Search Results

Sthlm, P. Momma, 1743. 8:o. 144 s. & 1 utvikbar grav. karta. Nött samtida hfrbd med upphöjda bind och guldornerad rygg utan plats för titeletikett. Stänkta snitt. Revor upptill i båda falsarna med små skinnförluster där. Lite nötta pärmkanter och bakpärmen med liten skada ytterst. Lätt bruntonad och med enstaka fläckar, t.ex. en fläck i nedre marginalen på s. 46. Ljusbrun fuktrand i ryggmarginalen på s. 11-19. Kartan är praktiskt fäst vid sista bladet, lätt lagerfläckig och med en marginalreva vid infästningen. And. C. Arrhéns samtida namnteckning. Bra ex. Bring Itineraria svecana 146. Hebbe Den svenska lantbrukslitteraturen 401. Warmholtz Bibliotheca historica Sueo-Gothica 284. Carli Ångermanlands bibliografi 1119. Marklund Övre Norrland i litteraturen 4234. Kartan ritades av Sam. Heusler och graverades av Carl Bergquist. Arvid Ehrenmalm (1720-45) blev redan 1740 notarie vid Vetenskapsakademien. På akademiens program stod bland annat att understödja resor i Sverige för att kartlägga landets tillgångar. Ehrenmalms resa var den första som företogs i detta syfte och på akademiens bekostnad. En av de pådrivande krafterna var Jacob Faggot, som även undertecknat den tryckta rekommendationsskrivelsen på titelbladets baksida. Med på resan var även C. W. Cederhielm, en av Vetenskapsakademiens stiftare och tillika Ehrenmalms kusin. Reseskildringen översattes senare både till tyska, franska och engelska.

Sthlm, förr detta Grefingska tryck., 1772. 8:o. (8),120 s. Fint stänkdekorerat pappbd med guldtryckt titeletikett i nötbrun oasis (Hannah Morrissey, osignerat). Gamla stänkta snitt. Enstaka lager- och småfläckar. Årtalet 1766 skrivet i bläck på titelbladet. Lite gammalt bläckkludd vid slutvinjetten på sista sidan. Bra ex. Du Rietz Bibliotheca Polynesiana 157. En upplaga trycktes även i Uppsala samma år. Utgiven på bokhandlaren D. Segerdahls förlag. Översatt av Daniel Djurberg och med flera fotnoter av denne. Han har även författat ett förord i vilket han översatt ”en berättelse om patagonske jättarne, efter den underrättelse, som en annan officerare på commendeuren Byrons skepp meddelt”. De tidiga upptäcksresandena i Patagonien hade beskrivit landets invånare som jättelika; Byrons något mera nyktra iakttagelser bidrog till att förpassa de patagoniska jättarna till myternas värld. John Byron (1723-86) var kapten på skeppet Dolphin och passade på sin världsomsegling bland annat på att hävda engelsk överhöghet över Falklandsöarna. Han var farfar till författaren George Gordon Byron.

Heidelberg ex typographeio Samuelis Broun, 1659. 12:o. (72),159,(9) s. & 4 grav. plr. Titelsidan med typografiskt ramverk. Hebreiska och arabiska tecken i texten. Nyare pergamentbd. Oskuren inlaga, där dock titelbladet är klippt till mindre format och med utbättrade marginaler. Titelsidan med gråsolk, mest i yttermarginalen. Fin inlaga på tjockt papper. Enstaka mindre bläckfläckar, t.ex. två utsmetade fläckar i den opaginerade sidföljden. Planscherna är bundna innan s. 1 och hör ihop parvis. VD17 12:118913A. En andra upplaga trycktes 1662. Översatt från hebreiska av Johann Heinrich Hottinger som även skrivit förordet. En Cippus är enligt Lindbloms latinska lexikon ”Wårdsten, grafsten som uppreses till åminnelse av en afliden”. Planscherna har sidhänvisningar till texten. De två första visar ett trettiotal gravbyggnader och de två sista ett tjogtal mynt. Samuel Browne var engelsk boktryckare i Heidelberg.

Sthlm, N. Wankijff, 1683-86. 4:o. (6),394,(20,2 blanka) + (8),396,(16) s. Titel- och kalenderbladen tryckta i rött och svart. Del I bunden i ett samtida ganska nött marmorerat skinnbd med upphöjda bind, blinddekorerad rygg och pärmar. Ryggen med en lagad reva upptill. Rödstänkta snitt. Några småfläckar och bitvis med mycket svag fuktrand. Del II bunden i ett samtida hårt nött mörkt skinnbd med upphöjda bind och spår av blinddekor, liksom av ciselerade guldsnitt. Eftersättsbladet med gamla blomsterteckningar. Genomgående nött och solkig inlaga där ett antal blad är hämtade från ett annat exemplar. Titelbladet solkigt, med pappersförlust i yttermarginalen och lagad reva. Gammal notering i del I i nedre marginalen på s. 151: ”denna bock behöfver förrbättras af mag. Tengbom”. I denna del också N. Billingschiöldhs namnteckning daterad 1705 och Daniel Sundstedts, den senare i två olika varianter skrivna av olika händer. Collijn Sveriges bibliografi 1600-talet 175. Hebbe Den svenska lantbrukslitteraturen 9. Du Rietz Gastronomisk spegel 11. Blomqvist Mat och dryck i Sverige s. 259. Reitersjö Hundens bibliografi 0007. Müntzing Svensk jaktlitteratur I, 38. Allt som utkom. Detta är troligen den variant av del I som Collijn skriver om. Den har ett omtryckt register på endast 20 sidor mot vanliga 26. En andra upplaga utkom 1694. Del I har undertiteln: ”för 40 åhr sedan förswänskat/ och i många rum uthaf andra authoribus amplificerat och förbättrat af Isaaco Erici, pastore Stenbyense i Östergötland”, del II har undertiteln: ”som handlar om allehanda boskaps/ nembl. fääboskaps/ bijs/ fårs/ getters och bockars/ hundars/ gäss och hönses/ kalkoners/ ankers/ swijns och hästars/ natur och skiötszel/ och huru man dhem uthi siukdommar kan hielpa och curera. För 40 åhr sedan förswenskat/ som och i månge rum af andre authoribus, amplificerat och förbättratt/ utaf Isaco Erici”. Utgivare var översättarens son slottsfogden Samuel Stehn som undertecknat de tryckta dedikationerna till E. Lindskiöld och O. Thegner. Översättaren har bearbetat boken och anpassat den för svenska förhållanden. Björn Dal skriver om arbetet i ”Sveriges zoologiska litteratur”: ”Första delen är upplagd i kalenderform med innehållsrika texter för varje månad. Där återfinns avsnitt som ganska utförligt beskriver ett femtiotal däggdjur, fåglar, fiskar, ormar och insekter, ofta med inriktning på jakt och fiske. Den andra delen avhandlar till stor del husdjuren, varav hela 50 sidor om bin och biskötsel.” Gunnar Brusewitz skriver om verket i ”Solvarvets tecken”: ”Med sina många årstidsbetonade råd och regler för lantmannen ger den en god bild av det strävsamma livet i 1600-talets bondesamhälle.”

Sthlm, A. J. Nordström, 1782-83. 8:o. Grav. porträtt,(2),XVI,16,33-150,(2),151-362 + (2),360,(2) s. & 2 grav. plr. Med 4 inklistrade grav. vinjetter i texten. Två vackra nära samtida hfrbd med mycket rikt guldornerade ryggar, tegelröda titeletiketter och mörkbruna nummerskyltar. Gula snitt. Första delens titeletikett med en liten fläck. Pappersfel i marginalen på s. 71 och reva i marginalen på s. 223 samt obetydligt mörknad i marginalen på s. 221 i första delen. Andra delen med svaga fuktränder på s. 17-24 och pappersförlust i nedre hörnet på s. 167. Ett mycket fint ex. med Andreas Bernströms exlibris och Gustaf Bernströms guldpressade pärmexlibris samt den senares katalogiseringsnoteringar på bifogade lösa kataloglappar. Utgavs av P. Rudin. Levnadsteckningen är skriven av C. F. Scheffer. Porträttet och en av planscherna graverade av J. Gillberg. Den andra planschen och de inklistrade vinjettillustrationerna graverades av J. F. Martin efter Elias Martins förlagor. En av vinjetterna, ”Den sanna critiquen”, inklistrad på s. 175 i del II saknas i vissa exemplar. I flertalet finns den dock på plats och är alltså inte den stora sällsynthet, som ibland gjorts gällande. Andreas Bernström var far till Gustaf.

Sthlm, H. A. respektive A. J. Nordström, 1797-1801. 8:o. (4),102 + (2),182 + (2),107 + (2),157,(1) + (2),176,(4) + (4),138,(2) + (2),205,(1) s. & 1 utvikbar tryckt tabell + (2),188,(1) + (2),190 + (2),89,(4) + (4),135,(1) + (2),116,(1) + (2),157 + (2),120 + (2),151,(1 blank,10) s. & 1 utvikbar grav. karta + (2),215 s. & 1 utvikbar tryckt tabell + (2),131,(5) + (4),207 + (2),183,(1) s. & 1 utvikbar tryckt tabell + (2),218 + (2),144,(4) + (6),449,(1) s. & 2 utvikbara tryckta tabeller & 3 utvikbara grav. plr. + (ADLERSPARRE, GEORG) Fyra oförgripeliga erinringar vid den i Läsning i blandade ämnen, förekommande afhandlingen om svenska adelns bestämmelse. Af WälMent. Sockholm (sic), A. J. Sylvenius, 1801. 8:o. 24 s. + (ADLERSPARRE, GEORG) Til herr WälMent, som utgifvit de fyra erinringarne vid Afhandlingen om svenska adelns bestämmelse. Sockholm (sic), A. J. Sylvenius, 1802. 8:o. 36 s. Nio aningen nötta men trevliga glättade blå pappbd med ljusröda titeletiketter och ryggnumrering ”23” i bläck på alla ryggarna. Rödstänkta snitt. Ställvisa lagerfläckar, främst på de första och sista sidorna i volymerna. Sjätte volymen med stor bläckfläck på yttre snittet och starkare fuktfläckar i slutet där även bläcket trängt in i yttermarginalen på sista bladet. Med Gustaf Rudbecks namnteckning i första volymen med delvis bortskrapad datering. Utförliga blyertsanteckningar om de medverkade författarna på alla frampärmarnas insidor, samt även vid de flesta textbidragen. Bra svit och intressant på grund av de många anteckningarna. Lundstedt Sveriges periodiska litteratur 330 b. Åhlén & Åhlén Censur och tryckfrihet 18.8 för det andra arbetet. Samtliga nummer ovanligt nog i första upplagan. Föregicks av Adlersparres ”Läsning för landtmän” 1795-96. Ryktbar tidskrift där innehållet är en blandning av vitterhet, lanthushållning, ekonomi, juridik, filosofi och politik. Den lär ha kallats ”Läsning i brännbara ämnen” i samtiden. Bland medarbetarna fanns Adlerbeth, Franzén, Gyllenborg, Järta, Oxenstierna och Leopold, som var den flitigaste bidragsgivaren vid sidan av redaktören. Här finns texter av och om Kant, Gibbon, De Lolme och inte minst Adam Smith, som genom denna tidskrift blev bekant för den svenska allmänheten. Sammanlagt finns nio översatta texter av Smith i tidskriften. Utförligt och illustrerat med en karta presenteras Rutger Macklean och hans omdaningsarbeten på Svaneholm.För det medbundna andra arbetet se Åhlén & Åhlén Censur och tryckfrihet 18.8. Impressum anger tryckorten till ”Sockholm”! Lundstedt förtecknar inte denna ovanliga följdskrift till författarens ”Läsning i blandade ämnen”. När skriften utkom väckte den boktryckeriombudsmannen J. S. Ekmanssons förtrytelse och han krävde att få veta namnet på författaren. När boktryckaren Sylvenius inte ville uppge detta följde en lång process där Adlersparre anonymt författade inlagor till boktryckarens försvar. Detta hade dock ingen effekt, Sylvenius dömdes till böter och förlorade sitt boktryckeriprivilegium. Den andra föjdskriften är anonym i Libris men även den författad av Adlersparre enligt blyertsanteckning här, vilklet stämmer överens med Kerstin Anérs uppfattning i sin avhandling ”Läsning i blandade ämnen”.

London, printed for L. Davis and C. Reymers, 1766. 8:o. (4),VIII,(4),267,(1 blank),273-307,380-456 s. & 1 utvikbar grav. karta. Renoverat samtida marmorerat skinnbd med upphöjda bind, knappt urskiljbar titeletikett och rödstänkta snitt. Smala guldornerade pärmbårder och blindpressningar på pärmkanterna. Ryggen hårt nött och flagig. Inlagan har några småfläckar på sina håll, men är genomgående i bra skick. Sista bladet och eftersättsbladet har ett mindre nagg i nedre marginalen. Med en samtida anteckning på försättsbladet. Soulsby A catalogue of the works of Linnæus 3582. Cox A reference guide to travel literature I:230. Pritzel Thesaurus of botanical literature 3841, noten. Företalet är skrivet av utgivaren Linné. Hasselquists naturaliesamlingar och arabiska manuskript förvärvades av Lovisa Ulrika till Drottningholmssamlingarna efter att han dött av tuberkulos i Smyrna 1752, endast 30 år gammal. Arbetet är en av de första naturalhistoriska beskrivningarna över Palestina och översattes till tyska 1766, franska 1768 och 1769 och holländska 1771. I ett inledande företal sägs att arbetet är översatt av en ”gentleman” som spenderat tid i Sverige, varit lärjunge till Linné och ej engelsman till börden. På sidan 297 har denna anonyma översättare i en fotnot omnämnt ett brev som Linné skrivit till John Ellis 1765.

Wien, l’imprimerie de Gay, 1788. 4:o. (8),198,(2 blanka) s. & 21 utvikbara grav. plr. Svart hfrbd från mitten av 1800-talet med sparsamt guldornerad rygg och svagt rödstänkta snitt. Främre pärmen lite blekt upptill. Bra inlaga med endast några enstaka obetydliga småfläckar. Från Biby. Catalogue of the Goldsmiths’ library 13555. Översatt från ”Über das Anquicken der gold- und silberhältigen Erze Rohsteine, Schwarzkupfer und Hüttenspeise” 1786. Planscherna graverade av J. Ziegler. Verket beskriver Borns (1742-91) nya betydelsefulla amalgeringsmetod. ”Dictionary of scientific biography” skriver: ”Born invented an amalgamation process for removing gold and silver from various ores. [...] The process was adopted in copper mines throughout Hungary, and Born was given a share of the savings occasioned by its use.”

Sthlm, I. Meurer, 1624. Folio. (8),407,(1 blank,15) s. Titelsidan tryckt i rött och svart samt med det svenska riksvapnet. Samtida marokängbd med upphöjda bind och oxiderade ryggdekorationer, mitt- och hörnstämplar samt ramlinjer på pärmarna. Stänkta snitt. Liten skada nederst på ryggen. En del smärre maskangrepp på pärmar, falsar och insidan av främre pärmen samt försättsbladet. Genomgående bra inlaga. Enstaka marginalanteckningar. Några bläckfläckar i yttermarginalen på s. 205 och 219. Fuktfläckar i nedre yttre hörnet på s. 347-74 och sporadiskt därefter. Fint ex. Collijn Sveriges bibliografi 1600-talet 183. Översättaren Ericus Schroderus (1575-1647) var tillsammans med brodern Johan Skytte lärare åt prins Karl Filip och utsågs 1612 till korrektor över kronans tryck med tillägget att han skulle låta översätta sådant som kunde anses nödvändigt och nyttigt, vilket 1622 befästes med titeln translator regius. Han grundade senast 1634 ett eget tryckeri och agerade själv förläggare för många av sina översättningar med hjälp av frikostiga anslag från statskassan, genom den så kallade ”bibeltryckstunnan”. ”Svenskt biografiskt lexikon” skriver att det är troligt att Schroderus ensam gav upphov till fler trycksidor än vad som sammanlagt hade tryckts i Sverige under hela 1500-talet! Commines krönikor, som första gången trycktes tillsammans 1540, har, vilket Hierta menar, givit författaren rangen av ”den nyare tidens förste verklige historieskrifvare”.

Uppsala, J. Edman, 1790-91, respektive J. Edmans enka 1791. 8:o. (6),376 + (6),378 + (4),LXVIII,312 + (4),380 + (4),VIII,392 s. Fem samtida hfrbd med upphöjda bind, guldlinjerade ryggar, benfärgade titeletiketter och mörkt blå deltiteletiketter. Röda snitt. Bandet till del I med lite smånagg upp- och nedtill på ryggen, båda etiketterna med små skador, ytliga sprickor i främre ytterfals och ett litet maskhål i bakre ytterfalsen samt lite nött pärmpapper. Liten hörndefekt på deltiteletiketten till del II. Bra inlagor med några få obetydliga lager- och småfläckar samt enstaka marginalanteckningar i blyerts. Några gamla lagningar i övre marginalen på s. 15, 161 och 163 i del I och i del III in i texten på s. 147 samt i yttermarginalen på s. 147, 279 och 295. En liten reva i yttermarginalen på s. 263 i del III. Trevlig svit med några diskreta blyertstillskrifter till J. A. Lindblom och Bo Sture Wikings exlibris. Setterwall Svensk historisk bibliografi 6996. Viktig urkundssamling rörande den svenska reformationstiden. Både handskrivna och på 1500-talet tryckta handlingar och skrifter är återgivna, delvis efter original i utgivarens eget rika bibliotek. Uno von Troil (1746-1803) hade varit biskop i Linköping innan han 1786 utsågs till ärkebiskop. Jacob Axelsson Lindblom (1746-1819) efterträdde Troil både som biskop i Linköping och sedan som ärkebiskop. Han prästvigdes 1786 av Troil och var dennes vikarie vid undertecknandet av ”Förenings- och säkerhetsakten” 1789, då Troil anmält sig sjuk för att slippa skriva på.

London, T. Childe, 1720. 8:o. VIII,111 s. & 8 utvikbara grav. plr. Samtida ngt nött hfrbd med upphöjda bind och sparsamt blinddekorerad rygg. Stänkta snitt. Maskhål i övre marginalen på titelbladet. Bring Itineraria svecana 116. Andra upplagan utkom 1727. Innehåller i huvudsak uppgifter om Sveriges mineralogi och bergsbruk. Författaren besökte bland annat Skåne, Småland, Trollhättan och Bergslagen.

Sthlm, Strinnholm och Häggström respektive Z. Haeggström respektive Kongl. privilegierade not tryckeriet, 1814-(18). 8:o respektive 4:o. Grav. titelblad,(2),LXVIII,249,(1) + (4),258,260-64,264-304,(2) + 254,(2) s. + 31 + 28 + 30 grav. notsidor. Fyra nötta samtida hfrbd med sparsamt guldornerade ryggar, ljusbruna titeletiketter och grönstänkta snitt. Ryggen lagad överst på del I och ryggskinnet hårt nött upptill på del III. Denna del även med en ytlig spricka i främre ytterfalsen och ett nagg i titeletiketten. Ryggen lagad överst på musikbilagan, vars försättsblad även är urrivet. I stort bra inlagor med endast sporadiska småfläckar. I del I ett avrivet övre hörn på s. XIX beroende på slarvig uppskärning och en reva i övre marginalen på s. 129. En pappersförlust i nedre marginalen på s. 171 i del II och några smårevor i övre marginalen på s. 11-15 i del III. Det graverade titelbladet föreställer en blind sångare med harpa på macphersonskt manér. Tredje delen har också undertiteln ”med öfversättning av motsvarande skotska folksånger”. Likheterna mellan den skotska och svenska folkpoesin ses som ”tydliga vittnen om en tid, då alla dessa nordiska folk, som bebodde Östersjöns och Nordsjöns öar och stränder hade språk och litteratur gemensamt”.

Sthlm, L. L. Grefing, 1756. 8:o. (16),246,(2 blanka) s. & 5 tryckta tabeller, varav 4 utvikbara. Med grav. titelvinjett. Häftad i samtida gråpappomslag med blekt handskriven ryggtitel. Främre omslaget med några obetydliga småfläckar. Bra inlaga med endast enstaka småfläckar, vikta hörn och några få gamla understrykningar. Fint ex. från Ericsberg. Översatt av Carl Klingenberg efter originalet ”Essay on the probable methods of making the people gainers in the balance of trade”, vilket utkom första gången 1699. Charles Davenant var en av förgrundsfigurerna bland de engelska merkantilisterna och han kom att få stort inflytande på svenska ekonomer, inte minst Berch. Verket ansågs uppenbarligen viktigt för den svenska ekonomiska diskussionen då översättningen på sekreta utskottets uppmaning trycktes på statens bekostnad. En annan av Davenants skrifter, ”An Essay on the East-India Trade” (1697), hade översatts till svenska 1734. Carl Klingenberg (1708-57) var H. C. Nordenflychts kusin och bästa vän samt låg även bakom översättningarna av bland annat ”Machiavels prins” med Fredrik den stores kommentarer 1757 och De la Condamines ”Undersökning om koppors ympande” som utkom 1754. Han är den som introducerade upplysningsfilosoferna för Nordenflycht och de andra medlemmarna av Tankebyggarorden.

Sthlm, P. Momma, 1747 respektive Göteborg, L. Wahlström, 1776. 4:o. (6),274 s. & 5 utvikbara grav. plr + (14),202 s. & 1 utvikbar tryckt tabell & 1 utvikbar grav. karta. Med träsnittsillustrationer i texten i del I. Samtida något nött hfrbd med upphöjda bind, brun titeletikett av glättad papp och stänkta snitt. Ryggen lite skadad upptill och ett liten del av titeletiketten naggad. Pärmpappret nött. Bra inlaga med enstaka lagerfläckar. Nedre yttre hörnet på s. 97 i del II med en gammal lagning. Med L. J. Chenons överklistrade stpl daterad 1780 och dessutom hans initialstpl, båda på titelbladet. Ernst Hjertbergs namnteckning daterad 1848 och hans stpl. Ur Bengt Bernströms bibliotek. Warmholtz Bibliotheca historica Sueo-Gothica 509. Setterwall Svensk historisk bibliografi 5759 för del II. Molér Bidrag till en gotländsk bibliografi 316. Del II utgiven av författarens son M. G. Wallenstråle. Innehåller bland annat kapitel om Gotlands vapen och sigill, Visbys gamla kyrkor, Roma kloster och Solbergs nunnekloster samt förtecknar öns superintendenter, till vilkas skara även författaren själv kunde räkna sig åren 1736-45. Georg Wallin (1686-1760) hade tidigare varit verksam som universitetsbibliotekarie i Uppsala och slutade som biskop i Göteborg. G. Fritzell skriver apropå Wallin i en inledning till en nyutgåva: ”Han är utan tvekan bäst i de rent historiska kapitlen, där han har ett fast urkundsmaterial till sitt förfogande, medan hans teorier om de gotländska ortnamnen i en total avsaknad av vetenskaplig metod och kritik blir till ett allmänt resonemang där tyckandet satts i system. Även dessa partier som saknar vetenskapligt värde innehåller emellertid på grund av den rudbeckianska inställningen ofta roande och spexartade inslag”. Som ett utslag av denna anda får väl även den bifogade kartan över Gotland betraktas, som tjänar till att stärka författarens tes att Gotland är identiskt med Platons Atlantis. Fritzell understryker att ”Gothländska samlingar” under alla omständigheter bygger på ”ett stort primärmaterial från 1700-talet, som endast på detta sätt bevarats”. Leonhard Johan Chenon (1732-1808) var tullförvaltare i Nyköping. Ernst Gustaf Hjertberg (1831-88) efterlämnade en stor boksamling som såldes på Stockholms auktionskammare den 9 och 13 juni 1888. Den tryckta förteckningen innehöll 2926 nummer med bland annat historia, planschverk, vitterhet, topografi och resor.

Berlin, G. Reimer, 1821. 8:o. LXXVIII,290 s. Häftad och oskuren i samtida lite solkigt gråpappomslag med handskriven ryggtitel. Omslagets rygg nött och med revor. De första 32 sidorna delvis lösa i häftningen. Ngn enstaka småfläck, men fin inlaga. Från Näfveqvarn. Med stpl, numrering och gallringsstpl från Sigtunastiftelsen. Sembdner Kleist-Bibliographie 33. Första utgåvan av Kleists efterlämnade otryckta skrifter. Tiecks omfattande förord är en viktig källa till Kleists biografi.

Sthlm, C. Delén, 1813. 8:o. (8),85 s. Med boktryckarens spegelmonogram på titelsidan. Häftad och oskuren med synligt bindgarn och skadad samtida ryggremsa av gråpapper. Lätt fläckigt titelblad med understruket författarnamn. Sista bladet delvis loss, vikt och med en reva vid ryggen. Stpl från ett bibliotekl i finska Jyväskylä och dess utgallringsstpl på titelbladets baksida. Lonchamp L’œuvre imprimé de madame Germaine de Staël 108. Första upplagan. Med tryckt dedikation till kronprinsen Karl (XIV) Johan. Vid mitten av 1700-talet hade både Voltaire och Rousseau argumenterat för individens rätt att ta sitt eget liv och gått till angrepp mot samtidens officiella fördömande av självmordet. David Hume anslöt sig till de radikala leden med sin ”Essay on suicide” 1783, där han hävdade att självmord inte kunde vara ett brott mot den egna personen, då ingen människa skulle ta sitt liv om det fortfarande var värt att leva. Madame de Staël vände sig mot dessa idéer i denna skrift, som skrevs 1810, genom att hävda att då människan i huvudsak utvecklades genom smärta och motgångar förhindrade självmordet människans utveckling. de Staël, som hade varit gift med den svenske ambassadören i Paris, befann sig i landsflykt och vistades i Sverige mellan september 1812 och juni 1813. Arbetet utkom under hennes vistelse i Stockholm.

Sthlm, P. Hesselberg respektive kongl. Finska boktryckeriet respektive Kongl. tryckeriet, 1767-71. 8:o. (2),184,(8) + 184,(8) + 192 + 192 + 192 + 192 + 192 + 192 + 191,(1) s. Tre samtida men ej helt uniforma hfrbd med upphöjda bind och sparsamt guldornerade ryggar samt stänkta snitt. Första volymen ganska hårt nött, den andra ngt nött och den tredje i fint skick men sannolikt bunden ca 1800. Enstaka lager- och småfläckar samt några små marginalanteckningar. Första volymen med nästan genomgående fuktrand, som blir starkare mot slutet av fjärde delen och delvis ngt fuktbucklig. Bortriven marginalbit utan textförlust på s. 105-06 i första delen och s. 13-14 i tredje delen klippt i yttre marginalen. Fula limrester i innermarginalen på femte delens titelblad. Nionde öpningens två sista nummer nedskurna i mindre format. Med Adolf Ludvig Stjernelds namnteckningar på titelbladen i början av varje band och stplr från Göteborgs museum daterade 1861 samt gallringsstplr från Göteborgs stadsbibliotek, Ernst Hagelins stplr och hans och Hilda Hagelins exlibris. Lundstedt Sveriges periodiska litteratur 104. Warmholtz Bibliotheca historica Sueo-Gothica 8899. Hesse Svensk numismatisk bibliografi 0711. Allt som utkom och ovanlig komplett, i synnerhet med separat titelblad till första öpningen. Bland Ekholms medarbetare fanns bl.a. G. Ribbing. Innehåller ett stort antal notiser, artiklar och avtryckta handlingar med anknytning till Sveriges historia, bl.a. märks Joh. Conrad Mörlings ”Kort relation, om den fatale ost-indiska resan med skeppet Ulrica Eleonora, som år 1733 ifrån Götheborg afgick” och ett sammandrag av Ehrenstrahls beskrivning av Karl XI:s kröningsfest samt ”Underrättelse om gamla handskrefne statuter för rid. S. Jörans gille wid Kopparberget”. Adolf Ludvig Stjerneld (1755-1835) var en av ledarna för oppositionen mot Gustav III i slutet av 1780-talet och försökte bl.a. vinna ryskt stöd för att inskränka kungamakten i Sverige. Kungen fick kunskap om planerna och Stjerneld arresterades tillsammans med andra oppositionsmän. Han släpptes dock ett år senare och vann ny gunst vid hovet. 1821 blev han invald i Vitterhetsakademien och ihopbragte på sin ålders höst en diger samling manuskript, böcker och porträtt på Gripsholms slott där han var ståthållare sedan 1822. Han var en nydanare av slottets porträttgalleri och utvidgade samlingen så att den inte bara innehöll kungligheter, utan även andra bemärkta svenska män och kvinnor. Hans son skänkte en stor del av de privata samlingarna till Uppsala universitetsbibliotek och Linköpings stiftsbibliotek.

Sthlm, J. G. Eberdt, 1679. 8:o. (20),195,(2) s. Med typografiska figurer föreställande olika militära uppställningar. Fint hfrbd från 1700-talets mitt med upphöjda bind, rikt guldornerad rygg, titeletikett av pergament och röda snitt. Bra inlaga. De avslutande bladen med en del fuktränder. Den graverade frontespisen saknas! Collijn Sveriges bibliografi 1600-talet 909. Med tryckta dedikationer till Karl XI och Carl Gustaf Oxenstierna. Även Per Hierta saknade frontespisen i sitt exemplar av denna ovanliga bok.

Köpenhamn, J. R. Thiele, 1793. Liten 8:o. 15 s. Tagen ur band. Gamla stänkta snitt upp- och nedtill. Samtida guldsnitt i yttermarginalen. Svagt veck i titelbladets övre hörn. Lätt missfärgning på s. 5-6. Fint ex. Med ett motto hämtat ur ”Ärlig svensk”: ”Träldom är förbuden i Sverige.” Ett nytryck i 100 exemplar utgavs 1883.

Uppsala, J. H. Werner, 1723. 4:o. (8),8,1-64,95-118,89-125,(9) s. Titelbladet och dedikationsbladen tryckta i rött och svart. + TISELIUS, DANIEL. Ytterligare försök och siö-profwer uthi Wättern i anledning af lärde mäns anmärkningar och påminnelser, wijsandes wattnetz nogare beskaffenhet, af de grundsatzer som i Wätters beskrifningen äro anförde. Sthlm, H. Gercken, 1730. 4:o. 51,50-51,54-56,65-112,(7) s. & 1 utvikbar träsnittsplansch. Med träsnittsillustrationer i texten på s. 37-39. Häftad i ganska nött och blekt gammalt stänkdekorerat gråpappomslag. Ryggen defekt upptill och nött i övrigt. Spår av en bortriven auktionsetikett och en bläcksignatur, ”MPR”, på insidan av främre omslaget. Inlagan ställvis lagerfläckig. Titelbladet till det första arbetet har några mindre bläckfläckar. Med Gösta Bodmans exlibris. Warmholtz Bibliotheca historica Sueo-Gothica 1191-92. Lundberg Sveriges ichthyologiska literatur s. 6. Träsnitten avbildar bland annat en hydrometer och en termometer. Tiselius ”Uthförlig beskrifning”, som enligt Lindroth är ”fylld av egna rön och slutsatser”, utreder Vätterns djup, dess strömmar och tillflöden, tidvatten etc. ”Ytterligare försök” är en forsättning av ”Uthförlig beskrifning” grundad på nya mätningar och upplysningar som inkommit från läsare, bland annat avtrycks professor Petrus Martins utförliga anmärkningar och observationer. Här återfinns också den kuriösa uppgiften om en sten funnen av en byggmästare i Motala ström. När han tog stenen i handen ”så blef karlen hel osynlig/ men hans ord och röst hördes”. Förskräckt kastade han stenen tillbaka i strömmen och där ligger den väl förmodligen kvar ännu. På sidorna 106-25 i ”Uthförlig beskrifning” återfinns ett kapitel om fisk och fiske och i ”Ytterligare försök” diskuteras bland annat. ålen och dess fortplantning tämligen utförligt. Daniel Tiselius (1682-1744) var kyrkoherde i Hammar och Lerbäcks församlingar i Strängnäs stift. Han var verksam som psalmdiktare och författare av såväl uppbyggelseskrifter som arbeten om runstavar. Hans Vätternbeskrivning är ett tidstypiskt exempel på hur vetenskaplig forskning och metodik lät sig inspireras av en innerlig gudstro: Tiselius avslutar ”Ytterligare försök” med att citera ett längre utdrag ur Spegels ”Gudz werk och hwila”.

Lund, C. G. Berling, (1748). 4:o. (4),24 s. Med kinesiska skrivtecken avtryckta i texten. Häftad med synliga bindgarn och oskuren. Titelbladet och sista sidan något mörktonade i övre marginalen. Enstaka småfläckar. Avhandlingsdatumet 22 (januari 1748) tillskrivet i samtiden med bläck. Bra ex. Lidén Catalogus disputationum 81. Löwendahl China illustrata nova 447. Med tryckt versifierad dedikation till en rad direktörer i Ostindiska kompaniet, bland andra Theodor Ankarcrona, Colin Campbell, Thomas Plomgren, Magnus Lagerström, Abraham Grill och Nicolaus Sahlgren med en vers till respondenten av signaturen ”H. G. B.”. Om den kinesiska kulturens påstådda företräden. Respondenten hade två gånger rest till Kina som skeppspräst på Ostindiiska kompaniets fartyg. I sin avhandling argumenterar han mot uppfattningen att den kinesiska kulturen på något vis skulle ha några företräden gentemot de europeiska, vilket bland annat Leibnitz skulle ha hävdat. Särskilt granskar Svenonius det kinesiska språket och dess skrivtecken och slår bland annat fast att de inte duger för vetenskapliga ändamål. Några kinesiska skrivtecken är avtryckta i texten om vilka August Strindberg fällde följande kommentar: ”de kinesiska typerna, troligen de första i Sverige, äro dåliga”.

Sthlm, typis & sumtibus H. Keysers, 1651. Högsmal 12:o. (182) s. Samtida något solkigt pergamentbd med ett par gamla numreringar på ryggen. stänkta snitt. Sporadiska småfläckar och marginalnoteringar. Inköpsanteckning daterad den 2 augusti 1651 på titelsidan med delvis raderad svårläst namnteckning. Bra ex. från Ericsberg. Collijn Sveriges bibliografi 1600-talet 530. Nya bearbetade upplagor utkom 1665 och 1674. Johannes Loccenius (1598-1677), ursprungligen från Holstein, var bland annat professor i juridik och universitetsbibliotekarie i Uppsala. För att underlätta för rättsvetenskaplig forskning gav han ut ”Lexicon juris”, som förklarar de ålderdomliga orden i de medeltida landskapslagarna.

(Sthlm), ”uthgången af translatoris egen typographia”, 1641. 8:o. (15,1 blank),677,(9) s. Titelsidan med typografiskt ramverk. Samtida svart karduansbd med upphöjda bind, blindlinjerad rygg och dubbla linjer som ramverk på pärmarna. Spår av knytband på pärmarna. Ryggen med många ytliga sprickor , små maskhål och skadat rygghuvud. Nötta falsar med små hål i skinnet vid de tre binden. Lagad i främre innerfalsen. Några ark lätt bruntonade. En del större fuktfläckar i marginalerna. Titelbladet hårt solkat. Några fuktfläckar och solkigheter, främst på de första åttio sidorna. Sidorna 67-68 hämtade ur ett annat mindre exemplar, liksom blad Vv6 på slutet. Litet men tilltagande maskhål i övre marginalen på s. 560-668. Bakpärmens insida fullskriven med svensk text daterad 1737. Gammal namnteckning Joh. Norwall på pärmens insida samt bortblekt på titelbladet. Blyertsnamnteckning Petter Pärson på den blanka s. (16) i början. Nyare exlibris Paul Rune Dahlman. Collijn Sveriges bibliografi 1600-talet 1025. Engström Amund Grefwe s. 82. Nya upplagor utkom 1664 och 1679. Översättning av ”Schola crucis” från 1627. ”Svenskt biografiskt lexikon” skriver att Schroderus i samband med utgivningen av Wudrians ”Kors-schola” ”tog bokens genre som förevändning för att berätta om alla de prövningar han genomgått” - han hade under 1630-talet varit indragen i flera rättegångar och dessutom anklagat sin hustru för att att ha varit otrogen med boktryckaren Ignatius Meurer. David Lindquist ”Studier i den svenska andaktslitteraturen under stormaktstidevarvet” behandlar verket på sidorna 36-39.