Search Results

Karlskrona, Kongl. amiralitets boktryckeriet, 1770. 8:o. (15,1 blank),1035,(1 blank,4) s. Med några träsnitt i texten. Något nött samtida hfrbd med upphöjda bind, sparsamt guldornerad rygg, titeletikett av glättad papp och stänkta snitt. Ryggen med ytliga sprickor och några små maskhål upptill samt liten skada nedtill. Märken efter ett avlägsnat exlibris på insidan av främre pärmen. Inlagan med sporadiska småfläckar. Sidan (15) med en gammal lagning med obetydlig förlust i några bokstäver. En liten reva i texten på s. 15. Talrika gamla marginalanteckningar innehållande rättelser och kompletteringar. Med Quidings antikvariats stpl. Warmholtz Bibliotheca historica Sueo-Gothica 478. Cappelin Anteckningar till en småländsk bibliografi s. 84. Soulsby A catalogue of the works of Linnæus 1057. Med ett företal av J. Rogberg. Kapitlet om Smålands naturalhistoria på sidorna 16-26 är författat av Carl von Linné. Träsnitten på sidorna 235, 745 och 761 avbildar runinskrifter och är skurna av kyrkoherden Wirgander.

Sthlm, N. Wankijff, 1670. 4:o. Extra graverat titelblad,(19,1 blank),508,1-136,138-45,145-52,145-52,161-309,330-636,(12) s. Samtida mörkbrunt skinnbd med upphöjda bind och oxiderad ryggdekor och titeltext samt pärmdekorationer. Helt ciselerat guldsnitt med blomsterdekor. Pärmspännen av mässing där det undre saknas. Främre ytterfalsen skadad upptill där skinnet har nötts bort. De inledande bladen lite lösa i häftningen. Inlagan småfläckig och även bruntonad på sina håll. Fuktfläckar, företrädesvis i övre marginalen, förekommer ställvis. Allmänt solkig i början. Den andra delen har en reva i yttermarginalen på s. 239. I samma del även några solkfläckar på s. 252-53 och 412 samt ett hål med mindre textförlust på s. 501-02. Med Fred. Lilius, Anders Kempes och Petter Granboms namnteckningar, den mellersta daterad 1773. Collijn Sveriges bibliografi 1600-talet 406-07 har inte uppmärksammat oregelbundenheterna i pagineringen. Det ståtliga extra graverade titelbladet signerat D. Padt-Brugge. Andra delen endast med deltitelblad utan impressum. Efter den inledande dedikationen och privilegiet återfinns en vers som sannolikt är skriven av översättaren. Det tyska originalets titel är ”Güldenes Schatzkästlein”. Catharina eller Carin Gyllengrip dog 1667 och var gift med landshövdingen Erik Andersson Oxe. Hennes föräldrar var assessorn vid Svea hovrätt Anders Christoffersson Grip och Ebba Soop. Då tvistighet förelåg om namnet Grip fick följande generationer byta till släktnamnet Gyllengrip. En av översättarens kusiner var gift med Lars Wivallius.

Köpenhamn, A. H. Godicke, 1757. 4:o. (24),794,(12),1-152 s. Violett svampmålat pappbd från ca 1800 med svartpräglad titeletikett. Gula snitt. Ryggen hårt blekt mot grått och naggad i ryggändarna. De två övre pärmhörnen hårt stötta med skador och brytmärken. Något lagerfläckig, främst i marginalerna. Från Ericsberg med Carl Jedvard Bondes formklippta exlibris. Fiske Icelandic collection s. 537. Bibliotheca danica III:909. Claussøns översättning utkom första gången 1633 men är här utvidgad. Med företal från 1633 års upplaga av Ole Worm. De tolv opaginerade sidorna innan sista pagineringsföljden är ”Norske kongers genealogi” och ”Skalda-tal. Fortegnelse paa de fornemste skaldrer eller poëter” samt register. Den sista pagineringsföljden utgörs av ”Norges beskrivelse”. Peder Claussøn Friis (1545-1614) var författare och präst, mest berömd för översättningarna och författarskapet i föreliggande arbete.

Sthlm, H. Keyser, 1680. 8:o. (16),346,(22) s. Bra samtida pergamentbd med en mindre brun fläck på främre pärm. Blåstänkta snitt. Inre falsar och insidan av bakre pärm med svaga sprickor. Enstaka svaga fuktränder i marginalerna, t.ex. i översta marginalen på sista bladet, några råkanter och vikta hörn. I samband med tryckningen har s. 218-19 och 222-23 blivit lätt solkiga. Med en oläslig gammal signatur och Sune Lindqvists namnteckning daterad den 26 oktober 1959. Fint ex. Collijn Sveriges bibliografi 1600-talet 830. Almquist Sveriges bibliografiska litteratur 19. Med en tryckt dedikation till Magnus Gabriel De la Gardie från Schefferus änka och ättlingar. Sveriges äldsta egentliga bibliografi. Den är uppställd kronologiskt och förteckningen börjar med de medeltida landskapslagarna. På s. 273-315 förtecknas i Sverige verksamma utlänningars svenska verk, bl.a. författarens egna, och på s. 316-24 finländares tryckta skrifter från Michael Agricola till Johannes Paulinus. Vad gäller personhistoriska tryck och akademiska avhandlingar försvarade utanför Sverige och Finland är bibliografin fortfarande aktuell.

Sthlm, Kongl. tryckeriet, 1790. 8:o. (8),528,1-166,(1) s. + RÜCKERSCHÖLD, ANNA MARIA. En liten hushålls-bok, innehållande säkra underrättelser, om rätta beredningen af hwarjehanda äteliga waror, unga matmödrar til tjenst. Andra uplagan. Sthlm, J. C. Holmberg, 1786. 8:o. (8),79 s. Lite nött samtida hfrbd med upphöjda bind, sparsamt guldornerad rygg, ljusare brun titeletikett och stänkta snitt. En samtida oval pappersetikett med bläcknumrering upptill på främre pärmen. En reva i övre marginalen på s. 23 och småfläckig på s. 479-83 samt sporadiskt vikta hörn i första arbetet. Färgboken har några minimala fuktfläckar i övre marginalen i början. Andra arbetet, som tycks vara insatt aningen senare i bandet, med ett hål i nedre marginalen på s. 5. Överkorsad namnteckning i nedre marginalen på titelbladet till det första arbetet, Elsa In. Kiellmans namnteckning, H. von Lingens stpl och med en tillskrift till Mela Anderberg från Sigrid Brodin daterad den 18 april 1912 samt Erik Anderbergs exlibris. Du Rietz Gastronomisk spegel 33 och Sahlin Förteckning över svensk färgerilitteratur 27 för det första arbetet. Första upplagan utkom 1755. Du Rietz 49 för det andra arbetet. Första upplagan utkom 1785 och den tredje 1790. Leijonhufvud & Brithelli Kvinnan inom svenska litteraturen s. 174 respektive 145. Anna Maria Rückerschöld (1725-1805), gift Dahl, var dotterdotter till Christopher Polhem och gav ut en handfull kokböcker, vars innehåll präglas av nytto- och spartänkande. De är tydligt målgruppsinriktade och denna ”riktar sig till unga nyblivna husmödrar som själva hade att lägga handen vid hushållet och lär ut grunderna för tillagning av den drygaste, smakligaste och hälsosammaste födan” enligt ”Svenskt biografiskt lexikon”. Herman von Lingen (1748-1820) var kommissionssekreterare och hans stadsgård i Linköping är flyttad till Gamla Linköping och fungerar som museum. Hans prydliga boksamling donerades till Linköpings stiftsbibliotek, men en del av böckerna kom att säljas på duplettauktioner under 1800-talet.

Sthlm, L. Salvius, 1755. 8:o. (2),250,(24) s. & 1 utvikbar grav. plansch. Stiligt men något nött samtida stänkdekorerat skinnbd med upphöjda bind, guldlinjerad rygg och olivgrön titeletikett. Pärmarna med blindpressade ramar och hörnstämplar samt olikfärgade fält av spegelbandstyp. Röd- och blåstänkta snitt. För- och eftersättsbladen samt pärmarnas insidor bruntonade i ytterkanterna p.g.a skinnet. Inlagan ställvis lagerfläckig. Planschen är delad i två delar, vilka är insatta på sina platser vid s. 66 respektive 234. Från Ericsberg med Carl Jedvard Bondes formklippta exlibris. Warmholtz Bibliotheca historica Sueo-Gothica 1168. Soulsby A catalogue of the works of Linnæus 1025c för redogörelsen för Linnés åsikter om landhöjningen, vilken upptar sidorna 16-25. En tysk översättning trycktes 1756. Landhöjningen vid Östersjöns kuster, vilken redan Urban Hiärne hade observerat, väckte stor debatt under 1740-talet. Striden stod mellan de som, likt Carl von Linné och Anders Celsius, ansåg att vattnet på jorden hela tiden minskade, och det läger som företräddes av bland andra Rhyzelius och Biörner, vilka hävdade det orimliga i teorin om vattuminskningen. Motargumenten var många, från ortodoxt håll utgick man från bibelns skapelsekronologi där jordklotet var färdigt från första stund, medan rudbeckianerna såg sitt forngötiska rike hotat av översvämning med anledning av de nya teorierna. Browallius låter i denna bok sin ortodoxa bibeltro gå hand i hand med övertygande vetenskapliga argument och hans framställning kom att bli dödsstöten för teorin om vattuminskningen. Browallius upplevde dock inte detta, då han dog innan boken var färdigtryckt.

Sthlm, L. Salvius, 1746. 8:o. (20),200,301-08,209-377,(7) s. & 1 utvikbar grav. karta. Med träsnittsillustrationer i texten. Trevligt samtida lätt nött hfrbd med upphöjda bind, guldlinjerad rygg och tegelröd titeletikett i marokäng. Stänkta snitt. Ryggen något torr med en mindre skada i nedersta ryggfältet. Lätt bruntonad med spridda lager- och småfläckar. Lite lagerfläckigt titelblad. En fläck i yttermarginalen på s. 63-64 och en dito på s. 155-56. Pappersfel vid tryckningen i nedre hörnet på s. 294. Kartan har en liten skada överst vid infästningen. Bra ex. med Seton of Ekolsunds grav. exlibris. Aberstén & Tiselius Göteborgs och Bohus län i litteratur, karta och bild 46. Warmholtz Bibliotheca historica Sueo-Gothica 563: ”micrologier, samt obetydelige och obevislige berättelser öfverflöda i detta, som författaren det kallar, nästan herculeiska arbete”. Med hyllningsverser av P. S. Hööke och en anonym författare samt ett företal av författaren daterat Tanum den 6 februari 1745. Den fina kartan över Bohuslän är graverad av J. Silfverling 1734 efter en förlaga av N. Knape. Träsnitten visar olika sigill från länets härader. Arbetet mötte i samtiden hård kritik i den lärda världen, men har senare kommit att uppskattas för sitt kulturhistoriska innehåll. Som kyrkoherde i Tanum hade Johan Oedman (1682-1749) goda möjligheter att ”utur dystra mörckret” uppteckna lokala sägner och folkminnen, vilka annars förmodligen hade skattat åt förgängelsen. ”Chorographia Bahusiensis” innehåller även kapitel om landskapets fiskar, sjö- och skogsfåglar samt ”om allehanda slags fyrfotade samt kräkande djur”.

Karlskrona, Kongl. amiralitets boktryckeriet, 1770. 8:o. (15,1 blank),1035,(1 blank,4) s. Med några träsnitt i texten. Något nött samtida hfrbd med upphöjda bind, guldlinjerad rygg och svart infärgat titelfält. Stänkta snitt. Ryggen med ytliga sprickbildningar och en lite bredare spricka längst ned. Pärmpapprena lite nötta och två av pärmhörnen lätt stötta. Spår av gammal auktionsetikett på frampärmens insida. Enstaka fläckar. Titelbladet och sista sidan med bruntonade hörn. Titelbladet med lätta veckstukningar upptill, litet pappersfel i nedre hörnet på s. 391-92, en rostfläck med några tillhörande minimala hål i bladet s. 533-34 och liten nagg med rostfläck i yttermarginalen på s. 839. Edvard Taubes namnteckning på försättsbladet, Ernst Hjertbergs ägarstpl och på titelbladet stpl från Göteborgs realläroverk och gåvostpl från J. G. Holmstedt. Bra ex. Warmholtz Bibliotheca historica Sueo-Gothica 478. Cappelin Anteckningar till en småländsk bibliografi s. 84. Soulsby A catalogue of the works of Linnæus 1057. Med ett företal av J. Rogberg. Kapitlet om Smålands naturalhistoria på sidorna 16-26 är författat av Carl von Linné. Träsnitten på sidorna 235, 745 och 761 avbildar runinskrifter och är skurna av kyrkoherden Wirgander.

Åbo, J. C. Frenckell, 1775. 8:o. (16) s. Tagen ur band. Delvis med bevarat guldsnitt. Svag fuktfläck på s. (5), i övrigt obetydliga småfläckar. Författarnamnet tillskrivet i bläck med gammal hand på titelsidan. Bra ex. från Ericsberg. Dikten är Kellgrens första separat utgivna skönlitterära arbete och skildrar mänsklighetens väg från kaos och barbari till enighet och kultur. En av den svenska vitterhetens rariteter.

Uppsala, H. Curio, 1663. 8:o. (13),270,(1) s. Med Curios boktryckarmärke på titelsidan. Samtida ngt nött och lätt solkigt pergamentbd med spår av handskriven ryggtitel. Stänkta snitt. Lagad med ljus klotväv i främre innerfalsen. En del mindre fläckar. Liten reva i nedre marginalen på s. 148. Med Jonas Torins namnteckning daterad i Uppsala 1805 och Hilding Pleijels exlibris. Bra ex. ur Anders Granaths bibliotek. Collijn Sveriges bibliografi 1600-talet 682. Parallellutgåva på grekiska och latin. Med tryckt dedikation till Magnus Gabriel De la Gardie. Den antika grekiska författaren Palaephatus, om vars identitet det tvistas, söker i detta hans hans enda bevarade arbete bland annat ge rationella förklaringar av antika myter och legender. Emellertid tvingas han ofta till halsbrytande etymologiska spekulationer för att rädda myternas trovärdighet. Martin Brunnerus (1627-79) var professor i grekiska och teologi i Uppsala och förmodligen mest bekant för sin kamp mot samtidens häxförföljelser. Sten Lindroth skriver i ”Svensk lärdomshistoria” att boken är ”en samling nöjsamma småstycken om kentaurer, hesperider, heroer och gudinnor - med utmärkta noter”. Brunnerus ”förbättrade texten med nya läsarter, hämtade från en handskrift, som hans kollega, orientalisten Christian Ravius fört med sig från Konstantinopel”. Jonas Torin (1781-1855) studerade vid tiden för förvärvet av denna bok vid Uppsala universitet och slutade sina dagar som domprost i Skara.

Köln, chez P. du Marteau, 1677. 12:o. (24),427 + 477 + 496 s. Tre bruna marokängbd från 1800-talets slut med upphöjda bind, guldtryckt titel och årtal, breda inre förgyllda denteller samt hela guldsnitt (Cuzin). Regnbågsfärgade läsband. Ryggarna obetydligt blekta och nötta. Ett fåtal småfläckar. Tryckt liten nummeretikett ”52” i början av första bandet. Exlibris Wilhelm Winther med bibliografiska blyertsanteckningar av honom. Löst bilagt franskt katalogklipp. Stilig svit. Warmholtz Bibliotheca historica Sueo-Gothica 8322. VD17 39:123821T anger att tryckorten är fingerad och verket möjligen är tryckt i Bryssel av E. H. Fricx. Utkom första gången i Paris 1674-75 och följdes snart av två nya upplagor, varav detta är den ena. En tysk översättning såg också dagens ljus. Pierre Hector Chanut (1604-67) var 1645-49 fransk ministerresident i Sverige och innehade ambassadörsposten i Stockholm och i Lübeck 1649-53. Martin Weibull har i ”Historisk tidskrift” 1887-88 redogjort för verkets innehåll i jämförelse med de bevarade originalrapporterna och kritiserar i sina artiklar utgivaren Linage de Vauciennes för uteslutningar, misstag etc. Weibull hävdar vidare att verket egentligen består av två delar; den ena innehåller depescher av Chanut och den andra av hans sekreterare Picques. Den sistnämnda var, under Chanuts frånvaro i Lübeck, chargé d’affaires i Stockholm. Arbetet är en av de betydelsefullaste källorna till drottning Kristinas historia. Chanut var kulturellt intresserad och sammanförde till exempel drottningen och Descartes. 1826 utkom en svensk översättning av verkets första del med tillagda kommentarer av drottning Kristina hämtade ur hennes eget annoterade exemplar av boken.

Amsterdam, by A. van der Kroe, (1791). 8:o. (8),188 s. & 1 grav. plansch. Häftad i samtida blekt och solkigt gråpappomslag. Ryggen defekt upp- och nedtill. Oskuren och tryckt på tjockt papper. Första två bladen solkiga och det första med reva i övre marginalen. Med samtida tillskrift nedtill på främre omslaget. Jan van Dyk (ca 1690-1769) var konstkännare och framförallt en framstående konservator. Det publicerades även en katalog över hans bibliotek.

Göteborg, J. E. Kallmeyer, 1739. 4:o. (8),231,(5) s. & 4 grav. plr & 1 utvikbar grav. karta. Aningen nött och fläckigt samtida skinnbd med upphöjda bind, oxiderad ryggdekor och stänkta snitt. Ryggen lite skadad upp- och nedtill. Eftersättsbladet med en del blyertsnoteringar. Inlagan med enstaka lager- och småfläckar. Bruntonad på sina håll, t.ex. samtliga plr och s. 169-208. Delvis tonad fuktfläck i nedre marginalen från s. 225 till slutet och en reva nedtill i yttermarginalen på s. 227. Med Magnus Dahlgrens exlibris. Warmholtz Bibliotheca historica Sueo-Gothica 527. Aberstén Bibliographia Gothoburgensis 2. Hesse Svensk numismatisk bibliografi 0650. Med hyllningsdikter av E. Poppelman, E. Wall och A. D. Leenberg. Några av planscherna är signerade Gudmund Svensson (1687-1744). Ett kapitel behandlar stadens handel och bland annat Ostindiska kompaniet. Eric Cederbourg (död 1758) var rådman i Göteborg.

Sthlm, L. Salvius, (1746?). 8:o. (20),271,(1 blank,12) s. Något nött samtida hfrbd med upphöjda bind, guldlinjerad rygg, ljusbrun titeletikett och stänkta snitt. Ryggen ytligt sprucken och aningen flammig. Främre falsen sprucken allra överst på grund ett litet maskangrepp där. Pärmarna ytligt nötta. Bra inlaga med enstaka obetydliga fläckar. En gammal namnteckning, C. F. Holmgren. Bra ex. Warmholtz Bibliotheca historica Sueo-Gothica 712. Marklund Övre Norrland i litteraturen 2580. Qvigstad & Wiklund Bibliographie der lappischen Litteratur s. 153. Hebbe Den svenska lantbrukslitteraturen 443. Det råder delade meningar huruvida boken är tryckt 1746 eller 1747. Det första kapitlet rör lappmarkens natur i allmänhet, kapitel 2-13 beskriver det samiska folket och det avslutande 14:e kapitlet de svenska nybyggarna i området. Pehr Högström (1714-84) föddes i Medelpad och studerade i sin ungdom vid Härnösands gymnasium där han var klasskamrat med Pehr Wargentin. Som lappmarksmissionär, kyrkoherde i Gällivare och senare i Skellefteå fick han goda förstahandskunskaper om samerna och hans beskrivning är banbrytande jämfört med tidigare endast på andrahandsuppgifter författade verk. Warmholtz skriver att Högström ”icke framgifvit annat, än det han sjelf sedt och förfarit; följaktligen har han på många ställen måst gå ifrån så väl Scheffers, som andras berättelser och meningar”. Av kyrkoherden i Lycksele Pehr Fjellström hade Högström lärt sig lulesamiska och den samiske historikern Israel Ruong skriver att ”Högström är den förste som behärskade samiska helt och fullt av dem som skildrat samerna och deras liv, sedvänjor, näringar, religion och folktro. Han gjorde det på en tid då samernas kultur var intakt. Skildringen överflödar av detaljer”. Författaren framställer såväl landskapet som samerna i ljus dager, även om han kraftfullt tar avstånd från de senares avgudadyrkan. Av språkhistoriskt intresse kan nämnas det som Högström har att säga om ”borgarmålet”, ett blandspråk mellan svenska och samiska som användes i handeln och på marknader. Högström anför några exempel på det som språkforskare idag skulle kalla ett svenskt pidginspråk: ”Hur sit din heit? det är: huru heter du?”. Boken översattes till danska, tyska och franska och blev anledningen till Högströms inval i Vetenskapsakademien 1749. Högström utgav även bland annat en förkortad utgåva på lulesamiska av Luthers katekes, ”Högströms frågebok” kallad, som enligt Petrus Læstadius ännu under 1800-talet var samernas främsta religionsbok.

Linköping, Biörckegrens enka, 1758. 8:o. Grav. porträtt,(20),378,(6) s. & 1 utvikbar grav. stadsvy. Med träsnittsillustrationer i texten på s. 180 och 219. Samtida hfrbd med upphöjda bind, blindpressade linjer och röd titeletikett. Ryggen med flera ytliga vertikala sprickor. Ytliga småskador på skinnet vid ryggen på bakpärmen. Försättsblad saknas. Porträttet senare uppfodrat och lite fläckigt. Titelbladet med bortklippt namnteckning med lagning och under det en diminutiv namnteckning av C. J. Eek från (17)64. Även bortklippt namn i övre marginalen på bladet s. 1-2 med liten förlust av typografisk vinjett. Ett fåtal obetydliga småfläckar. Flera bortskrapade namnteckningar på frampärmens insida; en av dem har årtalet 1822 bevarat. Hyggligt ex. Warmholtz Bibliotheca historica Sueo-Gothica 477. Porträttet graverat av C. Fritzsch 1756 efter en målning av Joh. Stålbom och med en latinsk sentens av Anders Nicander. Fritzsch har även graverat stadsvyn över Västervik. Med ett uppskattande förord av Andreas Olavi Rhyzelius daterat i Linköping den 13 november 1758. I subskribentförteckningen återfinns bland andra Carl Ehrenpreus, Erik Ekholm, Sigfrid Gahm, C. C. Gjörwell, Fridr. Granschoug, Jacob Albrecht Lantingshausen, Jonas Linnerhielm, Anders Nicander och Martin Johan Wallenius.

Leipzig und Stockholm, G. Kiesewetter, 1756. 8:o. (32),336 s. & 1 utvikbar grav. karta & 2 grav. plr varav 1 utvikbar. Trevligt mörkbrunt stänkdekorerat pappbd med en benvit titeletikett (Johanna Röjgård). Delvis lager- och småfläckig. Titelbladet med en äldre tillskrift överst. En kraftig men liten rostfläck på s. 111-12 och ett par vaxljusfläckar på s. 188. Ett felskuret nedre hörn på s. 167. Genomgående maskhål nederst i den inre marginalen. Ett serietitelblad saknas. Soulsby A catalogue of the works of Linnæus 213: ”Wanting the main title-page”. Bring Itineraria svecana 164. Översättning av Linnés ”Skånska resa” från 1751. Det saknade serietitelbladet anger ”Reisen durch das Königreich Schweden, welche auf Befehl der hohen Obrigkeit, zur Verbesserung der Naturkunde, Haushaltungs- und Arzneykunst von ihm angestellet, und mit Anmerkungen, so die Geschichte, Alterthümer, Sitten und Lebensart der Einwohner betreffen, nachher sind herausgegeben worden. Erster Theil.” Översättningen, som gjordes av C. E. Klein, var alltså troligen tänkt som en första del i en serie översättningar av Linnés resor i Sverige. Någon ytterligare del utkom dock aldrig av denna serie.

Sthlm, Wennberg och Nordström, 1770. 8:o. Grav. titelblad,(8),238,(2) s. + (DRAGONETTI, GIACINTO) Afhandling, om dygder och belöningar, följande på Afhandlingen om brott och straff. Öfwersättning. Sthlm, f.d. Grefingska tryckeriet, 1771. 8:o. (12),68 s. Något nött samtida hfrbd med upphöjda bind, guldlinjerad rygg, guldpräglad titeltext och stänkta snitt. Ryggen lite torr och flammig. Gamla anteckningar på för- och eftersättsbladen. Titelbladet aningen solkigt. Inlagan i ovanligt bra skick. En förorening i papperet i nedre hörnet på s. 230 i det första arbetet och ett avrivet hörn på s. 3 i det andra. Med en anteckning om inköpskostnad för inlaga och band daterad i Stockholm den 1 augusti 1771, initialerna ”C. C.”, daterade 1777 på titelbladet, A. P. [?] Ekholms namnteckning daterad Uppsala den 19 november 1831 och W. Skarstedts från 1904. Översatt av rättshistorikern m.m. Johan Henrik Hochschild (1711-76). Cesare Beccaria (1738-94) var bara 26 år när han 1764 publicerade detta sitt viktigaste arbete, ”Dei delitti e delle pene”. Inspirerad av upplysningens tankar propagerar Beccaria bland annat för att straffet måste sättas i relation till den skada som brottet förorsakat samhället. Enligt Beccaria är det viktigare att förhindra än att bestraffa brott och han vänder sig mot tortyr, hemliga domstolar och dödsstraff. Trots sitt radikala och stundom revolutionerande innehåll blev arbetet en stor succé och utkom i sex upplagor de första två åren. ”Dei delitti e delle pene” översattes flitigt och påverkade bland annat Katarina II och de nya franska och nordamerikanska konstitutionerna. Den inspirerade även Gustav III till de straffrättsliga reformer som genomfördes i Sverige under 1770-talet, då till exempel tortyr förbjöds. Arbetets tendens avspeglar sig även i titelvinjetten där Justitia vänder sitt huvud bort från de avhuggna huvuden som bödeln visar upp för henne. Även det andra arbetet är översatt av J. H. Hochschild efter ”Jean Claude Pingerons fransöska öfwersättning”. Hochschild har dock jämfört denna med det italienska originalet och genomfört vissa rättelser. Arbetet är en fortsättning på Beccarias ”Afhandling om brott och straff”. Översättaren hoppas, enligt företalet, få tillfälle att översätta ytterligare en italiensk bok inom samma ämnesområde: ”om allmänna och enskilta wåldsamheter”.

Sthlm, Kumblinska tryckeriet, 1802. 8:o. (6),145,(1) s. & 1 utvikbar grav. plansch. Samtida marmorerat pappbd med brun titeletikett av glättad papp och rödstänkta snitt. Ryggen nött och bakre ytterfals med liten spricka nedtill. En gammal handskriven auktionsetikett på insidan av främre pärmen. Några få lager- och småfläckar. Med Sam. Wallners namnteckning. Holmberg Bibliografi över J. J. Berzelius 1802:1. Bibliotheca Walleriana 11282. Med ett bihang av W. Hisinger på s. 138-45 angående de avbildade arbetsinstrumenten. Arbetet är Berzelius första större vetenskapliga verk. Samuel Wallner (1778-1865) disputerade under Thunbergs presidium 1800 respektive 1804. Han var sedan verksam som läkare i Hudiksvall.

Sthlm, Kumblinska tryckeriet, 1802. 8:o. (6),145,(1) s. & 1 utvikbar grav. plansch. Häftad i nött, lite fuktfläckat och solkigt samtida gråpappersomslag med defekt rygg. Oskuren. Ouppskuren från s. 41. Ngt lagerfläckig och med spridda marginella fuktränder. Mycket fint ex. Holmberg Bibliografi över J. J. Berzelius 1802:1. Med ett bihang av W. Hisinger på s. 138-45 angående de avbildade arbetsinstrumenten. Arbetet är Berzelius första större vetenskapliga verk.

Åbo, J. C. Frenckells boktryckeri, 1795. 8:o. (8),260 s. Ngt nött samtida hfrbd med upphöjda bind, guldlinjerad rygg och olivgrön titeletikett. Stänkta snitt. Knappt synlig lagning överst i bakre falsen. Försättsblad saknas. Återkommande svaga små fuktfläckar i översta marginalen. Titelbladet med några fuktfläckar. Som helhet en ovanligt ren inlaga. Namnteckning Gustaf Wetter daterad Lund 1839. Bra ex. En klassisk landskapsbeskrivning som även innehåller botaniska och zoologiska uppgifter. Här berättas bland annat att den sista älgen på Åland sköts 1778 i Flaka, men att varg vid denna tid ännu fanns på öarna. Provinsialläkaren i Åbo och senare i Norrtälje, Fredric Vilhelm Radloff (1765-1838), gav även ut ”Beskrifning öfver norra delen af Stockholms län” (1804-05). Efter Rysslands övertagande av Finland 1809 lämnade Radloff en skrift till kejsaren om det finska folkets ursprung, vilket renderade honom posten som referendariesekreterare vid regeringskonseljens kansliexpedition.

Sthlm, L. Salvius, (1746?). 8:o. (20),271,(1 blank,12) s. Samtida något nött stänkdekorerat skinnbd med upphöjda bind, rikt guldornerad rygg och ljusbrun titeletikett. Inre pärmkanterna dekorerade med målade svarta diagonallinjer. Svagt blåmarmorerade snitt. Liten skinnskada i rygghuvudet och obetydligt nagg nedtill. Huvudsakligen ytligt nötta ytterfalsar, men med en spricka överst i bakre ytterfalsen. Bra inlaga med ett fåtal småfläckar. Några bläcknumreringar och en stpl E2 på titelbladet. Warmholtz Bibliotheca historica Sueo-Gothica 712. Marklund Övre Norrland i litteraturen 2580. Qvigstad & Wiklund Bibliographie der lappischen Litteratur s. 153. Hebbe Den svenska lantbrukslitteraturen 443. Det råder delade meningar huruvida boken är tryckt 1746 eller 1747. Det första kapitlet rör lappmarkens natur i allmänhet, kapitel 2-13 beskriver det samiska folket och det avslutande 14:e kapitlet de svenska nybyggarna i området. Pehr Högström (1714-84) föddes i Medelpad och studerade i sin ungdom vid Härnösands gymnasium där han var klasskamrat med Pehr Wargentin. Som lappmarksmissionär, kyrkoherde i Gällivare och senare i Skellefteå fick han goda förstahandskunskaper om samerna och hans beskrivning är banbrytande jämfört med tidigare endast på andrahandsuppgifter författade verk. Warmholtz skriver att Högström ”icke framgifvit annat, än det han sjelf sedt och förfarit; följaktligen har han på många ställen måst gå ifrån så väl Scheffers, som andras berättelser och meningar”. Av kyrkoherden i Lycksele Pehr Fjellström hade Högström lärt sig lulesamiska och den samiska historikern Israel Ruong skriver att ”Högström är den förste som behärskade samiska helt och fullt av dem som skildrat samerna och deras liv, sedvänjor, näringar, religion och folktro. Han gjorde det på en tid då samernas kultur var intakt. Skildringen överflödar av detaljer”. Författaren framställer såväl landskapet som samerna i ljus dager, även om han kraftfullt tar avstånd från de senares avgudadyrkan. Av språkhistoriskt intresse kan nämnas det som Högström har att säga om ”borgarmålet”, ett blandspråk mellan svenska och samiska som användes i handeln och på marknader. Högström anför några exempel på det som språkforskare idag skulle kalla ett svenskt pidginspråk: ”Hur sit din heit? det är: huru heter du?”. Boken översattes till danska, tyska och franska och blev anledningen till Högströms inval i Vetenskapsakademien 1749. Högström utgav även bland annat en förkortad utgåva på lulesamiska av Luthers katekes, ”Högströms frågebok” kallad, som enligt Petrus Læstadius ännu under 1800-talet var samernas främsta religionsbok.

Sthlm, B. G. Schneider, Kongl. tryckeriet respektive Schneiders änckia, 1737-38. 4:o. (30),18 + 84 + 48 + 56 + 40 + 48 s. Del II:3 har en del av en inklistrad tryckt ersättningslapp ”Andra” på titelbladet. Ngt nött hfrbd från 1800-talets första hälft med guldlinjerad och blindpressad ryggdekor. Blågrå snitt. Inlagan bruntonad och till stor del ganska lagerfläckig, främst i delarna I:2-3 och II:1. Några spridda fuktränder och bläckfläckar. Titelbladet till del II:3 med en defekt påklistrad liten tryckt rättelselapp ”-dra”. Eftersättsbladet fullskrivet med blyertsanteckningar om innehållet. Titelbladet med Olof Nyblæus och Joh. Fried. Nyblæus lite beskurna anteckningar, de förra troligen daterad 1744. Eugène Lewenhaupts exlibris och hans förvärvsanteckning från auktionen efter P. Hanselli 1879. Från Säbylund. Den första egentliga lyriska antologin i Sverige där Carleson med verser av författare som Dahlstierna, Lagerlöf och Rudéen samt av vännen Dalin ville visa upp föredömen för den svenska diktkonsten. I sin iver lät han emellanåt redigera och ”förbättra” de avtryckta dikterna. Något övergripande system i urvalet går ej att spåra, till exempel saknas dikter av både Stiernhielm och Brenner. Tidsmässigt spänner antologin från ett gravkväde av Petrus Lagerlöf, daterat 1673, till premiärtryck av Dalinska smådikter. Förläggaren och bokauktionisten Pehr Hanselli (1815-79) kan räknas till skaran av Uppsalaoriginal. Hans boksamling såldes på auktion i Uppsala 1879 och omfattade drygt 3500 poster samt 88 handskrifter. Hanselli gav ut den monumentala antologin ”Samlade vitterhetsarbeten af svenska författare. Från Stjernhjelm till Dalin” 1856-78 i 22 delar där Carlesons verk var en av källorna.

Haag, P. de Hondt, 1756. 4:o. Front,XVI,125,(3) s. & XXXIX grav plr, varav 5 utvikbara. Titelsidan tryckt i rött och svart. Samtida nött marmorerat skinnbd med upphöjda bind, guldornerad rygg och röd titeletikett i marokäng. Ryggen hårdare nött och skinnet avskavt upp- och nedtill. Skinnet även ytligt avskavt på delar av två av ryggfälten och pärmarna med repor. Ett av pärmhörnen lite defekt. Några planscher och blad lätt bruntonade. Ovalt litet samtida exlibris med monogrammet ”DF”. Med gammal biblioteksstpl på försättsbladet och s. III och läkaren i Ypris H. L. Coppieters stpl på titelbladet. Nissen Botanische Buchillustration 590. Med tryckt dedikation till Lovisa Ulrika. Ellis naturalhistoria om koraller vid Englands och Irlands kuster, som utkommit första gången 1755, översattes även till holländska och tyska. I arbetet ingår även en text om en polyp funnen vid Nordpolen av valfångstmän 1753. Planscherna är kopierade efter Ehret. John Ellis (omkring 1711-76) var irländsk naturforskare och verksam i London som köpman. Han brevväxlade bl.a. med Carl von Linné och var vän med Anders Sparrman. Daniel Solander ordnade och katalogiserade Ellis samlingar.

Sthlm, J. G. Lange, (1780). 4:o. (4),LXXX,716 s. Halvpergamentband från 1900-talets mitt med titeletikett av svart skinn och grönt pärmpapper. Helt oskuren inlaga. Titelbladet något bruntonat och med fuktränder i marginalerna samt småskador i inre marginalen. Delvis med lagerfläckar, fuktränder och bruntoningar i marginalerna. Större fläckar på några ställen, t.ex. i nedre marginalen på s. 89-93. De sista sidorna har fler och lite större fuktfläckar i yttermarginalen. Deltitelbladet till ”Svenskt och lappskt orda-register” skall egentligen sitta innan s. 585 men sitter här som andra blad. Svårläst gammal namnteckning i titelbladets övre ytterhörn. Exlibris i form av en liten reproduktion av Umeå ur Suecia Antiqua samt kompletterad med ”Arne Lindgrens bok nr 168”. Haugen A bibliography of Scandinavian dictionaries 2142. Hammarsköld Förtekning s. 70. Marklund Övre Norrland i litteraturen 985. Qvigstad & Wiklund S. 155: ”Die südlappische schriftsprache. Die grammatik ist von Öhrling verfasst”. I förordet av Johan Ihre, vilket har latinsk och svensk parallelltext, skriver denne: ”Tå jag var i begrepp, att utarbeta mitt Glossarium sviogothicum, och i anledning theraf föranlåts, att nogare undersöka våra svenska ords upprinnelse, tyckte jag mig framför annat sakna en fullständig ordbok af lappska språket, hälst som jag var övertygad, att thetta folkslaget var Scandinaviens stamfäder och vårt fäderneslands förste inbyggare, om hvilka man alltså kunde föreställa sig, att the under sammanlefnad med the ankommande götherna lånt them många ord, och många åter till låns taget”. Erik Lindahl (1717-93) hade bland annat varit kaplan i Sorsele och senare prost i Lycksele i Umeå lappmark. Lappmarkssonen Johan Öhrling (1718-78) var kyrkoherde i Jokkmokk och hade 1742 försvarat avhandlingen ”Exercitium academicum, nonnullas in orthographiam lapponicam observationes sistens”.

Sthlm, Kongl. tryckeriet, 1758. 4:o. 20 s. Häftad i ngt nött omslag från ca 1900. Delvis lätt lagerfläckig och sista bladet med en mindre fläck och reva. Med W. E. Svedelius namnteckning. Warmholtz Bibliotheca historica Sueo-Gothica 401. Björck & Börjesson Katalog 190:7051: ”ytterst sällsynt”, vilket bevisas av att något exemplar av arbetet inte dök upp igen i de två följande topografikatalogerna 300 och 360! Bygger på Olof Graus ”Beskrifning öfwer Westmanland” som utkom 1754. Palmquist uppställning i tabellform avviker på flera punkter från den information som lämnats i Graus arbete. Exempelvis anger Palmquist att antalet socknar i Västmanland uppgår till 68 medan Grau räknar till 76 stycken.