Search Results

Sthlm, H. Fougt, 1775. 8:o. (14),271,(1) s. Ljusbrunt svartstänkt hfrbd från 1900-talets andra hälft med svagt upphöjda bind, guldornerad rygg, röd titeletikett och mörkblå författaretikett (Isbergs, Norrköping). Gamla stänkta snitt. Enstaka fläckar. Trevligt ex. Gjörwell Förtekning 78. Bibliotheca Walleriana 14899. Boken är utgiven av C. C. Gjörwell. De första 65 sidorna är en ”Afhandling om balsameringar”. Bland källorna till de olika kungarnas historier kan nämnas von Dalin, Bergius, Hartes, Mauvillon, Pufendorf, Nordberg, Gjörwell och Loenbom. ”Svenskt biografiskt lexikon” skriver: ”Till S:s uppgifter som hovkirurg hörde liköppning och balsamering, hel eller halv, och såväl Fredrik I som Adolf Fredrik och Lovisa Ulrika kom att balsameras av S. I sitt arbete Svenska konungars olyks-öden ... (1775) redogör S för balsamerings-konstens historia och ger därefter en översikt av Sveriges regenter från Gustav I till Adolf Fredrik, vars mödosamma och dyrbara balsamering det tycks ha varit bokens egentliga syfte att skildra. Kungakarakteristikerna gör inga anspråk på självständighet utan ansluter för äldre tid nära till angivna historikers verk. De båda kungar han själv hade att tacka för så mycket tecknas med stor vördnad i omdömena när det gällde utseende och sätt”.

Sthlm, J. P. Lindh, 1795. 8:o. (8),124 s. & 1 utvikbar tryckt tabell & 1 utvikbar grav. plansch. Häftad i samtida violett klistermarmorerat pappomslag. Ryggpappen delvis bortnött. Enstaka småfläckar. Planschen är fäst i sista bladets yttermarginal. Från Säbylund. Hebbe Den svenska lantbrukslitteraturen 121. En andra upplaga trycktes redan 1797. Innehåller bland annat kapitel om potatis, lin, kålrötter och fårskötsel.

Malmö, N. H. Thomsons boktryckeri, 1829-32. 8:o. (16),416 s. & 4 utvikbara grav. plr + (10),460,(2) s. & 1 utvikbar grav. plansch. Två dekorativa samtida hfrbd med breda upphöjda bind och rik guld- och blindpressad ryggdekor. Blåstänkta snitt. Första volymens bind lätt avnötta. Lätta småfläckar. På frampärmarnas insidor i bläck ”Till C. A. v. H. af dess fader dec. 1862”. Trevligt ex. Krok Svensk botanisk litteratur 64. Första delen har undertiteln ”Organografi” och den andra ”Wext-biologi”. Planscherna är ritade och graverade av C. J. Lundberg. ”Svenskt biografiskt lexikon” skriver: ”Hans »Lärobok i botanik», omfattande två delar, »Organografi» och »Växt-biologie», innehåller det förnämsta av vad man då kände om växternas anatomi och fysiologi och spelade en stor roll i en tid, då, man ännu på många håll höll före, att botanikens enda innehåll vore växternas benämning, medan den s.k. allmänna botaniken ännu fullständigt låg i sin linda. A:s lärobok har också utgått både i danska och tyska upplagor”.

St. Gallen, Wegelin und Wartmann, 1835. 8:o. (4),47,(1) s. Häftad i tryckt ljusbrunt omslag. Ryggen med handskriven titel och några smårevor. Främre omslaget med litet avrivet hörn, några småfläckar och någon liten nagg samt handskriven författarangivelse. En överstruken namnteckning daterad i München den 4 december 1834 [!] och gammal namnteckning W. Modeen. Gott ex. med breda marginaler. Setterwall 3825??? Kom parallellt ut på franska och översattes även till danska samma år samt till svenska 1836 under titeln ”Den trettonde mars, eller de vigtigaste tilldragelser vid revolutionen i Sverige år 1809”. Gustav IV Adolf avsattes som bekant just den 13 mars 1809. Han reste senare runt i Europa som överste Gustafsson och slutade sina dagar i St. Gallen i Schweiz 1837.

Sthlm, L. Salvius, (1768). 4:o. (20),48 s. Häftad i samtida gråpappomslag. Främre omslag med fula fuktfläckar och ett maskhål, ryggen med små revor och pappersförluster. Fula fläckar i marginalerna och en svag fuktrand upptill på preliminärbladen. Inlagan i övrigt delvis med små fläckar i yttre marginalen, på s. 9-16 även i inre marginalen. Med L. F. Rääfs exlibris. Almquist Sveriges bibliografiska litteratur 3031. Företalet innehåller bl.a. en förteckning på givarna och en översikt av kart- och handskriftsamlingen.

Sthlm, F. B. Nestius, 1829. 8:o. (4),135,(3) s. Häftad och oskuren i samtida gråpappersomslag med handskriven ryggtitel. Ryggen blekt. Enstaka lager- och småfläckar. En svag smal fuktrand på s. 21-28. De sista sidorna med en tilltagande fuktrand i övre delen. Bra ex. från Säbylund. Hebbe Den svenska lantbrukslitteraturen 2052. Sista bladet är bokreklam från Nestius. Av samma författare översattes också ”Handbok i hästskötseln i hela dess omfång” 1833. Dieterichs var ”öfwer-djurläkare i Berlin”.

Uppsala, Palmblad, Sebell & c., 1836. 8:o. 32 s. Häftad i grått tryckt omslag. Oskuren. Svag fuktrand i början. Med Arvid Mårtensons namnteckning och ur Per-Erik Lindahls bibliotek. Omslaget med titeln: ”Fragmenter ur Tirfing, romantisk dikt”. Innehåller den sjunde och åttonde sången och publicerades i tidskriften ”Skandia” VII, s. 5-32, varur detta är ett rart särtryck. ”Tirfing” trycktes i komplett skick i Stockholm samma år.

Sthlm, I. Hæggströms boktryckeri, 1868. 8:o. XII,83 s. Elegant mycket lätt nött marmorerat pappbd med mörkröd titeletikett i skinn och rödstänkta snitt (Hedberg, 1948). Det tryckta omslaget medbundet. Fint ex. ”Grundregel för all behandling af hästen, vare sig dess ridande, körande, förande vid handen eller skötsel: ’låt hästen komma underfund med att han vinner på att underkasta sig och förlorar på att motsätta sig ryttarens (körsvennens, förarens eller skötarens) vilja.’”.

Sthlm, Marquardska tryckeriet, 1809. 8:o. (2),24,(1 blank,1) s. & 1 utvikbar grav. och kolorerad plansch. Häftad i samtida gråpappersomslag. Titelbladet med några högst obetydliga lagerfläckar, två små lagerfläckar upptill på s. 23. Bra ex. ur L. F. Rääfs bibliotek. Hebbe 2783. Den graverade planschen, signerad Eskil Nordvall, avbildar en såningsmaskin. På sista sidan förtecknas några av de jordbruksredskap som kunde köpas av författaren i Eskilstuna.

Stockholm, K. L. Beckman, 1877. (2),557,(1) + (4),646 s. + BLANCK, ANTON. En okänd Strindbergsöversättning från H. C. Andersen. Särtryck ur Samlaren 1920. Uppsala, Almqvist & Wiksells boktryckeri, 1921. s. 167-68. Två röda hklbd med gröna titeletiketter i skinn. Titeletiketterna något nötta och blekta. Med Signe och Henrik Svanfeldts exlibris. Särtrycket skuret i nedermarginalen, vikt och med begynnande revor i vecket samt med dedikation till ”Henrik Svanfeldt och hans Strindbergssamling”. Rikt illustrerad med träsnitt i texten av Carl Larsson och Isidor Törnblom. De nio avslutande sagorna översattes av August Strindberg. I en intervju i ”Politiken” den 2 april 1905, i samband med 100-årsjubileet av Andersens födelse berättar han: ”ved femogtyveaarsalderen maatte jeg en dag til en forlægger oversætte ’Andersens sidste eventyr’. Jeg mærkede nok at tiden var gaaet hen baade over ham og mig; utilismen og nationaløkonomien havde da sin tid, og der var ikke noget ondt i det, men Pegasus drog ploven. Disse eventyr var lidt prosaiske, men et af dem var morsomt; det hed ’Den store søslange’ og handlede om telegrafkablet i Atlanterhavet og om fiskenes grublen over denne nye fisk, ’som der ikke var nogen ende paa’. Det var godt fundet paa, og det mindes jeg endnu”. Uppsalakällarmästaren Henrik Svanfeldt byggde upp en mycket stor strindbergianasamling, den såldes i sin helhet till Johan Lagergren, som byggde vidare på den. Lagergrens samling såldes slutligen på auktion hos Libris auktioner 1982.

Uppsala, Almqvist & Wiksells boktryckeri-AB, 1892. (4) s. Ett vikt ark i tabloidformat. Mycket bra exemplar ur Per Kjellanders bibliotek. Som motivering till denna korta, men mångordiga opera om människans själ framlägger författaren följande vers: ”Si, Runeberg han skref sin Fänriks sägner, / Tegnér om Frithiofs saga sjöng, / Shakspeare ju uppå tiljan lade / så mången fin moral, och mången sanning sade. / Jag derför ock i sinnet har / frambära hvad mitt hjerta bar.”

Helsingfors, 1858-62. (2),140 + (2),51-92,(2 blanka) + (2),113 s. Rött hklbd med stänkta snitt. Ett par repor på främre pärmen. Första och sista sidan lite gulnade. En del sidor med mindre fläckar. Det sista blanka bladet i del II samt de fyra första sidorna i del III ngt fläckiga. Ur Björck & Börjessons handbibliotek med deras ägarmarkering skriven med blåkrita på främre pärmens insida. Almquist Sveriges bibliografiska litteratur 1815. Ingick i ”Bidrag till kännedomen om Finlands natur och folk” häfte 1, 4 och 5. Första delen behandlar i huvudsakligen Sigfrid Aronius Forsius med tillägg i andra delen. Tredje delen sysselsätter sig i första hand med Simon Kexlerus.

Sthlm, 1907. (4),VI,439 s. Blåsvart hfrbd med upphöjda bind och sparsamt guldornerad rygg. Främre omslag medbundet. Ryggen lite blekt och ngt nött. Med Sten Engströms namnteckning daterad 1936 och Claes Olofssons exlibris. Dedikation till Robert Geete. Almquist Sveriges bibliografiska litteratur 1412 (och tillägg). Skrifter utgivna av Svenska historiska föreningen 2. Ett av exemplaren på bättre papper, varav detta är nr 11. Geete avtackas i förordet. Bifogat är en recension ur ”Stockholms dagblad” från den 9 januari 1908 skriven av Verner Söderberg. Med denna volym påbörjar Setterwall sin arbete med att förteckna den svenska historiska litteraturen.

Sthlm, Kongl. tryckeriet, 1766. 8:o. 38,(2) s. Marmorerat pappbd med ljusbrun ngt skadad titeletikett (N. B. Andersson, 1933). En gammal överstruken namnteckning i nedre marginalen på titelsidan. Sporadiska småfläckar och en större gul solkfläck i texten på s. 31-36. Med Gustaf H. J. Dahls exlibris. Hebbe Den svenska lantbrukslitteraturen 1794. Tar upp ämnen som ”fölungars ans och utfodring”, ”hetta i fötterna”, ”när en häst fått fjäder i sig” och när hästen är ”sömmstucken”. Apotekaren Gustaf H. J. Dahl hade en väl vald samling medicin, farmakologi, veterinärmedicin, brunnslitteratur, botanik och annan naturvetenskap samt litteratur om Hälsingland. Hans fina bibliotek såldes på auktion 1943.

Sthlm, A. J. Nordström, 1777. 8:o. 118,(14) s. Häftad i samtida gråpappomslag med handskriven titel på främre omslaget. Ryggen nött och blekt, pärmarna har några små bläck- och småfläckar. Bra inlaga med enstaka småfläckar. Överst på titelbladet namnteckning av Carl-Victor Söderlund daterad 1894. Gåvotillskrift till densamme i utflutet bläck överst på främre omslaget. Hebbe Den svenska lantbrukslitteraturen 74. Du Rietz gastronomisk spegel 42. Första upplagan utkom 1767, tredje 1787 och fjärde 1795. Förutom råd i lanthushållningen innehåller arbetet även ett längre kapitel om huskurer. Sista bladet är en annons för Holmbergs boklåda i vilken bland annat ”Den sluga och förståndiga gubben” utbjudes.

Sthlm, L. Salvius, 1742. 4:o. (32),141,(3) s. & 1 utvikbar träsnittsplansch med text på baksidan. Hklbd från ca 1850 med lite blekt rygg. Rödstänkta snitt. Fin inlaga. Från Biby. Hammarsköld Förtekning s. 21. Warmholtz 8971: ”Denna bok tyckes haft samma öde, som flera denne författares skrifter, neml. at icke få många läsare. Deruti har han dock gjort väl, at han uti trästick tillagt rune-texten af den namnkunnige Danaholmske grentze-skilnad, sådan som den finnes uti en i Norrige af Sparfvenfelt öfverkommen, och til k. Antiq. archivum skänkt norrsk lagbok.” Eric Julius Björner (1696-1750) född i Timrå och sedermera translator och assessor i Antikvitetsarkivet, grundlade sitt intresse för fornstudier redan i ungdomen då hembygdsstudier bland norrlandsstudenterna i Uppsala utgjorde ett viktigt ideellt inslag i nationslivet. Hans vetenskapliga verksamhet kännetecknades av en, som det står i ”Svenskt biografiskt lexikon”, ”måhända medfödd benägenhet att stelna till i en gång antagna åskådningar.” Hans källor var bibeln, de klassiska auktorerna, den isländska sagolitteraturen och de äldre svenska antikvariska forskarna med Olof Rudbeck i spetsen och hans problemställning var den samma som hans lärofäders. Hans ortografiska funderingar vände sig mot användningen av f vid v-ljudets betecknande, mot bokstavsformen w samt mot nyttjandet av tecknen t, th i begynnande d-ljud. Dessa skrivsätt hade inte något stöd i det verkligt äkta språket, runinskrifternas, och utgjorde enligt Björners åsikt endast en besvärande tillsats, som skulle försvåra för barn och utlänningar som skulle lära sig stava. Dock genmälde kritikerna, att det invanda skrivsättet vore manligare, men Björner ställde då frågan, ”om nödigt ock hedersamt vore, at et från fornt tungomål, jag vill ej sägja mandom, avvikt folk, behåller allena en eller annan så kallad mannlig stav och stavelse, lemnande dock merendels bårt månge andre, värkeliga långt mannligare och eftertryckeligare ord?”

Sthlm, L. J. Hjerta, 1839. 8:o. (14),400,(2) s. & 1 utvikbar tryckt tabell. Häftad och oskuren i sandgult tryckt omslag. Bokblocket helt sprucket i ryggen. Omslaget ngt nött, lite solkat och med ett par smårevor. Tabellen lagerfläckig, liksom de omgivande arken på s. 257-320. Från Näfveqvarn. Med stpl, numrering och gallringsstpl från Sigtunastiftelsen. Sabin Bibliotheca Americana 5713. Österbottningen Carl Edvard Bladh (1790-1851) tillbringade sin studietid i Åbo där han befann sig vid krigsutbrottet 1808. De ryska trupperna nådde så småningom Bladhs föräldragård Benvik som plundrades och såväl Bladh som hans far tillfångatogs. Bladh fick enligt egen uppgift med en snara om halsen springande följa en ridande kosack. Han ska på det viset ha tillryggalagt fyra mil på fem timmar och fick som konsekvens därav en strup- och bröståkomma som han aldrig blev fullt återställd ifrån. På grund av detta sökte han sig så småningom till ett varmare klimat i Sydamerika. Där kom han att ägna sig åt affärer och spenderade sju år i Chile innan han 1828 flyttade till Buenos Aires. Efter misslyckade affärer återvände han efter några år till Sverige och blev grosshandlare i Stockholm. ”Svenskt biografiskt lexikon” skriver ”Efter bosättningen i Sverige företog sig B. att skildra de sydamerikanska länder, han lärt känna. Hans framställning är livlig, klar och underhållande samt präglad av autopsi, hans intressen mångsidiga: geografi och natur, seder och bruk, tillgångar, produkter och näringar äro föremål för hans intresse likaväl som de olika landens historia, de samtida brytningarna under och efter frihetskrigen och de ledande personligheterna. Det är den vita befolkningen, B. egentligen lärt känna, och det är så gott som uteslutande dess förhållanden, som tecknas, även om en och annan uppgift om indianerna, merendels ur andra hand, ej saknas”.

Lund, literis Berlingianis, (1808). 4:o. 10 s. Tagen ur band. Svaga fuktränder i övre marginalen. Litet pappersfel i nedre ytterhörnet. Marklin Catalogus disputationum 52. Marklund Övre Norrland i litteraturen 1900. Äventyraren Nicolaus Örn reste under 1700-talets första årtionden runt på kontinenten iförd samedräkt och besökte bl.a. hovet i Versailles. Han kallade sig stundom ”prinsen av Lappland” och utgav i Bremen 1707 ”Kurtze Beschreibung des Lapplandes”. Tack vare sina språkfärdigheter kunde Örn medfölja en rysk statsdelegation till Astrakhan där han förmodligen avled 1716. Minnet av Örn levde dock kvar länge och idéhistorikern G. Broberg har framkastat tanken att det var minnet av Örn som Linné anspelade på när han uppträdde i Holland i sin samedräkt. I en modern biografi över Örn, författad av L. Lindin, S. Packalén och I. Svanberg, sägs om föreliggande avhandling att den i huvudsak bygger ”på tryckt 1700-talsmaterial medan den apokryfa traditionsbildningen kritiklöst får utgöra det sammanbindande elementet i framställningen. Genom sitt lastbara leverne ansåg författaren, i tidstypisk moraliserande anda, att Örn spolierat sina goda förutsättningar.” Historikern Nils Henric Sjöborg (1767-1838) blev professor i Lund 1799. Genom L. von Engeströms förordnande utnämndes han till antikvitetsintendent för hela riket, vilket resulterade i många och långa resor i syfte att uppspåra och beskriva landets fornminnen.

Uppsala, Palmblad & c., 1833. 4:o. (4),16 + (2),17-36 + (4),37-50 + (2),51-68 + (4),69-84 s. Lätt nött enkelt hklbd. Titelbladet till del I ngt lagerfläckigt och s. (3-4) med ett litet hål i övre hörnet samt liten reva i övre marginalen på titelbladet till del II. Några lätt lagerfläckiga blad. Del V tryckt på blåtonat papper. Ur Hjalmar Gustafssons bibliotek. Marklin Catalogus disputationum 6-10. Pehr Erik Bergfalk (1798-1890) var nationalekonom, jurist och rättshistoriker samt professor i Uppsala. Han var elev till E. G. Geijer. Denna avhandlingsserie om behandlingen av försvarslösa, det vill säga personer utan laga försvar, tjänst eller näringsfång, är till stor del en historik över lagstiftningen på området, från medeltiden till samtiden.

Uppsala, J. Edman, (1786). 8:o. 36 s. Häftad, oskuren och ouppskuren. Ngt lös i häftningen. En samtida handskriven tillskrift i nedre marginalen på titelsidan: ”herr professor Afzelius”. Johan Adam Tingstadius (1748-1827) var professor i orientaliska språk vid Uppsala universitet och biskop i Strängnäs. Han var en av ledamöterna i Bibelkommissionen, men hamnade där ofta i konflikt med både Ödmann och Wallin, som inte var beredda att tillåta lika vidlyftande poetiska friheter som Tingstadius önskade i översättningsarbetet. Föreliggande tal höll Tingstadius när han tillträdde professuren i orientaliska språk. Anton Blanck hävdar i sitt arbete ”Det nordiska renässansen” att Tingstadius hör till dem som ”gjort allra mest för romantikens förberedande i svenska sinnen” och att just hans inträdes-tal ”är ett av den gustavianska periodens märkligaste kritiska dokument”. Föreläsningen hölls inför Gustav III och en ansenlig akademisk lyssnarskara. Tingstadius förespråkade, med exempel från den judisk-hebreiska, arabiska, persiska och turkiska litteraturen, att utländsk diktning och poesi ska läsas, bedömas och uppskattas efter de olika folkens egna seder och traditioner, inte med någon fastställd klassisk poetisk måttstock. Omnämnda i texten återfinns poeter som Hafiz och Firdausi.