Search Results

Örebro, J. P. Lindh, 1791. 8:o. (16),88 + 89-238,(3) s. Med en träsnittsfigur på s. 40. Vackert lackat och marmorerat skinnbd med upphöjda bind, rikt guldornerad rygg och mörkröd titel- respektive mörkgrön årtalsetikett (Hedberg). Röda snitt. Ramtryck i guld, kantförgyllning och förgyllda inre denteller. Bandet obetydligt nött och med några minimala fläckar på ryggen. Titelbladet lätt solkigt. Enstaka fläckar. I andra delen svaga fuktfläckar i övre hörnet i början, vilka sedan ställvis återkommer. Fint ex. Setterwall Svensk historisk bibliografi 6231. Teijler Litteratur om Örebro län 6459. Med det sällsynta tilläggsbladet ”Continuation af rättelserne”. Arbetet bygger delvis på föregångarna Nohrborgs och Hülphers beskrivningar av trakten. Kronofogden Pehr Mozelius (1708-94) avslutar förordet till sitt arbete med en i sammanhanget passande bön: ”Herren, som i högden bor, och af begynnelsen i bergen nedlagdt sin wälsignelse til folkens näring och fromma intil närwarande tid; han wälsigne yttermera wårt Norden med malmfyndige berg, til hyttors och andre inrättade wärks drift och närande gång, intil thess bergen aldeles wika, och högarne falla!” Tidigt band från Gustaf Hedbergs bokbinderi från tiden före han 1901 utnämndes till hovbokbindare.

Västerås, J. L. Horrn, 1770. 4:o. (2),16 s. + HÜLPHERS, ABR. ABR:SON. Kort berättelse/ med förteckning uppå de wid närwarande tid i Swerige uptagne och mäst bekante mineral-brunnar/ landsskaps wis anförde. Västerås, J. L. Horrn, 1770. 4:o. 56,(2) s. Marmorerat glättat pappbd från 1800-talets första tredjedel utan titel. Små stötmärken i ryggändarna. Pärmarna något bågnade. Bra inlagor med breda marginaler. Med en samtida tillskrift på det första arbetets titelblad: ”Herr handelsman Olof Sandström”. Med Carl Jedvard Bondes formklippta exlibris. Från Ericsberg. Warmholtz Bibliotheca historica Sueo-Gothica 1112 för det första arbetet som är skrivet på vers. På sidorna 12-16 återfinns ”Anmärkningar om Sätra hälso-brunn i Westmanland”. Warmholtz 1101, Bibliotheca Walleriana 4958 och Blomqvist Mat och dryck i Sverige s. 141 för det andra arbetet där 348 källor förtecknas, dels sådana som utvecklats till framstående och välbesökta brunnsorter, dels enkla källor nyttjade av lokalbefolkningen, varav en del sinade. Innehåller även: ”Kort anwisning, till att känna mineral wattens art och beskaffenhet” vilket är ett sammandrag av Johan Gottschalk Wallerius ”Hydrologia eller watturriket” (1748); ”Kort utdrag af prof. Joh. G. Wallerii inledning till wattn-profwers anställande, uti 3:ne upgifter”; ”Utkast af det, som bör efterses wid undersökningen af en min. brunn, enligt Kongl. Collegii medici p.m. till provin. med.” och avslutningsvis tre brunnsböner: den första ”Utaf doctor Müllers wasser-andacht”, den andra ”Bön under påstående brunns-cur” och den tredje ”Bön efter fulländad brunns-cur”. Allra sist återfinns ett alfabetiskt register över de omnämnda brunnarna. Handelsmannen i Västerås Abraham Abrahamsson Hülphers (1734-98) var en av de flitigaste och mest betydelsefulla topografiska författarna i Sverige under 1700-talet samt Västerås ledande tillfällighetspoet under århundradets andra hälft. Det finns en Olof Sandström (1735-87) som var handelsman i Härnösand och möjligen är tillskriften en dedikation till honom från Hülphers.

Paris, chez Bauche, fils, 1749. 8:o. Grav. front,grav. titelblad,(12),324,1-13,(1) s. & 1 utvikbar grav. karta + grav. front,grav. titelblad,XXXVI,293,(3),1-22 s. & 1 utvikbar grav. karta. Med grav vinjett på s. (1) i del I. Två prydliga hfrbd från 1800-talets början med mörkt gröna titeletiketter i marokäng och ovala nummerskyltar. Gula snitt. I den första delen en solkfläck på s. 5 och några tråkiga fläckar på s. 42-50. Gamla anteckningar i nedre marginalen på titelbladet och s. 266. Sista bladet lagat i nedre yttre hörnet och sista sidan solkig. Den andra delen sporadiskt småfläckig med några fuktfläckar på s. 205-06. Med Almsta biblioteks exlibris. Tidigare upplagor utkom 1732, 1734 och 1744. De sista 22 sidorna med egen paginering i del II består av bokreklam från förläggaren. Den första kartan avbildar Paris och den andra Frankrike. Enligt Barbier har upplagan 1744 utsatt författarnamn. Föreliggande upplaga är ”augmenté par l’abbé G.-T. Raynal.” Italienaren Annibale Antonini (1702-55) är mest känd som författare till ordböcker och andra språkböcker. Han var verksam i Paris från 1726. Böckerna härrör ur Almstads bibliotek i Östergötland som tillhörde lagmannen Fredrik Jakob Funck (1778-1864). Delar av biblioteket fick han i arv efter sin far Alexander Funck (1716-97). Denne var var bergsråd och ledamot av Vetenskapsakademien. En omfattande resedagbok i sju volymer, som beskriver hans stora studieresa i Europa 1748-53, tillhör idag Riksarkivet. Möjligen är detta verk inköpt av honom under resan. Anteckningen på s. 266 innehåller bland annat en referens som tycks hänvisa till hans resedagbok.

Sthlm, Wankijfs änka, 1698 och 1701). Folio. 104,125-32 s. Med en grav. vinjett och två grav. begynnelsebokstäver, alla på s. 1. Häftad i gråpappomslag från 1700-talets slut med skador på ryggen och mindre fuktfläck på frampärmen. Oskuren inlaga av lite olika format, men oftast på stort papper. En del smärre fläckar och solk samt enstaka lite lagerfläckiga blad. Här och där lite bruntonad i innersta marginalen. Reva i yttermarginalen på s. 54 och mindre pappersförlust i yttermarginalen på s. 95-96. Ett litet maskhål i övre marginalen genom andra hälften av volymen, vilket dock är större på de sista bladen och bakre omslaget. Med gammal anteckning på frampärmens insida och Gösta Bodmans exlibris. Bra ex. Collijn Sveriges bibliografi 1600-talet 493-94. Warmholtz Bibliotheca historica Sueo-Gothica 207. Allt som utkom av textdelen till Dahlbergs ”Suecia antiqua”, om man undantar ett titelblad som bara finns bevarat i ett par korrekturexemplar. Texten är skriven både på latin och svenska och tryckt i parallella spalter. Lagerlööf (1648-99) hade som rikshistoriograf fått i uppdrag att utarbeta en text till ”Suecia antiqua”. Tryckningen påbörjades 1698 och utgivningen övertogs vid Lagerlööfs död av Olof Hermelin. Enligt Klemmings anteckning i Kungliga bibliotekets exemplar låg restupplagan av arbetet i Riksarkivet till 1885, då några exemplar utdelades och övriga förstördes.

Kiel, impensis bibliopolii novi academici, 1806. 8:o. XVIII,445 s. & 5 utvikbara grav. plr. Något nött blått samtida glättat pappbd med ljusbrun titeletikett och lite smutsiga gula snitt. Ryggen flammig och nött upp- och nedtill. Pärmhörnen lite stukade. Fin inlaga med endast enstaka obetydliga fläckar. Med Frederiksborgs statsskoles biblioteks blå ovala stpl och en handskriven tillskrift av botanikern Niels Hofman Bang, daterad Hofmansgave 25 augusti 1839 och ställd till kammarjunkaren von Schwedten ”paa St Thomas” . Krok Bibliotheca botanica suecana 59 c, som inte nämner de graverade planscherna utförda av Besemann. Olof Swartz (1760-1818) var framstående botanist och tilldelades 1791 den första Bergianska professuren. Han efterträdde senare Sparrman som ansvarig för Vetenskapsakademiens samlingar. Niels Hofman Bang (1776-1855) var dansk botaniker och agronom. Han fick redan som nioåring ärva familjens släktgård ”Hofmansgave”, blev tidigt intresserad av botaniken och gav upp sina juridiska studier till förmån för denna. Han företog flera resor med kända botaniker och skaffade sig ett stort kontaktnät både i Danmark och i utlandet. Inom botaniken intresserade sig Hofman Bang särskilt för algerna och han stod i förbindelse med praktiskt taget alla europeiska algologer. Nya lantbruksmetoder hörde också till hans intressesfär. St. Thomas var en dansk koloni i Västindien.

Berlin, C. F. Voss, 1778. 8:o. (12),XXII,267,(1 blank,1) s. Häftad i samtida gråpappersomslag. Ryggen defekt. Enstaka lagerfläckar. Från Biby. Första upplagan av denna till det tyska rättsväsendet riktade skrift.Ska den flyttas till B2 Lådan Judaica?/Hannah 250814

Västerås, J. L. Horrn, 1759. 8:o. (8),158,(2) s. Samtida något nött hfrbd med upphöjda bind, sparsamt guldornerad rygg, ljusbrun titeletikett och stänkta snitt. Ryggskinnet skadat upptill och ryggen torr och flammig. Titeletiketten med sprickor. Bra inlaga med endast några obetydliga lager- och småfläckar. Med G. Halldins respektive Mauritz Wickströms namnteckningar samt Anders Edgrens exlibris och en samtida anteckning på insidan av främre pärmen att boken tillhört Norrby bibliotek. Med förord av Lars Salvius. Nils Matson Kiöping (ca 1621-80) var prostson och växte upp i Köping i Västmanland. Han förmodas ha varit syssling till både Per Brahe d.y. och dennes första hustru och hade med andra ord mäktiga förbindelser. Åren 1647-56 tillbringade han till sjöss i bl.a. holländska ostindiska kompaniets tjänst innan han återvände till Sverige. Arne Forssell har skrivit om Kiöping att dennes ”subjektiva framställningssätt förmodligen bidragit till hans berättelses gångbarhet bland allmänheten. Hans skildringar äro skrivna i för den tiden ovanligt korta och överskådliga satser, ej sällan kryddade med färgrika iakttagelser och drastiska vändningar”. Första upplagan utkom 1667 och andra 1674, båda trycktes av Kankel på Visingsö. Tredje upplagan utgavs 1743 av Lars Salvius, som gjorde en genomgripande bearbetning av texten, som bibehållits även i den fjärde upplagan. Biblioteket på Norrby gård på Munsö i Mälaren byggdes upp av regeringsrådet Gustaf Halldin, adlad Hallenstjerna (1741-1813). Denne är väl mest känd för sina erotiska memoarer. Efter att ha bytt ägare några gånger under 1800-talet såldes boksamlingen på auktion 1893.

Berlin, verlegts C. G. Nicolai, 1750. 8:o. (48),600,(32) s. & 1 utvikbar grav. plansch. Ngt nött samtida marmorerat skinnbd med upphöjda bind, rikt guldornerad rygg, brun titeletikett av glättad papp och rödstänkta snitt. Ryggskinnet nött och med liten skada upptill och bakre yttre falsen ngt sprucken. Lagerfläckig och ngt bruntonad inlaga. Fuktränder på s. 49-72 och några mindre fuktfläckar i nedre marginalen på s. 268-72. Med ett gammalt grav. exlibris med inskriptionen ”Insigne Eggerianae Domus” och Freiherr von Helldorfs exlibris. Den första tyska översättningen av Wallerius ”Mineralogie” som utkom första gången på svenska 1747.

Sthlm, L. L. Grefing, (1755). 4:o. (16),240 s. & 1 grav. plansch. Med grav. vinjett på s. (3) och en mängd grav. mynt- och medaljavbildningar i texten. Samtida stänkdekorerat hfrbd med upphöjda bind, svartlinjerad rygg och olivgrön titeletikett samt ”Ziervogel” i senare tilltryck i guld i näst nedersta ryggfältet. Stänkta snitt. Ryggen lite nött och flammig. Nötta pärmkanter och stötta hörn. Titelbladet med två diagonala veck. Provarket något bruntonat. Enstaka fläckar, t.ex. en liten stark fläck på s. 1-4 och några småfläckar på planschen vid nittonde arket. Det tjugonionde arket något bruntonat och på lite sämre papper liksom provarket. Samtida namnteckning Fredr. Bennet på titelbladet. På försättsbladet namnteckning Ernst Hirsch från 1862. Hesse Svensk numismatisk bibliografi 1812-40. Lundstedt Sveriges periodiska litteratur I:59. Warmholtz Bibliotheca historica Sueo-Gothica 8889: ”Författaren är väl ingen Köhler, men förtjenar icke desto mindre aktning”. Utkom som tidskrift under titeln ”Historisk weckoskrift öfwer mynt och medailler”. Varje arks förstasida har en graverad mynt- eller medaljavbildning. Dessutom finns ett större träsnitt på s. 127. Medaljen över Nils Gyldenstolpe som hör till nittonde arket men som ”är, för sin storleks skuld, aftagen på et särskildt hosföljande blad” sitter medbunden på sin plats. Provarket i omtrycket där de sista fyra sidona med inbjudan till prenumeration är uteslutna. Ziervogel beklagar i det sista häftet att utgivningen förmodligen kommer att avstanna eftersom förläggaren ej funnit täckning för sina utgifter och endast 70 prenumeranter anmält sig.

Sthlm, J. L. Horrn, 1732. 8:o. (42),112,(1) s. Samtida hfrbd med upphöjda bind och stänkta snitt. Titelbladet och s. 29-30 med småfläckar, för övrigt en ren inlaga. Med en samtida bläcksignatur på titelsidan. En utvidgad andra upplaga utkom i Göteborg 1732 och en tredje i Stockholm 1735. Med tryckta dedikationer till Arvid Horn, Gustaf Cronhielm, Hans Hinrich von Liven, Casten Feiff, Otto Reinholt Strömfeldt, Joannes Steuchius och Nicolaus Barchius. Christian Petter Löwe, som själv var döpt jude och ”orientalisk språkmästare wid kongl. academien uti Upsala”, hade 1724 anlänt via Ryssland och Åbo till det egentliga Sverige. Samma år fick han en årlig lön från statskommissionen för att undervisa ungdomen och begärde att få undervisa i hebreiska, rabbinska, ryska och polska i Uppsala, vilket beviljades av konsistoriet. 1727 fick han tjänst vid universitetet. Hugo Valentin skriver att Löwe så småningom ”genom sitt bullersamma och liderliga liv och sina tilltrasslade affärer gjorde sig alldeles omöjlig och 1739 avsattes”. I en skrivelse från 1736 om judar i Stockholm sägs om Löwe: ”skal wara språkmästare i orientaliskan i Upsala, men wistas allsomoftast här i staden, och åstadkommer allehanda oredor”. Löwe uppger i sitt företal att han låtit skriva denna bok om judarna och deras seder eftersom ett sådant arbete ännu inte funnits tillgängligt på svenska. För att öka försäljningen av arbetet reste han själv runt och avyttrade det, till men för sin tjänst vid universitetet. De judiska trosföreställningar, bilder ur vardagslivet, skrock och traditioner som återges i ”Speculum religionis judaicæ” är enligt Valentin företrädelsevis hämtad från judiska förhållanden i Polen. Som exempel på judiska traditioner som Löwe beskriver kan nämnas följande: ”När en qwinna skal gå i kalla badet/ och hafwer det som qwinnor hafwa pläga/ skal hon sina naglar afskära; men om hon badar sig/ och de ei äro afskurne/ måste hon å nyo bada; föregifwandes de/ den onda andan/ när de ei afskurne äro/ sig infinna skola och närwarande wara/ och sig der emellan hwila. Intet mer om naglarnas afskärande.”

Karlskrona, Kongl. amiralitets boktryckeriet, 1770. 8:o. (15,1 blank),1035,(1 blank,4) s. Med några träsnitt i texten. Något nött samtida hfrbd med upphöjda bind, sparsamt guldornerad rygg, titeletikett av glättad papp och stänkta snitt. Ryggen med ytliga sprickor och några små maskhål upptill samt liten skada nedtill. Märken efter ett avlägsnat exlibris på insidan av främre pärmen. Inlagan med sporadiska småfläckar. Sidan (15) med en gammal lagning med obetydlig förlust i några bokstäver. En liten reva i texten på s. 15. Talrika gamla marginalanteckningar innehållande rättelser och kompletteringar. Med Quidings antikvariats stpl. Warmholtz Bibliotheca historica Sueo-Gothica 478. Cappelin Anteckningar till en småländsk bibliografi s. 84. Soulsby A catalogue of the works of Linnæus 1057. Med ett företal av J. Rogberg. Kapitlet om Smålands naturalhistoria på sidorna 16-26 är författat av Carl von Linné. Träsnitten på sidorna 235, 745 och 761 avbildar runinskrifter och är skurna av kyrkoherden Wirgander.

Sthlm, N. Wankijff, 1670. 4:o. Extra graverat titelblad,(19,1 blank),508,1-136,138-45,145-52,145-52,161-309,330-636,(12) s. Samtida mörkbrunt skinnbd med upphöjda bind och oxiderad ryggdekor och titeltext samt pärmdekorationer. Helt ciselerat guldsnitt med blomsterdekor. Pärmspännen av mässing där det undre saknas. Främre ytterfalsen skadad upptill där skinnet har nötts bort. De inledande bladen lite lösa i häftningen. Inlagan småfläckig och även bruntonad på sina håll. Fuktfläckar, företrädesvis i övre marginalen, förekommer ställvis. Allmänt solkig i början. Den andra delen har en reva i yttermarginalen på s. 239. I samma del även några solkfläckar på s. 252-53 och 412 samt ett hål med mindre textförlust på s. 501-02. Med Fred. Lilius, Anders Kempes och Petter Granboms namnteckningar, den mellersta daterad 1773. Collijn Sveriges bibliografi 1600-talet 406-07 har inte uppmärksammat oregelbundenheterna i pagineringen. Det ståtliga extra graverade titelbladet signerat D. Padt-Brugge. Andra delen endast med deltitelblad utan impressum. Efter den inledande dedikationen och privilegiet återfinns en vers som sannolikt är skriven av översättaren. Det tyska originalets titel är ”Güldenes Schatzkästlein”. Catharina eller Carin Gyllengrip dog 1667 och var gift med landshövdingen Erik Andersson Oxe. Hennes föräldrar var assessorn vid Svea hovrätt Anders Christoffersson Grip och Ebba Soop. Då tvistighet förelåg om namnet Grip fick följande generationer byta till släktnamnet Gyllengrip. En av översättarens kusiner var gift med Lars Wivallius.

Köpenhamn, A. H. Godicke, 1757. 4:o. (24),794,(12),1-152 s. Violett svampmålat pappbd från ca 1800 med svartpräglad titeletikett. Gula snitt. Ryggen hårt blekt mot grått och naggad i ryggändarna. De två övre pärmhörnen hårt stötta med skador och brytmärken. Något lagerfläckig, främst i marginalerna. Från Ericsberg med Carl Jedvard Bondes formklippta exlibris. Fiske Icelandic collection s. 537. Bibliotheca danica III:909. Claussøns översättning utkom första gången 1633 men är här utvidgad. Med företal från 1633 års upplaga av Ole Worm. De tolv opaginerade sidorna innan sista pagineringsföljden är ”Norske kongers genealogi” och ”Skalda-tal. Fortegnelse paa de fornemste skaldrer eller poëter” samt register. Den sista pagineringsföljden utgörs av ”Norges beskrivelse”. Peder Claussøn Friis (1545-1614) var författare och präst, mest berömd för översättningarna och författarskapet i föreliggande arbete.

Sthlm, H. Keyser, 1680. 8:o. (16),346,(22) s. Bra samtida pergamentbd med en mindre brun fläck på främre pärm. Blåstänkta snitt. Inre falsar och insidan av bakre pärm med svaga sprickor. Enstaka svaga fuktränder i marginalerna, t.ex. i översta marginalen på sista bladet, några råkanter och vikta hörn. I samband med tryckningen har s. 218-19 och 222-23 blivit lätt solkiga. Med en oläslig gammal signatur och Sune Lindqvists namnteckning daterad den 26 oktober 1959. Fint ex. Collijn Sveriges bibliografi 1600-talet 830. Almquist Sveriges bibliografiska litteratur 19. Med en tryckt dedikation till Magnus Gabriel De la Gardie från Schefferus änka och ättlingar. Sveriges äldsta egentliga bibliografi. Den är uppställd kronologiskt och förteckningen börjar med de medeltida landskapslagarna. På s. 273-315 förtecknas i Sverige verksamma utlänningars svenska verk, bl.a. författarens egna, och på s. 316-24 finländares tryckta skrifter från Michael Agricola till Johannes Paulinus. Vad gäller personhistoriska tryck och akademiska avhandlingar försvarade utanför Sverige och Finland är bibliografin fortfarande aktuell.

Sthlm, Kongl. tryckeriet, 1790. 8:o. (8),528,1-166,(1) s. + RÜCKERSCHÖLD, ANNA MARIA. En liten hushålls-bok, innehållande säkra underrättelser, om rätta beredningen af hwarjehanda äteliga waror, unga matmödrar til tjenst. Andra uplagan. Sthlm, J. C. Holmberg, 1786. 8:o. (8),79 s. Lite nött samtida hfrbd med upphöjda bind, sparsamt guldornerad rygg, ljusare brun titeletikett och stänkta snitt. En samtida oval pappersetikett med bläcknumrering upptill på främre pärmen. En reva i övre marginalen på s. 23 och småfläckig på s. 479-83 samt sporadiskt vikta hörn i första arbetet. Färgboken har några minimala fuktfläckar i övre marginalen i början. Andra arbetet, som tycks vara insatt aningen senare i bandet, med ett hål i nedre marginalen på s. 5. Överkorsad namnteckning i nedre marginalen på titelbladet till det första arbetet, Elsa In. Kiellmans namnteckning, H. von Lingens stpl och med en tillskrift till Mela Anderberg från Sigrid Brodin daterad den 18 april 1912 samt Erik Anderbergs exlibris. Du Rietz Gastronomisk spegel 33 och Sahlin Förteckning över svensk färgerilitteratur 27 för det första arbetet. Första upplagan utkom 1755. Du Rietz 49 för det andra arbetet. Första upplagan utkom 1785 och den tredje 1790. Leijonhufvud & Brithelli Kvinnan inom svenska litteraturen s. 174 respektive 145. Anna Maria Rückerschöld (1725-1805), gift Dahl, var dotterdotter till Christopher Polhem och gav ut en handfull kokböcker, vars innehåll präglas av nytto- och spartänkande. De är tydligt målgruppsinriktade och denna ”riktar sig till unga nyblivna husmödrar som själva hade att lägga handen vid hushållet och lär ut grunderna för tillagning av den drygaste, smakligaste och hälsosammaste födan” enligt ”Svenskt biografiskt lexikon”. Herman von Lingen (1748-1820) var kommissionssekreterare och hans stadsgård i Linköping är flyttad till Gamla Linköping och fungerar som museum. Hans prydliga boksamling donerades till Linköpings stiftsbibliotek, men en del av böckerna kom att säljas på duplettauktioner under 1800-talet.

Sthlm, L. Salvius, 1755. 8:o. (2),250,(24) s. & 1 utvikbar grav. plansch. Stiligt men något nött samtida stänkdekorerat skinnbd med upphöjda bind, guldlinjerad rygg och olivgrön titeletikett. Pärmarna med blindpressade ramar och hörnstämplar samt olikfärgade fält av spegelbandstyp. Röd- och blåstänkta snitt. För- och eftersättsbladen samt pärmarnas insidor bruntonade i ytterkanterna p.g.a skinnet. Inlagan ställvis lagerfläckig. Planschen är delad i två delar, vilka är insatta på sina platser vid s. 66 respektive 234. Från Ericsberg med Carl Jedvard Bondes formklippta exlibris. Warmholtz Bibliotheca historica Sueo-Gothica 1168. Soulsby A catalogue of the works of Linnæus 1025c för redogörelsen för Linnés åsikter om landhöjningen, vilken upptar sidorna 16-25. En tysk översättning trycktes 1756. Landhöjningen vid Östersjöns kuster, vilken redan Urban Hiärne hade observerat, väckte stor debatt under 1740-talet. Striden stod mellan de som, likt Carl von Linné och Anders Celsius, ansåg att vattnet på jorden hela tiden minskade, och det läger som företräddes av bland andra Rhyzelius och Biörner, vilka hävdade det orimliga i teorin om vattuminskningen. Motargumenten var många, från ortodoxt håll utgick man från bibelns skapelsekronologi där jordklotet var färdigt från första stund, medan rudbeckianerna såg sitt forngötiska rike hotat av översvämning med anledning av de nya teorierna. Browallius låter i denna bok sin ortodoxa bibeltro gå hand i hand med övertygande vetenskapliga argument och hans framställning kom att bli dödsstöten för teorin om vattuminskningen. Browallius upplevde dock inte detta, då han dog innan boken var färdigtryckt.

Sthlm, J. Merckell, 1751. 8:o. XII,208,(2) s. Samtida ngt nött hfrbd med upphöjda bind och röd titeletikett i skinn. Stänkta snitt. De nedre pärmhörnen ngt stukade. En del blad med mindre fläckar, t.ex. s. 32-33. Trevligt ex. med A. D. Enanders initialer på titelbladet och med L. F. Rääfs exlibris. Bring Itineraria svecana 162. Warmholtz Bibliotheca historica Sueo-Gothica 283. Hasselberg Bibliografiska anteckningar rörande Jämtland och Härjedalen s. 110. Hebbe Den svenska lantbrukslitteraturen 422. Med en rekommendationsskrivelse undertecknad av Pehr Wargentin. Johan Otto Hagström (1716-92) var lärjunge till Linné och provinsialläkare i Östergötland. På det jämtländska prästerskapets begäran om en beskrivning av landskapet valde Linné jämtlänningen Hagström för uppdraget. Denne utarbetade sin beskrivning med Faggots topografiska punktprogram som utgångspunkt och det tidstypiska nationalekonomiska tänkesättet är framträdande i hans detaljrika beskrivning. Adolf Daniel Enander (1751-1820) tillhörde L. F. Rääfs bekantskapskrets i Östergötland och var aktiv medlem i det av Rääf grundade Kinda läsesällskap. Under studietiden i Uppsala hade han bevistat Linnés föreläsningar och hans uppsats om det svenska sillfiskets historia från äldsta tider till Gustav Vasa trycktes i ”Vitterhetsakademiens handlingar” 1802. I ett brev till Adlerbeth berättade Rääf att han och Enander 1813 tillsammans arbetade på en sockenbeskrivning.

Uppsala, H. Curio, 1663. 8:o. (13),270,(1) s. Med Curios boktryckarmärke på titelsidan. Samtida charmigt brunt skinnbd med blank rygg med svagt upphöjda bind. Pärmarna har dubbla blindpressade ramlinjer med en blomma i vardera hörnet och en blomma i mitten. Pärmarna är ett par mm kortare än inlagan i ytterkanten. Ryggen med fläckar. Inlagan med enstaka fläckar. Samtida namnteckning på titelbladet och blyertsanteckning på frampärmens insida av vilken det framgår att boken tillhört Säfstaholmsbiblioteket samt en anteckning att den såldes på Bokauktionskammaren den 10 september 1924. Collijn Sveriges bibliografi 1600-talet 682. Rålamb Swedish contributions to classical philology 155. Parallellutgåva på grekiska och latin. Med tryckt dedikation till Magnus Gabriel De la Gardie. Den antika grekiska författaren Palaephatus, om vars identitet det tvistas, söker i detta hans hans enda bevarade arbete bland annat ge rationella förklaringar av antika myter och legender. Emellertid tvingas han ofta till halsbrytande etymologiska spekulationer för att rädda myternas trovärdighet. Martin Brunnerus (1627-79) var professor i grekiska och teologi i Uppsala och förmodligen mest bekant för sin kamp mot samtidens häxförföljelser. Sten Lindroth skriver i ”Svensk lärdomshistoria” att boken är ”en samling nöjsamma småstycken om kentaurer, hesperider, heroer och gudinnor - med utmärkta noter”. Brunnerus ”förbättrade texten med nya läsarter, hämtade från en handskrift, som hans kollega, orientalisten Christian Ravius fört med sig från Konstantinopel”.

Sthlm, 1998. XVI,829 + X,885 + X,796 + X,782 + X,791 + X,777 + X,797 + X,842 + X,789 s. Med vapenavbildningar i texten. + SZABAD, CARL. Supplement till Den introducerade svenska adelns ättartavlor ursprungligen utgivna av Gustaf Elgenstierna. I-II. Falköping, 2008. 686 + (4),687-1362 s. Elva lätt nötta ljusblå oklbd. Det första arbetet är en faksimilupplaga utgiven av Sveriges släktforskarförbund. Originalupplagan utkom 1925-36. Detta personhistoriska standardverk beskriver ingående de introducerade adliga ätterna och deras medlemmar från Abrahamsson till Östner. Avslutas med ett lika omfattande som användbart personregister över alla i verket omnämnda personer som inte är födda inom de beskrivna ätterna, både ingifta och förfäder. De rättelser och tillägg som Elgenstierna placerade i sista delen av sitt verk är här inarbetade bland övriga rättelser och tillägg i de båda supplementvolymerna.

Göteborg, J. E. Kallmeyer, 1739. 4:o. (8),231,(5) s. & 4 grav. plr & 1 utvikbar grav. karta. Något nött samtida skinnbd med upphöjda bind som är markerade med blindpressade bårder. Stänkta snitt. Ryggen skadad upptill, binden ganska nötta och pärmarna bågnade. Bra inlaga som endast har några enstaka obetydliga fläckar. Kartan har några smärre brunfläckar i nedre vänstra hörnet och planscherna är alla ganska bruntonade. Planschen vid s. 46 har en gammal lagning in över plåtkanten, men utanför bild. Warmholtz Bibliotheca historica Sueo-Gothica 527. Aberstén Bibliographia Gothoburgensis 2. Hesse Svensk numismatisk bibliografi 0650. Med hyllningsdikter av E. Poppelman, E. Wall och A. D. Leenberg. Några av planscherna är signerade Gudmund Svensson (1687-1744). Ett kapitel behandlar stadens handel och bland annat Ostindiska kompaniet. Eric Cederbourg (död 1758) var rådman i Göteborg.

Sthlm, J. C. Holmberg, 1803. 8:o. (32) s. Häftad i samtida något fläckigt gråpappomslag. Ryggen med revor. Spridda lager- och småfläckar. Bra ex. med J. H. af Forselles namnteckning. Marklund Övre Norrland i litteraturen 6962. Första upplagan utkom 1788, tredje, fjärde och femte 1812, 1825 respektive 1844. Förutom hamnar längs norrlandskusten beskrivs även inloppen till Eckerö på Åland, Kristinestad, Gamla Karleby och Brahestad i Österbotten. Jacob Henrik af Forselles (1785-1855) studerade i Åbo och Uppsala samt genomgick bergsexamen 1812 och blev amanuens vid mineralogiska kabinettet 1814, fick bergmästares titel 1816 och utnämndes till bergshauptman i Sala 1817. Han var ledamot av Vetenskapsakademien från 1817 och ledare av de geognostiska undersökningarna i Sverige 1838-55. 1825 deltog han i den kommitté som skulle föreslå åtgärder till bergshanteringens upphjälpande i Norrbotten och gjorde även en resa dit. Han ägde Strömfors bruk i Lindesbergs socken.

Prag, bei K. Barth, 1803-04. 8:o. Grav. porträtt,(16),323,(5) s. + grav. front,(10),424,(2 blanka) s. Med grav. vinjett på sista sidan. Första delen i ett samtida ngt solkigt pappbd med guldornerad rygg av ljusare korkmarmorerat papper och svart titeletikett samt mörkare marmorerade pärmpapper. Andra delen i ett lätt nött samtida marmorerat skinnbd med guldornerad rygg, röd titeletikett och svart oval nummerskylt. Pärmarna och pärmkanterna med enkel dekorativ guldornering. Båda titelbladen, frontespisen och porträttet, som är på avvikande papper, är ngt lagerfläckiga. Första delen med liten fläck på s. 36 och liten reva på s. 43. Andra delen med liten reva på s. (7). Johann Gottlieb Naumann var hovkapellmästare i Dresden men kallades till Stockholm av Gustav III och stannade där åren 1777-78 och 1782-83. För Kungliga teatern i Stockholm skrev han operorna ”Amphion”, ”Cora och Alonzo” samt ”Gustaf Wasa”. Den sistnämnda med libretto av Kellgren efter idé av Gustav III. Naumanns svenska tid behandlas på s. 10-98 i del II och hans danska uppehåll på s. 99-133.

(London, 1706). Liten 8:o. (24),55 s. Läckert tegelrött marokängryggbd från 1960-talet med rikt guldornerade skinnfalsar och rödstänkta snitt. En del blyertsanteckningar på insidan av pärmarna, i synnerhet den bakre. Titelbladet med en lagad reva i övre marginalen. En del hörn med vikmärken. Med Erik Dals namnteckning och uppgiften att han fått boken 1966 av Bent Juel-Jensen, Oxford. ESTC T225101. Bibliotheca danica I:255. Sannolikt en översättning ur Dells ”Several sermons and discourses” 1652. Med en inledande text ”Til den danske oc norske lutherske menighed, i London i Engeland” på s. (9-24), undertecknad av Meidel och daterad i ”Chelmsford-fengsel” 1706. Norrmannen Meidel hade varit utsänd som luthersk präst till London men kommit i kontakt med kväkarna och så småningom övergått till deras lära. I sitt förord berör han bl.a. anledningarna till att han konverterat och det motstånd han mött bland sina landsmän. Meidel hade bl.a. missionerat för kväkarnas sak i Norge 1702 och uppmuntrat i synnerhet ”gement folk” att emigrera till Pennsylvania, vilket ledde till hans landsförvisning 1703. Meidel hade 1705 översatt ett arbete av William Penn och lät senare utge översättningar av Robert Barclay, samtliga dessa arbeten trycktes i London.