Search Results

Sthlm, kongl. Ordens-tryckeriet hos J. Pfeiffer, 1795. 8:o. (28),388,(13,1 blank,1) + (4),391-780,(11) s. Två samtida marmorerade hfrbd med guldlinjerade ryggar och bruna titeletiketter. Gula lätt solkiga snitt. Försättsblad saknas. Nötta pärmkanter och stukade hörn. Spridda lagerfläckar. Några under- och förstrykningar samt utropstecken i blyerts. Överstruken gammal namnteckning Frid. Lundeman. Med C. M. Nymans respektive Sven Åkerbergs namnteckningar, den senare daterad den 5 oktober 1900. Originalet utkom i fem band i Edinburgh 1790. Ändamålet med James Bruces resa 1768-72 var att finna Nilens källor. Efter sin hemkomst fördes debatten om sanningshalten i Bruces reseskildring och om han verkligen var den första vita man som hade upptäckt Blå Nilens källa, Tanasjön. Bruce blev utsatt för flera parodier, den mest kända är Baron von Münchhausens resor. Även om inte Bruce var den första som verkligen fann källan, så var i alla fall resultaten av hans resa i Egypten och Abessinien (nuvarande Etiopien) ett stort framsteg i regionens utforskning.

Sthlm, P. J. Nyström, 1746. 8:o. Grav. titelblad,(14),509,(3) s. Samtida hårt nött hfrbd med upphöjda bind och svartlinjerad rygg men ingen titel. Stänkta snitt. Ryggen hårt nött och blekt samt med cirka två cm saknat skinn överst. Nästan helt spruckna falsar, men stabil häftning håller pärmarna på plats. Spridda småfläckar och enstaka starkare fläckar. Större vaxljusfläck på s. 214-15. Datering den 10 september 1748 följd av en bortsuddad namnteckning där And. Segerberg i stället skrivit sitt namn. Två namnteckningar av J. O. Gripensvärd. Warmholtz Bibliotheca historica Sueo-Gothica 214: ”denna så oumbärliga, som väl författade, bok”. Första upplagan utkom 1741 och arbetet trycktes i sammanlagt åtta upplagor, den sista som utkom 1827-33 förblev dock oavslutad. ”Ett uttog” alltså utdrag från sidan 417 och omfattande register från sidan 434. Avslutas med en ”Skyldig tacksäjelse” till Tuneld av signaturen ”S. P. R.” Eric Tunelds geografi var den första i sitt slag och en av den svenska topografiska litteraturens klassiker. Arbetet innehåller mängder av nyttig information även i historiska, naturalhistoriska och ekonomiska ämnen. När första upplagan publicerades var dess lättöverskådliga landskapsbeskrivningar oftast de mest tillförlitliga och omfattande redogörelser som fanns rörande respektive landsände. Dess betydelse understryks av Lindroth som skriver att ”ännu in på på 1800-talet var Tunelds geografi en del av det svenska nationalmedvetandet.” Tuneld (1709-88) hade studerat i Uppsala och var en tid anställd vid Riksarkivet, men lyckades inte göra karriär vid ämbetsverken. 1751 drog han sig i stället tillbaka till Eriksholm i Östergötland, där han inte utan framgång ägnade sig åt lantbruk.

Uppsala, typis Edmannianis, (1804). 4:o. (2),33,(1) s. & 1 utvikbar grav. plansch. Marmorerat pappbd med röd titeletikett i skinn på främre pärmen (A. O. Andersson AB, Lund). Titelbladet beskuret i nedre marginalen. Sista opaginerade sidan bruntonad i yttermarginalen. Med S. O. Lindbergs namnteckning. Ur Bengt-Olof Landins bibliotek. Marklin Catalogus disputationum 16. Beskriver några arter rätvingar funna i dåvarande Guinea under Afzelius expeditioner i Afrika åren 1792-96. Fredrik Wilhelm Brannius (1780-1845) blev stadsläkare och lektor i Strängnäs.

Falun, O. U. Arborelius, 1823. 4:o. (2),132 s. & 3 utvikbara tryckta tabeller. Obetydligt nött men trevligt hfrbd från 1900-talets första hälft i äldre stil med upphöjda bind, guldlinjerad rygg, röd titeletikett och grön författaretikett samt klistermarmorerade pärmpapper (E. Hansson, Lund). Enstaka småfläckar. Titelbladet och sista sidan lite gråtonade och den sistnämnda med lite marginalnagg. Små fläckar i övre marginalen på s. 65-95. Rostfläck i yttermarginalen på s. 97. Den sista stora tabellen är uppfodrad på väv och har smärre textförluster som är kompletterade i faksimil. Setterwall Svensk historisk bibliografi 5705. En ny upplaga i 8:o utkom 1826. Hans Järta (1774-1847) hade varit landshövding i länet 1812-22. Detta var hans mycket ambitiösa sammanfattning om länets tillstånd och utveckling under hans tid som landshövding. ”Svenskt biografiskt lexikon” skriver om Järtas landshövdingetid: ”J:s tioåriga verksamhet som mycket populär, patriarkalisk landshövding nästan präglas av det av honom personligt ledda nödhjälpsarbete, som föranleddes av nämnda missväxt, vilken – låt vara i lindrigare former – återkom 1816. Han lade i detta arbete framgångsrikt ned hela sin inneboende energi och hade god hjälp av sina gamla sthlmsförbindelser, inte minst i Allmänna magasinsdirektionen, som han skyddat mot riksdagsangrepp 1810 (affären Per Oxelberg). Ett landsfaderligt beskydd i rättsfrågor till hotat småfolk, t ex tjänstehjon och kolutkörare, bidrog i hög grad till hans popularitet. Hans strävan att i fråga om skatteuppbörd och utkrävande av nödhjälpsskulder hos den fattigaste allmogen driva lämplig uppskovspolitik och därmed rädda de mest utsatta hemmanen från undergång föranledde konflikter med kammarkollegium och framkallade rent av ett avgångsultimatum 1819. Detta avvärjdes dock genom hastigt positivt ingripande av vännerna i regeringen. Men den oavlåtliga pressen från kammarkollegium i skilda sammanhang frestade på J:s humör, likaså bl a konflikter om den valuta i form av privata assignationer, som J fåfängt ville skydda för att under landets kreditsvårigheter stödja brukshanteringen. Överhuvudtaget präglades J:s politik av omsorg om den för Dalarna säregna balansen mellan småbruk och bergshantering. Hans ansträngningar att till den fria jordbruksbefolkningens fromma på längre sikt fördröja riksdagens liberala beslut att till bruken försälja de till dem upplåtna s k rekognitionsskogama, blev fåfänga, vilket mycket starkt bidrog till hans slutliga resignation”.

Sthlm, P. Hesselberg, 1774. 4:o. (4),155 s. & 40 grav. plr på 32 blad, varav 30 utvikbara. Samtida ngt nött hfrbd med rikt guldornerad rygg, ljusbrun titeletikett och röda snitt. Den ngt blekta ryggen med ett hål upptill och en skrapskada överst i främre ytterfalsen. Fuktfläckar längst ned vid de yttre falsarna och även nederst på pärmarnas insidor. En ren inlaga med någon enstaka fläck. Ett hål i övre marginalen på s. 61-76 och en fuktfläck i nedre hörnet från plansch 23 till slutet. Med Carl Gustaf Reuterskiölds namnteckning. Moritz av Sachsen (1696-1750), greve av Sachsen och marskalk av Frankrike. Originalet ”Les rêveries, ou mémoires sur l’art de la guerre” utkom första gången 1756.

Uppsala, P. Hanselli, 1877. 8:o. IV,200 s. Häftad, oskuren och ouppskuren i gult tryckt omslag. Ryggen delvis defekt och med en del revor. Bakre omslag med några nagg och revor. Delvis ngt lös i häftningen. Bra ex. Klemming Sveriges dramatiska litteratur s. 578. Särupplaga tryckt i 25 exemplar ur ”Samlade vitterhetsarbeten af svenska författare” 1876. De två komedierna är ”Surge eller flijt- och oflijtighetz skode-spegel” från 1647 och ”Bele-snack eller een ny comœdia” från 1649. Chronander föddes i Tierp, studerade i Skara och sedan vid universitetet i Åbo under vilken tid dessa teaterstycken skrevs. Var sedan i huvudsak verksam på Gotland och dog och begravdes i Visby 1694.

Strängnäs, A. J. Segerstedt, 1802. 8:o. (4),135,(1 blank,2) s. & 1 utvikbar grav. plansch. Häftad och oskuren i samtida ljust gråpappersomslag. En fuktfläck i övre yttre hörnet utom på s. 49-72. Från Bystad. Hebbe Den svenska lantbrukslitteraturen 2025. Denne nämner ej det avslutande registret om två sidor. Första upplagan utkom 1801, den tredje 1821 och fjärde 1825. Claës Gustaf Bure (1735-1819) var stallmästare vid Uppsala universitet.

Sthlm, L. Salvius, 1754. 8:o. 157,(3) s. Nött samtida hfrbd med upphöjda bind. Ryggen defekt upptill och med en liten spricka i främre falsen på grund av små maskangrepp. Pärmarna med några vita fläckar. Snitten solkiga liksom även titelbladet och de följande bladen samt det sista. Sporadiska småfläckar. Bläckkludd på insidan av främre pärmen. Med Petter Elias Erikssons och Gunila Erikssons namnteckningar daterade i Göteborg den 29 november 1815. Allt som utkom. Sista bladet med bokannonser, bland annat många arbeten av Linné. Med deltitel på sidan 19: ”Förra delen, som föreställer de genom dårskap och last fördärfwade sinnen”. I boken behandlas till exempel ”Den samwetslöse”, ”Skrymtaren”, ”Den widskepelige”, ”Den otolige”, ”Den sjelfkäre” och ”Den otacksamme”. ”Svenskt biografiskt lexikon” skriver: ”1749 inlämnade M för censur ett manuskript med titeln Printz Theodorik eller Dät öfvermodiga och straffvärda dårskapens rike. I kanslikollegium fann man att det innehöll alltför närgångna anspelningar på levande personer och krävde omarbetning före tryckningen. Arbetet blev aldrig utgivet men har möjligen delvis utnyttjats för den 1754 anonymt publicerade Åtskillige målningar på människliga sinnen, hvilka leda til den konsten, at känna sig sjelf, och andra, en samling tämligen blodlösa karaktärsstudier i en genre med anor från Theofrastos”. Jacob Henrik Mörk (1715-63) var präst men är idag känd som författare till ”Adalriks och Giöthildas äfventyr” vilken ibland kallas Sveriges första roman.

Uppsala, J. Edmans enka, (1791). 8:o. (4),88 s. & 1 utvikbar grav. plansch. + LILJEBLAD, SAMUEL. Utkast til en svensk flora, eller afhandling om svenska växternas väsendteliga kännetekn och nytta. Uppsala, J. Edmans enka, 1792. 8:o. (8),358,(10) s. & 2 utvikbara grav. plr. Nött samtida hfrbd med upphöjda bind, guldlinjerad rygg och mörkröd titeletikett med texten ”Liljeblads Svenska flora”. Nagg upp- och nedtill på ryggen. Hårt nötta ytterfalsar med sprickor överst och nederst. Nötta pärmpapper. Tre bläckfläckar på frampärmen. Försättsblad saknas. Med en del fläckar av olika slag. Fuktrand i nedre marginalen i första arbetet och i andra arbetet fram till s. 240. Namnteckning L. Lavèn på första titelbladet. 1. Krok Bibliotheca botanica suecana 2. Planschen graverad av P. Lundmark. Med tryckt dedikation till C. P. Thunberg. 2. Krok Bibliotheca botanica suecana 3. Andra upplagan utkom 1798 och den tredje, utökad med norska växter, 1816. Den första planschen är signerad P. Lundmark och är återanvänd ur ”Svenska ört-slagen” 1791. ”Svenskt biografiskt lexikon” skriver: ”i stort en översättning av Linnés Flora Suecica men med ökat artantal o uppställd enligt ett av L till 16 klasser reducerat linnéanskt sexualsystem. Floran blev betydelsefull som en under några decennier av både fackmän o amatörer allmänt begagnad lärobok, kanske framförallt för att den möjliggjorde växtstudier även för inte latinkunniga. [...] L skapade sv botaniska termer som i stor utsträckning alltjämt är i bruk, medan av honom skapade sv växtnamn ibland var mindre lyckade”.

Hamburg, C. König, 1739. 8:o. 96 s. Med en träsnittsavbildning av en fullmåne på s. 93. Enkelt men trevligt samtida hfrbd med marmorerade pärmpapper och stänkta snitt. Ryggen med liten skada överst. Litet hål i s. 59 med någon bokstavs textförlust. Med Ericus Joh. Bruns namnteckning, stpl från Bibliotheca Qvarnforsiana, Thore Virgins och Hilding Pleijels anteckningar på främre pärmens insida samt den senares exlibris. Virgin har även strukit under ordet ”öfwersättning” på s. 8. Inklistrat är en kopia av annotationer gjorda i ett av Lunds universitetsbiblioteks exemplar. Sidorna 49-50 och 63-64 saknas men föreligger i gammal avskrift! Cappelin Anteckningar till en småländsk bibliografi s. 65. Med ett citat av Jesper Swedberg på titelbladet. En polemisk stridsskrift mot biskopen i Växjö, G. A. Humble. Författaren hade flera gånger fått avslag av censorn Gustaf Benzelstjerna innan han slutligen lät trycka den fiktiva översättningen i Hamburg. Hilding Pleijel intresserade sig mycket för den tidiga pietismen och dess förbindelser med Tyskland, ett intresse som tog sig uttryck i ett flertal skrifter i ämnet. Dessutom närde han som född och uppvuxen i Växjö stift ett särskilt intresse för småländsk kyrkohistoria.

Uppsala, E. Matzson, 1627. 4:o. A4,(?)6,B4-H4. Titelsidan med typografiskt linjeramverk. Tagen ur band. En bläcknumrering i övre hörnet på titelbladet. Genomgående hårt skuren i övre marginalen med textförluster på blad A3, E1, F2-3 och G3. Från Ericsberg. Collijn Sveriges bibliografi 1600-talet 599. Med tryckt dedikation till Johan Skytte och hyllningsverser av Laurentius Paulinus, L. Wallius, Jonas Magni, Sveno Jonæ och Isaac Lundius. Författaren var professor i matematik i Uppsala 1600-03, kyrkoherde i Vendel 1603, förste teologie professor och domprost i Uppsala. Han avled 1630.

Sthlm, J. L. Horrn, 1728. Liten 8:o. (8),136 s. & 1 utvikbar träsnittsplansch. Med inklistrad gravyr föreställande sigill på s. 69. Ganska nött samtida hfrbd med upphöjda bind, blindlinjerad rygg, svart infärgat titelfält och rödstänkta snitt. Ett par minimala maskhål upptill i främre falsen. Stötta pärmhörn. Övre delen av försättsbladet bortklippt. Genomgående snävt skuren i övre marginalen. Enstaka understrykningar i bläck. En eskalerande fuktrand i nedre marginalen från s. 54 till slutet. Även en del fuktfläckar i den övre marginalen mot slutet. En samtida delvis bortskrapad namnteckning nederst på titelbladet, liksom initialerna ”CF”. Från Ericsberg. Warmholtz Bibliotheca historica Sueo-Gothica 409. Sigillgravyren är utförd av Carl Bergquist. Planschen föreställer slottet Köpingshus 1433. Med tryckta dedikationer på vers till ”hr. Casten Feif, fri-herre och herre”, P. Browallius, O. Hising, A. Risell, A. Christiernin och M. Hising. Inte bara som topografisk och historisk skriftställare gjorde sig kyrkoherden i Hedvig Eleonora församling Johan Göstaf Hallman (1701-57) känd, utan även som flitig författare av tillfällesdikter, vilket framgår av dedikationsdikterna.

Sthlm, 1914. (12),LIX,(1),280 s. Ståtligt hfrbd med upphöjda bind, överdådigt guldornerad rygg och titeletikett i grönbrun marokäng (Norstedt & söners bokbinderi). Med övre guldsnitt, de övriga endast putsade. Främre omslaget medbundet. Det bakre ryggskinnet och två av pärmhörnen med några ytliga repor. Den nedre ryggänden, ytterfalsarna och de nedre pärmkanterna ställvis med smärre nötningar. Pärmhörnen nötta. Med Thorsten Laurins förgyllda pärmexlibris. Tryckt på tjockt papper från Lessebo i 400 numrerade exemplar, varav detta är nummer 2. Thorsten Laurin (1875-1954) var en av ägarna och drivkrafterna i Norstedts förlag samt hade en stor bok- och konstsamling i sitt hem på Djurgården. Hans exlibris är tecknat av Carl Larsson.

Köpenhamn, 1966-68. Ej kollationerad. Nio något nötta och lätt solkiga gröna oklbd med röda och svarta titelfält. De svarta deltitelfälten nästan helt bortnötta på del II-V. Ur Sten Lundquists bibliotek. Faksimiltryck av den femte och bästa upplagan som utkom 1860-80. Band VI utgörs av ett ämnesregister, band VII av ett geografiskt lexikon sammanställt av Pierre Deschamps och de avslutande två banden av supplement. Jacques Charles Brunets (1780-1867) arbete är fortfarande en användbar guide rörande sällsynta böcker.

(Strängnäs, L. A. Collin), 1744. 12:o. (169) s. Boktryckarmärke på titelbladet. Häftad i samtida marmorerat pappomslag. Ryggen blekt och med en blank glättad brun senare etikett. Enstaka fläckar. Arthur Sjögrens lilla exlibris och hans blyertsanteckning ”Originalband!” samt hans anteckning om boktryckarmärket. Namnteckning Bengt Wahlström daterad 1952. Fint ex. Registret omfattar, enligt författarens ”hastiga uträkning”, 3427 verser. Avslutas med kortfattade biografier över psalmförfattarna. Med det sista ovanliga bladet ”Underrättelse om the 3 jubel-fester som i wår tid blifwit firade” och ”Corrigenda”. Det näst sista bladet slutar med en not: ”Eho som med skiäl gitter bewisa, at någon trycker thetta arbetet efter, in- eller utom lands, utom auctorens wett och minne, har til att få et tusende daler kopparmynt för sin goda underrättelse”. Bengt Wahlström disputerade med avhandlingen ”Studier över tillkomsten av 1695-års psalmbok” 1951.

Sthlm, J. Imnelius, 1819. 8:o. Extra grav. titelblad,(17,1 blank),221,(1 blank,1,1 blank),223-430,(1) s. Med några illustrationer i texten. Fint och välbevarat samtida mörkblått glättat pappbd med brunröd titeletikett och rödstänkta snitt. En liten pappersförlust i nedre yttre hörnet på s. 3 och fuktränder på det graverade titelbladet, liksom i texten och nedre marginalen på s. 379-421. Smärre förbockningar med rödkrita i yttermarginalen på s. 420. Ett trevligt ex! Setterwall Svensk historisk bibliografi 4974 med förenklad kollationering. Med många utdrag ur ”Åkerödagboken”.

Leipzig, J. H. König, 1725. 4:o. (28),298,(12),1-73,(1 blank,1),74-160,(22) s. Smutstitel- och titelbladet tryckta i rött och svart. Samtida nött marmorerat skinnbd med upphöjda bind, blindpressad ryggdekor och ljusbrun titeletikett. Översta två centimetrarna av ryggskinnet borta och lite naggad i ryggslutet. Nötta pärmar och stötta hörn. Smutstitelbladet felbundet före andra delen. Enstaka gamla anteckningar. Något fläckig inlaga, men på bra papper. Företalet något fläckigt och med en bläckfläck i yttermarginalen. I första sidföljden en tonad fuktfläck av skiftande storlek i övre marginalen från s. 3. Spridda lagerfläckar. Smutsig fläck i yttermarginalen på s. 68 i andra sidföljden. Med P. Vigelius Ericssons vackert skrivna samtida namnteckning och latinska tillskrift om författaren samt Georg Pettersons senare ägarstpl, allt på pärmens insida. Innehåller även ”Thet öpna och tilslutna paradis” vilket anges på smutstitelbladet. Första upplagan utkom 1685 och andra 1705. Den stora och lärda diktcykeln har förebilder från antikens diktare som Lucretius och Ovidius och mer moderna som du Bartas och Arrebo. Pehr eller Petrus Vigelius (1704-69) var son till kyrkoherden i Ängsö Eric Vigelius och studerade i Uppsala från 1719 till han disputerade och prästvigdes 1728. Han utnämndes till kyrkoherde i Ramsberg 1751.

Sthlm, J. Imnelii, 1819. 8:o. (2),8,1-154,143-80,193-286,(4) s. Häftad och oskuren i samtida gråpappomslag med handskriven titeltext. Ryggen ngt blekt. Inlagan mestadels tryckt på blåtonat papper. En fläck i nedre marginalen och i texten på s. 133-34 samt i texten på s. 247-54. Med Stockholms Norra latinläroverks diskreta stpl på smutstitelbladet. Bra ex. Fiske Icelandic collection s. 483. Afzelius Svenska skrifter rörande Island s. 39. Har ett inledande smutstitelblad med texten: ”Particula prior exhibens Specimina litteraturæ islandicæ antiquioris” och ett deltitelblad vid den andra pagineringsföljdens s. 149 med texten: ”Particula posterior exhibens Specimina litteraturæ islandicæ recentioris”. Förordet daterat St. Petersburg den sista juni 1818. Språkforskaren Rasmus Kristian Rask (1787-1832) kallas i ”Printing and the mind of man” för ”one of the founders of the modern science of language” och den första att systematiskt studera de fornnordiska språken. Rask uppehöll sig under 1810-talet i Stockholm.

Malmö, 1955. (16),28,(5) s. + (TESSIN, C. G.) Faunillane, eller den gula infantinnan, saga. Malmö, 1955. (16),29,(4) s. + LINDBERG, STEN G. Carl Gustaf Tessin och flickan från Fånö. Malmö, 1955. 35,(2) s. Elegant ljusbrunt halvmarokängbd med upphöjda bind, rikt guldornerad rygg och titeltryck i guld samt övre guldsnitt, de övriga endast putsade (Hedberg, 1956). Samtliga omslag medbundna. Något bågnande pärmar. Fint ex. Lilliestam Sten G. Lindberg. Tryckta skrifter 1935-1974, nr 53. Utgiven av Allhems förlag och tryckt i 999 exemplar, varav detta är nr 331. Det första arbetet är ett faksimiltryck av det tryckta originalet på Kungliga biblioteket, det andra är en översättning av föregående arbete utförd av Bertil Widerberg och Anna Rydstedt med faksimiltryck av originalets gravyrer. Första upplagan av ”Faunillane” utkom 1741 i kvarto och trycktes enligt Tessins egen uppgift i tre exemplar med graverade illustrationer efter François Boucher. Sten G. Lindberg beskriver skriften i ”Carl Gustav Tessin och flickan från Fånö” på följande sätt: ”En bagatell avsedd endast för den trängre familjekretsen, som ensam kunde förstå de förtäckta anspelningarna, de godmodigt avslöjande smådragen, den invecklade intrigen, den förblommerade miljön – så var den lilla sagan om Fånöflickan menad av sin upphovsman”. Tessin hade 1737 fått några tidens populära fésagor i handen av sin svägerska Eva Bielke och började julhelgen samma år att skissa på det som skulle bli ”Faunillane”. Författandet av sagan blev sedan en välkommen förströelse under det för Tessin ofta ledsamma riksdagsarbetet följande år och han skrev själv in sig i berättelsen som le Géant Borgne (Jätten Enöga), medan Faunillane var den unga Ulla Wrede-Sparre, brorsdotter till Tessins maka Ulla Sparre, och kallad Infante jaune, gula prinsessan eller infantinnan, efter den första klänning hon fått, vilken var av gult och svart siden. Redan innan sagan var färdigskriven tillät sig Tessin att skämta med den unga ”prinsessan” genom att i ”Stockholms post-tidningar” den 20 juli 1738 införa en annons om att han ämnade utge en biografi över ”ett förmänt fruentimbers lefwernes lopp” att publiceras med en ny del var tredje månad i sammanlagt tolv tomer! Enligt Lindberg var sagan om ”Faunillane” som den slutligen utformades ett försök av Tessin att släta över en misstämning mellan honom och Ulla Wrede-Sparres mor, Augusta Törnflycht. Hon var gift med Axel Wrede-Sparre, sagans Prince Perce-Bourse (Prins Bottenlös Pung), sedermera förmögen överståthållare i Stockholm. Som Lindberg noterar skulle Wrede-Sparre många år senare komma att bli den ”som frälste det åldriga riksrådet från konkursen genom att köpa Åkerö”. Under sin vistelse som svenskt sändebud i Paris kom Tessin så småningom att läsa upp sin lilla saga för ett sällskap, där bland annat den välkända konstnären François Boucher ingick. Denne erbjöd sig genast att illustrera berättelsen, vilket Tessin med förtjusning ska ha accepterat. Han bekostade även graveringen – som utfördes av Chedel – av Bouchers tio teckningar och skänkte sedan plåtarna till konstnären, efter att ha gjort avdrag för tre exemplar. Detta blev också den totala upplagan av boken, som låg färdig i början av 1741. Boksamlaren Tessin var således mycket medvetet ute efter att skapa en bibliofil raritet. Detta är första gången texten översätts till svenska.

Sthlm, N. H. Thomson, 1839. Liten 8:o. 3-296 + 297-624 s. Samtida violett ngt nött och ganska blekt mönsterpressat klbd med titel i guld på ryggen. Enstaka småfläckar. Ett inledande serietitelblad ej medbundet. Från Näfveqvarn. Med stpl, numrering och gallringsstpl från Sigtunastiftelsen. Leijonhufvud & Brithelli Kvinnan inom svenska litteraturen s. 70. Furuland Bibliografi över svenska skönlitterära häftesserier K:49. Utgiven i Thomsons ”Kabinets bibliothek af den nyaste litteraturen”. Översattes till danska, engelska, tjeckiska och tyska.

Altona und Leipzig, bey J. H. Kaven, 1797. 8:o. Front,(2),200,(12) + (2),182,(8) s. Nära samtida ngt nött enkelt marmorerat pappbd med blå pappersetikett. Blåstänkta snitt. Bägge delarna ngt lagerfläckiga i början och i slutet. De bägge registren felaktigt bundna efter respektive del i stället för innan. Kustoden på sista sidan i registren har i samtiden klistrats över. Med L. F. Rääfs exlibris. Frontespisen signerad Hällman. Första upplagan utkom 1790.

Leiden, ex officina Elzeviriana, 1625-(26). 16:o. Grav. titelblad,3-239,(1) s. Samtida något solkigt men trevligt pergamentbd med fint blindtryckt ryggtitel. Rödstänkta snitt. Innerspeglarnas papper loss från pärmarna både fram och bak. Med genomgående fuktränder, enstaka fläckar och småsolk. Prydlig samtida namnteckning A. Graswinckel på titelbladet och en annan gammal, Jos. Cohlas [?], på frampärmens insida. Kort samtida anteckning på eftersättsbladet. Willems Les Elzevier 243: ”La seconde, qui est la mieux exécutée”. Elzevirs andra upplaga, vilken har Hertevelts tryckarprivilegium daterat 1626 på sista sidan. Nya Elzevirupplagor utkom 1630 och 1641. Thomas Smith (1513-77) skrev boken under sin ambassadörstid i Frankrike. Den utkom på engelska första gången 1583 och på latin 1610.

Sthlm, P. J. Nyström, 1742. 4:o. 56 s. Ljusbrunt hklbd med mörkbrun titeletikett och marmorerade pärmpapper. Titelbladet solkigt och tillskrynklat samt med några fuktfläckar och flera hålskador lagade med pergamyn. Även de två följande bladen med varsin lagad skada. I övrigt enstaka fläckar, t.ex. en brunfläck i övre marginalen på s. 27-32. En andra upplaga utkom 1755. Hammarsköld var tämligen kallsinnig och skriver om ”Swenska friheten”: ”Detta rimmade sammandrag af svenska historien är äfven i högsta grad skeft och poetiskt uppfattadt, och man skulle nu mera icke begripa, huru någon i detta verk kunde ana en tillkommande häfdatecknare, om man ej visste, att det egentligen var Hattpartiet, som med detta hedrande uppdrag belönade sin taleman”. ”Svenskt biografiskt lexikon” skriver: ”men samtiden var full av beundran för denna patriotiska dikt, där D. talade fosterlandets sak emot partierna”.

Sthlm, C. Deleen, 1814. 12:o. 44 s. Tagen ur band och insatt i en ny gråpappersryggremsa. Gamla stänkta snitt. Enstaka småfläckar, bl.a. en liten svag fläck i nedre marginalen på titelbladet. Mycket liten textförlust på s. 42-43 efter att sidorna varit klistrade mot varandra i en punkt i textytorna. Ex. med stora marginaler. Klemming Sveriges dramatiska litteratur s. 149, upplaga c. Första upplagan trycktes 1799 och den andra 1811, båda utgavs av C. Delén. Fri bearbetning av ”Le babillard” av L. de Boissy.

Uppsala, 1898-1915. (4),III-V,(1 blank),I-IX,(1 blank) s.,942 spalter,(1) s. + (4) s.,1052,949-52 spalter,I-II s. Två eleganta röda halvmarokängbd med upphöjda bind, guldlinjerade och blindpressade ryggar samt övre guldsnitt, övriga snitt endast putsade (Hedberg, 1938). Pärmarna klädda med marmorerad klot. Alla häftesomslag medbundna. Ryggarna lätt blekta och med en del små nötningar. Med Gustaf Bernströms guldpressade pärmexlibris. Almquist Sveriges bibliografiska litteratur 289. Skrifter utgifna af Svenska literatursällskapet 17:1-18. Häftesomslagen innehåller Bygdéns frågelistor rörande ej uppdagade anonyma skrifter och signaturer. Fortfarande ett mycket användbart referensverk rörande svenska skrifter där inte författarnamnet framgår, men går att hitta i andra källor.