Search Results

Uppsala, J. Edman, 1785. 8:o. 104 s. & 1 utvikbar grav. karta. Trevligt stänkdekorerat gult pappbd med roströd titeletikett respektive grön deltiteletikett (Hedberg). Stänkta snitt. Ryggen obetydligt nött överst och i ytterfalsarna. Bakre pärmen med lättare stukning i nedre yttre hörnet. Fin inlaga. Kartan kompletterad från annat ex. och delvis ngt svag i avdraget. Setterwall Svensk historisk bibliografi 6179. Marklund Övre Norrland i litteraturen 6427. Ovanligt och mycket detaljerat försäljningsprospekt rörande det stora bruket, vilket anlagts av Jonas Meldercreutz (1714-85). Emanuel Ekman (1737-1801) var bl.a. professor i praktisk ekonomi i Uppsala och utgav tillsammans med Lostbom ”Oeconomiska tidningar”. Den samtida prosten Matthias Flodérus beskriver Ekman som: ”Torr, mager karl med grått hår. Stark hushållare och rik. Då han talade i saker med intresse, svor han och slog knogarna i bordet. Var i Gustafs tid en häftig antiroyalist.” Exemplaret är enligt tillskrift från 1901 en gåva från landshövding C. J. Bergström till Henning Nordlund, Meldersteins dåvarande ägare.

Amsterdam, apud Johannem Janssonium juniorem, 1655. 12:o. Grav. titelblad,3-215,(1) s. & 1 utvikbar grav. karta & 8 utvikbara grav. plr. Samtida lite solkigt pergamentbd med handskriven ryggtitel. Lite bågnade pärmar. Inlagan lätt bruntonad. Titelbladet har en stor bortriven bit med bildförlust, men bara obetydlig bokstavsförlust. Fuktrand i nedre marginalen på de första sidorna. Några små bläckfläckar, t.ex. på s. 31-34. Understrykningar på s. 32. Planschen vid s. 76 har ett stort extra veck och den vid s. 115 ett mindre dito. Kartan över Kina liksom planschen vid s. 115 med reva i nedre marginalen. Kartan med några understrukna ortsnamn och planscherna vid s. 32 respektive 40 har lätta handkoloreringar i rött. ”Ex libris U. Celsing” i bläck på frampärmens insida. Från Biby. Löwendahl China illustrata 114. Tryckt dedikation till polska kungen Johan II Casimir, ”Poloniæ ac Sueciæ [sic] rege”, som var son till Sigismund. Boken utkom första gången på latin i Rom 1654 och omtrycktes i många upplagor och översättningar. En svensk översättning trycktes på Visingsborg 1674: ”Historia om thet tartariske krijget uthi konungarijket Sina, sampt theras seder. Korteligen beskrifwin på latijn/ och tryckt uthi Amstelodam anno MDCLV. Men förswenskat aff Ambrosio Nidelberg.” Författaren (1614-61) var jesuit och bland annat ansvarig för den katolska missionen i Kina.

Sthlm, Z. Hæggström, 1836. 8:o. (2),452 s. + LÆSTADIUS, L. L. Om möjligheten och fördelen af allmänna uppodlingar i lappmarken; jemte förslag till en nybyggscholas anläggande derstädes, eller anvisning, att på allmän bekostnad befrämja allmänna uppodlingar i nämnde landskap, till båtnad för staten. Med 4 tabeller. Sthlm, Z. Hæggström, 1824. 8:o. (2),143 s. & 4 utvikbara tryckta tabeller. Klarblått hklbd från 1800-talets slut med guldlinjerad rygg. Brunstänkta snitt. Ryggen lite mörknad. Enstaka lagerfläckar. Första titelbladet mörktonat och fläckigt samt med ett litet hål i inre marginalen. Sista blanka sidan i andra arbetet också bruntonad. Louise Barks namnteckning på båda titelbladet. Bring Itineraria svecana 498 och Marklund Övre Norrland i litteraturen 3600 för ”Journal”, vars första upplaga utkom 1831 och en andra upplaga 1832, så detta är egentligen den tredje. Marklund 5066, Hebbe Den svenska lantbrukslitteraturen 740 och Krok Bibliotheca botanica suecana 1 för det andra arbetet. Lappmarksmissionären Petrus Læstadius (1802-41) var bror till Lars Levi och kyrkoherde i Vibyggerå. Hans ”Journal” är en viktig etnologisk källskrift till samernas seder och bruk, då Læstadius – som själv talade lulesamiska – nedtecknade detaljer ur vardagslivet på ett sätt som saknade föregångare. ”Svenskt biografiskt lexikon” skriver om Læstadius relation till samerna att han var ”den förste bland lappmarksbeskrivarna [som] har kunnat upplysa om denna folkgrupp med den inre samhörighetens insikt o värme o samtidigt med forskarens vetgirighet o distans”. Till detta bidrar den levande berättarstilen som gjorde Læstadius till ett litterärt löfte, om än aldrig fullt infriat. Det andra arbetet är till stora delar en beskrivning av Norrlands natur- och växtliv med syftet att visa på de goda förutsättningarna till en uppodling av lappmarken. För att locka folk dit föreslår Læstadius bland annat upprättandet av en nybyggarskola. Lars Levi Læstadius (1800-61) uppmärksammar även de konflikter om mark som kan uppstå mellan nybyggare och samer: ”Det händer äfven, att nybyggaren, för att alldeles aflägsna lapparna från sitt gebiet, antänder stora skogar” och han skriver: ”det är således nödvändigt, att lapparne småningom utträngas och utdö med tiden. Till slut skola endast fjellarne, dit ingen annan kan komma, blifva en fristad för dem”.

Sthlm, A. J. Nordström, 1780-84. 8:o. Grav. porträtt,(2),22,(10),3-548,(2) + (8),6,(6),3-251,(1 blank,2) + (22),3-284,(2) + (24),348,(2) + (20),293,(1 blank,2) s. + Grav. front,(8),76,1-54,(1) s. Del I-III bundna i två hårt nötta samtida hfrbd med upphöjda bind och svarta infärgade titelfält. Stänkta snitt. Lagningar med nyare brunt skinn i rygghuvudena och även i ryggslutet på den andra volymen. Del IV-VI bundna i två hårt nötta samtida skinnbd med upphöjda bind, guldornerade ryggar och röda titeletiketter. Röda snitt. Lagningar med nyare ljusbrunt skinn i rygghuvudena och även lagad reva där på sista volymen. Genomgående med spridda smärre fläckar, särskilt i de två första volymerna. Små äldre papperslagningar i första delen på s. 41 och i andra delen på s. 22 och 185. Andra delen lite fläckig i början och hårt lagerfläckad på s. 229-48. Tredje delen med mörkare fuktfläckar på s. 133-40 och 189-96 p.g.a. skillnader i papperskvalitet. Några fläckar på s. 223-50. Fjärde delen med understrykningar i texten på s. 44, delvis lagad reva och pappersskada med liten textförlust på s. 133 och reva i texten på s. 309. Första volymen med G. E. Haartmanns grav. exlibris och Nicolai Lagus namnteckning daterad 1844. Ett arbetsexemplar. Ur Olof Lagercrantz bibliotek och därefter ur Lars Holms. Gjörwell Förtekning 102. Hesse Svensk numismatisk bibliografi 0834 för frontespisen i sista delen. Förutom Björnståhls egna brev och dagboksanteckningar avtrycks här brev av bland andra Carl Peter Blomberg och Mathias Norberg. Porträttet är graverat av J. Gillberg efter Sergel och planschen i sista delen som avbildar medaljen över Björnståhl är graverad av C. C. Gjörwell d.y., utgivarens son. En tysk översättning utkom 1777-83, en italiensk 1782-86 och en holländsk 1778-84. Den finländska läkaren Gabriel Erik von Haartmanns (1757-1815) exlibris är både utformat och graverat av J. F. Martin.

Sthlm, C. Delén, 1805-26. 8:o. Grav. titelblad,(4),342 s. + grav. titelblad,353,338-39,356-57,342-43,360-410 s. + grav. titelblad,381,(1 blank,2) s. + extra grav. titelblad,(2),XI,(1),3-452 + (6),367 + (4),369-603 s. Fem fina lätt nötta samtida hfrbd med mycket rikt guldornerade ryggar, röda titeletiketter av glättad papp och ovala gröna nummerskyltar samt gula snitt. Ryggen till del I med liten skinnreva överst, del II lite naggad upptill och titeletiketten till del V i lite avvikande färgton. Försättsbladen saknas i de två första volymerna. Del I har en liten solkfläck i nedre marginalen i början och fram till s. 18, en pappersförlust i övre marginalen på s. 183-85 och en tråkig fläck i texten på s. 311-12. Del II har en fuktfläck i nedre marginalen i början och fram till s. 16 och en liten pappersförlust i nedre hörnet på s. 59. Sista delen ställvis lätt lagerfläckig. Saknar ett smutstitelblad i tredje delen och ett deltitelblad i den fjärde. Stilig svit! Klemming Sveriges dramatiska litteratur s. 125 för ”Poeten i Mariefred”, s. 131 för ”Prolog för operan Frigga”, s. 138 för ”Divertissement”, s. 107 för ”Le temple d’Esculape” och s. 183 för ”Mytologisk scen”, samtliga i del I, s. 190 för ”Divertissement” och s. 191 för ”Divertissement donné á son altesse le prince royal”, de två sista i femte delens andra band. Det graverade titelbladet i den första delen är signerat av S. Andersson och i den fjärde av Ruckman. Innehåller, förutom Oxenstiernas egna arbeten, även översättningar. Fjärde delen består av en översättning av Miltons ”Paradise lost” och den femte delens första band av en översättning av ”Det befriade Jerusalem” av Torquato Tasso. Den femte delens båda avdelningar, som utkom postumt i två avdelningar elva år efter den fjärde, är ovanliga.

Västerås, P. Devall, 1744. 8:o. (24),208 s. Titelsidan tryckt i rött och svart. Gråbrunt klotryggbd med upphöjda bind från slutet av 1800-talet med tryckt titeletikett på främre pärmen med felaktigt författarnamn. Stänkta snitt. En del blyertsnoteringar på insidan av pärmarna, bl.a. en duplettmarkering. Fin inlaga med endast obetydliga fläckar. Ur Anders Granaths boksamling. Lundwall Bibliografi över science fiction & fantasy s. 269. En ny upplaga utkom 1767. Översatt av den flitiga Christian Gustafsson Roman. Företalet undertecknat med pseudonymen ”Ludwig Ernst von Faramund”. Den tyska upplagan, ”Die glückseeligste Insul auf der gantzen Welt, oder das Land der Zufriedenheit”, utkom 1728. ”En rent utopisk skildring af absolut okonstnärlig art”, enligt Böök i ”Romanens och prosaberättelsens historia i Sverige”. Han menar dock att den kan ha påverkat Bergeströms ”Indianske bref”.

Söderköping, N. F. Tengzelius, 1859. 8:o. VI,326 s. Med en illustration i texten på s. 312. Nött samtida hfrbd med knappt urskiljbara sparsamma guldornerade ryggdekorationer. Grönstänkta snitt. Några små maskhål nederst i främre falsen.Pärmhörnen stötta. Inlagan med någon enstaka lagerfläck. Med N. E. Forssells överstrukna och C. J. Neumans namnteckningar. Träsnittet på sidan 312 föreställer inloppet till Sydneys hamn. Boken avslutas med dateringen Söderköping den 15 juni 1859. Carl Axel Egerström (1829-1900) började som militär och var frivillig i danska kriget 1848-49. Vid hemkomsten blev han befordrad till underlöjtnant vid andra livgrenadjärregementet. En kombination av oginhet från den militära myndigheten och en smak för äventyr ledde till att Egerström reste till Kalifornien för att pröva lyckan som guldgrävare. Då inte detta ledde till någon ekonomisk framgång, återvände han en tid till Sverige innan han slutligen, efter att ha emigrerat till Fidjiöarna, blev plantageägare och sedermera även pionjär inom gruvindustrin i Queensland.

Sthlm, H. A. Nordström, 1803. 8:o. (4),132,123-161,(1) + (6),152 s. Något nött samtida pappbd med rikt guldornerad rygg och rödstänkta snitt. Ryggen av grönt glättat papper och pärmsidorna marmorerade. Liten pappersförlust i inre marginalen på försättsbladet. Bra inlaga. Sidorna 139-54 med nålmärke i inre marginalen. Ryggen med Gustav IV Adolfs guldpräglade krönta ryggexlibris och krönta riksvapen. Frampärmen med en gammal duplettanteckning. Erik Nordbergs och Bengt Liljenzins namnteckningar samt ytterligare en oidentifierad äldre bläcksignatur. Två opaginerade sidor i slutet av del II och hela del III-V saknas här. Setterwall Svensk historisk bibliografi 322. Sjögren Svenska kungliga och furstliga bokägaremärken nr 18, figur 217. Detta är dock inte dokumenterat som ryggexlibris och vapenskölden inte alls. De opaginerade sidorna i slutet av andra delen, vilka saknas här, utgjordes av bokannonser, vilka bokbindaren valde att inte binda med. Fant behandlar i dessa föreläsningar svensk historia från forntiden till och med Karl IX 1611.

Strängnäs, C. O. Berglund, 1853. 4:o. (4),161,(2) s. Enkelt marmorerat brunt skinnryggbd från 1900-talets andra hälft med guldtryckt ryggtitel och marmorerade pärmpapper. Två märken efter snörning på ryggen som tyder på att skinnet kan ha använts till något annat tidigare. Spridda fläckar. Titelbladet med ljusa fuktfläckar och en liten lagning i nedre hörnet. Liten fuktrand i övre marginalen på s. 37-40, svaga fuktfläckar på uppslaget s. 62-63 och fler lagerfläckar på s. 89-96. Sista registerbladet med fuktrand i övre hörnet och avrivet liten bit av nedre hörnet. Sidorna 113-116 föreligger i dubblett. Ett främre gammalt gråpappersomslag medbundet, med P. E. Hofbergs samtida namnteckning. Setterwall Svensk historisk bibliografi 6072. Ågren Svensk biografisk uppslagslitteratur 592, noten och 2155. Essén Sörmländsk bibliografi s. 124. Innehållet ska i huvudsak vara ett avtryck ur ”Strengnäsbladet” 1852-53 och enligt uppgift tryckts i ca 50 exemplar. Författaren Lars Hallman dog 1762 och den okända utgivaren har utnyttjat två handskrifter i nuvarande Roggebiblioteket, Strängnäs. Boken gavs ut i faksimil 1971. Det innehåller inte minst mycket av personhistoriskt intresse, bland annat förteckningar över borgmästare, rådmän och lärare.

(Wien, 1723). Tvär-folio. (1) s. Tunt hfrbd från mitten av 1900-talet (Nordiska bokhandeln). Inlagan vikt och med samtida underskrifter och välbevarat papperssigill. Ett handskrivet brev undertecknat av Gösta Wästlund och hans två olika exlibris. Ur Povel Ramels bibliotek. Kungörelsen behandlar bland annat lönenivån hos arbetare i vingårdar. Brevet lyder: ”Till Povel med 1000 lyckönskningar på födelsedagen den 1.6.72 och med tack för allt Din vänskap och Din konst givit mej tillgivne Gösta.” Gösta Wästlund (1907-85) var krögare på Ljungby stadshotell och stor bok- och konstsamlare.

Leipzig, bey G. Kiesewetter, 1764. 8:o. 144 s. & 3 grav. plr varav 2 utvikbara. + HÅRLEMAN, CARL. Zwote Reise durch einige schwedische Provinzen. Leipzig, bey G. Kiesewetter, 1764. 8:o. 300,(4 blanka) s. & 6 utvikbara grav. plr. Träsnittsillustrationer i texten på s. 36 i del I och på s. 27 och 222 i del II. Samtida hfrbd med upphöjda bind, guldlinjerad rygg och ljusbrun titeletikett. Ryggen hårt blekt och delvis fläckig samt lite nött och med obetydligt nagg i ryggändarna. En tre cm reva nedtill i främre ytterfalsen p.g.a. mask. Främre nedre pärmhörnet med mindre skada. Inlagan med spridda småfläckar. Flera veck i övre hörnet på s. 69-80 i första resan och några lätt vikta hörn mot slutet av andra resan. Gammal bläcknumrering ”6, 486” på första titelbladet. Bring Itineraria svecana 163 respektive 167. Warmholtz Bibliotheca historica Sueo-Gothica 265, noten, för det första arbetet. Den tredje resan blev aldrig översatt. Den tyska översättningen av första resan trycktes första gången 1751. I första delen återfinns en plansch med en vy och en karta över Trollhättan samt profilritningar av de tre slussarna, som inte finns i den svenska upplagan även om en annons i ”Lärda tidningar” 1752 utlovade en sådan. Andra delen innehåller bland annat en plansch föreställande en runsten i Ramlösa och en karta över Hjälmare kanal.

Åbo, J. C. Winter, 1679. 4:o. (16),440,1-392,1-296,(40) s. Samtida nött och hårt solkat pergamentband. Rödstänkta solkiga snitt. Falsarnas spruckna och lagade med underliggande klot i modern tid. Sprickor i innerfalsarna men häftningen är stadig. Försättsblad urrivet. De första tjugo sidorna lite solkiga och naggade. Spridda fukt- och bläckfläckar. Ställvis lagerfläckig, några blad hårdare. Några vikta hörn. Lite maskhål i marginalen på några ställen. Sista arkets fyra blad delvis loss. På eftersättsbladet i bläck ”dena bok till hörer mig Johanes Jons son Berg getinge den 10 mars 1845” följd av en lång kristlig anteckning. Collijn Sveriges bibliografi 1600-talet 442-443. I början dedikation till Karl XI, följd av ett blad ”Godh christen läsare” av Åbobiskopen Johannes Gezelius. De sista fyra opaginerade bladen är ”En ingångz predikan til then h. Psaltaren”. Kellingius (död 1679) var ”äldste cappelan och siälesörjare” i Storkyrkan i Stockholm. En av hans söner var sekreterare i generalguvernementet i Finland, vilket kan förklara tryckorten.

Sthlm, J. Janssonii, 1656. Liten 8:o. (16),144,143-74,177-327,(9) s. + SCHEFFERUS, JOHANNES. De antiquorum torquibus. Syntagma. Sthlm, J. Janssonii, 1656. Liten 8:o. (4),62 s. Ganska nött skinnbd från början av 1700-talet med upphöjda bind, guldlinjerad rygg, röd titeletikett av marokäng och röda snitt. Ryggen repig och torr samt lite defekt upp- och nedtill. Ytterfalsarna med sprickor men bandet håller stadigt ihop. Pärmarna ställvis blekta och allmänt fläckiga. Pärmhörnen stötta. Insidan av främre pärmen med bläcknumreringar och tillskrifter samt en inklistrad handskriven lapp med innehållsförteckning. Pappersförlust med viss textförlust på s. 7 i nedre marginalen. En hel del råkanter med vidhängande pappersförluster, t.ex. på s. 61 i nedre marginalen och s. 295 i yttermarginalen. Lätt solkig på s. 196-97 och några smärre solkfläckar på s. 245 i nedre marginalen. De sista två opaginerade bladen har, förutom spegeltryck, vilket gör texten lite svårläst, även fuktfläckar nedtill i inre marginalen. Dessa fortsätter i det andra arbetet fram till s. 18. Detta arbete med sporadiska småfläckar. Med ett oidentifierat guldpressat pärmexlibris i form av ett vapen, Esaias Tegnér d.y:s exlibris och en tillskrift, ”Gåva till Elof Hellquist från Es. Tegnérs sterbhus”. Collijn Sveriges bibliografi 1600-talet 329 respektive 825. Warmholtz Bibliotheca historica Sueo-Gothica 1585, noten, för det andra arbetet. Emund Gripenhielm (1622-75) hette Figrelius innan han adlades 1660. Han utnämndes efter en lång bildningsresa i Europa till professor i historia vid Uppsala universitet 1650 och blev riksråd 1673. Han var dessutom Karl XI:s lärare. Föreliggande verk behandlar den romerska skulpturen och är Sveriges första tryckta konstvetenskapliga arbete. Enligt Sten Lindroth är den ”typisk för genren, imponerande främst som lärdomsprov. Figrelius har gått igenom hela den tillgängliga antika litteraturen, textställen från grekiska och romerska författare flödar, också inskriftsmaterial använder han. Här stod allt att inhämta i ämnet, systematiskt ordnat: de olika slagen av romersk skulptur, hur guda- och kejsarbilder dyrkades, vilka enskilda personer som hedrades med statyer och formella ting om känslornas uttryck i höjda händer (gestuosa manus). Utblickar ges mot Grekland och Orienten, religionshistoriska problem antyds. Plinius var en guldgruva, liksom Strabon, Suetonius och Plutarchos; bara sporadiskt öppnar Figrelius diskussion med moderna forskare. Fastän den antika skulpturen för tidens klassicism framstod som högsta norm, undviker han estetiska värderingar”. Schefferus arbete behandlar ”de gamles halsringar” enligt Lindroth.

Stockholm, Bröderna Lagerström, 1907. (2 blanka),334,(2 blanka) s. + STRINDBERG, AUGUST. En blå bok. Aflämnad till vederbörande och utgörande kommentar till ”Svarta fanor”. Supplement. Stockholm, Bröderna Lagerström, 1907. (4),337-436 s. + STRINDBERG, AUGUST. En ny blå bok. Stockholm, Bröderna Lagerström, 1908. (2 blanka,4),437-833 s. + STRINDBERG, AUGUST. En blå bok. Afdelning III. Stockholm, Bröderna Lagerström, 1908. (4),835-1071 s. Lapp med förlagsreklam medbunden vid s. 998. + STRINDBERG, AUGUST. En extra blå bok. Stockholm, Bröderna Lagerström, 1912. (4 blanka,4),1073-1141,(1) s. + STRINDBERG, AUGUST. Register till En blå bok. Stockholm, Bröderna Lagerström, 1912. 30 s. Tre stiliga röda halvmarokängband med upphöjda bind och övre guldsnitt, övriga snitt endast putsade (Hedberg, 1949). Omslagen medbundna. Obetydligt stötmärke i nedersta ryggfältet på tredje volymen. Tredje delens främre omslag med liten lagning, och dess inledande blad obetydligt stötta i marginalen. Diskret volymnumrering på försättsbladen. Enstaka ljusa små fläckar och solk i marginalerna. Ljusa fläckar på s. 322-23. Liten bläckfäck på s. 897. Rättelse i blyerts på s. 255 och liten blyertsanteckning på s. 975. Fin svit. Zetterlund I:97, 98, 104, 105 & 127. ”En extra blå bok” är tyckt i 500 numrerade exemplar, varav detta är nr 343. Registret omfattar: ”En blå bok”, ”En ny blå bok”, ”En blå bok den tredje” och ”En extra blå bok”. Enligt Strindbergs ursprungliga plan skulle ”En blå bok” ha formen av ett ”breviarium” med en text för vardera av årets dagar. När boken väl trycktes hade denna tanke dock övergivits. Strindberg påbörjade arbetet med den första blå boken när ”Svarta fanor” ännu låg outgiven, och till en början skrev han mest ”för skrivbordslådan”. I och med att han i Karl Börjesson fått en förläggare som visat sig villig att ge ut även tämligen ”riskabla” böcker som dessa, växte projektet ut och blev till en allmän tankebok. Här behandlar Strindberg allt som faller honom in. Den ursprungliga idén om en försvarsskrift för de andliga värdena i en ateistisk tid späs på med såväl naturvetenskapliga och filosofiska reflektioner, som polemik i kvinnofrågan och rena personliga påhopp (mest berömt är kanske det skoningslösa nidporträttet av Carl Larsson som en alltigenom falsk människa). Strindberg låter sin penna flyga tämligen fritt och resultatet blir ett sammelsurium av essäer som han i ett ofta citerat brev kallade ”syntesen av mitt liv”. Det spretiga verket blev, något oväntat, en försäljningssuccé och fortsätter att finna intresserade läsare än idag. I ”Eftertankar om Strindberg” skriver Olof Lagercrantz att ”Blå boken innehåller åtskilligt som är absurt och läsaren hakar upp på det och blockeras. Vi borde lära oss att läsa den som den kristne Bibeln – Strindberg tävlar öppet med denna den berömdaste av böcker – och hastigt gå förbi det konstiga och skynda till oaserna. Strindberg som på äldre dar slöt sig så nära till Goethe och Shakespeare kan mycket väl spela deras roller av fäder och lärare i vår kulturkrets.”

Paris, C. F. Cramer, 1801. Front,(4),190,(1) s. Häftad i lätt nött och lite solkigt rödgrått pappomslag från 1900-talets början med ursprunglig tryckt ryggtiteletikett med texten: ”Lettres d’un danois”. Oskuren och delvis ouppskuren. Några spridda lagerfläckar. Med Rosenørn-Lehns stpl på titelbladet och Torben Holck Coldings namnteckning på bakre omslags insida. Bra ex. Frontespisen med Napoleon på en segervagn i antik stil graverad av Barthelémy Roger efter en förlaga av Pierre Paul Prud’hon som tillhörde författaren och ställts ut på salongen 1801. Tönnes Christian Bruun Neergaard (1776-1824) var dansk kammarherre och godsägare samt konstsamlare. Han gjorde omfattande resor i Europa och bodde långa tider i Paris.

Sthlm, C. Delén, 1824. Stor 12:o. (4),75 s. Häftad i samtida gråpappomslag. Liten skada överst i ryggpappen. Mycket svag fuktrand i övre hörnet på s. 1-12. Fint ex. Du Rietz Gastronomisk spegel 76. Blomqvist Mat och dryck i Sverige s. 292 för första svenska upplagan som trycktes 1811 liksom andra upplagan. De tredje och fjärde svenska utgåvorna utkom 1824. Översättning av ”L’art de conserver pendant plusieurs années toutes les substances animales et végétale” (1810). Nicolas Appert (1749-1841) var fransk uppfinnare och skaparen av metoden att konservera genom att hetta upp tillslutna kärl, det vill säga den princip som den moderna konservburken bygger på. Han ger i skriften också anvisningar för hur de konserverade råvarorna sedan ska tillredas. 1795 hade Napoleons utlyst en belöning om 12000 francs till den som kunde presentera ett bättre sätt att bevara mat, något som behövdes under de långa fättågen. Appert presenterade sina förslag 1810 och vann priset i utbyte mot att han lät publicera sina rön. Arbetet fick stort inflytande och översattes till flera språk. I företalet sägs om Apperts uppfinning: ”Denna method erbjuder en säker utwäg att hela året igenom och öfwer hela riket njuta när man behagar de producter, som tillhöra blott en del deraf, utan att man behöfwer frukta att de blifwit förändrade genom afståndet af den ort eller den årstid hwarpå de wäxt.”

Leipzig, J. Wendler, 1756. 8:o. (16),240 s. Med grav. titelvinjett och slutvinjett. Samtida ljusbrunt skinnbd med upphöjda bind, rikt guldornerad rygg, brun titeletikett och marmorerade snitt. Smal guldpräglad pärmbård. Skinnet ngt nött på binden och pärmhörnen ngt stukade. Klistermarmorerade pärminsidor och försättsblad. Bra inlaga. Första utgåvan av ”Briefe” utkom 1751 och översattes till flera språk.

Sthlm, P. A. Norstedt & söner, 1839-49 respektive Thimgren och Hultman, 1850. Stor 8:o. (4),XXXVI,164 + (4),165-400 + (4),192 s. Med musiknoter i texten. Aningen nött samtida ljusbrunt hfrbd med rikt guldornerad rygg och mönsterpressade bruna pärmpapper, vilka delvis är lite nötta och repade. Marmorerade snitt. Ryggen lite flammig. Småsprickor upp- och nedtill i främre ytterfalsen och litet nagg överst i bakre ytterfalsen. Ngt stötta pärmhörn. Lite spruckna innerfalsar, men häftningen håller ihop bra. Lätt bruntonad och med enstaka fläckar. En mindre fläck i yttermarginalen på sista bladet i första delen. En skur minimala lagerfläckar upptill på s. 385-88 i andra delen. Svårläst samtida namnteckning på försättsbladet. Bra ex. Almquistiana 224 respektive 226-227 som inte nämner de inledande opaginerade sidorna i tredje delen. En andra upplaga av den första delen utkom 1858. I denna samlingsutgåva, kallad imperialoktavupplagan, återfinns bland annat ”Songes” och en rad arbeten som trycks för första gången. Den skiljer sig till stora delar från den så kallade duodesupplagan av ”Törnrosens bok”, vilken delvis utkom parallellt 1832-51.

Newcastle, R. Ward, 1862. Large 8vo. XIX,(1 blank),344 pp. With numerous wood engravings. Uncut in contemporary full green morocco, covers ruled in gilt. Spine in compartments with raised bands, attractively tooled and lettered in gilt, with elaborate inner gilt dentelles and moiré silk pastedowns. Top edge gilt (R. T. Harris, Exeter). Spine a little sunned, with a few minor scratches to covers. Extremities slightly rubbed and worn. Aside from some light marginal browning, clean and fresh, and an attractive copy. From the library of Gunnar Brusewitz with his bookplate. Tattersfield Thomas Bewick 2:379. Westwood & Satchell Bibliotheca piscatoria 31. First edition of this detailed autobiography of the man considered by many to be the father of English wood engraving. One of the greatest English natural history illustrators, and certainly one of the most famous, Bewick’s ”General History of Quadrupeds” and ”History of British Birds” were not only seminal natural history works, but also notable works of art. Through his numerous engravings, Bewick brought nature to life in a way not seen before and revived the nearly forgotten art of wood engraving. In the numerous vignettes and tailpieces which adorned the books, he portrayed a seemingly idyllic countrylife. Bewick wrote the present work for his daughter Jane. Parallel to its writing, he planned and executed the illustrations, but passed away before he could get it under the press. The cut of the funeral procession on p. 286 is thought to be the last cut engraved by him. Many tried to convince Jane to publish the book in the years and decades that followed, but she guarded it jealously. By the late 1850s she begun to fear that the Memoir would be ”mangled by others after her decease”, and decided to publish it after some heavy editing both by herself and the publisher. The unfortunate editing left the book, in Tattersfield’s words, ”a hotchpotch of illustrations, with the appendix of cuts for the ’History of British Fishes’ (plus three small cuts for a long-superseded edition of ’Robin Hood’) providing a disappointing conclusion.”

Hamburg, P. F. Fauche, 1794. 12:o. III-XX,314 s. & 1 utvikbar grav. karta & 1 grav. plansch + XII,300 s. & 2 grav. plr. Två vackra samtida hfrbd med rikt guldornerade ryggar, bruna titeletiketter och gröna ovala nummerskyltar. Glättade snitt. Ryggarna lätt blekta. Bra inlagor med några svaga fuktränder på s. 227-28 i del I och några småfläckar i texten på s. 141-42 i del II. Avrivet hörn med pappers- och textförluster på s. 75-76 i del I. En gammal lagning i övre marginalen på s. 293 i del II. Med Louise Celsings namnteckning. Från Biby. Smutstitelbladet saknas i del I. De fina planscherna och kartan graverade av Gustav Georg Endner. Utkom första gången i Paris samma år. Boken är ett originalarbete och uppgiften om översättning fingerad. Elisabet Lovisa Celsing (1772-1866) fick Fjällskäfte och en tredjedel av Hellefors bruk som fideikommiss. Hon gifte sig 1791 med Elof Ihre (1766-1828).

Sthlm, N. Marcus, 1858. 8:o. (4),154,(2) s. Med 5 illustrationer i texten. Något nött samtida svart hfrbd med blindpressad linjedekor och guldtryckt ryggtitel. Blåstänkta snitt. Pärmhörnen som är av klot är lite stötta. Lite snävt skuren upptill, delvis tangerande pagineringen. Lagerfläckig på de första och sista sidorna men i gott skick för en dåtida kokbok. Ur Kurt Winbergs bibliotek och med några blyertsanteckningar av honom på pärmarnas insidor. Han har med rätta kallat boken ”rar”. Blomqvist Mat och dryck i Sverige s. 215. De sista opaginerade sidorna utgörs av en bokannons med ett par avtryckta recensioner. Innehåller 459 olika recept. Alexis Soyer (1809-58) föddes i Frankrike och flyttade sedermera till England och blev under första delen av 1800-talet en av landets mer prominenta kockar med bland annat uppdrag för det engelska hovet. Han använde också sin berömdhet för att hjälpa till under hungersnöden på Irland vid mitten av 1800-talet. I samband med Krimkriget reste han på egen bekostnad till bland annat Konstantinopel. Tillsammans med Florence Nightingale och den medicinska personalen omorganiserade han provianteringen för sjukhusen där och i Scutari. Han skrev många kokböcker, till exempel ”A Shilling Cookery Book for the People” 1855, som här föreligger i svensk översättning.

Sthlm, J. Imnelius, 1820. 8:o. 128 s. + (ALMQUIST, CARL JONAS LOVE) Om Manhemsförbundets föreslagna organisation. Recension af omdömena deröfver. Adress till allmänheten. Sthlm, J. Imnelius, 1821. 8:o. 16 s. Ljusbrunt hfrbd från 1800-talets slut med rik gulddekorerad rygg, röd författaretikett och mörkgrön titeletikett. Alrotsmarmorerat pärmpapper och pergamentskodda hörn samt glest blåmarmorerade snitt. Ytterfalsarna delvis spruckna och med en skada överst i främre ytterfalsen. Enstaka fläckar. det andra arbetet uppenbarligen insatt senare i bandet. Lång men lagad reva i andra arbetets titelblad. Första arbetets titelblad med namnteckning Jacob Åkerman och andra arbetets titelblad med Gabriel Marklins monogramstpl ”GM”. Med J. A. Almquists graverade exlibris med mottot ”Nil constanti arduum est” och hans ifyllda biblioteksetikett. Almquistiana 299 & 300. Manhemsförbundet var en förening med götiskt-kristet program som Almquist blev medlem i 1816. Bland medlemmarna återfanns J. A. Hazelius och hans bröder, A. A. Afzelius, P. D. A. Atterbom, J. Börjesson, C. F. Dahlgren och A. Fryxell. ”Handlingar till upplysning i Manhemsförbundets historia” riktar sig till en större publik. Almquist redogör för de olika graderna i förbundets organisation och deras symbolik och mystik. Kritik kom från det antiromantiska, konservativa lägret och succén som han hoppats på uteblev. Trycket är en omarbetning av det förslag till förbundet som Almquist presenterade 1816. Den första rubriken lyder: ”Förslag till Manhems-förbundets organismus; till förbundets pröfning inlemnadt år 1816 af en dess medlem; öfversedt och utveckladt”. Det andra arbete är en ovanlig försvarsskrift mot kritiken. J. A. Almquists ovanliga exlibris är graverat av Robert Haglund. Förutom språkbandet finns där en uggla, en kräkla, en lyra, en törnroskvist och en eskulapstav, ”sammansatt av symboler för min släkt” enligt Almquists egna ord (Carlander IV:475-476). Mottot kan översättas ”Inget är omöjligt för den uthållige”, vilket ju stämmer väl med Almquists magnifika bibliografiska arbeten och övrig vetenskaplig produktion samt hans i sanning imponerande boksamlargärning.