Search Results

Sthlm, L. Salvius, 1747. 8:o. 100 s. + WASENIUS, PETRUS H. Norrländska boskaps skötseln, med några små anmärkningar uti korthet sammanfattad och beskrefwen. Sthlm, Kongl. tryckeriet, 1751. 8:o. 128 s. + (HOFFMAN, NICOLAUS INGEWALD) Naturliga oeconomiæ och hushålds-reglor, samt hus-remedia eller läkedomar, som en försigtig hushållare med stor nytta och ringa omkostnad, säkert bruka kan. Västerås, J. L. Horrn, 1752. 8:o. 41,(7) s. Nära samtida hfrbd med guldlinjerad rygg och brun titeletikett. Röda snitt. Liten skinnskada i rygghuvudet. Ett par småfläckar på ryggen. Lätt bruntonad och med enstaka fläckar. Handskrivet register på försättsbladet. Jacob Pontusson De la Gardies förgyllda pärmexlibris med de krönta initialerna på frampärmen och hjärtvapnet på bakpärmen. Typtryckt hyllplacering på inklistrad lapp överst på titelbladet. Typtryckt kataloghänvisning och Charlottenlunds exlibris på frampärmens insida. Arbete 1. Hebbe Den svenska lantbrukslitteraturen 30. Johan Kraftmann (1713-91) blev docent i ekonomi 1746, rektor vid Björneborgs trivialskola 1748 och e.o. professor i matematik 1755 innan han 1758 drog sig tillbaka till sin egendom i Koivisto i Ulvsby. Där drev han ett mönsterjordbruk och ägnade sig åt fortsatt skriftställarskap. Dessa föreläsningar är det första akademiska arbetet på svenska om lanthushållning. Kraftman påpekar nödvändigheten av att höja kunskapsnivån om och i ämnet och att sammankoppla ekonomisk teori och praktiska kunskaper. Han blev förbigången av P. Kalm då en ny ekonomiprofessur skulle tillsättas i Åbo 1747. Arbete 2. Hebbe Den svenska lantbrukslitteraturen 1496. Marklund Övre Norrland i litteraturen 5297. Båda anger bara 127 sidor, vilket beror på att sista sidan är felpaginerad ”127”. I en fotnot skriver författaren att i brist på säd tas agnarna om hand av allmogen. Dessa ”anwändas til bröd för arbetes- och och bondefolk, hwilket bakas tunt, som thet nyligen omrörda kornbrödet, och beströs med litet kornmjöl, så at thet blifwer hwitare, och begärligare at äta och förtära. Thetta synes wäl en ganska swag rätt, och litet eller intet födande; men skönjes dock wederspelet på them, som thet afsyta, hwilka äro stora, starka och raska, som lejon, ulfwar och björnar, och snart outtrötteliga”. Arbete 3. Första upplagan utkom 1741. Senare upplagor av denna i första hand medicinska folkbok utkom 1742, 1750, 1752, 1758, 1762, 1771, 1778, 1788, 1790 och 1793. Författaren var avskedad krigskommissarie.

Sthlm, A. Zetterberg, 1792 respektive Kongl. privilegierade not-tryckeriet, (1792). 8:o. Grav. titelblad,86,(2) s. & grav. titelblad,3-53 s. grav. noter. Stiligt grönt halvmarokängbd med rikt och vackert guldornerad rygg samt brun titeletikett (Hedberg). Övre guldsnitt och blågult läsband i siden. Ryggen blekt mot brunt. Enstaka småfläckar. Med Arvid och Rosa Hernmarcks guldpressade pärmexlibris. Fint ex. Den tryckta texten i varianten med uppgift om tryckort, tryckare och tryckår på sidan 86. Titelbladet graverat av J. F. Martin. Musiken av bland andra Frigel, Kraus, Stenborg, Zander och Åhlström. Johan Elers (1730-1813) var expeditionssekreterare och kansliråd samt författare till en utförlig topografisk beskrivning över Stockholm och en mängd vitterhetsstycken. Ett flertal av de senare samlades i fyra delar under titeln ”Mina försök” 1755-59. Föreliggande poetiska samling är en väl utförd Bellmanpastisch såväl vad gäller innehåll som typografisk utformning.

Sthlm, Kongl. tryckeriet, 1757. 4:o. 7,(17) s. Tagen ur band. Delvis lite snävt skuren i nedre marginalen. Någon enstaka småfläck. Små nagg i nedre ytterhörnen på första och sista bladet. Från Ericsberg. Soulsby Catalogue of the works of Linnæus 1906. Blomsteralmanackan hade ursprungligen lagts fram som en avhandling på latin med Linné som preses och Berger som respondent 1756. Alexander Malachias Berger (1737-1804) blev senare stadsläkare i Åmål. Gunnar Brusewitz har skrivit om Linnés blomsteralmanacka och föreliggande avhandling bland annat i sin essäsamling ”Den nöjsamma nyttigheten”. Linné hade under lång tid ansett att förändringar inom växtvärlden, snarare än bestämda datum, rätt uttolkade ger de säkraste upplysningarna om hur ett jordbruk lämpligen bör bedrivas, när tid är att så etc. Det skulle dock dröja till 1756 innan han sammanställde sina tankar i ämnet. Brusewitz skriver: ”Någon tvekan om att det var Linné som ensam författade skriften finns inte. Den är till alla delar karaktäristisk för sin upphovsman. Berger ombesörjde dock översättningen till svenska av kalendariet [...]. Det var ingen särskilt lyckad översättning. Citaten från de klassiska författarna utelämnades och det förekommer åtskilliga feltolkningar av originaltexten – enligt Fries är det inte troligt att Linne haft tillfälle att granska översättningen [...]. Knut Hagberg anser, inte utan skäl, att Blomster-almanackan på sitt sätt är en av höjdpunkterna i svensk naturskildring och att det är något av det skönaste och mest inspirerande som Linné över huvud taget har skrivit. [---] Den lilla skriften utstrålar en sinnesglädje som inte kan undgå att fängsla varje läsare som själv vart år upplever det mirakel som årstidsväxlingarna utgör”.

Paris, Fain et Thunot, 1839. 8:o. (2),82 s. & 1 utvikbar litograferad plansch. + EBELMEN, (JACQUES-JOSEPH). Recherches sur la composition des gaz des hauts-fourneaux. 2e partie. Extrait du tome XX des Annales des mines. Paris, Fain et Thunot, 1841-42. 8:o. 112 s. & 1 utvikbar litograferad plansch. Två oskurna och ouppskurna häften i tryckta rosa omslag. Första volymen med en längre reva i omslagets rygg och andra volymen med smårevor i ryggens överdel och en pappersförlust i nedre yttre hörn på bakre omslaget. Namnteckning C. C. Bonde på främre omslagen. Från Ericsberg. Om masugnar och gasers sammansättning. Författad under Jacques-Joseph Ebelmens (1814-52) tid som gruvingenjör i Franche-Comté i östra Frankrike. Under denna tid utförde han en mängd experiment och framställde bland annat artificiella kristaller. 1841 anställdes han som biträdande redaktionssekreterare för ”Annales des mines”. Han blev sedan lärare i kemi vid École polytechnique och 1845 chefsingenjör vid Sèvres porslinsfabrik samt professor vid École des mines. Carl Bonde (1786-1854) var jurist och överstekammarjunkare samt far till Carl Jedvard Bonde.

Sthlm, H. Keyser, 1677. 4:o. (8),280,(24) s. Samtida stänkdekorerat skinnbd med upphöjda bind, senare rikt guldornerad rygg och dito titeletikett i marokäng samt gamla stänkta snitt. Smal gammal blindpressad pärmbård. Några små maskhål på främre pärmen. Bortskrapad namnteckning på försättsbladet daterad 1709 och en raderad anteckning överst på bakre pärmens insida. Fuktfläckig i yttermarginalen på s. 133-36 och småfläckig i texten på s. 192. Collijn Sveriges bibliografi 1600-talet 770-71. Warmholtz Bibliotheca historica Sueo-Gothica 1664. Ärkebiskopen Rimbertus (död 888) Ansgarbiografi var okänd ända fram till mitten av 1600-talet då tysken Petrus Lambek fann den i en handskrift i klostret Saint Germain des Près i Paris. Tillsammans med en dikt om Ansgar, författad av en munk från Corbeiaklostret, lät Lambek utge biografin 1652. Två årtionden senare reste Elias Brenner runt i Finland och kom tillbaka till Uppsala med den så kallade ”Nådendals klosterbok”. I den fanns bland annat en längre medeltida handskrift på svenska, en Ansgarbiografi av obekant ursprung. Arrhenius läste texten, fick låna Lambeks bok av Schefferus, och kunde snabbt avgöra att det rörde sig om en svensk översättning av den latinska text Lambek funnit. I sin edition har Arrhenius medtagit de båda biografiska texterna från Lambeks utgåva samt dennes företal och kommentar. Parallellt med den latinska texten löper den gamla svenska översättningen. Ytterligare två nyare Ansgartexter ingår i utgåvan, ”Nicolaus Hermannis Ansgarius-officium” från ”Codex Laurentii Oddonis” och ett stycke ur de på konung Sigismunds initiativ utgivna ”Officia propria sanctorum patronorum regni Sveciæ”. Claudius Arrhenius (1627-95) adlades Örnhielm 1684. Den fina guldorneringen och titeletiketten på ryggen är sannolikt båda utförda av Hedbergs bokbinderi.

Sthlm, Wennberg och Nordström, 1770. 8:o. Grav. titelblad,(8),238,(2) s. Häftad i samtida gråpappomslag med handskriven ryggtitel. Rödstänkta snitt. Ryggen lite solkig. Något lagerfläckig inlaga. Rest av avriven gammal auktionslapp på frampärmens insida. Översatt av rättshistorikern m.m. Johan Henrik Hochschild (1711-76). Cesare Beccaria (1738-94) var bara 26 år när han 1764 publicerade detta sitt viktigaste arbete, ”Dei delitti e delle pene”. Inspirerad av upplysningens tankar propagerar Beccaria bland annat för att straffet måste sättas i relation till den skada som brottet förorsakat samhället. Enligt Beccaria är det viktigare att förhindra än att bestraffa brott och han vänder sig mot tortyr, hemliga domstolar och dödsstraff. Trots sitt radikala och stundom revolutionerande innehåll blev arbetet en stor succé och utkom i sex upplagor de första två åren. ”Dei delitti e delle pene” översattes flitigt och påverkade bland annat Katarina II och de nya franska och nordamerikanska konstitutionerna. Den inspirerade även Gustav III till de straffrättsliga reformer som genomfördes i Sverige under 1770-talet, då till exempel tortyr förbjöds. Arbetets tendens avspeglar sig även i titelvinjetten där Justitia vänder sitt huvud bort från de avhuggna huvuden som bödeln visar upp för henne.

U.o., u.å. (1750?). 4:o. (4) s. Tagen ur band. Någon liten småfläck. Det finns minst två olika sättningar av trycket. Tryckåret är okänt men exemplaret var inbundet med ett lösnummer av ”Then swenska Orus” från 1750 och en jämförelse mellan stilarna skulle kunna tolkas som att Stephens tryck är från samma tryckeri och tidsperiod. Joanna Stephens hävdade att hon uppfunnit en kur mot gall- och njursten men krävde 5000 pund för att offentliggöra sin upptäckt, en ansenlig summa i tidens pengar. En allmän insamling i Storbritannien förmådde inte samla ihop beloppet varför parlamentet beviljade en utbetalning ifall kuren - som bl.a. innehöll snäckor - visade sig vara verksam. Efter gjorda försök godkändes resultatet och beloppet utbetalades 1740, varefter Stephens levde ett stilla privatliv i, får man anta, högönsklig välmåga intill sin död 1774.

Karlskrona, Kongliga amiralitets tryckeriet på eget förlag, 1795. 4:o. 87 + (243) s. & 7 utvikbara grav. geometriska plr. Något nött samtida hfrbd med guldornerad rygg, grön titeletikett och blå klistermarmorerade pärmpapper. Ofärgade snitt. Försättsbladet hårt solkat. Inlagan delvis lätt solkig och med enstaka fläckar t.ex. några bläckfläckar i arken Iii till Hhh. Tillskrift uppochner på eftersättsbladet ”Johan Reinhold Olson Westervik d 7 januari 1818” samt ”skjänkt denna bok åt Jacob Stenberg, den 20 junii 1820”. Jacob Stenbergs namnteckning från 1820 på titel- och försättsbladet. Flera röda lackplumpar på försättsbladet och bakpärmens insida. De opaginerade sidorna, med deltitelblad med texten ”2:dra bandet”, är 27 omfattande tryckta tabeller av olika slag, bland annat för logaritmer liksom sinus, tangens och secans. Fredrik Sjöbohm (1753-1829) var både verksam i handelsflottan och vid amiralitetet där han bland annat var lotsdirektör och 1812 utnämndes till överste. Han deltog i kriget med Ryssland 1788-90, bland annat i striderna vid Hogland, Öland och Reval samt i reträtten från Viborg, då han blev rysk krigsfånge. Han var ledamot av såväl Örlogsmannasällskapet 1799 som Krigsvetenskapsakademien 1815. Han skrev flera böcker inom sjövetenskapen.

Sthlm, Langeska tryckeriet, 1794. 4:o. (8),16 s. & 19 grav. plr. Häftad, oskuren och ouppskuren i samtida gråpappomslag. Smårevor i ryggpappen. Plansch VI och VII lätt fläckiga. De två sista planscherna med lätt trycksvärtesolk och några grå fläckar i övre hörnet. Fint ex. Aberstén & Tiselius Göteborgs och Bohus län 520. Berthelius Bohuslänsk samling 1042. Gjörwell Förtekning 188. Detta första häfte var allt som utkom. Enligt Berthelius finns fortsättningen i elva handskrivna volymer på Kungliga biblioteket. Med ett förord av utgivaren C. C. Gjörwell. Behandlar fornminnen i Bohuslän, bland annat hällristningar. Planscherna är utförda efter teckningar av Hilfeling som på Thams bekostnad gjorde omfattande resor i Sverige för att avteckna fornlämningar. Även N. H. Sjöborg fick mycket hjälp och Thams mecenatskap fick stor betydelse för svensk fornforskning. Tham bekostade även utgivningen av ett par volymer av C. G. Warmholtz viktiga bibliografi ”Bibliotheca historica Sueo-Gothica”.

Sthlm, L. L. Grefing, 1761. 4:o. (400) s. Häftad i samtida något nött och solkigt gråpappomslag med handskriven ryggtiteletikett. Ryggen lite skadad överst och nederst. Främre omslaget med vertikalt vikmärke. Mindre maskangrepp från främre omslag och genom första numret i inre marginalen. Enstaka lager- och småfläckar. Genomgående med fuktränder, huvudsakligen i marginalerna. Lundstedt Sveriges periodiska litteratur 77. Tidskriften såldes hos bokhandlare Lochner på Stora Nygatan. Innehåller brev och uppsatser i politiska och sociala ämnen, både i original och översättning. En mycket stor del av innehållet ägnas tryckfrihetsdiskussionen, ofta med hänvisning till engelska förhållanden. I nummer 25 finns ett inlägg mot kvinnoförtrycket signerat ”Göthilda” och i nummer 37 en översättning ur Montesquieus ”Persiska brev”.

Sthlm, Hörbergska boktryckeriet, 1862. 8:o. (2),46 s. + NORDIN, ISIDOR. Svensk farmaceutisk bibliografi (1862-1892). Fortsättning af d:r m.m. N. P. Hambergs uppsats i samma ämne. (Aftryck ur Pharmaceutisk tidskrift.). Sthlm, Central-tryckeriet, 1893. 8:o. 16 s. Elegant brunt halvmarokängbd med upphöjda bind och rödstänkta snitt (Hedberg). Omslagen medbundna. Interfolierade. Med stpl från Farmaceutiska föreningens bibliotek på det första arbetets främre omslag och Gustaf Bernströms guldpressade pärmexlibris samt dennes katalogiseringslappar löst bilagda. Almquist Sveriges bibliografiska litteratur 1905 respektive 1906. Nordins arbete innehåller även några tillägg till Hamberg.

Jönköping, J. P. Lundström, 1829. 8:o. 15 s. & 1 grav. plansch. Häftad i samtida gråpappersomslag, vilket har en reva i ryggens nedre hälft. Lite lagerfläckiga marginaler. D. Dahlqvists namnteckning på titelbladet och inskrivet inköpspris på bakre omslagets insida. Förutom Fredrik Otto Silfverstolpes ”Utkast till snabbskrifnings methoder för svenska språket; begagnade vid anteckningar under ridderskapets och adelns öfverläggningar” från året innan 1828 verkar detta vara den äldsta svenska skriften om stenografi. Antikvariatsbokhandlaren, bokförläggaren, kommunisten m.m. Per Götrek (1798-1876) utgav en längre ”Snabbskrifnings-lära, tillämpad de skandinawiska språken” 1847 med en ny upplaga 1853. ”Svenskt biografiskt lexikon” skriver: ”Han utarbetade också ett eget stenografiskt system som lär ha kommit till viss användning vid Uppsala universitet och norska stortinget”. D. Dahlqvist tycks ha haft alla småskrifter från 1800-talets första hälft i fina häftade exemplar. Han hette tydligen Daniel i förnamn.

Uppsala, J. F. Edman, 1804-05. 8:o. (8),248,(3) + (2),286,(4) s. Trevligt samtida stänkdekorerat pappbd med tegelbrun titeletikett i glättad papp. Blekta rödstänkta snitt. Nötta falsar med lite avskavd papp, och främre yterfalsen med några cm maskangrepp upptill. Spridda lagerfläckar. Svag fuktrand i nedre marginalen på de första trettio sidorna. Gamla lagningar i yttre hörnen eller marginalen på s. 112, 144 och 240 i första delen och på s. 46, 48, 64 och 143 i andra delen, den sista med några bokstävers förlust. Första registersidan med ett tillägg i bläck. Seth Wallqvists överstrukna namnteckning på första titelbladet, E. Wallqvists dito, en bortskrapad namnteckning respektive Viktor Baumbachs namnteckning. Setterwall Svensk historisk bibliografi 6085. Bygdén Landskapet Uplands och Stockholms stad s. 29. Noggrann genomgång av Roslagens socknar och städerna Öregrund, Östhammar, Norrtälje med flera. Avslutas med några kortare kapitel med statistik, beskrivningar av flora och fauna samt skildringar av allmogens seder och bruk. Provinsialläkaren i Norrtälje Fredric Vilhelm Radloff (1765-1838) hade även utgivit ”Beskrifning öfver Åland” 1795. Seth Wallquist (1760-1836) var kyrkoherde i Eskilstuna. Sonen Elof Wallquist (1797-1857) var kemist och verksam vid Uppsala universitet. Viktor Baumbach (1845-1926) var apotekare, slutligen i Ängelholm, och stor samlare.

Visingsborg, J. Kankel, 1680. 4:o. 48 s. Bra svart klbd med röd titeletikett i marokäng (Bonniers bokbinderi). Handskriven gammal paginering i övre hörnet. Något lagerfläckig. Tilltagande fuktrand i yttre marginalen. Små skurar av bläckstänk i övre hörnet på s. 41-45. På frampärmen Thore Virgins guldpressade pärmexlibris och med Bibliotheca Qvarnforsianas stpl. Ur Curt Wallins bibliotek. Sidorna 35-38 i fotokopia! Almquist Johann Kankel 42 som nämner att Uppsala universitetsbiblioteks exemplar också är defekt. Personalia från s. 41. Billing föddes 1628 och blev faktoriförvaltare i Jönköping 1653 samt ”fullkommelig factor” över Jönköpings och Västergötlands faktorier 1661. Giftermålet med Catharina Pärsdotter stod 1656. De fick sju barn, varav fem ännu var i livet.

Frankfurt, sumptibus hæred. Lazari Zetneri, 1619. 12:o. (6),544,(19,7 blanka) s. Samtida pergamentband. Frampärmen hårt och fult solkig samt med ett hål i ytterkanten. Hålet fortsätter i textens yttermarginal fram till s. 10. Enstaka fläckar och några vikta hörn. En mängd samtida understrykningar och marginalkommentarer i bläck på de första 34 sidorna. På försättsbladet tre gamla bläcknumreringar och duplettstpl från Lunds universitetsbibliotek. VD17 1:043867U. Första upplagan av denna översättning trycktes 1609 av samma tryckare.

Jönköping, J. Sandwall, 1846. Stor 4:o. (2),97 s. & 5 litograferade plr. Texten inom ramverk. Brunt enkelt hklbd från 1800-talets slut med två handskrivna titeletiketter på frampärmen. Texten lätt bruntonad. Titelbladet och andra bladet lagerfläckiga och tilltagande lagerfläckar från s. 81 till slutet. Planscherna, bundna i början, är rätt hårt fläckade i marginalerna. De skyddande pergamynpapprena också fläckiga. Från Trolleholm med Carl Trolle-Bondes exlibris och hans monogram ”CTB” på en av titeletiketterna. En utgåva utan planscher utkom samma år. Planscherna är litograferade hos Bærentzen & co i Köpenhamn efter ritningar av Johan Boklund. Behandlar de uppmärksammade giftmorden på Attarp 1845. Sidorna 28-32 som är ett avtryckt referat ur ”Jönköpingsbladet” är med all sannolikhet författade av C. J. L. Almquist. Planscherna föreställer gårdarna Attarp och Ingaryd samt de inblandade: fru Hedda Ekwall, Sophie Ekwall och Hedda Thorman.

Nyköping, J. P. Hammarin, 1795. 8:o. XVI,219,(1) s. Nött samtida hfrbd med sparsamt guldornerad rygg, brun titeletikett och rödstänkta snitt. Ryggen flammig och en mindre bit av titeletiketten saknas. Pärmarna med småskador och småfläckar. Något snedläst. Inlagan lager- och småfläckig, mer i början. Enstaka fuktfläckar förekommer på sina håll. Med L. F. Bagers gamla namnteckning. Du Rietz Polynesia 95. Ferguson Bibliography of Australia 216. Översatt av Carl Fredrik Landell. Den sista tredjedelen av resans första del, vilken innefattar det berömda myteriet på Bounty och efterföljande händelser, översattes och gavs ut 1792 i Uppsala. Det avsnittet - den i titeln till föreliggande skrift underförstådda ”andra delen” - är uteslutet här, i stället redogörs för Bountys färd från England till Tahiti och Blighs hemfärd från Timor via Batavia till England. Översättaren avslutar sitt förord: ”Så snart man ärhåller beskrifningarne öfver capitainerne Edvards och Bligh’s här omnämnde senare resor, hvarom redan är föranstalltat, skola de genast blifva utgifna, såsom i ett sammanhang med detta verk.” William Bligh (1754-1817) hade gjort karriär inom marinen och tjänat för kapten James Cook innan han fick befäl över skeppet Bounty 1787. Efter det bekanta myteriet 1789 sattes Bligh och de män som var lojala med honom på drift i en mindre båt. Efter åtskilliga umbäranden lyckades Bligh och hans män ta sig till ön Timor i nuvarande Indonesien.

Sthlm, Kongl. tryckeriet, (1777). Stor 4:o. 52 s. + Articlar vid torneringen och riddarspelet. [=rubrik]. (Sthlm, Kongl. tryckeriet, 1777). Stor 4:o. (4) s. Häftad i något nött, trasigt och fläckigt samtida gråpappersomslag. Tryckt på blåtonat skrivpapper och med breda marginaler. Klemming Sveriges dramatiska litteratur s. 497 för huvudarbetet och bilaga 3. Akrell Stockholmiana 803 för det första arbetet. De separat tryckta artiklarna är även avtryckta i huvudarbetet på s. 46-49. Tornerspelet hölls på nuvarande Mariatorget.

Helsingfors, J. C. Frenckell & son, 1850. På eget förlag. Stor 4:o. (8),345,(1 blank),1-13,(2) s. Halvpergamentbd med röd titeletikett i skinn (Hedberg). Spridda lagerfläckar av olika storlek. Delvis med fuktrand i nedre marginalen. Inlagd A4-lapp med blyertsanteckningar skrivna på baksidan av ett kontrakt på koks, utställt till konsul A. Vilén i Djursholm 1939. Etikett från Thulin & Ohlsons antikvariat i Göteborg. Trevligt ex. från Gustaf Bernströms bibliotek med hans blyertsanteckning ”coll. cat.” Almquist Svensk genealogisk litteratur 393. Med subskribentlista på tre sidor i början, endast för orter i Finland. Alcenius var vice pastor och kaplan i Kalajoki. Hans förord inleds: ”Redan framlidne biskopen, m.m. doctor Johannes Elai Terserus hade under sina visitationsresor i stiftets församlingar funnit det anmärkningsvärdt, att en stor del presta- och äfven andra ståndspersoners familier i Österbotten hade sin upprinnelse från en ansedd bonde i Umeå, Eric Ångerman, äfven Sursill kallad, derigenom att de flesta hans barn och barnabarn samt dertill barnabarnsbarn, i medlet och mot slutet af sextonde seklet, till hinsidan af Bottenhafvet öfverflyttat och qvinliga afkomman här blifvit gift med ståndspersoner”. Biskop Tersersus började skriva på genealogin redan 1660. En ny utvidgad upplaga av detta klassiska genealogiska verk utkom 1971.

Sthlm, Wennberg et Nordström, 1771. 8:o. Grav. titelblad,(2),540,(34) s. Något nött samtida ljusbrunt hfrbd med upphöjda bind, guldlinjerad rygg och beige titeletikett. Ryggen med ytliga skinnsprickor, ytliga småsprickor i titeletiketten och en blekt handskriven nummeretikett i översta ryggfältet. Delvis något lager- och småfläckig. En marginalreva i s. 35-36. En liten bläckfläck i övre hörnet och på yttre snittet på s. 417-56. Samtida namnteckning (G. Knorring?) på titelbladet. Med Axel von Essens och Bengt Mannerfelts exlibris samt Lars Bergquists namnteckning daterad 2009. Bra ex. Bibliotheca Walleriana 8216. ”Underrättelse om barns sjukdomar”, enligt Sten Lindroth ”det mest inflytelserika arbete, som någonsin utgivits av en svensk läkare”, publicerades först i form av små uppsatser i Vetenskapsakademiens almanackor 1753-71. Arbetet utkom första gången i bokform 1764. Föreliggande upplaga utgavs av Vetenskapsakademien och är egentligen den andra utgivna bokupplagan på svenska. Den är mycket utvidgad, bl.a. med de uppsatser som publicerats efter 1764. Lindroth skriver: ”Utan att bjuda på några märkliga nyheter ägde Rosensteins pediatriska handbok i fullständighet och moget omdöme ingen motsvarighet, och den anammades snabbt som klassisk utomlands; före århundradets slut var den översatt till åtta främmande språk”. Föreliggande upplaga avslutas med Abraham Argillanders ”Försökt sätt, at lära dumbar läsa och tala”. Linnélärjungen Argillander (1722-1800) har kallats Nordens förste dövlärare och i sin uppsats redovisar han resultaten av sina försök att lära sin dövstumme svåger Wolfgang Henricus Amadeus Helsingius att tala, läsa och skriva. Axel Henriksson von Essen (1858-1944) ägde enligt Carlander ”en rikhaltig boksamling”. Hans exlibris är ritat av Agi Lindegren.

Sthlm, L. L. Grefing, 1765-67. 8:o. (4),180 + (6),181-504,(6) s. Samtida något nött hfrbd med upphöjda bind och svart infärgat titelfält vilket har några småskavanker. Stänkta snitt. Obetydligt nagg överst i ryggen. Enstaka småfläckar, t.ex. en liten fläck på s. 381. Små marginallagningar i marginalen på andra bladet och s. 39 samt 99. Bra ex. Redaktionen leddes av Olof Celsius som även författat, bearbetat och översatt ett flertal av psalmerna. Bland övriga bidragsgivare märks C. Nyren, C. J. Brag och C. M. Bellman. Den sistnämnda har översatt sju psalmer från tyska, men även fått publicerat en originalpsalm, nr 74. Denna den så kallade ”celsiska” provpsalmboken blev hårt kritiserad och godtogs inte som ersättare till den gamla psalmboken. Först 1819 och en hel rad kommittéer senare ersattes 1695 års psalmbok.

(Sthlm, O. Olofsson, 1620). 4:o. 9,9-10,12-13,13-23 s. Titelsidan tryckt i rött och svart samt med ett ståtligt tryckt ramverk. Träsnitt i texten på s. 2. Tagen ur band. Lös i häftningen. Enstaka fläckar. Uppfodring med vitt papper vid ryggen på sista sidan. Bra ex. från Ericsberg. Collijn Sveriges bibliografi 1600-talet 174. Colerus hätska uppgörelse med fylleriet avslutas med ett rim om dryckenskap funnet ”uthi s. Erich Ribbings librij, skreffne medh egen hand”.

Sthlm, B. G. Schneider, Kongl. tryckeriet respektive Schneiders änckia, 1737-38. 4:o. (30),18 + 84 + 48 + 56 + 40 + 48 s. Del II:3 har en inklistrad tryckt ersättningslapp ”Andra” på titelbladet. Hfrbd från 1800-talets första hälft med rikt guldornerad rygg och orange titeletikett samt marmorerade snitt. Ryggen något nött och med ett par små bläckfläckar samt sprickor överst i ytterfalsarna. Delvis spruckna innerfalsar. Spridda småfläckar av olika slag och delvis lätt bruntonad. Alfred Victorins namnteckning daterad mars 1877 och en inköpsanteckning i krita från november 1895. Trevligt ex. Den första egentliga lyriska antologin i Sverige där Carleson med verser av författare som Dahlstierna, Lagerlöf och Rudéen samt av vännen Dalin ville visa upp föredömen för den svenska diktkonsten. I sin iver lät han emellanåt redigera och ”förbättra” de avtryckta dikterna. Något övergripande system i urvalet går ej att spåra, t.ex. saknas dikter av både Stiernhielm och Brenner. Tidsmässigt spänner antologin från ett gravkväde av Petrus Lagerlöf, daterat 1673, till premiärtryck av Dalinska smådikter. Alfred Victorin författade en ansenlig mängd bokkataloger, bland andra ”Förteckning öfver P. Hansellis boksamling” (1879), ”Robert Bowallii boksamling” (1886) och ”Förteckning öfver framlidne konstvännen amanuensen i Kongl. biblioteket Christofer Eichhorns efterlämnade dyrbara och valda samlingar” (1891). Under en tid arbetade han med biblioteket på Koberg. Victorins referensbibliotek såldes 1895.

London, J. Robson, 1770. 8vo. Engraved frontispiece portrait,VIII,202,173-231 pp. Contemporary mottled calf, with gilt border, rebacked preserving much of the original spine elaborately tooled in gilt with red morocco label. A few neat pencil markings in margins. Aside from some occasional light soiling, clean and fresh. With the bookplate of Gunnar Brusewitz and his discrete markings in the margin of p. 200. Wood An introduction to the literature of vertebrate zoology 330. George Edwards (1694-1773), the English naturalist and ornithologist, is sometimes referred to as ”the father of British ornithology”. He is best remembered for his magnificent work ”Natural History of Uncommon Birds” (1739-1751) and the illustrated ”Gleanings of Natural History” (1758-1764). Wood, writing about the present work, remarks: ”The essays in this volume are mostly copied from the author’s ’Gleanings of Natural History’. The treatise ends with a catalogue in both English and French (on opposite pages) of the names of the animals and plants, with an index of the illustrations as well as the plate numbers, described and depicted therein [referring to Gleanings]. The work is rather scarce.” Brusewitz has marked a section about the swallows in Sweden, who are supposed to spend the winter hibernating under the ice in frozen lakes.