Search Results

Sthlm, Wennberg et Nordström, 1771. 8:o. Grav. titelblad,(2),540,(34) s. Samtida nött hfrbd med upphöjda bind, brun titeletikett och stänkta snitt. Ryggen med ett mindre nagg överst och titeletiketten skrapad och med en spricka tvärs över. En samtida numrering på insidan av främre pärmen. Det främre snittet med en liten fläck som trängt in i yttermarginalen på s. 27-100. Några fläckar i den övre marginalen på s. 129-32 och 384, samt en vaxljusfläck i texten på s. 184-85. Bibliotheca Walleriana 8216. ”Underrättelse om barns sjukdomar”, enligt Sten Lindroth ”det mest inflytelserika arbete, som någonsin utgivits av en svensk läkare”, publicerades först i form av små uppsatser i Vetenskapsakademiens almanackor 1753-71. Arbetet utkom första gången i bokform 1764. Föreliggande upplaga utgavs av Vetenskapsakademien och är egentligen den andra utgivna bokupplagan på svenska. Den är mycket utvidgad, bl.a. med de uppsatser som publicerats efter 1764. Lindroth skriver: ”Utan att bjuda på några märkliga nyheter ägde Rosensteins pediatriska handbok i fullständighet och moget omdöme ingen motsvarighet, och den anammades snabbt som klassisk utomlands; före århundradets slut var den översatt till åtta främmande språk”. Föreliggande upplaga avslutas med Abraham Argillanders ”Försökt sätt, at lära dumbar läsa och tala”. Linnélärjungen Argillander (1722-1800) har kallats Nordens förste dövlärare och i sin uppsats redovisar han resultaten av sina försök att lära sin dövstumme svåger Wolfgang Henricus Amadeus Helsingius att tala, läsa och skriva.

Skara, F. J. Leverentz, 1799. 4:o. 56 s. & 3 utvikbara grav. plr. Bra marmorerat pappbd från 1900-talets mitt med svart titeletikett i skinn. Det ursprungliga gråpappersomslaget medbundet. Gamla anteckningar på insidan av främre omslaget och även på titelbladet. Med författarens tyvärr hårt beskurna dedikation och delvis lite beskurna egenhändiga rättelser och tillägg i bläck, bl.a. på s. 49-50, som blivit invikt. Med Chr. Aug. von Sydows namnteckning daterad den 30 november 1840. Spår av Arvid Mårtenssons namnteckning. Setterwall Svensk historisk bibliografi 3702 anger felaktigt fyra planscher. Allt som utkom. Planscherna, som är graverade av Elias Martin, föreställer en gånggrift vid Dala och Askeberga stenar, bägge efter Hilfeling, samt ett fantasiporträtt av Torgils Knutsson på Kungslena. Detta arbete har en komplicerad förhistoria: det föregicks av ”Politiska erinringar” 1793 som inarbetades i den 1795 utkomna ”Politiska erhinringar”. Ur den sistnämnda trycktes en omarbetad del av det första stycket 1798 under titeln ”Politiska erinringar”, följt av detta arbete året därpå. Tham redovisar här sina politiska och historiska reflexioner över bland annat de gamla göternas styresskick med hänvisningar till olika äldre urkunder och lagböcker samt sagalitteraturen. Författaren pläderar för sin aristokratiska grundsyn och kritiserar skarpt tryckfriheten och demokratiska strävanden i samtiden. I dedikationen ber Tham att skriften inte ska utlånas.

Uppsala, 1920. 62,(3) s. & 6 plr. + SCHREBER von SCHREEB, TOR. Svenska jaktens litteratur intill år 1900. Tillägg och kommentarer. Sthlm, 1958. 30 s. Häftade. Det första arbetet oskuret med välbevarat omslag, vilket dock är loss från ryggen. Andra arbetet i nyskick. Kjellberg 920.18 respektive 958.27. Första delen är tryckt i 200 numrerade exemplar, varav detta är nr 185. Den andra är tryckt i 100 exemplar och är en av den svenska bibliografiska litteraturens riktigt svårfunna titlar. Arbetet är fortfarande standardverket vad gäller den äldre svenska jaktlitteraturen och har tillförlitliga kollationeringar etc. Tilläggsvolymen innehåller även många uppgifter om sällsynthetsgrad, vilka är hämtade ur en lång samlarerfarenhet.

Jena, Bran’schen Buchhandlung, 1821. 8:o. (2),204 s. Häftad och oskuren i samtida gråpappomslag. Omslagets rygg med revor och trasig i häftningen. Svag fuktrand i titelbladets nedre marginal. Från Näfveqvarn. Med stpl, numrering och gallringsstpl från Sigtunastiftelsen. Översättning av ”Travels in Sicily, Greece, and Albania” som utkom 1820. Thomas Smart Hughes (1786-1847) var präst och historiker. Han blev 1812 informator för den unga Robert Townley och gjorde med honom en två år lång bildningsresa genom Spanien, Italien, Sicilien, Grekland och Albanien, platser som beskrivs i föreliggande reseskildring.

Riga, J. F. Hartknoch, 1770. 8:o. 240 s. Samtida ngt nött hfrbd med upphöjda bind, guldornerad rygg och infärgat svart titelfält. Stänkta snitt. Stötta pärmhörn. Delvis ngt lagerfläckig inlaga. Med Joh. Pet. Strelings och Johan Lundblads överstrukna namnteckningar och Christian Wåhlins namnteckning samt Christian Hammers exlibris. Författaren (1742-1816) till denna vägledning för informatorer var luthersk teolog, verksam i nuvarande Lettland och själv i yngre år informator. Johan Lundblad (1753-1820) var professor i latin och akademibokhandlare m.m. i Lund. Christian Wåhlin (1761-1829) var domprost i Lund och aktiv läroboksförfattare.

Paris, Rignoux, 1855. 12:o. (4),210,(1) s. Elegant blåsvart chagrinbd med upphöjda bind, förgylld rygg- och pärmdekor samt pärmkantsdekor och inre denteller. Helt guldsnitt. Obetydliga smånötningar, mer på på pärmkanterna. Fin inlaga. Främre pärmen med guldpressat svenskt riksvapen och försättsbladet med dedikation från författaren till Oskar I. På främre pärms insida står handskrivet ”af H.M. Konungen till Kgl. Sundhetskollegium”. Med etikett och stämpel från Kungliga Medicinalstyrelsens bibliotek. På etiketten tillskrivet ”Farsoter och koppor”. Sjögren Svenska kungliga och furstliga bokägaremärken avbildar ett antal olika i utlandet utförda pärmexlibris använda på gåvoband till svenska kungligheter men inte detta.

Sthlm, 1884. (2),CX,(2),340 s. & 2 porträtt. Ganska nött hfrbd med upphöjda bind och guldornerad rygg. Främre omslaget medbundet. Dedikation till Herman Schelin. Sandqvist Litteratur om svenska industriföretag 42. Henriksson Litteratur om Alingsåsbygden Q 185. Enligt uppgift tryckt i 150 exemplar. Alingsås manufakturverk grundades 1724 av Jonas Alströmer, som också lyckades knyta flera inflytelserika personer till projektet, bland annat Gyllenborg, Tessin och Höpken. Företaget fick betydande förmåner vid 1726-27 års riksdag samt beviljades frikostiga lån ur den nystartade Manufakturfonden. Under följande riksdagar understöddes textilverket med tillverkningspremier, tullförhöjningar och införselförbud. Verkets omsättning fördubblades under de första 20 åren. Med hattpartiets fall 1765-66 drogs dock privilegierna in. Manufakturverket förde sedan en tynande tillvaro tills det slutligen lades ned 1847. Herman Schelin var verksam som bokhållare vid Rörstrands fabrikers filial Arabia i Finland. Gustaf Holdo Stråle (1826-96) var Rörstrands ledande kraft.

Sthlm, P. A. Norstedt & söner, 1843. 8:o. (1 blank,3),IV,150,(2 blanka) s. + BOHEMAN, CARL H. Årsberättelse om framstegen i insekternas, myriapodernas och arachnidernas naturalhistoria under åren 1843 och 1844. Sthlm, P. A. Norstedt & söner, 1845. 8:o. (1 blank,3),V-IX,(1 blank),224 s. + BOHEMAN, CARL H. Årsberättelse om framstegen i insekternas, myriapodernas och arachnidernas naturalhistoria under åren 1845 och 1846. Sthlm, P. A. Norstedt & söner, 1847. 8:o. (1 blank,3),V-IX,(1 blank),276 s. + BOHEMAN, CARL H. Årsberättelse om framstegen i insekternas, myriapodernas och arachnidernas naturalhistoria för åren 1847 och 1848 till kongl. Vetenskaps-akademien afgifven. Sthlm, P. A. Norstedt & söner, 1851. 8:o. X,333 s. + BOHEMAN, CARL H. Årsberättelse om framstegen i insekternas, myriapodernas och arachnidernas naturalhistoria för åren 1849 och 1850 till kongl. Vetenskaps-akademien afgifven. Sthlm, P. A. Norstedt & söner, 1852. 8:o. VIII,239 s. + BOHEMAN, CARL H. Berättelse om framstegen i insekternas, myriapodernas och arachnidernas naturalhistoria för 1851 och 1852. Till kongl. Vetenskaps-akademien afgifven. Sthlm, P. A. Norstedt & söner, 1854. 8:o. X,342 s. + BOHEMAN, CARL H. Berättelse om framstegen i insekternas, myriapodernas och arachnidernas naturalhistoria för 1853 och 1854 till kongl. Vetenskaps-akademien afgifven. Sthlm, P. A. Norstedt & söner, 1857. 8:o. VIII,295 s. + BOHEMAN, CARL H. Berättelse om framstegen i insekternas, myriapodernas och arachnidernas naturalhistoria för 1855 och 1856 till kongl. Vetenskaps-akademien afgifven. Sthlm, P. A. Norstedt & söner, 1859. 8:o. VIII,362 s. Åtta häftade, oskurna och ouppskurna volymer i tryckta omslag av olika färg. Den sista volymen med smärre omslagsrevor på baksidan. Enstaka fläckar. 1843-44 med fuktränder i början och mot slutet. 1853-54 med fuktränder i titelbladets marginaler och i början av inlagan. Främre omslaget till 1855-56 med dedikation från författaren till professor P. F. Wahlberg. Komplett och bra svit ur Bengt-Olof Landins bibliotek. Elof Colliander Kungl. svenska Vetenskapsakademiens skrifter 1826-1917, s. XIX. De tre första häftena utkom som andradel i ”Årsberättelser om zoologiens framsteg” för respektive år. Detta framgår av omslagen och serietitelbladen i häftenas början. Carl-Henrik Boheman (1796-1868) var en av tidens mest framstående entomologer. Hans studier av insekterna avbröts inte av den militära karriären som han inledde 1813. När Fries 1837-38 vistades i Bohuslän förestod Boheman intendentsbefattningen vid Riksmuseet och 1841 kallades han till professor för museets entomologiska samlingar. Han utgav dessa årsberättelser för åren 1840-56 som en del i Vetenskapsakademiens storstilade projekt att genom årliga redogörelser berätta om utvecklingen inom alla dess vetenskapsgrenar. Peter Fredrik Wahlberg (1800-77), som fått ett av häftena dedicerat till sig, var professor i naturalhistoria vid Karolinska institutet. Han skrev en rad entomologiska uppsatser.

Sthlm, C. Delén, 1803-05. 8:o. Grav. porträtt,(11,1 blank,1,1 blank),247,(1 blank,1) + (9,1 blank,1,1 blank),320,(1) s. & 3 grav. plr + (4),328,(5) s. & 4 grav. plr + (13,1 blank,2),367,(1) + (10),352,(2) s. Fem samtida blå klistermarmorerade pappbd med röda titel- och deltiteletiketter. Oskurna snitt som endast är försiktigt putsade. Några små nötningsmärken på rygg och pärmar. Två titeletiketter med obetydliga nagg. Inlagorna lagerfläckiga på sina håll, särskilt i del II från s. 303 till slutet och även i början av del III. Liten repa i nedre hörnet på porträttet, smutstitelbladet till del I med en gammal lagning och en bläckplump på eftersättsbladet. Fin svit. Setterwall Svensk historisk bibliografi 3314. Klemming Sveriges dramatiska litteratur s. 187. Dedikationen undertecknad ”Dechaux”, d.v.s. Jean Baptiste de Chaux, fransk språkmästare, som var medhjälpare till den verklige utgivaren J. G. Oxenstierna. Del IV-V innehåller ett urval av kungens brevväxling. En ny upplaga av första delen utkom 1805 och en svensk upplaga i sex delar publicerades 1806-12. Planscherna i denna franska upplaga är inte desamma som i den svenska. Här är kungens porträtt graverat av C. S. Gaucher efter förlaga av N. Lafrensen d.y. och den första planschen av Heland samt de övriga sex planscherna graverade av de franska kopparstickarna Dambrun, Gauché, Halbou och De Launay efter förlagor av Karl Jakob Hjelm och Emanuel Limnell.

Lund, Berlingska boktryckeriet, 1820-24. 8:o. (10),LXVI,419 s. Sidorna LXV-LXVI är en utvikbar tryckt tabell + XXXII,406,(2 blanka) s. Två fina samtida ljusbruna hfrbd med vacker guld- och blindpressad ryggdekor och ljusgröna titeletiketter och runda små nummerskyltar. Alrotsmarmorerat pärmpapper och gula snitt. Ryggarna med några små fläckar och nötningar. Andra volymen med lång spricka överst i främre ytterfalsen och mindre skada nedtill i samma fals samt med mindre spricka i främre innerfals, Några småfläckar på båda försättsbladen. Enstaka lagerfläckar. Gammal namnteckning J. W. Beijer. Schreber Svenska jaktens litteratur 265 respektive 267. ”Skandinavisk fauna” började utges 1820 och utkom i fyra delar vilka behandlar däggdjur, fåglar, amfibier (sköldpaddor, ödlor, ormar och grodor) respektive fiskar. Första delen som har undertiteln ”Däggande djuren” utkom i en ny omarbetad upplaga 1847. Andra delens första häfte har undertiteln ”Foglarna” och dessutom ett extra titelblad med texten ”Svensk ornithologi, eller beskrifning öfver Sveriges foglar”. Det står även ”andra alldeles omarbetade upplagan” eftersom det är en översättning av författarens ”Ornithologia Suecica”, vilken utgavs på latin 1819-21. Ytterligare två häften av fågeldelen utkom 1828 och 1834, men är ovanliga då de 1835 ersattes av en ny upplaga i två volymer. Det är endast dessa delar och denna första upplaga som bär undertitlarna ”En handbok för jägare och zoologer”, då verket under arbetets gång skiftade fokus från att vara en praktisk nyttoinriktad handbok till att bli en mer populärvetenskaplig nationalfauna. ”Svenskt biografiskt lexikon” sammanfattar: ”N:s Fauna blev en rikt flödande kunskapskälla för generationer av naturintresserade i Sverige. Sin friskhet äger den genom författarens ojämförliga förtrogenhet med sitt material och hans förmåga att med ett oftast livligt och målande språk skildra djurens förekomst och uppträdande i deras naturliga miljö”.

Växjö, A. Thetzells enka, 1800. 8:o. (1),X,(5),384,389-94,(2) s. & 1 utvikbar grav. plansch. Häftad i något fläckigt och lätt nött samtida gråpappomslag och med rödstänkta snitt. Inlagan ställvis lite lagerfläckig och med fuktrand i nedre marginalen mot slutet. En solkfläck i inre marginalen på s. 145. Planschen har en handskriven pagineringshänvisning i bläck innanför plåtkanten. En tabell saknas som vanligt. Med författarens kontrollstpl inklistrad på titelbladet. Från Ericsberg. Setterwall Svensk historisk bibliografi 5679. Ottervik Litteratur om Blekinge 1772. Haugen A bibliography of Scandinavian dictionaries 199 för ordlistan på sidorna 171-80. Planschen är graverad av M. G. Hellström och avbildar medeltida sigill och inskriptioner. De fyra sista opaginerade sidorna är rättelser, vilka förklaras av ”auctors långwäga wistande från tryckeriet”. Rör nuvarande socknarna Jämshög och Kyrkhult i Olofströms kommun i Blekinge. Jöran Johan Öller (1740-1811) var prost i församlingen.

Lund, A. Habereger, 1712. 4:o. (34),619,(1) s. Samtida marmorerat skinnbd med upphöjda bind. Nött rygg med småskador och lite lagningar, mest i ytterfalsarna, samt en svårläst handpräntad titel i rött. Pärmarnas marmorering är lite ojämn och samsas med fläckar av olika slag. Bra inlaga med ett fåtal fläckar, t.ex. på s. 325-27. Med gammal namnteckning And. Dubb [?]. Exlibris för Rolf G. Norberg med alfabetsmotiv, utfört av Christer Jonsson 2013. The Hannås collection 616. På sidorna 583-602 återfinns en ”förtekning på några fransöska ord som äro nu inblandade uti swenskan/ och kan hende af allom icke rätt förstås”. Sten Lindroth kallar Spegels lexikon ”ett pionjärverk, det första i sitt slag. Redan i instruktionen för antikvarierna 1630 ingick åliggandet att utarbeta ett svenskt lexikon, och Bureus, Stiernhielm och andra grep sig an med saken, men det skedde i götisk-antikvarisk anda och resultatet blev som vi sett magra. Spegels Glossarium meddelar väl också fornnordiska ordprov liksom i jämförande syfte tyska, engelska, latinska osv., men är främst en inventering av det samtida ordförrådet”. Denna karaktärisering, som ytterst går tillbaka på språkforskaren Adolf Noreens uppfattning, har ifrågasatts och omformulerats i modern tid. Bo Ralph exempelvis skriver att ”när man undersöker Spegels ordbok från 1712 slås man i första hand av hur underlig den är, sedd med våra ögon. Den innehåller vitt skilda typer av artiklar, alltifrån vad vi nu uppfattar som helt vanliga ordboksartiklar till långa utredningar av närmast encyklopedisk karaktär. Till många ord fogas oändliga rader med ekvivalenter eller på annat sätt liknande ord hämtade från andra språk. Syftet med ordboken uppges vara att underlätta för de nya sydsvenskarna, som före Roskildefreden 1658 hade varit danskar, att läsa den heliga skrift på svenska. Hur väl lämpad för denna uppgift den har varit är det svårt att avgöra [...]. Däremot finns det åtskilligt hämtat från dialekternas ordförråd och – framför allt – ålderdomliga ord och uttryck från de fornsvenska texterna samt antagligen för de flesta samtida svenskar tämligen obegripliga norröna ord”. Ralph sammanfattar att det är riktigt att ”Spegels ordbok är den första svenska ordbok som inte på något tydligt sätt ansluter till latintraditionen. Men det är ändå missvisande att betrakta den som den första ’moderna’ svenska ordboken”.

Frankfurt, ex officina Zunneriana, typis J. Andreæ, 1671. 4:o. Extra grav. titelblad,(6),286,(2 blanka) + 422,(2) s. Med träsnitt och kopparstick i texten. Samtida pergamentbd med prydligt textad ryggtitel och lite kladdig årtalsangivelse under denna. Stänkta snitt. Spricka i främre ytterfalsen och tre smärre lagade revor i pergamentet på ryggen. Lite skeva pärmar, den bakre fläckig och den främre med obetydligt litet hål. Lätt lager- och småfläckig samt med spridda fuktränder. Spår av borttaget exlibris på främre pärmens insida. Collijn Sveriges bibliografi 1600-talet 826. VD17 23:237989W. Schefferus behandlar här det antika fordonsväsendet utifrån kulturhistoriska, tekniska och arkeologiska perspektiv. Sten Lindroth menar att det är Schefferus ”mest omfattande bidrag till den klassiska arkeologin” och fortsätter: ”Ämnet var inte oviktigt. För det ekonomiska livet, och därmed för hela den antika civilisationen, spelade landtransportens former en avgörande roll. Med all sin bundenhet till de litterära källorna hade 1600-talets humanister ett levande sinne för tekniska och kulturhistoriska realiteter, som förebådar en långt senare tids forskningsinriktning. Schefferus beskriver med flödande dokumentation alla slags vagnar och andra transportmedel brukade av greker och romare, också bärstolar, bårar o.d. Där möter kejsar Heliogabalus’ pärlbeströdda guldvagn, sexspann och enkla packvagnar, processionsvagnar och lieförsedda stridsvagnar; seltyg och hjulkonstruktioner undersöks med teknisk ackuratess”.

Sthlm, C. Deléen respektive C. F. Marquard, 1806-08. 8:o. (12),276,(1) + (8),LVIII,498,(2) s. Två samtida ljusbruna hfrbd med guldlinjerade ryggar och bruna titeletiketter. Gula snitt. Ryggarna småfläckiga och lite flammiga. Lite nötta pärmkanter och stötta pärmhörn. Lagerfläckiga och ställvis hårt fläckiga inlagor. I början överstruken namnteckning Wilh. Eurén daterad Borås 1821, två namnteckningar av Sten Axel Smith och en av G. Kinman. Med rättelsebladen till båda delarna. Holmberg Bibliografi över J. J. Berzelius 1806:1 respektive 1808:1. Bibliotheca Walleriana 11075. En översättning i utdrag till engelska utkom 1813, ”A view of the progress and present state of animal chemistry”. Berzelius var en viktig pionjär inom den så kallade djurkemien, det vill säga de kemiska processer som äger rum i levande kroppar. ”Svenskt biografiskt lexikon” skriver: ”Till en början ägnade han sig företrädesvis åt den fysiologiska kemien. Redan 1806 hade han utgivit första delen av sina »Föreläsningar i djurkemien». Då emellertid de tidigare arbeten av andra, varpå han i förstone ville grunda sin framställning, befunnes vara både få och bristfälliga, fann han sig föranlåten att själv företaga ett stort antal analytiska undersökningar av olika animaliska ämnen. Resultaten av dessa undersökningar finnas nedlagda dels i senare delen av »Föreläsningar i djurkemien» (1808), dels i åtskilliga smärre avhandlingar, såsom »Om djurkemiens framsteg» (1810) m.fl. De representera ett värdefullt pioniärarbete på ett vanskligt och dittills föga bearbetat område. Så stort var i själva verket B:s intresse för djurkemien, att denna antagligen för all framtid hade förblivit hans huvudstudium, därest icke vid undervisningen även bristen på en användbar lärobok i den allmänna kemien gjort sig kännbar”.

Lund, J. Lundblad, 1795-96. 8:o. (14),184,184-207,(2) + (2),387,(1) + (2),4,7-139,(13) s. & 8 utvikbara grav. plr. Samtida hfrbd med guldornerad rygg, beige titeletikett av glättad papp och stänkta snitt. Ryggen ngt blekt och flammig samt lite repad. Bakre pärmen med några ytliga maskangrepp, t.ex. i det övre yttre hörnet. Gammal bläcknotering och en auktionsetikett på insidan av främre pärmen. Bra inlaga med enstaka småfläckar, t.ex. fingeravtryck i texten på s. 383 i del II. Med Samuel Wallners namnteckning. Planscherna graverade av J. M. Weller. Tredje delen behandlar elektricitetens användning inom medicinen. Översatt via tredje upplagan av Gehlers tyska översättning av originalet ”Complete treatise of electricity” som utkom i London 1777. Dessutom har översättarna tillfört kompletterande information ur andra källor i notapparaten. Tiberius Cavallo (1749-1809) var född i Italien men verkade i England. Han gjorde många förbättringar på vetenskapliga instrument och framförallt den s.k. ”Cavallo’s multiplier” som kunde förstärka små elektriska laddningar och göra dem mätbara i ett elektroskop. Han blev medlem av Royal Society 1779. Samuel Wallner (1778-1865) disputerade under Thunbergs presidium 1800 respektive 1804. Han var sedan verksam inom sjukvården i Hudiksvall.

Uppsala, typis Edmannianis, (1775-86). 4:o. (8),56 + (2),57-88 + (2),89-104 + (2),105-20 + (4),121-38 + (2),1-16 + (4),17-36 + (2),37-52 + (4),53-68 + (2),69-84 + (4),85-100 + (2),101-16 + (2),1-12 + (4),13-22 s. Fjorton häften, varav några tagna ur band. Del IV är ouppskuren. Några häften lite småsolkiga, t.ex. del III och IV. Nedre yttre hörnet på titelbladet bortklippt i del V. Tillskrifter nederst på titelbladen till del II, VII, XIII och XIV. Ur Gustaf Rudbecks bibliotek. Almquist Sveriges bibliografiska litteratur 182 och 183. Lidén Catalogus disputationum 112-13 och 2 respektive Marklin Catalogus disputationum 3-13. Respondenterna till del III-XII och supplementdelarna var i tur och ordning Henric Nylén, Israël Edenmark, Johannes Olavi Lexelius, Nicolaus G. Agander, Carl Ulric Norlin, Abraham Thorberg, Olavus Thavenius, Eric Samuel Norling, Petrus Ellström, Carl Henric Linde, Martin Hyltén och Fredric Peterson.

Köpenhamn, F. de Tengnagel, 1832. 8:o. VIII,555,(1) s. Ngt nött samtida marmorerat hfrbd med sparsamt guldornerad rygg och brandröd titeletikett i glättad mönsterpressad papp. Ryggskinnet och pärmsidorna ställvis ytligt nötta. Inlagan genomgående ngt lagerfläckig med med smala fuktfläckar i nedre marginalen på s. 171-80. Enstaka småfläckar. Pappersförtunning med litet hål i yttermarginalen på s. 275. Med Christopher Eichhorns exlibris och hans anteckning: ”denna öfvers. blef confisquerad”. Första danska utgåvan av ”Les liaisons dangereuses” i en översättning av Hans Fr. Hellesen. Enligt Erslews ”Almindeligt forfatter-lexicon” blev boken konfiskerad.

(Berlin, F. Vieweg), 1789. 8:o. (8),344,1-44 s. Brunt hklbd från mitten av 1800-talet med sparsamt guldornerad rygg och rödstänkta snitt. Ryggen kraftigt blekt. Bra inlaga, men med några smärre solkfläckar på s. 51-52 och en liten reva i övre marginalen på s. 185. Från Biby. Den andra pagineringsföljden börjar med rubriken: ”An das Publikum über die Ursachen, welche die Bekanntmachung der Denkwürdigheiten der Gräfin von Valois de la Motte bis jetzt verzögert haben.” Översatt från engelska av Ludwig Schubart. Den franska bedragaren, ”grevinnan” de La Motte (1756-91) var dotter till en avsigkommen lantadelsman, som härstammade från kung Henrik II:s oäkta son, Henry de Saint-Rémy. Hon fick som åttaårig tiggare markisinnan de Boulainvilliers beskydd och erhöll, sedan hennes förnäma härkomst styrkts, 1776 en liten pension av Ludvig XVI. Hon gifte sig 1780 med Marc-Antoine Nicolas de La Motte, som trots att han tillhörde lågadeln, antagit grevetitel. Samma år slog sig det äkta paret ned i Paris, där ”grevinnan” genom diverse manövrer trängde sig in vid hovet för att, med stöd av sin härkomst från huset Valois, försöka erhålla några av släktens jordegendomar, som kommit i kronans ägo. Hon gav sin omgivning föreställningen att hon emottogs och stod i gunst vid hovet, och lurade, genom löften om ”protektion”, av flera personer större eller mindre penningsummor. Bedrägerierna kulminerade i den beryktade halsbandsprocessen, vars offer blev kardinal de Rohan och till viss del, om än indirekt, drottning Marie Antoinette. La Motte dömdes i maj 1786 för bedrägeri och blev offentligen piskad och brännmärkt i juni samma år. Hon lyckades fly från fängelset La Salpêtrière den 5 juni 1787 och begav sig till England, där henne make och medbrottsling satt sig i säkerhet. La Motte avled den 23 augusti 1791 av följderna av ett fall ned på gatan från tredje våningen och hennes man återvände till Frankrike och dog på en asyl i Paris 1831.

Kristianstad, F. F. Cedergréens boktryckeri, 1829. 8:o. (4),201,(1) s. & 3 utvikbara litograferade plr. Samtida hfrbd med guldornerad rygg och en nött röd titeletikett av glättad papp. Främre pärmens framkant har kraftfulla skador, bakre pärmen med ett skadat hörn och bakre ytterfals med spricka nederst. Försättsbladet urrivet. Inlagan småfläckig och lite solkig. Titelbladet med viss bruntoning och små bläckfläckar. En reva i yttermarginalen på s. 169. Första planschen med lagningar i vikningarna och den andra planschen med revor i vikningen. Med en oidentiferad äldre stpl, A. C. Flormans namnteckning och blindstpl samt Hans T:son Falcks lösa exlibris (med klisterspår på frampärmens insida), Carl Axel Falcks exlibris och Lars Falcks namnteckning. Dessutom ett inklistrat visitkort från Margaret och Knut Bergwall med en tillskrift. Göran af Klercker (1798-43) avslutade sin karriär som kapten vid Vendes artilleriregemente och två av hans söner blev också artillerister. För att undvika olyckshändelser i samband med det tämligen vådliga arbetet att tillverka fyrverkerier, fastslås i några regler mot slutet, till exempel: ”Böra framför allt inga slurfaktiga eller druckna arbetare användas och den noggrannaste ordning iakttagas under arbetet, hvilket, då det sker i stort, bör verkställas efter en förut uppgjord plan, så att hvarje slags arbete göres på en gång [...] hvarigenom vinnes, utom tid och materialier, äfven enformighet i arbetet och lättnad uti tillsynen”.

Sthlm, C. Deleen, 1820. 8:o. 40 s. & 1 litograferad plansch & 5 grav. plr, varav 1 delvis handkolorerad. Brunt hklbd från slutet av 1800-talet med sparsamt guldornerad rygg. Inlagan med tydliga bruksspår och lätt solkig, åtminstone i början. Fuktfläckar förekommer, bl.a. från titelbladet till s. 8 i nedre hörnet, på s. 17-20 och 29-32 i nedre marginalen. Gamla lagningar på den inledande planschen och de två sista planscherna. Med C. M. Carlanders exlibris. Från Ericsberg. Allt som utkom. Den kolorerade planschen 2 är ett grovt skämt med Atterboms fatala rim ”Der jorden en enda omätlig tulpan uppglödgas i vällust av solens sultan” ur diktsviten ”Blommorna” i ”Poetisk kalender för 1812”. Planschen visar en gul tulpan ovanpå ett grått jordklot. På tulpanen står Moder Svea med blågul hjälmbuske. Verket är indelat i sex kapitel med varsin tillhörande plansch. Kapitel 1 är ”Salig Dumboms och redactörernes porträtter efter naturen”. Kapitel 2 handlar om Atterboms nämnda tulpan. Kapitel 3 är ”Vinter-scen i Stockholm” där planschen visar en hästkärra där man just tappat latrintunnan i gatan. Kapitel 4 och 5 är P. Nordquists ”Min lefnads-skuta”. Kapitel 6 ”Glasögonen” har en plansch som visar soldater utanför slottet, varav fyra har glasögon.

Uppsala, H. Curio, (1675). 4:o. (32) s. Enkelt nyare brunt klotryggbd med marmorerade pärmar. De fyra första och två sista sidorna lite lagerfläckiga. Titelbladet med en liten nagg, liten tryckt nummeretikett 1607 och stpl ”E collectione Lieberkühniana” i yttermarginalen. Exlibris Bibliotheca Lindesiana överflyttat från ett äldre tidigare band. Anteckning i blyerts att skriften köpts från Torgrim Hannås i Winchester 1991 och bibliografiska anteckningar. Lidén Catalogus disputationum 4. Warmholtz Bibliotheca historica Sueo-Gothica 6724. Bibliotheca Rudbeckiana 565 för Petrus Rudbecks gratulationsvers på sista bladet. Har även latinska hyllningstexter av Olof Verelius, Carl Lundius och Jonas Rugman, den sistnämna med tillägget ”Islandus”. Respondenten tillhörde en annan släktgren än den som förtecknas i ”Bibliotheca Rudbeckiana”. Avhandlingen behandlar bland annat uppfostran, val, kröning och begravning av kungar i det fornnordiska samhället med hänvisningar till och citat ur bland annat isländska sagor. Möjligen har skriften tillhört prästen Johann Gottlieb Lieberkühns (1705-72) efterlämnade bibliotek, vilket såldes i Potsdam 1773. Bibliotheca Lindesiana byggdes upp av familjen Lindsay, i synnerhet av den tjugofemte och tjugosjätte earlen av Crawford, Alexander William Crawford Lindsay och James Ludovic Lindsay. Biblioteket kom att innehålla över 200000 titlar och delar av samlingarna försåldes på en rad auktioner under 1800-talets slut. Dessa försäljningar var några av de viktigaste bokauktionerna i England under 1800-talet. Avyttringar har skett även under 1900-talet och återstoden av samlingen förvaltas idag av Skottlands nationalbibliotek. Torgrim Hannås var antikvariatsbokhandlare i Storbritannien och specialiserad på bland annat skandinavisk litteratur.