Search Results

(Sthlm), 1801. 4:o. (10) s.,580,579-80,583-1274 spalter,(1) s. + MÖLLER, J. G. P. Tysk och swensk ord-bok. Andra delen. Andra uplagan, förbättrad. Sthlm, A. J. Nordström, 1802. 4:o. (2) s.,5-1168,1165-462 spalter. Två trevliga samtida mörkbruna stänkdekorerade och alrotsmarmorerade skinnbd med guldornerade ryggar, ljusrosa blekta titel- och grågula deltiteletiketter i glättad papp. Samtliga pärmar med två mindre ovala fält och under dem ett större cirkelformat fält i ljusare alrotsmarmorering samt med pärmbårder och hörnstämplar i blindtryck. Med blåstänkta snitt och vackra kattuntryckta pärmspeglar och försättsblad. Banden etikettsignerade Johan Berggren, Lund. Ryggarna lite solbrända och med smärre nötningar. Första volymen med ett litet maskhål i nedre delen av frampärmens innerfals. Ryggen till andra volymen med små maskhål överst och även några minimala maskhål på pärmarna och i den bakre pärmens ytterfals. Inlagorna bitvis småfläckiga, t.ex. i del I i spalt 509-12, 699, 866-7 och 902-03. En gammal lagning i övre hörn vid spalt 178. Del II med mindre maskhål som på sina håll orsakat bokstavsförluster. Några ytliga maskhål på några få ställen i översta marginalen. Ett litet hål med förlust av någon bokstav i spalt 520. Med Ragnar Bruzelius namnteckning daterad Löderup den 11 november 1842. Hammarsköld Förtekning s. 30. Karlson Bokband och bokbindare i Lund s. 69-73. Sista sidan i första delen med bokreklam. Första upplagan trycktes i Greifswald 1782-85. Del I är utgiven av Kongl. academiska bokhandeln i Uppsala, men enligt förordet tryckt i Stockholm. Tysken J. P. G. Möller (1729-1807) var professor i retorik och historia vid universitetet i Greifswald i svenska Pommern och hans ordbok kännetecknas av sitt rika ordförråd. Trots att Möller i förordet skarpt kritiserar sin föregångare Linds arbete – ”ofullkomligt, otilräckligt och felactigt”, ”författaren synes utom des icke hafwa warit rätt mägtig det tyska språket” – har forskningen visat att Möller i mångt och mycket själv har använt sig av Linds ordbok. I förordet till denna andra upplaga skriver Möller om sin tacksamhet till Tyskland och Sverige: ”Den ena af dessa nationer har jag at tacka för min födelse, den andra för min lycka”. Johan Berggren (1775-1815) är den mest kända och framstående av Lunds bokbindare. Efter hans död drevs rörelsen vidare, först av änkan Elsa Maria Berggren och därefter av son och sonson. I William Karlsons ”Bokband och bokbindare från Lund” på plansch XXXVII upptas två bokband av Berggren med samma karaktäristiska pärmdekor, bestående av cirklar utförda i en ljus alrotsmarmorering mot en mörkare stänkdekorering. Stilmedlet var en del av hans särart och fantasifullhet som bokbandskonstnär. Ragnar Bruzelius (1832-1902) var professor i medicin och kunglig livmedikus. Hans far Magnus Bruzelius (1786-1855) var kyrkoherde i Löderups och Hörups församlingar.

Basel, sumptibus L. Regis, 1642. 8:o. (16),667,(27,2 blanka) s. Boktryckarmärke i träsnitt. Med träsnitt i texten. Något nött stänkdekorerat skinnbd från 1700-talets första hälft med upphöjda bind och svartlinjerad rygg men utan titeletikett. Pärmarna med blindpressade ramverk av spegelbandstyp, vilka har fält av olika färg. Röd- och blåstänkta snitt. Bakpärmen med en lång skrapskada och frampärmen med en lagad mindre skinnreva. Enstaka spridda fläckar. På frampärmens insida spår av gammal auktionslapp. Bibliotheca Reuterholmianas bruna graverade exlibris med datering 1740 i bläck. Från Ericsberg. VD17 23:270321W. Krivatsky A Catalogue of Seventeenth Century Printed Books in the National Library of Medicine 12626. Duveen Bibliotheca alchemica et chemica s. 612 för den troliga första upplagan från 1582. Nya upplagor utkom fram till 1750. Johann Jacob Wecker (1528-86) var en schweizisk läkare och filosof mest berömd för föreliggande arbete vilket är en slags uppslagsbok i genren ”Books of secrets” i sjutton avdelningar över praktiska och teoretiska kunskaper inom främst farmaci och medicin men även rörande ämnen såsom astronomi och kosmetik samt en mängd mer esoteriska och hermetiska kunskaper inom alkemi och trolldom. Det inleds med en förteckning över drygt hundra läkare, filosofer och mystiker ifrån vilka Wecker hämtat upplysningar, inklusive sådana som Nostradamus, Paracelsus och Zarathustra. Bibliotheca Reuterholmiana byggdes upp av landshövdingen Nils Esbjörnsson Reuterholm (1676-1756) och var inriktat på ”teologien, naturalhistorien, oeconomien, historien och politiken” samt bundet ”i en art af engelska band” som dessa. Efter hans död delades samlingarna i fem delar mellan arvingarna, allt enligt Gjörwell. Nils Reuterholm var först landshövding i Dalarna och från 1739 i Närkes och Värmlands län. Han var en tidig mecenat till Carl von Linné och när Vetenskapsakademien grundades 1739 var Reuterholm den första invalda ledamoten efter de sex grundarna.

Sthlm, J. A. Carlbohm, 1772. 8:o. 334 s. Samtida stänkdekorerat hfrbd med upphöjda bind, blindpressad rygglinjering, ljusbrun titeletikett av glättad papp och stänkta snitt. Lätt stötta pärmhörn. Inlagan med enstaka förstrykningar i blyerts. Några smärre solkfläckar på s. 83-85 och 118. En samtida namnteckning skriven på bakre pärmens insida. Med Carl Jedvard Bondes formklippta exlibris. Trevligt ex. från Ericsberg. Warmholtz Bibliotheca historica Sueo-Gothica 8995. Sallander Litteratur om Västergötland 411. Det första separata arbetet om västgötadialekten och enligt ”Svenskt biografiskt lexikon” ”vår första vetenskapliga dialektmonografi” överhuvudtaget. Arbetet inleds med en utförlig grammatisk del som följs av en ordlista på sidorna 81-334. Ordlistan förtecknar de västgötska orden vilka översätts till uppsvenska och latin. Språkforskaren Adolf Noreen (1854-1925) kallar ”Dialectus vestrogothica” ”ett arbete, som ej blott ojämförligt överglänste hela den föregående litteraturen i ämnet både i fråga om utförlighet och vetenskaplig hållning, utan som i båda dessa avseenden först i vår tid blivit överträffat”. Arbetet innehåller även en liten ordlista över västgötaknallarnas månsing. Sven Hof (1703-86) var lektor vid Skara gymnasium och gjorde viktiga insatser inom den svenska språkvetenskapen.

Sthlm, N. Wankijff, 1674-76. (20),1-110,109-524,515-94,(48) + (24),1-16 s.,17-32 blad,33-474,(30) s. Samtida ståtligt men lätt nött stänkdekorerat skinnbd med upphöjda bind och rikt guldornerad rygg samt mörkröd titeletikett. Röda stänksnitt. Titeletiketten med lite småskavanker. Inlagan något lager- och fuktfläckad samt med smärre revor och hål. Litet hål på s. 296 och lagad reva med obetydlig textförlust på s. 562 i del I samt några lagningar i marginalerna i båda delarna. Lite bruntonad mot slutet av andra delen och de två sista registerbladen uppfodrade i nedre marginalen. På titelbladet namnteckning C. V. Tolstedt [?] och försättsbladet med Wilhelm Thams lilla namnteckning. Med Göteborgs museums biblioteks- och duplettstplr samt Helge Lilliestiernas lilla blå monogramstpl under adlig krona och stplr från Stora Eks bibliotek. Bra ex. Collijn Sveriges bibliografi 1600-talet 771 med felaktig kollationering. Warmholtz Bibliotheca historica Sueo-Gothica 2495. Hadorphs bilagor i andra delen är den första utgivna samlingen av svenska historiska urkunder och innehåller handlingar från 1308 till 1523. På grund av slottsbranden 1697, då många av originalhandlingarna gick upp i rök, har dessutom denna del av arbetet fortsatt aktualitet.

Sthlm, sal. H. C. Merckells enka, 1735. 8:o. (4),131,(1) s. Prydligt marmorerat hfrbd med guldlinjerad rygg och röd titeletikett av marokäng (Hedberg, 1964). Stänkta snitt. Bandet med lätt nötta ytterfalsar och obetydligt blekt rygg. Enstaka lagerfläckar och inlagan lite bruntonad. Ur Bengt Bernströms bibliotek. Warmholtz Bibliotheca historica Sueo-Gothica 326. Bygdén Landskapet Uplands och Stockholms stads s. 54. En av Schupps käpphästar var att akademiska avhandlingar skulle skrivas på tyska och inte på latin. Gröndahls förord upptar sidorna 3-36 och innehåller en kronologiskt uppställd genomgång rörande de bränder som drabbat Stockholm mellan 1297 och 1734 samt några exempel på andra förödande bränder i bland annat Troja, St. Petersburg och Uppsala. Dessutom upptas sidorna 130-31 av ett litet supplement som förtecknar ytterligare fem Stockholmsbränder 1713-35.

Sthlm, L. Salvius, 1744. 8:o. (10),68 s. Häftad och insatt i en ny gråpappersryggremsa. Inlagan endast putsad. Enstaka småfläckar. Titelbladet med några små solkfläckar och s. (5-8) med en liten pappersförlust i övermarginalen. En ca fem cm lång reva i yttermarginalen på s. 11-12. Trycktes på tyska i ”Sammlung russischer Geschichte” IV, 1760. Den första viktigare etnografiska skildringen av kalmuckerna. Kalmuckerna är ett mongolfolk vars rike omfattade bl.a. nuvarande Östturkestan och den kinesiska provinsen Sinkiang. Joh. Christ. Schnitscher (1682-1744) var kornett vid Gyllenstiernska dragonerna och hade 1711-15 medföljt den kinesiska ambassadören till Kalmyk Aiuk Khan. Hans berättelse nedskrevs i staden Zaratoff och kopierades av en svensk officer vars avskrift så småningom hamnade i Salvius händer. I Salvius förord anges att arbetet är försett med noter av ”capitein Renat”. Denne är identisk med den svenska styckjunkaren vid artilleriet Johan Renat, som i rysk tjänst blivit tillfångatagen av kalmuckerna: ”denne herrens 17 års wistande ibland calmuckerne har nog warit tilräckeligt, at förwärfwa honom mycken kunskap om deras tilstånd”. Renat, som var av judisk börd och vars föräldrar invandrat till Sverige och övergått till kristendomen, upprättade även några tidiga kartor över Centralasien.

Uppsala, 1928-29. 132,(2),XXVI + 105,(3),XXX s. & 220 plr. Två ståtliga ljusbruna oklbd med guldtryckta titlar på ryggar och frampärmar samt guldpräglade ornament på de främre pärmarna liksom övre guldsnitt, de övriga snitten med råkant (Herzogs, Sthlm). Ryggarna lite mörknade och den andra volymens frampärm med en ljusrand upptill. Med ett bilagt tryckt tackkort från författarna. Bra svit. Tryckt i 100 numrerade exemplar, varav detta är nummer 22. Del I behandlar svenska arbeten och del II utländska. Bortsett från de många planscherna även med illustrationer i texten. Det svenska standardverket om medeltida broderi och vävnad, huvudsakligen för kyrkligt bruk. Ett vackert utarbetat bokverk.

Köpenhamn, S. Popp, 1796-99. 8:o. XXX,(2),336 + (8),346 + 368 + 372 + 352 + (2),XXVI,3-324 s. Sex häften i samtida ngt nötta och lätt fläckade gråpappomslag med tryckta ryggtiteletiketter. Oskurna, del II-VI dessutom ouppskurna. Delvis med svaga fuktränder. I del I är s. 221-24 slarvigt uppskurna med liten pappersförlust i marginalen som följd. Arken Q-Z i tredje respektive fjärde delen förväxlade vid inbindningen! Fin svit! Bibliotheca danica I:1004. Allt som utkom. Översatt av J. Werfel som även skrivit kommentarer och ett översvallande företal i del VI. I detta skriver Werfel om Rousseau: ”Hvo, der vil negte, at han maaskee først om tusinde aar, om verden end imidlertid uafladeligen følger oplysningens bane, vil finde sine jævnlige, den er enten for inbildsk af sin tidsalder eller for inskrænket i begrep til at fatte endog en tusindedeel af hans ord.” Detta exemplar med ett extra gemensamt titelblad för del V-VI, motsvarande titelblad existerar även för del I-II och III-IV.

Sthlm, C. Deleen, 1818. 4:o. (4),37 s. + HÄLLSTRÖM, C. P. Förteckning på de orters geografiska bredd och längd, i Vesterbottens höfdingdöme, som blifvit bestämde genom astronomiske observationer. Sammandragen. Sthlm, C. Delén, 1803. 4:o. 40 s. Trevligt samtida ngt nött grönt pappbd med handskriven oval orangefärgad pappersetikett på främre pärmen med texten: ”Long-der och lat-der.”. Rödstänkta snitt. Ryggen med skador. Fin lagning i nedre hörnet på s. 13 i det första arbetet. Det första arbetet interfolierat och med flera prydliga samtida tillägg och korrigeringar rörande norra Sverige och Norge. Med tillskrift på främre pärmens insida daterad augusti 1819: ”Gåfva af baron S. G. Hermelin till S. P. Nordstedt” och tillägget ”baron Hermelin afled i Stockholm den 4 mars 1820 i dess 76 lefnads år.” Med flera löst bifogade handskrivna blad. På s. 35-37 i det första arbetet återfinns longituder och latituder för orter i Norge, vilka kompletteras med två tätskrivna sidor noteringar. Carl Peter Hällström (1774-1835) var bördig från Ilmola socken i Vasa och har av Ekstrand i ”Svenska lantmätare” kallats ”Sveriges förnämsta kartograf”. Han gjorde en mängd forskningsresor i Sverige och Finland, resor som sammantagna uppskattats till ca 8000 mil. Hällström blev i Bergskollegium bekant med S. G. Hermelin hos vilken han blev informator och som 1797 bekostade Hällströms geografiska ortsbestämningar i Sverige och Finland. Åren 1798-1818 utarbetade Hällström 22 kartor i det Hermelinska kartverket och det var i mångt och mycket Hermelins frikostighet som möjliggjorde Hällströms forskning. Bland de bifogade handskrivna bladen återfinns ett kortare odaterat brev från C. P. Hällström till ”herr ingenieuren Nordstedt” angående Umeås läge, ”Latituder och longituder af ställen i Sverige, Norrige och Finland - utdragit af Hällströms annotationer”, ”Längdbestämmelse af Backen i Brunflo socken i Jemtland” och ett blad med överskriften ”Phaenomenerne som blifvit observerade” som bär Johan Törnstens namn. Det sistnämnda rör observationer gjorda under 1770-talet i Lund, St. Petersburg och Uppsala jämförda med egna observationer gjorda i Backen i Brunflo samt sedan omräknade till Frösöns horisont. Johan Törnsten (1738-96) var extra ordinarie lantmätare i Västernorrlands län. Han bestämde läge och stadsplan för Östersund. Ekstrand nämner att Törnsten genom kungligt brev 1770 fick uppdraget att göra longitudbestämningar i Jämtland genom observationer på Jupiters månar, vilka är antecknade på detta blad.

Kalmar, C. F. Berg & P. Ahlquist, 1822-27. 8:o. (6),VII,(1 blank),3-450,(12) s. & 2 litograferade plr, varav 1 utvikbar + grav. front,298 s. & 14 grav. plr, varav 2 utvikbara + (2),VII,(1 blank),3-272,275-320,(4) s. & 18 grav. plr, varav 4 utvikbara. Sidorna 373-74 och 381-82 i del I är utvikbara tryckta tabeller. Två nötta samtida hfrbd med guldlinjerade ryggar, bruna titeletiketter och ovala nummerskyltar. Gula snitt. Ryggskinnet till del lite naggat överst och del II har några små maskhål i falsarna. Enstaka marginalanteckningar. I del I en reva i yttermarginalen på s. 377 och en längre lagad reva på s. (7) i subskribentförteckningen på slutet. Inlagorna tryckta på blåtonat papper med rätt talrika råkanter. Med Ebba Sjögrens grav. exlibris. Setterwall Svensk historisk bibliografi 6249. De graverade planscherna signerade C. P. Ringberg. Abraham Ahlqvist (1794-1844) var prost på Öland och författade förutom ”Ölands historia och beskrifning” några uppsatser med anknytning till öns historia och natur samt den öländska delen av Löfgrens herdaminne över Kalmar stift. Från 1825 var Ahlqvist ledamot av Götiska förbundet. ”Svenskt biografiskt lexikon” skriver att föreliggande arbete karaktäriseras av ”en ospard möda att samla alla till buds stående uppgifter, bland vilka aldrig någon detalj utelämnas såsom oväsentlig, samt noggrannhet vid begagnandet av källorna.”

Kiel, impensis bibliopolii novi academici, 1806. 8:o. XVIII,445 s. & 5 utvikbara grav. plr. Något nött blått samtida glättat pappbd med ljusbrun titeletikett och lite smutsiga gula snitt. Ryggen flammig och nött upp- och nedtill. Pärmhörnen lite stukade. Fin inlaga med endast enstaka obetydliga fläckar. Med Frederiksborgs statsskoles biblioteks blå ovala stpl och en handskriven tillskrift av botanikern Niels Hofman Bang, daterad Hofmansgave 25 augusti 1839 och ställd till kammarjunkaren von Schwedten ”paa St Thomas” . Krok Bibliotheca botanica suecana 59 c, som inte nämner de graverade planscherna utförda av Besemann. Olof Swartz (1760-1818) var framstående botanist och tilldelades 1791 den första Bergianska professuren. Han efterträdde senare Sparrman som ansvarig för Vetenskapsakademiens samlingar. Niels Hofman Bang (1776-1855) var dansk botaniker och agronom. Han fick redan som nioåring ärva familjens släktgård ”Hofmansgave”, blev tidigt intresserad av botaniken och gav upp sina juridiska studier till förmån för denna. Han företog flera resor med kända botaniker och skaffade sig ett stort kontaktnät både i Danmark och i utlandet. Inom botaniken intresserade sig Hofman Bang särskilt för algerna och han stod i förbindelse med praktiskt taget alla europeiska algologer. Nya lantbruksmetoder hörde också till hans intressesfär. St. Thomas var en dansk koloni i Västindien.

Berlin, C. F. Voss, 1778. 8:o. (12),XXII,267,(1 blank,1) s. Häftad i samtida gråpappersomslag. Ryggen defekt. Enstaka lagerfläckar. Från Biby. Första upplagan av denna till det tyska rättsväsendet riktade skrift.Ska den flyttas till B2 Lådan Judaica?/Hannah 250814

Västerås, J. L. Horrn, 1759. 8:o. (8),158,(2) s. Samtida något nött hfrbd med upphöjda bind, sparsamt guldornerad rygg, ljusbrun titeletikett och stänkta snitt. Ryggskinnet skadat upptill och ryggen torr och flammig. Titeletiketten med sprickor. Bra inlaga med endast några obetydliga lager- och småfläckar. Med G. Halldins respektive Mauritz Wickströms namnteckningar samt Anders Edgrens exlibris och en samtida anteckning på insidan av främre pärmen att boken tillhört Norrby bibliotek. Med förord av Lars Salvius. Nils Matson Kiöping (ca 1621-80) var prostson och växte upp i Köping i Västmanland. Han förmodas ha varit syssling till både Per Brahe d.y. och dennes första hustru och hade med andra ord mäktiga förbindelser. Åren 1647-56 tillbringade han till sjöss i bl.a. holländska ostindiska kompaniets tjänst innan han återvände till Sverige. Arne Forssell har skrivit om Kiöping att dennes ”subjektiva framställningssätt förmodligen bidragit till hans berättelses gångbarhet bland allmänheten. Hans skildringar äro skrivna i för den tiden ovanligt korta och överskådliga satser, ej sällan kryddade med färgrika iakttagelser och drastiska vändningar”. Första upplagan utkom 1667 och andra 1674, båda trycktes av Kankel på Visingsö. Tredje upplagan utgavs 1743 av Lars Salvius, som gjorde en genomgripande bearbetning av texten, som bibehållits även i den fjärde upplagan. Biblioteket på Norrby gård på Munsö i Mälaren byggdes upp av regeringsrådet Gustaf Halldin, adlad Hallenstjerna (1741-1813). Denne är väl mest känd för sina erotiska memoarer. Efter att ha bytt ägare några gånger under 1800-talet såldes boksamlingen på auktion 1893.

Berlin, verlegts C. G. Nicolai, 1750. 8:o. (48),600,(32) s. & 1 utvikbar grav. plansch. Ngt nött samtida marmorerat skinnbd med upphöjda bind, rikt guldornerad rygg, brun titeletikett av glättad papp och rödstänkta snitt. Ryggskinnet nött och med liten skada upptill och bakre yttre falsen ngt sprucken. Lagerfläckig och ngt bruntonad inlaga. Fuktränder på s. 49-72 och några mindre fuktfläckar i nedre marginalen på s. 268-72. Med ett gammalt grav. exlibris med inskriptionen ”Insigne Eggerianae Domus” och Freiherr von Helldorfs exlibris. Den första tyska översättningen av Wallerius ”Mineralogie” som utkom första gången på svenska 1747.

Sthlm, L. L. Grefing, (1755). 4:o. (16),240 s. & 1 grav. plansch. Med grav. vinjett på s. (3) och en mängd grav. mynt- och medaljavbildningar i texten. Samtida stänkdekorerat hfrbd med upphöjda bind, svartlinjerad rygg och olivgrön titeletikett samt ”Ziervogel” i senare tilltryck i guld i näst nedersta ryggfältet. Stänkta snitt. Ryggen lite nött och flammig. Nötta pärmkanter och stötta hörn. Titelbladet med två diagonala veck. Provarket något bruntonat. Enstaka fläckar, t.ex. en liten stark fläck på s. 1-4 och några småfläckar på planschen vid nittonde arket. Det tjugonionde arket något bruntonat och på lite sämre papper liksom provarket. Samtida namnteckning Fredr. Bennet på titelbladet. På försättsbladet namnteckning Ernst Hirsch från 1862. Hesse Svensk numismatisk bibliografi 1812-40. Lundstedt Sveriges periodiska litteratur I:59. Warmholtz Bibliotheca historica Sueo-Gothica 8889: ”Författaren är väl ingen Köhler, men förtjenar icke desto mindre aktning”. Utkom som tidskrift under titeln ”Historisk weckoskrift öfwer mynt och medailler”. Varje arks förstasida har en graverad mynt- eller medaljavbildning. Dessutom finns ett större träsnitt på s. 127. Medaljen över Nils Gyldenstolpe som hör till nittonde arket men som ”är, för sin storleks skuld, aftagen på et särskildt hosföljande blad” sitter medbunden på sin plats. Provarket i omtrycket där de sista fyra sidona med inbjudan till prenumeration är uteslutna. Ziervogel beklagar i det sista häftet att utgivningen förmodligen kommer att avstanna eftersom förläggaren ej funnit täckning för sina utgifter och endast 70 prenumeranter anmält sig.

Sthlm, J. L. Horrn, 1732. 8:o. (42),112,(1) s. Samtida hfrbd med upphöjda bind och stänkta snitt. Titelbladet och s. 29-30 med småfläckar, för övrigt en ren inlaga. Med en samtida bläcksignatur på titelsidan. En utvidgad andra upplaga utkom i Göteborg 1732 och en tredje i Stockholm 1735. Med tryckta dedikationer till Arvid Horn, Gustaf Cronhielm, Hans Hinrich von Liven, Casten Feiff, Otto Reinholt Strömfeldt, Joannes Steuchius och Nicolaus Barchius. Christian Petter Löwe, som själv var döpt jude och ”orientalisk språkmästare wid kongl. academien uti Upsala”, hade 1724 anlänt via Ryssland och Åbo till det egentliga Sverige. Samma år fick han en årlig lön från statskommissionen för att undervisa ungdomen och begärde att få undervisa i hebreiska, rabbinska, ryska och polska i Uppsala, vilket beviljades av konsistoriet. 1727 fick han tjänst vid universitetet. Hugo Valentin skriver att Löwe så småningom ”genom sitt bullersamma och liderliga liv och sina tilltrasslade affärer gjorde sig alldeles omöjlig och 1739 avsattes”. I en skrivelse från 1736 om judar i Stockholm sägs om Löwe: ”skal wara språkmästare i orientaliskan i Upsala, men wistas allsomoftast här i staden, och åstadkommer allehanda oredor”. Löwe uppger i sitt företal att han låtit skriva denna bok om judarna och deras seder eftersom ett sådant arbete ännu inte funnits tillgängligt på svenska. För att öka försäljningen av arbetet reste han själv runt och avyttrade det, till men för sin tjänst vid universitetet. De judiska trosföreställningar, bilder ur vardagslivet, skrock och traditioner som återges i ”Speculum religionis judaicæ” är enligt Valentin företrädelsevis hämtad från judiska förhållanden i Polen. Som exempel på judiska traditioner som Löwe beskriver kan nämnas följande: ”När en qwinna skal gå i kalla badet/ och hafwer det som qwinnor hafwa pläga/ skal hon sina naglar afskära; men om hon badar sig/ och de ei äro afskurne/ måste hon å nyo bada; föregifwandes de/ den onda andan/ när de ei afskurne äro/ sig infinna skola och närwarande wara/ och sig der emellan hwila. Intet mer om naglarnas afskärande.”

Göteborg, S. Norberg, 1788. 8:o. 151 s. Något nött samtida hfrbd med upphöjda bind, sparsamt guldornerad rygg, brun titeletikett och stänkta snitt. Enstaka småfläckar. Något missfärgad i yttermarginalen på s. 25 och 32 samt en mindre fläck i övre marginalen på s. 54. Bra ex. med J. Littmarcks namnteckning daterad 1790. Hebbe Den svenska lantbrukslitteraturen 117. Du Rietz Gastronomisk spegel 52. Alfabetiskt uppställd från ”agnar” till ”ärter”. Brauner försäkrar i förordet att han ingalunda vill bli ansedd som författare av detta lilla ”wid lediga stunder sammanskrifna arbete” [...] utan ”endast at tjena älskade landsmän med de små kunskaper jag kunnat förwärfwa medelst gjorde försök i hushålls-wägen, i andledning af de hushålls-skrifter jag haft tilfälle läsa.” Om arbetet av läsekretsen skulle anses ofullkomligt, ”får jag äfwen finna mig därutinnan; en för mig wanlig lott.” Jonas Littmarck (1758-1847) var bergmästare, lantmätare och godsägare. Han bodde på Valsta i Västmanland och fick 1816 Lantbruksakademiens högsta pris för sin anläggningar kring Valstasjön.

Örebro, J. P. Lindh, 1791. 8:o. (16),88 + 89-238,(3) s. Med en träsnittsfigur på s. 40. Vackert lackat och marmorerat skinnbd med upphöjda bind, rikt guldornerad rygg och mörkröd titel- respektive mörkgrön årtalsetikett (Hedberg). Röda snitt. Ramtryck i guld, kantförgyllning och förgyllda inre denteller. Bandet obetydligt nött och med några minimala fläckar på ryggen. Titelbladet lätt solkigt. Enstaka fläckar. I andra delen svaga fuktfläckar i övre hörnet i början, vilka sedan ställvis återkommer. Fint ex. Setterwall Svensk historisk bibliografi 6231. Teijler Litteratur om Örebro län 6459. Med det sällsynta tilläggsbladet ”Continuation af rättelserne”. Arbetet bygger delvis på föregångarna Nohrborgs och Hülphers beskrivningar av trakten. Kronofogden Pehr Mozelius (1708-94) avslutar förordet till sitt arbete med en i sammanhanget passande bön: ”Herren, som i högden bor, och af begynnelsen i bergen nedlagdt sin wälsignelse til folkens näring och fromma intil närwarande tid; han wälsigne yttermera wårt Norden med malmfyndige berg, til hyttors och andre inrättade wärks drift och närande gång, intil thess bergen aldeles wika, och högarne falla!” Tidigt band från Gustaf Hedbergs bokbinderi från tiden före han 1901 utnämndes till hovbokbindare.

Sthlm, Kongl. tryckeriet, 1790. 8:o. (8),528,1-166,(1) s. + RÜCKERSCHÖLD, ANNA MARIA. En liten hushålls-bok, innehållande säkra underrättelser, om rätta beredningen af hwarjehanda äteliga waror, unga matmödrar til tjenst. Andra uplagan. Sthlm, J. C. Holmberg, 1786. 8:o. (8),79 s. Lite nött samtida hfrbd med upphöjda bind, sparsamt guldornerad rygg, ljusare brun titeletikett och stänkta snitt. En samtida oval pappersetikett med bläcknumrering upptill på främre pärmen. En reva i övre marginalen på s. 23 och småfläckig på s. 479-83 samt sporadiskt vikta hörn i första arbetet. Färgboken har några minimala fuktfläckar i övre marginalen i början. Andra arbetet, som tycks vara insatt aningen senare i bandet, med ett hål i nedre marginalen på s. 5. Överkorsad namnteckning i nedre marginalen på titelbladet till det första arbetet, Elsa In. Kiellmans namnteckning, H. von Lingens stpl och med en tillskrift till Mela Anderberg från Sigrid Brodin daterad den 18 april 1912 samt Erik Anderbergs exlibris. Du Rietz Gastronomisk spegel 33 och Sahlin Förteckning över svensk färgerilitteratur 27 för det första arbetet. Första upplagan utkom 1755. Du Rietz 49 för det andra arbetet. Första upplagan utkom 1785 och den tredje 1790. Leijonhufvud & Brithelli Kvinnan inom svenska litteraturen s. 174 respektive 145. Anna Maria Rückerschöld (1725-1805), gift Dahl, var dotterdotter till Christopher Polhem och gav ut en handfull kokböcker, vars innehåll präglas av nytto- och spartänkande. De är tydligt målgruppsinriktade och denna ”riktar sig till unga nyblivna husmödrar som själva hade att lägga handen vid hushållet och lär ut grunderna för tillagning av den drygaste, smakligaste och hälsosammaste födan” enligt ”Svenskt biografiskt lexikon”. Herman von Lingen (1748-1820) var kommissionssekreterare och hans stadsgård i Linköping är flyttad till Gamla Linköping och fungerar som museum. Hans prydliga boksamling donerades till Linköpings stiftsbibliotek, men en del av böckerna kom att säljas på duplettauktioner under 1800-talet.

Greifswald, A. F. Rösen, 1766. 4:o. (4),36 s. + (NETTELBLA, CHRISTIAN von) Antwort auf die Frage: ob des Herrn Johann Erichsons, Predigers in Schwed. Pommern Bibliotheca Runica für vollständig und zureichend zu halten sey? Einem Liebhaber nordischer Alterthümer mit verschiedenen dahin gehörigen Zuzätzen, Verbesserungen und Nachrichten mitgetheilet. Greifswald, A. F. Rösen, 1766. 4:o. 28 s. Med grav. illustration i texten på s. 7. Ngt nött marmorerat pappbd från 1900-talets början med svart titeletikett och rödstänkta snitt (Hedberg, men osignerat). Ryggen ngt blekt. En gammal lagning i övre hörnet på s. 21 och en fläck efter en krossad insekt i yttermarginalen på s. 35 i det första arbetet. Det sista bladet i det andra arbetet har en del solkfläckar i marginalerna och en gammal lagning i den nedre. Några äldre tidskriftsurklipp inbundna sist. Etikett från Stockholms bokauktionskammare på insidan av främre pärmen. Bra ex. Almquist Sveriges bibliografiska litteratur 1371-72. Warmholtz Bibliotheca historica Sueo-Gothica 8979-80. Det första arbetet med ett förord av J. C. Dähnert. Erichsons arbete är en utvidgad och förbättrad version av en artikel införd i ”Hamburgische Nachrichten” 1763. I Nettelblas hårda kritik framlyser det enligt Warmholtz ”så mycken egenkärlek, som illvilja mot past. Erichson” och Warmholtz bedömer att de flesta av hans argument var ”af föga betydlighet”. Nettelblas skrift besvarades av Erichson året därpå i ”Hamburgische Nachrichten”. Tidskriftsurklippen rör dels Erichsons svar, dels hans död och är hämtade ur några av Gjörwells lärda journaler.

Norrköping, J. Edman, 1760. 8:o. (8),200 + 780 s. Enkelt ngt nött hfrbd i gammal stil från ca 1840 med upphöjda bind, sparsamt guldornerad rygg och röd titeletikett i skinn. Stänkta snitt. Guldorneringen oxiderad. Titelbladet något lagerfläckigt men i övrigt med bara någon obetydlig småfläck. Några enstaka marginalnoteringar. Med de äldre initialerna ”J W” på titelbladet och L. F. Rääfs exlibris. Ett utomordentligt associationsex! Ranius Böcker om Östergötland 94. Warmholtz 439, som dock menar att ”registret är ganska ofulkomligit och illa gjort.” Rahmström Bidrag till en bibliografi om vallonerna 53. Detta exemplar innehåller dedikationerna till Lagerfeldt och Rhyzelius i sättningen med arksignatur ”)(2-3”. En utökad variant finns med ytterligare en dedikation riktad till Palmstierna och med verser av A. Hagelius och C. Brunckman. Den varianten har sammanlagt 16 opaginerade sidor i början. Ydre härad beskrivs på sidorna 54-99 i andra delen. L. F. Rääf hänvisar i sin Ydrebeskrivning upprepade gånger till Broocmans arbete och i åttonde häftet av ”Iduna” rättar han en uppgift hos Broocman rörande en runsten i Ydre härad.

Sthlm, L. Salvius, 1746. 8:o. (20),200,301-08,209-377,(7) s. & 1 utvikbar grav. karta. Med träsnittsillustrationer i texten. Lätt nött samtida hfrbd med upphöjda bind, blindlinjerad rygg, infärgat mörkbrunt titelfält och stänkta snitt. Ryggen blekt och lite flammig. Bra om än lätt bruntonad inlaga med enstaka lagerfläckar. Med Abraham Abr:son Hülphers namnteckning och Carl Jedvard Bondes formklippta exlibris. Fint proveniensex. från Ericsberg. Aberstén & Tiselius Göteborgs och Bohus län 46. Warmholtz Bibliotheca historica Sueo-Gothica 563: ”micrologier, samt obetydelige och obevislige berättelser öfverflöda i detta, som författaren det kallar, nästan herculeiska arbete”. Med hyllningsverser av P. S. Hööke och en anonym författare samt ett företal av författaren daterat Tanum den 6 februari 1745. Den fina kartan över Bohuslän är graverad av J. Silfverling 1734 efter en förlaga av N. Knape. Arbetet mötte i samtiden hård kritik i den lärda världen, men har senare kommit att uppskattas för sitt kulturhistoriska innehåll. Som kyrkoherde i Tanum hade Johan Oedman (1682-1749) goda möjligheter att ”utur dystra mörckret” uppteckna lokala sägner och folkminnen, vilka annars förmodligen hade skattat åt förgängelsen. ”Chorographia Bahusiensis” innehåller även kapitel om landskapets fiskar, sjö- och skogsfåglar samt ”om allehanda slags fyrfotade samt kräkande djur”. Handelsmannen i Västerås Abraham Abrahamsson Hülphers (1734-98) var en av de flitigaste och mest betydelsefulla topografiska författarna i Sverige under 1700-talet samt Västerås ledande tillfällighetspoet under århundradets andra hälft. Delar av hans bibliotek skänktes till Västerås stiftsbibliotek och andra delar såldes på auktion 1805.

Strängnäs, C. O. Berglund, 1853. 4:o. (4),161,(2) s. Något nött samtida marmorerat pappband med orange titeletikett. Rygghuvudet med smårevor och avnött papper. Titelbladet lagerfläckigt med en liten skada vid ryggen. Lätt bruntonad inlaga med spridda lagerfläckar. H. O. Holmströms samtida namnteckning, J. O. Wedbergs exlibris och Johan Axel Almquists stpl och exlibris. Inklistrat katalogurklipp. Fint proveniensexemplar! Setterwall Svensk historisk bibliografi 6072. Ågren Svensk biografisk uppslagslitteratur 592, noten och 2155. Essén Sörmländsk bibliografi s. 124. Innehållet ska i huvudsak vara ett avtryck ur ”Strengnäsbladet” 1852-53 och enligt uppgift tryckts i ca 50 exemplar. Författaren Lars Hallman dog 1762 och den okända utgivaren har utnyttjat två handskrifter i nuvarande Roggebiblioteket, Strängnäs. Boken gavs ut i faksimil 1971. Det innehåller inte minst mycket av personhistoriskt intresse, bland annat förteckningar över borgmästare, rådmän och lärare. Hans Olof Holmström (1784-1855) var född i Ösmo församling i Strängnäs stift. Efter studier i Uppsala utnämndes han till gymnasieadjunkt i Strängnäs för att sedan klättra på karriärsstegen i stiftet där han 1839 blev biskop. 1852 utnämndes han till ärkebiskop.