederst i marginalen, sidorna 14 och 15 med liten sotfläck respektive litet bläckstänk på samma ställe. Med överstruken gammal namnteckning (F. Hintze?) på omslagets framsida och Waldemar Ditzingers exlibris på dess insida. Översatt av Christina Charlotta Ulrika Berger, född Cronhielm (1784-1852).

Sthlm, Strinnholm och Häggström, 1814. 8:o. (6),XIII,(1),(2),397,(1) + (2),376 s. Svart halvsaffianbd från 1800-talets första hälft med guldornerad rygg. Blåstänkta snitt och regnbågsfärgat läsband. Några minimala maskhål i bakre falsen. Stötta pärmhörn. En understrykning i grönt på huvudtitelbladet. Ställvisa lagerfläckar i del II och fler fläckar i ark 24 s. 209-24. Tillskrift på försättsbladet: ”Denna bok har jag fått på min födelsedag d. 2 febr. 1884 af Nils Englund. Uppsala. August Bondeson”. Med huvudtitelbladet i början. Völschows avskriftssamlingar är en av huvudkällorna till Bellmans diktning. På sidan 250 i del II finns tre dikter numrerade 62-64 ”Till C. M. Völschow på Mathiaedag 1789” följd av ytterligare två dikter till densamma. Dikten nr 108 på sidan 351 i andra delen har titeln ”Hos Völschow, 1780, vid ett åskväder”. August Bondeson (1854-1906), författare, folklivsskildrare och läkare, fick boken på sin trettioårsdag. Krönet i Bondesons författarskap utgör det fiktiva memoarverket ”Skollärare John Chronschoughs memoarer”. Det följer en torparson som fick möjlighet att utbilda sig vid folkskollärarseminariet i Göteborg på 1860-talet och hans utveckling till självgod besserwisser.

(Sthlm), sahl. J. Billingsleys änckia, (1696). 4:o. 64,(11) s. Tagen ur band, med senare ryggremsa av gråpapper. Gamla stänkta snitt. Delvis nära skuren i övre marginalen så att översta radens text snuddas. Fläckigt titelblad. Några samtida understrykningar i texten. Med Daniel Swebilius namnteckning. Med personalier på de första tio opaginerade sidorna. Magnus Danckwardh (1648-96) föddes i Norrköping och gjorde en ämbetsmannakarriär som avslutades med tullförvaltaretjänsten i Kristianstad, vilken han lämnade för att bosätta sig i Stockholm 1691. Samuel Törling (1662-1718) studerade i Uppsala, prästvigdes av Spegel i Linköping 1693, verksam som präst vid Livgardet från 1695, kyrkoherde i Maria Magdalena från 1705 och utnämndes till pastor primarius i Storkyrkan 1712. Den tidigare ägaren Daniel Swebilius (1661-1718) var brorson till ärkebiskop Olof Swebilius och kyrkoherde i Åby samt begravd i Kalmar domkyrka.

Lund, ex officina Berlingiana, 1824. 4:o. 16 + (2),17-28,1-14 s. Häftad. Titelbladet till del I ngt bruntonat och med små pappersförluster i yttermarginalen. Med Knut Tallqvists exlibris på baksidan av titelbladet. Marklin Catalogus dissertationem 5-6. På s. 19-24 återfinns poemet ”Moallaka” i svensk översättning och den avslutande pagineringsföljden utgörs av det arabiska originalet.

Sthlm, J. P. Lindh, 1805. 8:o. (2),XVI,I-XXXI,(1),196 s. & 3 utvikbara grav. plr. Häftad, oskuren och ouppskuren i samtida gråpappersomslag med småskavanker på ryggen. Lös i häftningen i början och i slutet. Något lagerfläckig i början och mot slutet, annars huvudsakligen ren inlaga. Bra ex. Bring Itineraria svecana 340 uppger felaktigt fyra planscher. Med förord av Daniel Melanderhjelm. Expeditionen gjordes för att kontrollera Maupertuis mätningar från 1736. Jöns Svanberg (1771-1851) var astronom vid Vetenskapsakademien och från 1811 professor i matematik vid Uppsala universitet. Han var även med och grundade Uppsala simsällskap! ”Svenskt biografiskt lexikon” skriver: ”S kom själv från Tornetrakten, vilket var en anledning till att han ansågs lämplig som expeditionsledare. Han var också en utpräglad matematisk begåvning. [...] En internationellt uppmärksammad geodetisk mätning var, hoppades man, den typ av projekt som skulle kunna bidra till att vända en sedan länge nedåtgående trend inom de matematiska vetenskaperna i Sverige. S tycktes vara som klippt och skuren att leda inte bara mätningen utan även den framtida vetenskapliga utvecklingen i landet. Rekognosceringar skedde 1799 och två år senare påbörjades själva mätarbetet. Vid mätningen användes ett hypermodernt vinkelmätningsinstrument, en s k bordacirkel, som under 1790-talet utprovats i samband med de geodetiska arbeten som utfördes i Frankrike för att bestämma meterns längd. Melanderhielm och S stod båda i kontakt med metermätningarnas ledare Jean-Baptiste-Joseph Delambre, tidens främste geodet. Denne gav både moraliskt och vetenskapligt stöd; de svenska mätningarna skulle bli användbara som ett led i att förbättra den allmänna geodesin och de var strålande reklam för fransk vetenskap och mätteknik, också för att S som en av de första utanför Frankrike konsekvent använde metersystemet. Den bok där resultaten 1805 redovisades var också författad på franska, och 1806 belönades S med Franska institutets astronomiska guldmedalj”.

Västerås, J. L. Horrn, 1776. 8:o. 16 s. Tagen ur band och insatt i nytt marmorerat pappomslag med svarttryckt titel på frampärmen. Enstaka småfläckar. Några små bläckfläckar i titelbladets övre marginal. Hebbes Den svenska lantbrukslitteraturen 1622. Första upplagan trycktes i Västerås 1759. Detta var Björkströms enda tryckta skrift.

Grand-Montrouge, Paul Schmidt, 1891. (2 blanka,6),249,(3 blanka) s. Brunt halvmarokängbd med upphöjda bind och linneklotklädda pärmar (Levins bokbinderi). Brunt övre snitt. Omslaget medbundet, det bakre aningen solkigt. Ryggen obetydligt blekt och med några små repor. Bra exemplar med Signe och Henrik Svanfeldts exlibris. Zetterlund I:53. Författaren själv refererar lite nedlåtande till sina svensk-romanska kulturhistoriska uppsatser från den här tiden som ”lärdt knåp” som han sysselsatte sig med när inspirationen tröt i arbetet med romanen ”I havsbandet”. Senare bedömare har dock tillerkänt dem ett betydligt större värde än många av hans övriga vetenskapliga försök. Bland annat under inflytande av Frankrikevännen Nietzsche överger Strindberg sitt Tysklandssvärmeri till förmån för Frankrike, och försöker dra nytta av Frankrikeintresset som skapats i och med 100-årsjubileet av franska revolutionen. Strindberg erbjöd först boken åt Bonniers. Han kallade den för en ”maskerad diatrib mot das Preussenthum”, och menade att den skulle vinna Albert Bonnier hederslegionen, ”en liten restitution” för ”de skamfilningar man bestått [honom] [...] för mitt författeris skull”. Albert Bonnier avböjde dock både boken och hederslegionen: ”Jag är och förblir alldeles kallsinnig för dylika prydnader”. Strindberg lät sig inte nedslås utan såg istället till att boken gavs ut i Paris, där den också kom att röna viss uppskattning. Uppsalakällarmästaren Henrik Svanfeldt (1876-1964) byggde upp en mycket stor strindbergianasamling, den såldes i sin helhet till Johan Lagergren, som byggde vidare på den. Lagergrens samling såldes slutligen på auktion hos Libris auktioner 1982.

Uppsala, J. F. Edman, 1798. 8:o. XXXI,(1),508 s. & 2 utvikbara grav. plr. Något nött samtida hfrbd med guldlinjerad rygg och ljusbrun titeletikett. Stänkta snitt. Lätt avnötta pärmkanter och stötta pärmhörn. Ett fåtal småfläckar. Några små understrykningar och markeringar i blyerts. Liten reva i andra planschens yttermarginal. Namnteckning Carl E. Himberg på titelbladet. Försättsbladet med bortklippt namnteckning överst samt därunder Gerhard Westfelts namnteckning från 1847. Bra ex. Krok Bibliotheca botanica suecana 3. Första upplagan utkom 1792, en tredje 1816, utökad med norska växter, 1816. Den första planschen är signerad P. Lundmark. Liljeblad föreslår bland annat att herbarier bör sammanställas i varje kyrka så att resande och allmänhet ska kunna lära känna den lokala floran, och ”hvad vore angenämare än at rikets ungdom vid scholor och gymnasier häruti handleddes och under sina lediga sommar-månader gjorde små samlingar på det de sedan, då de blifva präster och allmänhetens ledare, kunde undervisa sina åhörare i tillämpningen af skaparens dråpeliga verk!” ”Svenskt biografiskt lexikon” skriver: ”i stort en översättning av Linnés Flora Suecica men med ökat artantal o uppställd enligt ett av L till 16 klasser reducerat linnéanskt sexualsystem. Floran blev betydelsefull som en under några decennier av både fackmän o amatörer allmänt begagnad lärobok, kanske framförallt för att den möjliggjorde växtstudier även för inte latinkunniga. [...] L skapade sv botaniska termer som i stor utsträckning alltjämt är i bruk, medan av honom skapade sv växtnamn ibland var mindre lyckade”.

Sthlm, A. Bonniers boktryckeri, 1872. 8:o. (2),28,(2 blanka) s. Häftad med citrongul samtida ryggremsa. Titelbladet och sista blanka sidan obetydligt lagerfläckiga. Framlades på Kemiska lärosalen i Uppsala den 21 maj 1872. Med en kort historisk exposé i början, från Scheeles upptäckt av volframsyran i mineralet tungsten 1781. Gustaf de Lavals (1845-1913) disputation och början på en enastående karriär som forskare, uppfinnare och bolagsbyggare.

Sthlm, 1943. 96 s. Ljusbrunt marmorerat skinnbd med upphöjda bind, förgyllda pärmlinjer och helt guldsnitt. Något blekt och lite nött rygg. Liten fläck upptill på s. 2. Med hälsning i bläck daterad 19/12 43. Utgiven av Sveriges filatelist-förening. Tryckt i 10 numrerade exemplar, varav detta är nr 6 och särskilt iordningställt för Bertel Taucher. Sidorna 91-96 är utan text och avsedda för egna anteckningar. Förtecknar över 200 olika tillfällighetsstämplar till exempel ”Expositionen” 1866, ”Sjöpostexpeditionen 70, M/F Gripsholm”, ”Stockholms-utställn” 1930 och ”Stockholm-Newyork 1929, Luftpost”.

Uppsala, H. Curionis, (1662). 8:o. (12),661,666-67,664-65,670-71,668-69,674-75,672-811,(8,1 blank,2),1-50 s. Samtida ngt solkigt pergamentband med handskrivet författarnamn på ryggen. Frampärmen med brun fläck vid ryggen. Enstaka lagerfläckar. Titelbladet lätt solkigt i yttermarginalen. En rostfläck på sista sidan. Svårläst samtida namnteckning på titelbladet, delvis bortskrapad namnteckning från 1708, M. Fremlings namnteckning från 1797, Peter Dahls dito från 1820 och Gunnar Carlquists förvärvsanteckning från en bokauktion i Lund i november 1910. Collijn Sveriges bibliografi 1600-talet 529. Warmholtz Bibliotheca historica Sueo-Gothica 2518, noten. Den andra pagineringsföljden med ”Observationes et notæ historicæ”. Första upplagan utkom 1654. Det här är den andra som är väsentligt utvidgad. En tredje trycktes 1676. Lindroth har beskrivit Loccenius arbete om det svenska rikets historia som ”en naken och osmyckad politisk krönika, påfallande fri från värderingar och pekpinnar”. I 1654 års upplaga fick den götiska historieromantiken litet utrymme då Loccenius föredrog att beskriva den tid om vilken trovärdiga källor fanns att tillgå. I 1662 års utvidgade upplaga återfinns emellertid en nyskriven inledning om Sveriges äldsta sagokungar hämtad från Johannes Magnus, något som Lindroth tolkar som en eftergift till det rådande götiska idéklimat som sanktionerades från officiellt håll. Lindroth sammanfattar: ”Det var Loccenius som gav den första kritiska och sovrade bilden av de svenska hävderna på latin för en europeisk publik”. Matthias Fremling (1745-1820) var professor i filosofi vid Lunds universitet och Tegnérs lärare.

Sthlm, J. L. Horrn, 1736. 8:o. (28),243 s. Titelbladet tryckt i rött och svart. Samtida nött hfrbd med upphöjda bind. Senare brun titeletikett och tilltryckt årtal i guld nederst på ryggen. Blåstänkta snitt. Rygg och pärmar senare lackade. Nötta falsar och avnötta nedre pärmhörn. Namnteckning ”Absson Hülphers” från 1765 jämte prisanteckning. Fredrik Vult von Steijerns grav. exlibris och diskreta inköpsanteckning i blyerts på bakpärmens insida. Tryckt dedikationsdikt av boktryckare Horrn till Carl Gyllenborg i början samt därefter hyllningsverser till författaren av A. O. Rhyzelius, Johan Göstaf Hallman och Ingemar Tengblad, vilken avslutas med en mycket vacker träsnittsvinjett föreställande en ängel som bär olivgrenar. Handelsmannen i Västerås Abraham Abrahamsson Hülphers (1734-98) var en av de flitigaste och mest betydelsefulla topografiska författarna i Sverige under 1700-talet samt Västerås ledande tillfällighetspoet under århundradets andra hälft. Delar av hans omfattande boksamling skänktes till Västerås stiftsbibliotek och andra delar såldes på auktion 1805. Enligt blyertsanteckningen köptes boken på auktion i Uppsala 1902 och hade enligt uppgift tillhört perukmakare Kjellbergs bibliotek. Fredrik Vult von Steijern (1851-1919) var till en början musikrecensent på ”Dagens nyheter” men skaffade sig med hjälp av Rudolf Wall aktiemajoritet i tidningens bolag och efterträdde denne som chefredaktör och senare även som vd. Han skulle också komma att bli en av Strindbergs vänner och finansiärer. Vid sidan av arbetet på tidningen samlade Vult von Steijern böcker och skapade ”ett af de mest utvalda och gedigna privatbibliotek, som någonsin en svensk samlare hopbragt”, med bland annat märkliga samlingar av Birgitta-, Goethe- och Wagnerlitteratur samt imponerande avdelningar svensk historia, topografi och vitterhet. Han var en flitig kund hos Gustaf Hedbergs bokbinderi som med all sannolikhet varit ansvariga för detta bands renovering..

Sthlm, Kongl. tryckeriet, 1783. 4:o. (4),35 s. Tagen ur band och insatt i ett fodrat brunt stänkdekorerat omslag. Enstaka småfläckar. De första bladen med liten fläck i nedre marginalen och liten ljus fläck i texten på s. 7. Bibliotheca Rudbeckiana 1515. Komiskt epos som inspirerats av Hofmanska upproret i Västergötland 1766 och boråsarnas försvar mot Hofmans bondehär. Schück skriver i sin litteraturhistoria att ”det, som särskilt tyckes hava roat Rudbeck, var det martialiska lynnet hos boråsarna” och menar att poemet ”onekligen är en bland de bäst lyckade dikter, som finnas från denna tid.” Olof Rudbeck den yngste (1750-77) var kanslist i Riksarkivet och sonsons son till ”Atlanticans” författare. Han författade ”Boråsiaden” som sjuttonåring, men omarbetade den av politiska skäl före utgivningen av första upplagan 1776. Nya upplagor utkom 1820, 1833-34, 1896 med flera.

Amsterdam, chez P. Mortier, 1750. 8:o. (12),379 s. Titelsidan tryckt i rött och svart. Mörkbrunt hfrbd från mitten av 1800-talet med guldornerad rygg och rödstänkta snitt. Bra inlaga med endast någon enstaka obetydlig fläck. Från Biby.

Helsingfors, 1951-59. 776,(1) s. Grönt hklbd med guldlinjerad rygg, linnepärmar och stänkta snitt (Oscar Engdahl, Lund, 1968). Med obetydligt blekt rygg. Ur Christian Callmers bibliotek. Helsingfors universitetsbiblioteks skrifter XXII. Avslutas med rättelser och tillägg samt register. De över 2000 posterna innehåller även en stor mängd biografiska uppgifter och flera användbara personregister. Rör även ett stort antal i Sverige verksamma personer, både bland de omskrivna personerna och författarna.

Sthlm, R. Wall, 1845. 8:o. (2),167,(1 blank,5) s. & 1 litograferat notblad. Samtida svart hfrbd med guld- och svartpressad ryggdekor samt sprängda snitt. Hårt nötta men hela falsar. Stötta pärmhörn. Delvis bruntonad och lagerfläckig med flera fläckar i övre marginalen på s. 18-25. Flera vikta övre hörn. Från Eka och Säbylund med en namnteckning ”Marianne” [Oxenstierna]. Leijonhufvud & Brithelli Kvinnan inom svenska litteraturen s. 87. Klingberg & Bratt Barnböcker utgivna i Sverige 1811. Almquistiana 293. På omslaget - vilket saknas här - står även ”Med en musik-bilaga af E. G. G.”, d.v.s. Erik Gustaf Geijer, vilken tillhör en av hans här avtryckta dikter, ”Arbetarens visa”. Antologin innehåller, vid sidan av en egen dikt av Hebbe och några folkvisor, även verk av till exempel Franzén, Tegnér (bland annat en tidigare otryckt dikt), Atterbom, Euphrosyne, Nicander, Thomander, Runeberg, Almquist (tidigare otryckt) och Sätherberg. Marianne Oxenstierna (1836-55) levde på Eka i Uppland. Hennes pappa dog 1839 och hennes mamma Eugenia von Essen gifte om sig med Axel Lewenhaupt och ärvde Säbylunds fideikommiss dit hon förde delar av biblioteket på Eka.

Sthlm, 1958. 252 s. + Bokvandringar. Uppsatser om böcker och boksamlare under redaktion av J. Viktor Johansson. Sthlm, 1945. 343 s. + Svenska bibliotek under redaktion av J. Viktor Johansson. Sthlm, 1946. 339,(2) s. + JOHANSSON, J. VIKTOR. Från Gutenbergbibeln till Gösta Berlings saga. Vandringar i Bibliotheca Qvarnforsiana. Göteborg, 1952. 317,(2) s. Fyra gröna hklbd med guldtryckta ryggtitlar och övre infärgade snitt (Leonard Gustafsson). Omslagen medbundna, utom till andra arbetet där endast främre omslag återfinns. Med Gunnar Fredriksons exlibris. Rikt illustrerade. Det första arbetet, som ursprungligen utkom 1943, innehåller uppsatserna ”Försvar för boksamlaren”, ”Om oskurna originalupplagor med omslag”, ”Svensk litteratur genom fem sekler. Randanteckningar till en antikvariatkatalog” och ”En biblioteksman bland sina egna böcker”. Uppsatserna i det andra arbetet är ”Bokvandringar” av Eric Österlund, ”Det var en gång... Ur barn- och ungdomsläsningens historia” av Erik A. Ohlson, ”Carl Michael Bellman, bibliofil och samlare” av Nils Afzelius, ”Lars Månsson i Tranemåla och hans boksamling” av S. Hallberg och ”Snoilsky som bibliofil” av J. Viktor Johansson. Det tredje arbetet med uppsatserna ”Mitt bibliotek” av Carl Björkman, ”Åke Eliæsons Goethe- och Tegnér-samlingar” av Per A. Sjögren, ”Advokat Ivar Morssings bibliotek” av Axel Friberg, ”Erik Wallers bibliotek” av Sten Lindroth, ”Civilingenjör Sten Westerbergs bibliotek” av Nils Afzelius och ”Professor Olof Östergrens bibliotek” av Bengt Åhlén. Fjärde arbetet är en intressant redogörelse för Thore Virgins stora samling. Med kapitlen: ”Boktryckarkonstens uppfinning och första utbredning”, ”Inkunabeltiden i Norden”, ”Nordiskt femtonhundratal”, ”Svenskt 1600-tal”, ”Sjuttonhundra- och adertonhundratalen. Autografer”, ”Bokband” och ”En boksamlares verktyg och arbete”.

Sthlm, C. Delén, 1808. 8:o. (10),116 s. Tagen ur band och med spår av det samtida gråpappersomslaget närmast ryggen. Gamla rödstänkta snitt. Delvis något lagerfläckig. Titelbladet med samtida splr och upptill med gamla noteringar i bläck. Johann Bartholomäus Trommsdorff (1770-1837) var en av sin tids mest kända apotekare och farmaceuter. Föreliggande arbete, som är en översättning från tyska, innehåller en mängd nyttiga recept, till exempel ”Röfvare-ättika”, ”Gul munpomada”, ”Tandmos”, ”Välluktande pulver till dynor” och avslutas med den något äventyrliga ”Kongsrökelse eller odeur de madame Bonaparte”. Kalliopistra var skönhetens gudinna i grekisk mytologi.

Amsterdam, E. J. I. Fuhri, 1845. 8:o. (10),157 s. Med illustrationer i texten. Häftad i tryckta opappomslag. Ryggen delvis lite trasig. Endast putsad inlaga. Med Gustaf Retzius stpl. Dedikation till A. Retzius. Bring Itineraria svecana 659. Första upplagan utkom 1843 och publicerades i ”Vaderlandsche letteroefeningen”. Författaren deltog i tredje skandinaviska naturforskarmötet i Stockholm och tog sig dit via Göteborg och Göta kanal. Innehåller som bilaga översättningar av två av de tal som J. J. Berzelius höll på mötet.

Sthlm, B. M. Bredberg, 1843. 16:o. 210,(2) s. Trevligt samtida ljusbrunt hfrbd med guldornerad rygg och mönsterpressat svart pärmpapper. Grönsprängda närmast mönstrade snitt. Bra inlaga. På frampärmen ”J. B.” i guldtryck och på bakpärmen ”1847”. På frampärmens insida i bläck ”Till Josephina Blank af en gammal god vän Sophie Huselius”. Fint ex. Översatt av Gustaf Fredrik Iverus. Första upplagan, ytterligare upplagor utkom 1844, 1846, 1861 och 1866. Teologen Veit Dietrich (1506-49) stod Luther nära. Enligt översättarens förord utgavs boken första gången 1540.