Search Results

Sthlm, Hörbergska boktryckeriet, 1855. 8:o. VIII,328,(1) s. & 4 utvikbara litograferade kartor. Häftad med tryckt blekrosa omslag. Ryggen med handskriven titel och omslaget med några smårevor. Oskuren. Inlagan lätt lagerfläckig. Några marginalanteckningar i blyerts på s. 32-34 och 40. Sista kartan med en liten reva i vikningen. Med dedikation till och med R. Klinckowströms namnteckning. Från Stafsund och ur Henning Mankells bibliotek. Setterwall Svensk historisk bibliografi 5153. Klinckowström och Mankell var tillsammans utgivare av ”Arkiv till upplysning om svenska krigens och krigsinrättningarnes historia”. Om den svenska skärgårdsflottans skiftande öden, inte minst som stationerad i Sveaborg i Finland och under krigen 1788-90 respektive 1808-09. Det avslutande kapitlet har rubriken ”Huru kommer den svenska skärgårdsflottan sannolikt att användas uti ett blifvande försvarskrig emot Ryssland?”. Boken fick flera kritiska genmälen. Julius Mankell (1828-97) var krigshistoriker och politiker med militära frågor som sin specialitet. Hans idag mest kända verk är planschverket ”Svenska arméens och flottans nuvarande uniformer” 1862-64.

Sthlm, L. Salvius, 1756. 8:o. (6),110 + 95,(1) s. Tagen ur band och nödtorftigt insatt i ett gammalt bronserat omslag med nött grå ryggremsa. Gamla stänkta snitt. En handskriven notering om författaren på ett medhäftat eftersättsblad från det gamla bandet och gammal författaruppgift i även på främre omslagets insida. Snedläst och med sporadiska solkfläckar, t.ex. i del I på s. 61 och i del II på s. 24-27 och på s. 31. Lite snävt skuren i övre marginal och med pagineringsförlust på s. 65 och 69 i del II. Med Magnus Flincks namnteckning. Warmholtz Bibliotheca historica Sueo-Gothica 4844. Ehrencron-Müller Bibliografi over Holbergs skrifter I, s. 300. Arbetet, som innehåller biografier över Karl X Gustav och tre brittiska kungar, är skrivet efter Holbergs mönster men alltså ingen översättning. Anders Schönberg d.y. (1737-1811) knöts tidigt till kretsen kring C. C. Gjörwell och var liksom denne full av planer på storstilade litterära projekt. Schönberg som börjat som auskultant i hovrätten, valde att satsa på en lärd kanslikarriär och efter en tid som amanuens i Kungliga biblioteket utnämndes han till historiograf utan lön och avslutade banan redan vid 35 års ålder med utnämningen till den föga betungande sysslan som riksheraldiker, senare med kansliråds titel. Ekonomiskt skulle han under hela sitt liv främst stödja sig på ärvd förmögenhet, inte minst inkomsterna från den egendom som han ärvt av sin far, överjägmästaren med samma namn. Magnus Flinck (1758-1814) var jurist och ämbetsman. I sitt biblioteket på Vegeholms gods i Skåne hopbragte han utöver juridik även stora samlingar av bland annat historia och vitterhet. Biblioteket såldes på auktion i början av 1980-talet.

Sthlm, C. Delén, 1805-07. 8:o. (4),316 + (4),232,333-40,241-84 + (2),230 s. Tre fina hfrbd från 1800-talets andra hälft med mycket rikt guldornerade ryggar, röda titeletiketter och stänkta snitt. Bra inlagor, dock stundvis med lätta lagerfläckar och en brunfläck på s. 109 i första delen. Med Andreas Bernströms exlibris. Innehåller huvudsakligen dramatik, som ”General Eldhjelm”, ”Lycksökaren” och ”Kärlek och hemsjuka”, men även en del tillfällighetsvers, bl.a. ”Fantask, efter Mozarts musik”, ”Öfver en kanarifågels död”, ”Ursäkt för en försummad magnetisering” och ”Imitation af Shakspeare”. Carl Lindegren (1770-1815) har en plats i vår litteraturhistoria som författare av borgerligt sentimentala dramer, närmast i den tyska författaren von Kotzebues stil och han saknade inte talang eller förmåga att fängsla sin publik. Hans sceniska popularitet höll sig ända in på 1850-talet. Lindegren slutade sina dagar på gäldstugan i Stockholm, endast efterlämnande en ”gammal rock utsliten och oduglig, som han själv en gång fått till skänks.” Andreas Bernström var far till Gustaf och Bengt Bernström.

Hamburg, J. G. Langhoff, 1818. 8:o. (12),182 s. Flera grav. vinjetter i texten, däribland några vackra akvantintetsningar. Dekorerat opappbd vars rygg saknas och bruntonade pärmar är ganska nötta. Bra inlaga. Från Näfveqvarn. Med stpl, numrering och gallringsstpl från Sigtunastiftelsen. Med förord och tryckt dedikation till storhertiginnan Louise av Sachsen-Weimar och Eisenach. Joseph Charles Mellish (1769-1823) var engelsk diplomat, poet och överättare. Han var stationerad i Lousiana, Palermo och från 1814 till sin död i Hamburg. Innehåller även översättningar från tyska till engelska av texter av t.ex. Goethe, Klopstock och Schiller.

Sthlm, J. H. Werner, 1716. 4:o. (3),64-102,(6) s. Tagen ur band med rester av svart ryggremsa. Gamla stänkta snitt. Titelbladet rätt hårt fläckat och andra bladet med bruna fuktfläckar. I övrigt spridda fläckar och enstaka smårevor. Med Joh. Ax. Almquists stpl. ”Ingår i en svit likpredikningar av förf. med genomgående paginering, vilka dock är separat utgivna” enligt SB17 i Libris. Enligt ”Svenskt biografiskt lexikon” ska det finnas två upplagor av detta arbete. Skriften är dedicerad till modern Ebba Holm. På de opaginerade sidorna i slutet återfinns gravskrifter: ”Air” på svenska och en vers på tyska, båda av Carl. J. Lohman som även författat den avslutande fyrsidiga ”Then bedröfwade modrens klag- och tröstesång”. ”Gud är, som späker: / gud är, som läker: / er son är intet död. / Han äter himla bröd” avslutas den första dikten. ”Svenskt biografiskt lexikon” skriver ”Berömd är en Dödsbetracktelse (i gravskriften över C J Berg 1716), där det dystra innehållet står i bjärt motsats till en ’virtuos, rimlekande och ordlekande form’ (Fehrman). Denna dikt har L:s sene efterföljare som militärpastor i Sthlm och präst i ärkestiftet J O Wallin haft som en väsentlig förebild för Dödens engel”.

Sthlm, S. Rumstedt, 1819. 4:o. (2),66 s. & 2 utvikbara tryckta tabeller. Elegant samtida alrotsmarmorerat hfrbd med sparsamt men elegant guldornerad rygg, blekt tegelröd titeletikett och alrotsmarmorerade pärmpapper. Gula snitt. Några ytliga småskador i frampärmens papper. Några svaga fuktfläckar på titelbladet, andra bladet samt för- och eftersättsbladen. Exlibris Sven Olof Löfling. Etikett från Thulin & Ohlson i Göteborg. Fint ex. Sallander Litteratur om Västergötland 231. Med en inledning ställd till landshövdingen Georg Adlersparre och Hushållningssällskapet daterad i ”kronofängelset wid Marieholm” där författaren satt inspärrad för förskingring. Arbetet hade bland annat tillkommit för att ”bortjaga ledsnaden från min boning”.

Sthlm, J. Hörberg, 1825. 8:o. (7,1 blank),292 s. Häftad i samtida nött och lätt fläckigt gråpappersomslag. Ryggen blekt och delvis sprucken. Med små fuktfläckar inledningsvis. Samtida tillskrift till ”prosectorn herr doctor Lindström” på främre omslag. Ur Birger Strandells boksamling. Almquist Sveriges bibliografiska litteratur 3007. Bibliotheca Walleriana 18465a. I förordet beskrivs bok- och instrumentsamlingens historia. Från sidan 272 beskrivs samlingen av kirurgiska och anatomiska instrument; en bitvis ruskig läsning.

Sthlm, H. Keyser, 1684. 8:o. (32),17-313,(23) s. Nött hfrbd från 1700-talets andra hälft med upphöjda bind. Några rester av lack på den bakre pärmen. Insidan av pärmarna och försättsbladet med gamla namnteckningar och klotter. Inlagan genomgående solkig, fläckig och med fuktfläckar i marginalerna. Stora bläckfläckar på s. 96-97. Med Gustaf Rudbecks namnteckning, daterad 1904. Det graverade titelbladet saknas. Collijn Sveriges bibliografi 1600-talet 869. Klingberg Kronologisk bibliografi över barn- och ungdomslitteratur utgiven i Sverige 1684:1. En systematiskt ordnad bibelspråkssamling med dedikation och inledning ställd till prinsessan Hedvig Sophia (1681-1708) och en vers, här i varianten med ”kan mången myckit meer än Syrachs book behaga” på s. (15). En ny omarbetad upplaga utgavs av Erik Lindschöld 1688. Th. Palm skriver i ”Nordisk tidskrift för bok- och biblioteksväsen” 1943, s. 162-65 om denna bok, se not 1 vad gäller versvarianterna, där det också nämns att det är ”vissa skiljaktigheter i trycket av det första arket”. Den tidigare ägaren kan vara den Catharina Justi (1734-50) som var dotter till Petter Justi och Margaretha Lythberg i Visby.

Sthlm, Strinnholm och Haeggström, 1813. 4:o. (20),162, s. & 8 utvikbara grav. plr med 12 figurer. Häftad och oskuren i nyare marmorerat pappomslag med lite snett guldtryckt ryggtitel. Omslaget med rundskurna hörn. Lagerfläckig. Små musangrepp vid nedre hörnet på s. 33-68. Hebbe Den svenska lantbrukslitteraturen 2031. Med tryckta dedikationer till såväl kronprinsen som Hans Henrik von Essen. Adolf Emanuel Lewin (1758-1819) studerade ridkonst och hästskötsel under åren 1777-82 i Tyskland, Ungern, Italien, Frankrike och Danmark. Han blev så småningom stallmästare vid Krigsakademien på Karlberg och en av Krigsvetenskapsakademiens stiftande ledamöter 1796.

Sthlm, J. Imnelius, 1819. 8:o. (4),88 s. & 1 litograferad notbilaga i två spalter. Samtida grönstänkt pappbd med tegelröd titeletikett. Liten skada i rygghuvudet och aningen nött nederst på ryggen. Något lagerfläckig i början och mot slutet. Flera gamla bläckmarkeringar i marginalerna. Sista bladet med svag fuktrand. Notbilagan något bruntonad. Dan Korssemans och Johnny Roosvals namnteckningar. Notbilagan i stentryck av C. Müller, vilket är ett mycket tidigt exempel på svenskt litografitryck. Bilagan innehåller sju korta notexempel och en hel komposition, ett kort kanonartat stycke för sopran, tenor och pianoforte i A-dur där texten börjar ”Hin ist alle meine Kraft”. På s. 84-86 ”Anmärkningar af originalskriftens förläggare, herrar Breitkopf & Härtel i Leipzig”. Ulrik Emanuel Mannerhjerta fick 1819 tillstånd att inrätta ett litografiskt tryckeri på Arsenalsgatan 6 i Stockholm. Notbladen är är dock tryckta av Carl Müller, vilken redan etablerat sig som litograf i staden.

Sthlm, bey sel. Wankifs Wittwe, (1697). 4:o. (28) s. Oskuren och ouppskuren i tre och ett halvt lösa men vikta ark. Fint ex. VD17 1:693694K. Warmholtz Bibliotheca historica Sueo-Gothica 8067, noten. Hesse Svensk numismatisk bibliografi 1089. Tysk översättning av den samma år tryckta ”Kort berättelse om [...] konung Carl den Elloftes [...] begrafning”. På sidorna 17-28 återfinns kapitlet ”Betreffend die Ornamenten und Ausszierungen dess Chores so wohl alss der Kirchen bey dieser königl. Begräbnuss/ so waren dieselbigen von dem Herrn Ober-Intendenten Tessin folgender Gestalt angeordnet”. Texten avslutas med en beskrivning av de tre medaljer som slagits som minne av detta tillfälle och hur de utdelades.

Örebro, J. Lindh, 1766. 8:o. 56 s. Lätt nött marmorerat pappbd med röd titeletikett. Stänkta snitt. Pärmarna något bågnade. Bra ex. ur Bengt Bernströms bibliotek och med Kurt Winbergs exlibris samt hans bibliografiska anteckningar. Warmholtz Bibliotheca historica Sueo-Gothica 6201 som skriver ”besynnerligit nog, at præsid. Wennerstedt sjelf låtit trycka denna berättelse”. Om ”stora daldansen”. Sommaren 1743 tågade över 4000 dalkarlar till Stockholm i protest mot kriget i Ryssland och de utskrivningar och dåliga tider som var en följd av detta. I den aktuella tronföljdsfrågan var den danska kronprinsen Fredrik dalkarlarnas val. Tåget var beväpnat och slog den 20 juni läger på nuvarande Gustav Adolfs torg i Stockholm. Efter några dagars tvehågsenhet slog militären till och ett flertal deltagare sköts ned innan folkhären skingrades. Flera av ledarna dömdes senare till döden.

Hamburg, J. M. Michaelsen, 1778. 8:o. 110 s. Hfrbd från 1800-talets mitt med blindpressade och guldornerade ryggdekorationer. Ryggskinnet nött. Bläckkludd på insidan av bakre pärmen. Fuktfläckar på s. 17-18, 23-32 och 49-65. En solkfläck i texten på s. 99-100. Med J. Rieneiks namnteckning daterad 1860. Blinn & Schmidt Shakespeare – deutsch: Bibliographie C15010. Utkom även i serieverket ”Hamburgisches Theater” IV:1. En ny upplaga utkom 1785. Översatt och bearbetad till tyska av Friedrich Ludwig Schröder. Detta tycks vara den första separat utgivna tyska översättningen.

Sthlm, C. Delén, 1805. 8:o. 602,(5) s. & 12 utvikbara grav. plr. Samtida hfrbd med dekorativt och rikt guldornerad rygg, brun titeletikett samt mörkgrön deltiteletikett. Gula delvis solkiga snitt. Nötta pärmhörn. Försättsbladet saknas. Enstaka småfläckar och s. 317-28 lite fuktfläckiga. Med Arvid Bæckströms blindstpl i titelbladet och Arvid Erikssons exlibris. Från ”Abscissa” till ”Ögonmått”. Med subskribentförteckning. Mårten Sturtzenbecher (1760-1836) var fortifikationsofficer och lärare vid fortifikationen och Karlbergs krigsakademi. Arvid Bæckström (1881-1964) var konsthistoriker och Konstakademiens bibliotekarie. Arvid Eriksson (1898-1976) var känd som radiomajoren i början av andra världskriget, men förflyttades på grund av sin antinazistiska hållning till Gotland 1941. Efter kriget blev han svensk militärattaché i Washington. Han hade en fin boksamling med huvudsaklig inriktning på idrott och friluftsliv.

Stockholm [men sannolikt Leipzig], 1753. Högsmal-12:o. 383 s. Samtida hfrbd med upphöjda bind och lite skadat svart infärgat titelfält med Murrays namn angivet. Stänkta snitt. Ryggen lite blekt. Något avnött pärmpapper och nötta pärmkanter och hörn. Bra inlaga. Med spår av gammal auktionsetikett och Carl Jedvard Bondes formklippta exlibris klistrat på tvären på frampärmens insida. Från Ericsberg. Tryckt i Leipzig enligt Bygdén liksom första upplagan från 1737. Utgörs av en utvidgad version av Murrays ”Kurtze Anweisung”, vilken utkom samma år som föreliggande verks första upplaga. Murrays två arbeten utövade stort inflytande på de svenskspråkiga katekeserna. Einar Lilja skriver i ”Den svenska katekestraditionen mellan Svebilius och Lindblom” att en ”bearbetad, anonym översättning av ett avsnitt i det kortare av Murrays arbeten utkom upprepade gånger alltifrån år 1747 in på 1800-talet som en del av Hübners bibliska historia. Det var även dessa Murrays bägge arbeten, som Olof Gråberg hade som huvudsaklig förebild, då han publicerade sin kateketiska barnalära år 1759”. Murray kom till Sverige 1735 för att bli pastor i Tyska församlingen i Stockholm och Robert Murray skriver i biografin ”Andreas Murray 1695-1771. En personhistorisk studie” (1980) att ”Redan i Schlesvig hade Andreas med särskilt intresse ägnat sig åt den kateketiska undervisningen av ungdomen. Enligt den praxis, som under hans tid utvecklades i Tyska församlingen i Stockholm, hölls förhör med ungdomen i kyrkan varje fredag under sommaren. Vintertid flyttade förhören till ’pastorum hus’. Även beträffande undervisningen redovisade Andreas via tryckpressen för hur han bedrev den. [...] Eftersom han vid denna tidpunkt nyligen anlänt till Stockholm, var han angelägen om att på ett synligt sätt genom det tryckta ordet slå fast sin teologiska inställning”. Andreas Murray (1695-1771), född i Memel, var kyrkoherde i Tyska församlingen i Stockholm och stamfar för släkten Murray.

Sthlm, Stolpiska tryckeriet, 1783. 8:o. 400 s. Ngt nött hfrbd med guldornerad rygg från ca 1830. Stänkta snitt. Pärmhörnen stukade och ryggen lackad. Kladdig gammal bläcknumrering på titelbladet. En del småfläckar, t.ex. på s. 81-84. Bläckfläck i övre snittet har trängt ned i övre marginalen på s. 265-82. Fuktfläckar i nedre marginalen på s. 345-48 och från 390 till slutet. Med H. Janssons namnteckning daterad 1875. Första svenska upplagan utkom 1753-54 och den publicerades som följetong i ”Carlscrona weckoblad” 1782. Översatt och bearbetad från flera utländska källor av Anders Säfström, som även skrivit kompletterande och sammanbindande avsnitt av romanen. Böök dömer ut Säfströms arbete ”som en slarfvigt och planlöst hoparbetad samling öfversättningar af utländska original, romanfragment och noveller”. Den svenska handelsmannen Stappelman, med svaghet för spel, tillbringar delar av romanen i Amsterdam, där han bland annat introduceras i frimurarorden.

Falun, O. U. Arborelius, 1823. 4:o. (2),132 s. & 3 utvikbara tryckta tabeller. Nära samtida gråpappbd med handskriven ryggetikett och sprängda snitt. Ryggen något solkig och med en del små sprickor i det översta lagret gråpapper. Veckstukningar i övre hörnet på s. 15-22. Den sista stora tabellen med en liten bläckfläck. På frampärmen C. J. Källströms stämplade etikett med något kluddiga bläcknoteringar. Från Säbylund. Setterwall Svensk historisk bibliografi 5705. En ny upplaga i 8:o utkom 1826. Hans Järta (1774-1847) hade varit landshövding i länet 1812-22. Detta var hans mycket ambitiösa sammanfattning om länets tillstånd och utveckling under hans tid som landshövding. ”Svenskt biografiskt lexikon” skriver om Järtas landshövdingetid: ”J:s tioåriga verksamhet som mycket populär, patriarkalisk landshövding nästan präglas av det av honom personligt ledda nödhjälpsarbete, som föranleddes av nämnda missväxt, vilken – låt vara i lindrigare former – återkom 1816. Han lade i detta arbete framgångsrikt ned hela sin inneboende energi och hade god hjälp av sina gamla sthlmsförbindelser, inte minst i Allmänna magasinsdirektionen, som han skyddat mot riksdagsangrepp 1810 (affären Per Oxelberg). Ett landsfaderligt beskydd i rättsfrågor till hotat småfolk, t ex tjänstehjon och kolutkörare, bidrog i hög grad till hans popularitet. Hans strävan att i fråga om skatteuppbörd och utkrävande av nödhjälpsskulder hos den fattigaste allmogen driva lämplig uppskovspolitik och därmed rädda de mest utsatta hemmanen från undergång föranledde konflikter med kammarkollegium och framkallade rent av ett avgångsultimatum 1819. Detta avvärjdes dock genom hastigt positivt ingripande av vännerna i regeringen. Men den oavlåtliga pressen från kammarkollegium i skilda sammanhang frestade på J:s humör, likaså bl a konflikter om den valuta i form av privata assignationer, som J fåfängt ville skydda för att under landets kreditsvårigheter stödja brukshanteringen. Överhuvudtaget präglades J:s politik av omsorg om den för Dalarna säregna balansen mellan småbruk och bergshantering. Hans ansträngningar att till den fria jordbruksbefolkningens fromma på längre sikt fördröja riksdagens liberala beslut att till bruken försälja de till dem upplåtna s k rekognitionsskogama, blev fåfänga, vilket mycket starkt bidrog till hans slutliga resignation”.

Paris, Lemercier & Sthlm, J. Hörberg respektive Hörbergska tryckeriet, 1836-37. Folio. Litograferat titelblad,32 s. & 20 litograferade plr. Samtida rött halvsaffianbd med guldornerad rygg, ett litograferat häftesomslag uppklistrat på pärmarna inramat av mönsterpressat orange pärmpapper. Ryggen hårt nött och blekt samt med skada i rygghuvudet och främre falsen sprucken nedtill. Planscherna med skyddspapper. Ett par små fuktfläckar i texten på s. 20-22 och en mycket liten bläckfläck på s. 23 och motstående plansch, annars en ren inlaga. Utkom i fyra häften och här komplett. Titelbladet och häftesomslagen med avvikande titlar, den senare: ”Tjugo vuer af Rhenströmmen från Cöln till Mainz tecknade efter naturen, lithographierade och utgifne af C. J. Billmark; åtföljd af en text”. Ingen uppgift om textförfattaren finns. Carl Johan Billmark (1804-70) studerade vid Konstakademien och var elev till kopparstickaren C. D. Forssell. Han slog sig redan 1833 ned i Paris och därifrån företog han många studieresor i flera av Europas länder inklusive hemlandet. Som utbildad litograf ägnade han sig huvudsakligen åt landskapsbilder. Bland hans övriga litografiska planschverk kan nämnas ”Skottska vuer” (1831-33), ”Stockholms pittoreska omgifningar” (1834), ”Från Stockholm till Götheborg” (1841-43) och framförallt hans magnum opus ”Pittoresk resetour från Stockholm till Neapel” (1852).

Sthlm, finnes hos G. Kiesewetter, (1751). 8:o. 77,(1 blank,2) s. Med träsnittsillustration på s. 10. Häftad med samtida enkelt pappomslag. Inlagan endast putsad och delvis lätt bruntonad. Författarnamnet infört på titelbladet i samtida hand. Gammal auktionsremsa på insidan av främre omslag och med L. F. Rääfs exlibris. Bring Itineraria svecana 159 har inte uppmärksammat den tvåsidiga bokförteckning från Kiesewetter som är sammantryckt med verket på slutet. Warmholtz Bibliotheca historica Sueo-Gothica 268. Bring Trollhättan i litteraturen 163. Sallander Litteratur om Västergötland 226: ”mycket sällsynt”. Träsnitten avbildar inskrifterna på Fellingsbros kyrkklockor. Tryckåret är omtvistat men sannolikt 1750 eller 1751. Utgiven av Carl Hårleman och med tryckta dedikationer till Carl Gustaf Tessin och Clas Ekeblad. Pehr Elvius (1710-49), astronom och sekreterare i Vetenskapsakademien, reste sommaren 1748 genom Öster- och Västergötland i syfte att undersöka möjligheterna till en kanal mellan Östersjön och Kattegatt.

Sthlm, P. Hesselberg, 1766. 4:o. 19,(1) s. Tagen ur band och insatt i ny blå klistermarmorerad ryggremsa. Lite lagerfläckad och med svag fuktrand. Bring Riksdagshandlingar s. 62. Lundberg s. 43: ”Enl. Ekström en märklig skrift”.