Search Results

Sthlm, N. Wankijff, (1677). 4:o. 122,(6) s. Enkelt vitt pappbd med handskriven ryggtext. Gamla stänkta snitt. Bra inlaga med ett fåtal brunfläckar och en rostfläck på s. 47. Flera samtida understrykningar i början. Till största delen på skrivpapper. De opaginerade versbladen på slutet kommer ur ett annat ex och är beskurna i nedre marginalen i några arksignaturer och kustoder. Med gamla initialer, ”AW”, på titelsidan. Bra ex. ur Curt Wallins bibliotek. Warmholtz Bibliotheca historica Sueo-Gothica 7436. Personalia från sidan 77. Änkan hette Märta Berendes och skriften är dedicerad till henne. Barnen Ingeborg (f. 1663) och Knut (f. 1655), var från Gustaf Posses första gifte med Maria Eleonora Banér. De avled den 1 respektive 25 april 1677. De sista sista sex opaginerade sidorna med verser av J. L. Arnell med titeln ”Samptl. höge anhöriges heta tårar”.”Svenskt biografiskt lexikon” skriver: ”Knut P (P 3) blev sv friherre 1651 med rätt att skriva sig friherre till Hedesunda i Gästrikland, där han erhållit k brev på gods 1650. Denna släktgren har på riddarhuset kallats P af Hedensund, ehuru han 1653 fick friherreskapet Arnäs i Ångermanland och Medelpad. I sitt äktenskap med fältmarskalken Lennart Torstensons syster Ingeborg Torstensdotter blev han far till Gustaf P (1626–76). Denne blev efter studieresor genom olika europeiska länder 1643–48 kammarherre hos drottning Kristina och var landshövding i Jönköpings län 1653–58. Vid riksdagen i Gbg 1660 var han lantmarskalk och s å blev han riksråd, varvid han var ett av de fyra riksråd som tjänstgjorde i kansliet. Samtidigt var han ledamot av Reduktionskollegium 1660–63, och 1664 blev han hovrättsråd i Göta hovrätt, där han 1665 befordrades till president efter sin fars efterträdare. Som president uppges han energiskt ha arbetat på att effektivisera arbetet, särskilt när det gällde kontrollen av lägre instansers domar och att skapa drägligare arbetsförhållanden för personalen (Rystad 1965). P har emellertid även karakteriserats som en man med stora later men föga djup (Magalotti). Från 1670 utgjorde han tillsammans med Johan Gyllenstierna (bd 17) den kommission som verkade genom en serie räfsteting och undersökningar i Västernorrlands län och som resulterade i en frän vidräkning med dess guvernör Carl Sparre. Med Gustaf P:s söner dog denna friherrliga släktgren ut på manssidan”.

Göteborg, S. Norberg, 1817-19. 8:o. XII,627 + XIV,(2),384,375-470 + (4),476 s. Tre trevliga hfrbd från 1900-talets början med alrotsmarmorerat skinn, guldornerad rygg, röda titeletiketter, klistermarmorerade pärmpapper och rödstänkta snitt. Medbundna gamla anteckningsblad på slutet i första volymen, varav de första fyra bladen med blyertsanteckningar. Första delen lagerfläckig i början, därefter spridda fläckar, mest i yttermarginalen. Liten bläckfläck i i yttermarginalen på s. 117-24. Andra och tredje delen med enstaka fläckar. Liten reva i övre marginalen på s. 419-20 i tredje delen. Namnteckning av Gerda Ekwall, f. Kindvall, daterad 1933 i alla volymerna. Charmig svit. Setterwall Svensk historisk bibliografi 5789. Granlund Litteratur om Halland 2173. Krok Krok Bibliotheca botanica suecana 1 för kapitlet ”Hallands flora” i del I på sidorna 386-404, vilket bygger på anteckningar av P. Osbeck och L. Montin. Andra delen har ett företal av N. H. Sjöborg. Prosten och skriftställaren Sven Peter Bexell (1775-1864) var bland annat ledamot av Götiska förbundet. ”Svenskt biografiskt lexikon” skriver: ”Den beskrivning över Halland, som han 1817–19 utgav, vilar utom på omfattande litteraturstudier på material, som insamlats under resor i landskapet; bl.a. anlitade B. kyrko- och stadsarkiven samt Aschebergska papperen. Fornlämningarna äro utförligt beskrivna efter ett av N. H. Sjöborg framlagt schema”.

Västerås, J. L. Horrn, 1778. 8:o. Grav. titelblad,(12),108 s. + HÜLPHERS, ABRAH. ABR:SSON. Samling til korta beskrifningar öfwer swenska städer. 2dra flocken om städerne i Södermanland. Västerås, J. L. Horrn, 1783. 8:o. Grav. titelblad,(8),136 s. Trevligt blågrönt klistermarmorerat pappbd från 1900-talets mitt med grå svarttryckt titeletikett. Blåstänkta snitt. Några enstaka småfläckar. En duplettanteckning i blyerts på det gamla bevarade försättsbladet. Fint ex. Warmholtz Bibliotheca historica Sueo-Gothica 221a, för första arbetet. Setterwall Svensk historisk bibliografi 5635. Essén Sörmländsk bibliografi med många hänvisningar för andra arbetet. Allt som utkom. De beskrivna städerna är Västerås, Arboga, Köping, Sala, Lindesberg och Nora i Västmanland respektive Nyköping, Strängnäs, Torshälla, Eskilstuna, Mariefred, Trosa och Södertälje i Södermanland. I författarens ”Samlingar til en beskrifning öfwer Norrland” V:2 som utkom 1797 ingår en fristående fortsättning ”Om Westerbottens städer”. Handelsmannen i Västerås Abraham Abrahamsson Hülphers (1734-98) är en av de flitigaste och mest betydelsefulla topografiska författarna i Sverige under 1700-talet. Hans topografiska arbeten tillkom enligt en fast arbetsordning. Väl hemkommen från en resa sammanställde Hülphers sina intryck grundade på anteckningarna ur sin resedagbok. Detta utkast sändes till kyrkoherdar och ståndspersoner i den berörda trakten med en begäran om kompletteringar och rättelser av utkastet. Hülphers bifogade även en omfångsrik frågelista som var inspirerad av den som J. Faggot hade presenterat i sin uppsats ”Tankar om fäderneslandets känning och beskrifwande”, tryckt i ”Vetenskapsakademiens handlingar” 1741. I ett nära samarbete med sina informanter och genom en omfångsrik brevväxling växte så småningom en färdig text fram.

Sthlm, L. Salvius, 1769. 12:o. 162,(2 blanka) s. Något nött glättat mörkblått pappbd från början på 1800-talet med guldlinjerad rygg. Stänkta snitt. Ytligt avnötta falsar och flera smånötningar på pärmarna. Bra inlaga med ett fåtal lagerfläckar. Några svaga ljusröda bläckspår på titelbladet. Bra ex. Warmholtz Bibliotheca historica Sueo-Gothica 3777. Johan Arckenholtz (1695-1777), ämbetsman och historiker, var född i Helsingfors och är väl mest känd för sitt arbete ”Mémoires concernent Christine, reine de Suède”, som genom sitt rika urkundsmaterial är en av huvudkällorna till drottning Kristinas historia. ”Svenskt biografiskt lexikon” skriver: ”Sina förarbeten till Gustav II Adolfs historia kom A. endast i ringa grad att själv utnyttja, förnämligast i »Recueil des sentimens et des propos de Gustave Adolphe le grand, roi de Suède», vilket arbete innehåller strödda tal och uttalanden av Gustav Adolf, citerade efter en mängd tryckta arbeten och publikationer: Pufendorf, Loccenius, Schefferus, de Prade, Vittorio Siri, »Theatrum Europæum» m. fl.; även en svensk bearbetning av denna skrift såg dagen. Däremot ha A:z’ hithörande samlingar kommit andra författare till godo: troligen har Hallenberg för sin historia använt papper från A:z’ samlingar, och historikern E. Mauvillon har i sitt arbete »Histoire de Gustave Adolphe roi de Suède» (4 delar, Amsterdam 1764) väsentligen stött sig på manuskript, som A. ställt till hans förfogande; uppenbarligen har A. också i viss mån övervakat författandet av sistnämnda verk”.

Lund, (1784) respektive Lund, Berling, 1784. 8:o. (4),437,(2) + (2),297,300-458 s. Samtida lätt nött hfrbd med upphöjda bind, sparsamt guldornerad rygg och ljusbrun titeletikett med texten: ”Bergströms poetiska arbeten”. Stänkta snitt. Små skador i skinnet på ryggen överst vid främre ytterfalsen. Ryggen med liten fläck och några nagg nederst. Fint ex. med A. Morströms prydliga namnteckning på försättsbladet daterad 1790 och Anders de Wahls diskreta exlibris på främre pärmens insida. Ur Per-Erik Lindahls bibliotek. Hans Bergeström (1735-84) var kyrkoherde i Helsingborg och hans samlade poetiska arbeten innehåller förutom diverse oden och och tillfällighetsstycken även översättningar av Voltaires ”Alzire”, James Thomsons ”Agamemnon” och delar av Edward Youngs ”The complaint: or, night thoughts”. Skådespelaren Anders de Wahl (1869-1956) är kanske mest berömd för läsningen av Tennysons ”Nyårsklockan” på Skansen varje nyårsafton. Traditionen började 1895 och de Wahl läste stycket i stort sett varje år fram till 1945. Om det var Bergeströms korta stycke ”Nyårs tankar” på s. 287 i första delen som fångat de Wahls intresse för volymen låter vi vara osagt.

Västerås, J. L. Horrn, 1762-63. 8:o. Extra grav. titelblad,(16),656 s. & 1 utvikbar grav. karta med kolorerade gränsmarkeringar. Med träsnittsillustrationer i texten. Hårt nött samtida hfrbd med upphöjda bind och svartlinjering runt binden samt förgyllt titelfält. Stänkta snitt. Många ytliga sprickor på ryggen. En hel del spridda lagerfläckar. Kartan är bunden vid s. 1 och har en stor förstärkning på baksidan samt ett par revor i vikningarna. Marginalanteckning på s. 78. Med både det graverade och tryckta titelbladet! ”Majorn herr J Öfverberg” i bläck på försättsbladet, vilket sannolikt är en dedikation. Bring Itineraria Svecana 180. Warmholtz Bibliotheca historica Sueo-Gothica 273. Wingborg Litteratur om Dalarna 7714. Furuland Bergslagen i litteraturen 7:16. Detta är varianten med tryckt titelblad, och då med tryckåret 1763. Detta ersattes oftast med det graverade titelbladet daterat 1762, men här är båda bevarade. Kartan över Dalarna och Stora Kopparbergs län är graverad av E. Borg. Arbetet inleds med en rekommendationsskrivelse av Pehr Wargentin och innehåller hyllningsverser av J. Svedelius, J. Boëthius, P. Arosenius och J. Schedvin Danielsson. I Hülphers Dalabeskrivning, till omfånget tre gånger större än Linnés motsvarande, beskrivs utförligt bland annat Stora Kopparbergs gruva, städerna Falun, Hedemora och Säter, samt landskapets många socknar. Handelsmannen i Västerås Abraham Abrahamsson Hülphers (1734-98) är en av de flitigaste och mest betydelsefulla topografiska författarna i Sverige under 1700-talet. Hans topografiska arbeten tillkom enligt en fast arbetsordning. Väl hemkommen från en resa sammanställde Hülphers sina intryck grundade på anteckningarna ur sin resedagbok. Detta utkast sändes till kyrkoherdar och ståndspersoner i den berörda trakten med en begäran om kompletteringar och rättelser. Hülphers bifogade även en omfångsrik frågelista som var inspirerad av den som J. Faggot hade presenterat i sin uppsats ”Tankar om fäderneslandets känning och beskrifwande”, tryckt i ”Vetenskapsakademiens handlingar” 1741. I ett nära samarbete med sina informanter och genom en omfångsrik brevväxling växte så småningom en färdig text fram.

Göteborg, A. Grefwe, 1675. 8:o. (12),858,(18) s. Titelsidan med ett typografiskt ramverk. Marmorerat skinnbd från 1900-talets första hälft med upphöjda bind och rikt guldornerad rygg. Stänkta snitt. Ryggen blekt och torr. Inlagan fuktfläckig på sina håll, framförallt i början fram till s. 28 och t.ex. på s. 81-88 i yttermarginalen och 235-63 i den övre. Pappers- och textförluster i yttermarginalen på s. 433. En fläck i det främre snittet har krupit in i yttermarginalen på s. 471-522. Med Oloff Forrs namnteckning daterad 1697 på titelbladet och Gustaf Berndtssons exlibris. Collijn Sveriges bibliografi 1600-talet 552. Engström Amund Grefwe s. 125. Med tryckt dedikation till Hedvig Eleonora från Grefwe, som även tryckte den första svenska översättningen 1662. Grefwe var Göteborgs första boktryckare. Preutz översatte även Thomas av Kempis ”Anderijke betrachtelse/ beskrefwen uthi fyra böcker åhr 1441 om Christi effterföllielse”.

Sthlm, A. J. Nordström, 1775. Liten 8:o. 180 s. Häftad i trevligt samtida blått glättat pappomslag med guldlinjerad rygg, rosa titeletikett och rödstänkta snitt. Ryggen lite nött upptill. Inlagan lätt lagerfläckig och dessutom med några brunfläckar i texten på s. 87 och 169-72, vilka beror på orent papper. En mindre solkfläck i nedre marginalen på s. 143-44. Med J. H. Schröders exlibris. Bra ex. från Ericsberg. Andra upplagan utkom 1776 och en tredje 1786. Detta är den första. Om detta arbete skriver Bygdén: ”Originalet till denna roman är: Gustave Vasa, histoire de Suede, Amsterdam, 1698, som tillskrivs Charlotte Rose de Caumont de la Force; omtr. Paris 1725 samt i Bibliothèque de campagne ou amusements de l’esprit et du coeur, La Haye 1738. En tysk bearb. Der tapfere und verliebte Gustaf von Vasa oder: die Wunderwerck der Liebe an den Nordischen Höfen, Franckfurt & Leipz. 1698, har till förf. Ch. F. Hunold”.

Sthlm, J. Hörberg, 1831. 8:o. 29,(3 blanka) s. Häftad i ett ngt nött glättat samtida lila omslag. Småskavanker på och reva i bakre omslag. Fin inlaga tryckt poå skrivpapper med endast obetydliga lagerfläckar i marginalen på s. 26-27. Dedikation till G. Liljenstolpe ”af öfwersättaren”. Fint proveniensex! Hebbe Den svenska lantbrukslitteraturen 2064. Företalet undertecknat av översättaren J. W. Beijer som gjort författarens bekantskap. Den senare var enligt titelbladet ”styresman för kongl. preussiska stuteriet Wesra”. Ett utdrag av översättningen publicerades även i ”Tidskrift för landtmän” III, 1835, s. 223-32. Gustaf Liljenstolpe (1784-1870) gjorde en lång militär karriär innefattande direktörspost vid Strömsholms stuteriinrättning 1826 och ståthållare på Strömsholms slott och chef för Strömsholms stuteri 1832-50. Han deltog i krigen 1808-09 och 1814.

Uppsala, Zeipel och Palmblad, 1817. 8:o. Utvikbart grav. självporträtt,LIII,(1 blank),124,(1) s. Häftad, oskuren och delvis ouppskuren i samtida gråpappomslag. Ytterfalsarna med några småskavanker och med en reva nedtill i den bakre. Genomgående lätt lagerfläckig. Det graverade självporträttet är daterat 1807. En av de märkligaste äldre svenska självbiografierna. Den tillkom på J. H. Lidéns initiativ. I en osignerad recension i ”Swensk literatur-tidning” liknas kontrasten mellan Atterboms företal och Hörbergs biografi vid den som skulle uppstå i ”ett franskt skådespel med prolog på syriska”. Innehåller även en verkförteckning sammanställd av konstnären själv, bl.a. över hans många altartavlor.

Sthlm, Kongl. tryckeriet, 1780. 16:o. 68 s. Häftad i nött samtida gråpappomslag med tryckta pärmbårder. Främre omslaget nästan helt loss. Lätt lagerfläckig. Lite nära skuren i övre marginalen på sina håll. En del fuktfläckar i yttermarginalen och in i texten. Med Magnus Flincks namnteckning. Du Rietz Gastronomisk spegel 45. Hebbe Den svenska lantbrukslitteraturen 1959. Boken är uppställd alfabetiskt från ”agnar” till ”ängrödning” och syftar till att motverka slöseri i hushållningen. Adolph Modéer (1739-99) var lantmätare, ekonomisk författare och sekreterare i Patriotiska sällskapet. I den tjänsten ingick även redaktörsskapet av sällskapets ”Hushållnings journal”. Han var ledamot av Vetenskapsakademien i Stockholm och Vetenskaps- och vitterhetssamhället i Göteborg. Magnus Flinck (1758-1814) var en skicklig jurist och ämbetsman och gjorde en enastående snabb karriär. Han hamnade dock i onåd hos Gustav IV Adolf. Under hela sitt liv var Flinck en flitig boksamlare. I biblioteket på det av hans andra hustru ärvda Vegeholms gods fanns utöver juridik även stora samlingar av bland annat historia och vitterhet. Det köptes 1868 av Carl Bernhard Ulrik von Düben som var barnbarn från Magnus Flincks första äktenskap. Biblioteket ställdes med tiden upp på Södra Lindved, där det fanns kvar till dess huvuddelen såldes på Libris bokauktioner 1982-85.

Sthlm, 1878. 32 s. Något nött marmorerat pappbd med blekt titeletikett i skinn (Hedberg, 1923). Det grå tryckta pappomslaget medbundet. Fint ex. Almquist 1515 för den avslutande bibliografin i första arbetet. Det trycktes i 30 exemplar, varav 26 numrerades och detta är nr 11. Innehåller uppsatserna ”Ställningen inom landet under Carl XII:s polska krig”, ”En teaterbrand i Sverige”, ”En Stockholms-sprätt på 1740-talet”, ”Till C. M. Bellmans biografi”, ”Väder-lek”, ”M:lle Emilie Högqvists qvarlåtenskap, som försåldes på auktion”, ”Om en barnsäng. Af Esaias Tegnér”, ”Anekdoter från 1700-talet”, ”Årsbok för 1877 öfver hvad som då borde hafva händt” och ”Bibliografi. Förteckning på böcker och skrifter berörande den s.k. ’Vasaprinsessan’ = fröken Helga de la Brache = mamsell Aurora eller Anna Florentina Aspegren eller Magnusson, hvilka utkommit nuder [sic] år 1877”. Den sistnämnda är författad av Birger Schöldström. Carl Johan Broberg (1837-1903) var notarie och bibliograf. ”Utgav de två första stora 10-årskatalogerna över svensk bokproduktion ’Svensk bok-katalog’ (1878 och 1890), omfattande åren 1866-75 och 1876-85. Han redigerade även förtjänstfullt flera av de stora bokauktionskatalogerna under 1800-talet, såsom ’Bibliotheca Schröderiana’ (1865), ’Cederhielmska biblioteket’ (1878-80), ’En större och sällsynt samling af svensk dramatik’ (tillh. A. Abramson, 1897) m.fl.” enligt ”Nordiskt lexikon för bokväsen”.

Sthlm, P. A. Norstedt & söner, 1839-49 respektive Thimgren och Hultman, 1850. Stor 8:o. (4),XXXVI,164 + (4),165-400 + (4),192 s. Med musiknoter i texten. Nött samtida hfrbd med guldornerad rygg. Mönsterpressade svarta pärmpapper med blomstermotiv. Sprängda snitt. Nötta pärmkanter och något stötta pärmhörn. Bitvis lite lagerfläckig, mest i marginalerna. Erik af Edholms vapenexlibris med latiniserat namn. Almquistiana 224 respektive 226-227 som inte nämner de inledande opaginerade sidorna i tredje delen. En andra upplaga av den första delen utkom 1858. I denna samlingsutgåva, kallad imperialoktavupplagan, återfinns bland annat ”Songes” med musiknoter och en rad arbeten som trycks för första gången. Den skiljer sig till stora delar från den så kallade duodesupplagan av ”Törnrosens bok”, vilken delvis utkom parallellt i fjorton delar 1832-51. Erik af Edholm (1817-97) var hovmarskalk och chef för Kungliga teatern 1866-81. Han tillhörde Karl XV:s närmaste umgängeskrets. Hans samling av svensk dramatisk litteratur var mycket omfattande.

Sthlm, H. Keysers tryckerij, 1674. 4:o. (38),535,538-687,(4,1 blank) s. Något nött men fint samtida marmorerat skinnbd med upphöjda bind och helt oxiderad rik ryggdekor, numera svart, förut troligen i guld. Helt guldsnitt. Binden mer nötta och med litet hål allra nederst på ryggen. Lite repor på pärmarna och flera mindre maskskador i frampärmens ytterkant. Häftningen lite sprucken mellan s. 272 och 273. Ställvis lagerfläckiga marginaler. Det sista arket Rrrr med kraftigt spegeltryck från s. 683 till slutet, vilket gör texten lite svårläst. Samtida bläckmonogram ”A. M. v. Ü” i två versioner på titelbladet. På frampärmens insida bläcknumrering ”1724” och en bortskrapad namnteckning och årtal, men datumet den 21 maj står kvar. Collijn Sveriges bibliografi 1600-talet 203 har ej uppmärksammat hoppet i pagineringen. Philip de Mornay, eller Duplessis-Mornay (1549-1623) var en av de franska hugenotternas främsta krafter. Föreliggande översatta verk, ”De la vérité de la réligion chrétienne” som utkom första gången 1581, räknas till hans mest betydelsefulla arbeten. Bakom initialerna döljer sig möjligen Anna Margareta von Üxkull, död före 1688. Hon var gift med majoren Henning Johan Grass (1649-död senast 1710) i hans andra gifte. Båda levde i Finland.

Göteborg, A. Grefwe, 1672. 4:o. (76) s. Marmorerat skinnbd i äldre stil med upphöjda bind, guldornerad rygg och ramtryck i guld på pärmarna (Fr. Ljunggren, Göteborg). Binden lite nötta och pärmarna bågnade. Enstaka småfläckar och några små blyertsstreck. Pappret lite mörktonat i yttersta marginalerna. Titelbladet lite solkigt i yttre marginalen och med naggar och lagningar i innermarginalen. Liten trycksvärtefläck på blad D1 och liten fuktfläck på blad G2-G3. Sista bladet med lagning i inre marginalen. Med Oscar L. Isacsons namnteckning från 1940 och Dan Korns från 2004. Engström Amund Grefwe s. 119 med felaktig kollationeringsuppgift. Brita Siltman föddes 1586 på fädernesgården Partille. Fadern var hövitsmannen Anders Håkansson Hök av Partille. Hennes första make Allert Siltman eller Sittman, borgmästare i Nylöse, dog 1619. De fick sju barn, varav fyra fortfarande var i livet. Nytt äktenskap ingicks 1621 med handelsmannen Hans Schrifwert, och de fick två söner som båda redan hade avlidit. Efter sin andra makes död drev Brita Siltman bland annat bryggeri i Göteborg. Johannes Florander (1617-1707) var domprost i Göteborg. Amund Grefwe var Göteborgs första boktryckare och började sin verksamhet i staden 1650 och dog 1677. Oscar L. Isacson (1874-1942) var namnkunnig boktryckare i Göteborg.

Sthlm, Kongl. tryckeriet, 1755. 4:o. (24) s. Tagen ur band och insatt i en ny ryggremsa av gråpapper. Schreber Svenska jaktens litteratur intill år 1900 285: ”Upprättad af en, för afgifvande af förslag till ny jaktordning, den 8 december 1749 tillsatt kommission, till hvilken Anders Schönberg d.ä. inkallades såsom rådgifvare.” Bygdén anger Ehrenfalck som författare. Denne var kommissionens sekreterare och Schreber menar att han möjligen kan ha formulerat skrivelsen men knappast ansvarat för innehållet.

Sthlm, A. Biörkman, (1726). 4:o. (8),126,(2 blanka) s. Samtida hårt nött skinnbd med upphöjda bind och rikt guldornerad rygg. Ytterfalsarna med sprickor och ryggen defekt upptill och naggad nederst. Pärmarna bågnade och den bakre har ett mörkare fält. Pärmhörnen stötta. Talrika gamla anteckningar och tillskrifter på för- och eftersättsblad samt titelblad. Inlagan genomgående fukt- och småfläckig samt med sporadiska marginalanteckningar. Med Ludvig Fahlströms signerade anteckning daterad den 28 februari 1737 att hans hustru Anna Beata Siegroth fått boken av sin mor Eva Mörner. Gustava Johanna Margareta Ulfsparres namnteckning daterad den 26 april 1755 och både handskriven vers och bön av henne på slutet. Sannolikt är anteckningen ”Dena bocken hafwer jag fått till skäns utaf fririnan Fleming” också av hennes hand. Leijonhufvud & Brithelli Kvinnan inom svenska litteraturen s. 42 menar att boken är tryckt 1727. Ludvig Fahlström (1686-1759) var karolinsk officer och i Karl XII:s närhet från Klissov 1702 över Bender till Norge 1718. Hans första hustru Anna Beata von Siegroth dog 1749 och han gifte om sig med Fredrika Christina Strömfelt i hennes andra gifte. I hennes första gifte hade hon dottern Gustafva Johanna Margareta Ulfsparre (1736-89) som gifte sig med Ludvig Fahlströms halvsysters son Carl Ludvig Fleming. Hon tycks ha fått boken av sin svärmor.

Sthlm, J. W. Lundberg, 1852. 12:o. 96 s. & 5 litograferade plr. Häftad i samtida tryckt gråpappersomslag. Främre omslaget delvis solkfläckigt. Ställvis ouppskuren och med råkanter. Sporadiska småfläckar, t.ex. på s. 79-80. Pappersförlust i nedre marginalen har förorsakat minimala textförluster på s. 35-36. Nya upplagor utkom 1870, 1880, 1888, 1895, 1898 och 1900. Råd om hästens skötsel, dess sjukdomar och kurerande. Karl Johan Ekeblad (1817-95), slaktare och litteratör, är kanske mest känd för sitt flitiga propagerande för hästköttets användande som föda. Många exemplar av sina skrifter skickade Ekeblad på eget initiativ ut till tilltänkta mecenater, ofta med ganska pockande brev om ekonomiska bidrag. Han var även verksam som tidningsutgivare och författare av tillfällighetsvers, ”typiska efterklangsprodukter utan varje litterärt värde” enligt ”Svenskt biografiskt lexikon”.

Norrköping, Östlund & Berling, 1845. 16:o. 468,471-86 s. Fint obetydligt nött samtida grönt halvsaffianbd med guldornerad rygg och grönstänkta snitt. Pärmsidor och hörn ngt nötta. Ryggen med obetydliga småfläckar. Bra men aningen bruntonad inlaga. Med P. E. Bergfalks och Herman Rydins namnteckningar, den senare daterad 1890. Boken har enligt en handskriven notering från 1930 tillhört Ebba och Anton Blanck. Almquistiana 236. Furuland Bibliografi över svenska skönlitterära häftesserier O:4. Utkom i serien ”Original-bibliothek i den sköna litteraturen”. En dansk översättning utkom 1859-60. Uppsalaprofessorn Pehr Erik Bergfalk (1798-1890) var jurist och ekonom samt elev och vän till E. G. Geijer och juristen och politikern Herman Rydin. Denne hade en son med samma namn som 1907 blev utnämnd till generaldirektör och chef för Telegrafstyrelsen. Hans dotter Ebba var gift med professorn i litteraturhistoria Anton Blanck.

Uppsala, J. Edman, 1768. 8:o. (16),274,(14) s. Samtida hfrbd med upphöjda bind och oxideras guldlinjering på ryggen, utan titeletikett. Stänkta snitt. Ryggen skadad överst och båda ytterfalsarna med sprickor upptill och den främre även nedtill. Avnötta pärmkanter och stötta hörn. För- och eftersättsblad urrivna. Inlagan fin med endast enstaka småfläckar. Sista bladet med avrivet litet nedre hörn. Bläckmonogram ”A: D: E:r” för Adolf Daniel Enander på titelbladet. Frampärmens insida med spår av en gammal auktionslapp och namnteckningar för A. E. Enning [?] respektive Anders Fryxell. Warmholtz Bibliotheca historica Sueo-Gothica 498. De fyra sista sidorna är en bokkatalog från Edmans förlag. Petter Åhstrand (1700-66) var i över 30 år verksam som kronobefallningsman i Ölands norra mot och hade som sådan goda förstahandskunskaper om trakten. Han kunde därför förhålla sig fritt till föregångare som Linné med flera när han redogjorde för allmogens seder, klädedräkt, dialekt med mera eller när han diskuterade öns avskogning och vattuminskningsfrågan. Anders Martinsson har i ett förord till en nyutgåva kallat arbetet ”inte bara en pärla i ölandslitteraturen utan även ett unikt oakademiskt bidrag till 1700-talets topografiska litteratur”. Efter Åhstrands död hamnade manuskriptet till arbetet via A. Pontins försorg hos S. L. Gahm Persson som lät utge det. Gahm Persson försåg det även med ett förord och har dessutom sammanställt bihanget med avtryckta gamla handlingar som avslutar boken. Med tryckt dedikation från Gahm Persson till Daniel Tilas. Adolf Daniel Enander (1751-1820) tillhörde L. F. Rääfs bekantskapskrets i Östergötland och var aktiv medlem i det av Rääf grundade Kinda läsesällskap. Under studietiden i Uppsala hade han bevistat Linnés föreläsningar och hans uppsats om det svenska sillfiskets historia från äldsta tider till Gustav Vasa trycktes i ”Vitterhetsakademiens handlingar” 1802. Anders Fryxell (1795-1881) var verksam som präst, skolman och historiker samt var ledamot av Svenska akademien. Han stora översiktsverk ”Berättelser ur svenska historien” utkom i 46 delar 1823-79. Fryxells ansenliga boksamling såldes 1882 på Stockholms bokauktionskammare.

Uppsala, Palmblad och c., 1824-27. 8:o. (6),342,(1) + (4),459,(1 blank,4) s. Två samtida hfrbd med sparsamt guldornerade och blindpressade ryggar samt blåstänkta snitt. Ryggarna lätt blekta liksom överst på främre pärmen till del I. En liten fläck i nedre marginalen på s. 35-48 och en mindre solkfläck i yttermarginalen från s. 337 till slutet i del I. Några pappersförluster i yttermarginalen på s. 173-76 i del I och i övre marginalen på s. 143 i del II. En liten reva i övre marginalen på s. 145 i del II. Ett trevligt ex. Klemming Sveriges dramatiska litteratur s. 228 och 240. En andra upplaga utkom 1854. Översattes även till tyska.

Sthlm, 1910-71. (2),676 + (2),677-1356 + (2),1357-1878 + (2),1879-2365,(3 blank),1-36 + 742 + 456 + 292 s. Sju bruna ohfrbd med upphöjda bind, guldornerade ryggar och en svartpressad dekorstämpel på varje rygg samt övre guldsnitt. Banden med några smärre repor och nötningar. Några obetydliga småfläckar på titelbladet till del VI. Fin komplett svit! Ågren 512 för de första fyra delarna. Del V-VI utgörs av supplement och den avslutande del VII för historien till 1970. I fjärde delen ingår även ”Brev till Carl Wilhelm Scheele från hans fader och bröder. Utgivna av Arvid Lindhagen” med separat paginering.

Nyköping, P. Winge, 1809. 8:o. (4),120 s. + (BELLMAN, CARL MICHAEL) Fredmans handskrifter. Uppsala, Stenhammar och Palmblad, 1813. 8:o. (8),217,(5) s. Lätt nött samtida hfrbd med guldlinjerad rygg och brunröd titeletikett. Rödstänkta snitt och glättat grönt pärmpapper. Ryggen med några repor, pärmhörnen stötta. Spridda lagerfläckar. Liten obetydlig bläckfläck i översta marginalen i ett parti av andra arbetet. På första titelbladet med J. P. Kroks intrikata stpl ”JPK” respektive ”Lindormsnäs”. Adelborgs blyertsanteckningar på frampärmens insida. Förordet i första arbetet berättar: ”Följande stycken, som nu lemnas allmänheten, blefvo så snart de i manuscript utkommo, förvarade af utgifvaren, en av författarens vänner och beundrare. De hafva vid utgifvandet af Fredmans epistlar förmodeligen icke varit till hands. Några ibland dem hafva väl förut varit synlige i ett häfte af allehanda saker, kallat Bacchi handbiblioteque eller nya tidsfördriv på gäldstugan”. ”Fredmans epistlar” utkom 1790. Klemming Sveriges dramatiska litteratur s. 98 för ”Bacchi fest, femte gången firad den 4 december 1771” som återfinns på sidorna 135-83 i det nadra arbetet. På sidan 87 finns ett litet träsnitt som illustrerar den korta dikten ”Bacchi geometri”. ”Fredmans handskrifter”, som betecknats som den första kritiska utgåvan av Bellmans texter, utgavs av V. F. Palmblad och P. A. Sondén och innehåller i huvudsak tidigare opublicerat material hämtat ur olika avskriftssamlingar. Bellman hörde till de äldre svenska diktare som den nya skolan värdesatte.

Sthlm, J. A. Carlbohm respektive A. J. Nordström respektive Norrköping, A. F. Raam, 1791-93. 4:o. (16),80 + 24 + 80,1-11,(1) + 24,(4) + 47,(5) + 20,(3) + 43 + 14,(2) s. + (ROSENHANE, SCHERING) Bihang hörande til Svea rikes råds-längd [=rubrik]. Sthlm, J. P. Lindh, 1793. 4:o. (12) s. + (LÅSTBOM, THEODOR AUGUST) Svea rikes råds-längd nionde afdelningen. Uppsala, Wahlström & Låstbom, 1844. 4:o. (4),86 s. + ROSENHANE, SCHERING. Svea-rikes konunga-längd. Sthlm, A. J. Nordström, 1789. 4:o. (6),153,(1) s. Två hfrbd med upphöjda bind, guldlinjerade ryggar, titeletiketter av glättad papp och rödstänkta snitt. Den första volymen bunden på 1790-talet, demn andra på 1850-talet, men passar fint ihop. Ryggarna ganska nötta och med småskador upp- och nedtill samt viss sprickbildning i ytterfalsarna. Pärmhörnen lite stukade och pärmkanterna avnötta. Första volymen med ett hål i försättsbladet i vilket det också finns ett spår efter en gammal auktionslapp. Inlagorna med enstaka förbockningar i blyerts och sporadiska lager-, rost- och småfläckar, t.ex. i del I på s. 78. Med A. J. Bruzelius namnteckningar daterad 1851 respektive 1852 och en syltburksliknande nummeretikett samt Erik Falks exlibris. Setterwall Svensk historisk bibliografi 4440 respektive 455. Gjörwell Förtekning 175 respektive 158. Ågren Svensk biografisk uppslagslitteratur 1221 för det första arbetet. Del I-VIII utgavs av C. C. Gjörwell. Schering Rosenhane skrev de två första delarna och C. H. Uggla de följande sex. Den nionde delen utgavs av A. T. Låstbom i Uppsala 1844. Fortfarande ett användbart uppslagsverk. I ”Svea-rikes konunga-längd” beskrivs på sidorna 121-43 utländska regenter av svensk härkomst, bland annat diskuteras på några sidor Katarina den storas eventuella svenska börd. Anders Johan Bruzelius (1831-1901) studerade i Lund när han skaffade sig dessa volymer. Han var sedan verksam vid Sundhetskollegium i Stockholm men hade även en mängd sidouppdrag av olika slag. ”Svenskt biografiskt lexikon” skriver att ”Hågen för biografiska och genealogiska forskningar synes tidigt ha vaknat hos B. Redan före studentexamen utarbetade han en »Ättelängd öfver slägten Bruzelius» (1848) samt lämnade meddelanden till det av A. H. Wistrand år 1853 utgivna supplementet till J. F. Sackléns »Sveriges läkarehistoria»”. Det sistnämnda verket kom Bruzelius sedan i flera omgångar komplettera och ”Sackléns plan att »få hela svenska läkarecorpsens ifrån konung Gustaf I:s till närvarande tid förnämsta lefnadsöden bevarade och hopsamlade på ett ställe» har därmed i stort sett förverkligats” när sista häftet utkom 1901 strax efter Bruzelius död. Han fortsatte även Sackléns ”Sveriges apotekare-historia” och en del annat personhistoriskt författarskap.