Search Results

Hamburg, R. Beneke respektive J. G. Traufold, 1745-52. Folio. Grav. titelblad,(18),118,(6),123-578,(4),585-704 s. & 2 grav. porträtt & 13 grav. bataljplaner, varav 10 utvikbara + grav. titelblad,(2),XVI,767,(1) s. & 2 grav. porträtt & 11 grav. bataljplaner, varav 5 utvikbara + grav. titelblad,(12),XX,882 s. & 1 grav. porträtt. Rikt illustrerad med mängder av grav. medaljavbildningar, initialer och vinjetter främst i del I och II. Tre ståtliga samtida ljusbruna marmorerade skinnbd med upphöjda bind, rikt guldornerade ryggar och tegelbruna titeletiketter av marokäng. Oxiderad ram- och kantförgyllning på pärmarna. Fina blå klistermarmorerade snitt. Vackra marmorerade för- och eftersättspapper. Banden något nötta, inte minst överst och nederst på ryggarna samt med några fläckar och ytliga skrapmärken. Liten reva mitt på översta ryggfältet på första volymen. Delvis spruckna innerfalsar, mest i första volymen. Spridda fläckar av olika slag i inlagan. Lång marginalreva i bladet s. VII-VIII i början av andra delen. Smutstiteln och titelbladet i tredje delen med några långa fuktränder. Stort grav. exlibris för Gustaf Elgenstierna. Warmholtz Bibliotheca historica Sueo-Gothica 5954, noten. Hesse Sveriges numismatiska litteratur 1409. Den svenska upplagan utgavs 1740. Denna tyska översättning gjordes av Johann Henrich Heubel som också skrivit ett förord. Porträtten föreställer Karl XII, Fredrik I, Jöran Nordberg, Adolf Fredrik och den unga Gustav III. I både del II och III återfinns som avslutningsvinjetter fina graverade boktryckeriinteriörer. Både porträtt planscher, illustrationer och vinjetter är graverade av far och son Christian Fritzsch i Hamburg. Warmholtz skriver: ”Werket, chargeradt med en hop ornamenter, til större delen onödiga och af slät smak, tryktes uppå sw. residentens i Hamburg, Joh. Fr. Königs bekostnad; såsom handlande trodde han på detta förlag göra en wacker winst, men fant sig i sit hopp bedragen. Huru han, under riksdagen 1756 anhöll, det wille riksens ständer, för publici räkning, til ett vist pris, inlösa de ännu oförsålde exemplar av denna bok, kan läsas i Riksd. tidningen n:o 40 af d. 8 sept. 1756”. Kyrkoherden vid S:ta Klara och S:t Olofs församlingar i Stockholm, Jöran Nordberg (1677-1744), fick 1731 i uppgift av Kanslikollegium att skriva Karl XII:s historia. Han hyste påtagliga antipatier gentemot Voltaires ”Histoire de Charles XII”, vilket föranledde honom att förse sitt verk med sarkastiska noter riktade mot dennes framställning. Själv hade han deltagit som präst i de svenska fälttågen under karolinsk tid, varit krigsfånge i Ryssland och Karl XII:s biktfader i Ystad 1716-17. Nordberg har kommit att betraktas som den sista i raden av den svenska stormaktstidens rikshistoriografer menar ”Svenskt biografiskt lexikon”. Warmholtz var emellertid måttligt imponerad av författaren då han skrev att denne ”var kanske en god theologus och predikant, men en mindre än medelmåttig historicus. Hans länge efterlängtade arbete emottogs med begärlighet, belöntes hederligen, men har icke wunnit kännares bifall”. Arbetet översattes även till franska 1742 av Warmholtz själv. Gustaf Elgenstierna (1871-1948) var posttjänsteman, genealog och en tid bokauktionskommissarie i Stockholm. Mest känd är han för ”Den introducerade svenska adelns ättartavlor” som utkom i nio volymer 1925-36. Han hade ett mycket omfattande bibliotek, inte minst rörande svensk genealogi och personhistoria, vilket såldes på auktion 1955.

Sthlm, J. G. Lange, 1786. 8:o. 56,1-336,335-37 s. & 1 stor utvikbar graverad karta. Litet träsnitt på s. 49 i andra pagineringsföljden. Vackert nära samtida havsblått glättat pappbd med guldlinjerad rygg vilken är blekt mot ljust blågrönt. Rödstänkta snitt. En röd missfärgning på s. 12 troligen från snittstänkningen. Några fläckar och fuktränder i början. Ganska starka spridda lagerfläckar här och där. Liten rostfläck på s. 204. Med Lars von Engeströms graverade vapenexlibris med devisen ”Speravit infestis” och hans lilla handskrivna biblioteksnummerlapp på frampärmens insida. Något fläckigt men sympatiskt exemplar. Lundwall Illustrerad bibliografi över science fiction & fantasy s. 226. Med en versifierad ”Dedication. Til den swenske studerande ungdomen”. Tidig svensk fantasy och Sarah Ljungquist förtecknar den som den sjunde svenska utopin i ”Den litterära utopin och dystopin i Sverige”. Kartan graverades av J. L. Caton 1788: ”Land-Charta öfver Stora Skälmslandet med nästangränsande orter författad af et luftseglande sällskap 1785”. Verket finns upptaget i trycklistan först 1789, men med all sannolikhet trycktes texten 1786. Carl Nyrén (1726-89) var kontraktsprost i Kuddby, medarbetare till Jonas Alströmer och översättare. Föreliggande arbete fann ingen nåd hos Hammarsköld: ”Det skall vara en imitation af Gullivers och Klims diktade resor, men är utfördt utan phantasi och qvickhet. Uppfinningen är platt, satiren ytlig, utförandet rått och obehagligt”. Fredrik Böök var om möjligt än mer negativ i sitt omdöme när han kallade romanen ”den tråkigaste bok som finnes i den svenska vitterheten”. Sarah Ljungquist ser den däremot som ett mycket intressant exempel på en tidig svensk utopi som ”visar prov på ett betydligt mer avancerat och nydanande förhållningssätt till genren än någon av sina inhemska föregångare” och att Nyrén baserar ”stora delar av sin utopi på ett emblematisk uttryckssätt med rötter i 1600-talets barockestetik”. Arbetet bygger delvis på en tysk utopi från mitten av 1600-talet, ”Erklärung der Wunder-seltzamen Land-Charten Utopiae”. Utrikesministern Lars von Engeström (1751-1821) ärvde 1791 sin morbror Mathias Benzelstiernas (1713-91) dyrbara bibliotek och handskriftssamling samt det hus på Södermalm där det var inrymt. Engeström förmerade det aktivt och hade anställda bibliotekarier. Vid hans död hade han mer än fördubblat volymantalet till över 13000 volymer. Böckerna och handskrifterna blev grunden till det von Engeströmska biblioteket, vilket sedermera genom överbibliotekarien Klemmings och excellensen Manderströms inverkan blev donerat till Kungliga biblioteket 1864. Devisen på Lars von Engeströms exlibris kan översättas: ”Han hoppades i motgångar”.

Leiden, apud C. Wishoff, 1737. 8:o. (16),270,(44) s. + BROWALLIUS, JOHAN. Discursus de introducenda in scholas et gymnasia praecipue vero in gymnasium Arosiene historiæ naturalis lectione, ad generosissimum Dalekarliae gubernatorem, lib. bar. de Reuterholm, et reverendissimum Arosiensem episcopum doct. Andr. Kalsenium. Leiden, apud C. Wishoff, 1737. 8:o. (8),24 s. Nött samtida gråpappbd med oskuren och i enstaka fall ouppskuren inlaga. Ryggen hårt fläckad och med senare handskriven titeletikett. I enkel pappkassett med titeletikett tryckt i rött. Enstaka smärre lager- och rostfläckar. Ett litet hål i paginasiffran på s. 95 och ett marginalhål i registerbladet T7. Rostfläck i nedre marginalen på s. 145. Gammal tillskrift ”Kalmar nation” på försättsbladet och ett A nederst på titelbladet, som även har bokbindaranteckningen ”papr” i yttersta marginalen. Fint ex. Soulsby 276 för båda arbetena som utgavs tillsammans. I ”Critica botanica”, som utgör en vidareutveckling av aforismerna 210–314 i ”Fundamenta botanica”, fastställer Linné regler för namngivning av växternas släkter och arter, vilket länge var ett problemområde inom botaniken, med långa och komplicerade artbenämningar, mer ägnade att förvirra än att klargöra. Enligt ”Critica botanica” namnges ett släkte (genus) med ett enda ord och vilka namntyper som helst är heller inte tillåtna; rekommendabelt är till exempel att döpa släktet efter någon berömd botanist. För arten (species) används däremot en längre beskrivning innehållande en ordentlig karaktäristik, men med en övre gräns för antalet ord. Ett märkligt litet appendix till ”Critica botanica” är Johan Browallius (1707–55) ”Discursus” om vikten av att införa naturkunskapen som ett ämne i skolor och gymnasier, en tidstypisk plädering för den samhällsnytta fler och fler nu menade sig kunna se i den naturvetenskapliga utbildningen. Linné hade lärt känna den med honom jämnåriga Browallius under sin tid i Falun, där den senare var kaplan och informator hos landshövdingen Nils Reuterholm. Under Linnés inverkan kom Browallius att utveckla ett starkt intresse för naturvetenskaperna och samma år som denna ”Discursus” utkom utnämndes han till professor i allmän naturlära i Åbo. Där hann han bland annat introducera den linneanska botaniken innan sin övergång till den teologiska fakulteten 1746. Browallius, som blev biskop i Åbo 1749, författade också den första biografin över Linné, ”Curriculum vitæ Caroli Linnæi” (svensk översättning 1920). Linné uppkallade å sin sida växtsläktet Browallia efter sin vän.

Skara, H. A. Moeller, (1728). 8:o. (52),1140 s. + Thet nyja testamentet, eller Jesu Christi, wårs herras och frelsares nyja förbund. Skara, H. A. Möller, 1727. 8:o. 254,257-351,(3) s. Titelbladen tryckta i rött och svart. Nytt hfrbd med upphöjda bind, blindlinjering och titel, tryckort och -år i guld på ryggen (Johanna Röjgård). Snitten småfläckiga. Några vikta hörn. Inlagan delvis lätt bruntonad och med spridda fläckar av olika slag. Titelbladet solkigt och med marginalnaggar. En återkommande fuktrand i nedre marginalen och flera fuktränder mot slutet. And. Persson i Västerås har klistrat sin lilla exlibrislapp på titelbladet. Darlow & Moule Historical catalogue of the printed editions of holy scripture 8817, noten 5. ”Swedbergs bibel” är en av våra sällsyntaste bibeleditioner. Den är utgiven och försedd med ett företal av Jesper Swedberg och har texten anpassad efter dennes stavningsregler. De flesta exemplaren skickades till de kvarvarande svenska församlingsmedlemmarna i amerikanska Delaware, vilka lydde under Skara stift. Swedberg skriver i förordet att ”en gudelskande siäl [...] then her hafwer stora medel anwendt på en bibels tryckiande här i Skara och then aflåter för halfwa werdet emot andra af samma halt och storlek. Och är ther ofwan uppå sinnad, at til wåra swenska i America förähra ett ansenligit partie”. De exemplar som dyker upp på marknaden är normalt sett hårt skurna och ofta defekta. Per Hiertas exemplar saknade till exempel sex sidor och Thore Virgins var i mycket dålig kondition. Jesper Swedberg (1653-1735) var biskop i Skara från 1702. Han är känd för sin stora utgivningsverksamhet och ägnade sig åt ett omfattande författarskap. Hans intresse för språkfrågor fick många uttryck, bland annat i den språkliga utformningen av denna bibelutgåva.

Sthlm, L. L. Grefing, 1757. 8:o. (8),376,(16) s. & 12 grav. plr. + (EKEBERG, CARL GUSTAF) Kort berättelse om den chinesiska landt-hushållningen, af C. G. E. B. Sthlm, L. L. Grefing, 1757. 8:o. 32 s. Fint pergamentbd med blått infärgat titelfält (Johanna Röjgård). Inlagan genomgående ngt bruntonad och med enstaka lager- och småfläckar. Sporadiska marginalanteckningar och mindre kludd. Fuktfläckar i övre hörn och i yttermarginalen på s. 17-50 och dessa återkommer i övre hörn på s. 104-32 och i övre marginalen på s. 193-216 och 329-46. En fläck i nedre marginalen på s. 325. Planscherna 1-10 mer eller mindre fuktfläckiga i övre marginalen och på sina håll in över plåtkanten, mest på plansch 2. Sista arbetet med en liten fuktfläck i yttermarginalen på s. 17 till slutet. Löwendahl China illustrata 491 respektive 489. Soulsby A catalogue of the works of Linnæus 3599 vad gäller Torén. Krok Bibliotheca botanica suecana 3. Hebbe Den svenska lantbrukslitteraturen 529. Det separat tryckta bihanget av Ekeberg saknas oftast och är rart. Med ett avtryckt brev från Linné rörande verket på s. 312. Toréns resebeskrivning upptar s. 313-76. Linnélärjungen Pehr Osbeck (1723-1805) avreste 1750 som skeppspredikant på ostindiefararen Prins Carl och återvände till Sverige 1752; fem år senare utgav han sin ”Dagbok”. Sten Lindroth skriver: ”Den är exakt och osmyckad, enbart inriktad på att meddela mesta möjliga undervisning. För honom liksom för andra gav Linnés landskapsresor mönstret. Folkliv och hushållning får lika mycket utrymme som naturalhistorien, den typografiska uppställningen är kalkerad efter lärofaderns resedagböcker. Osbeck ger en utförlig skildring av Kanton och Kina – den första tryckta av en svensk författare – och prisar Confucius ’härliga moral’. Växtlistor och latinska växtbeskrivningar överflödar, också fåglar och fiskar får sitt”. I slutet av arbetet avtrycks sju brev från Olof Torén (1718-53) till Linné. Om Torén skriver Lindroth att han intar något av en särställning bland Linnés lärjungar: ”Han hemförde väl rara örter till Linné men har i sina brev föga att säga om växter och djur. I gengäld är han, ensam bland den äldre generationen resande apostlar, munter och kvick, med sinne för drastiska poänger förtäljer han livfullt om orter, folkliv, byggnader, religion och annat i Indien och Kina”. Carl Gustaf Ekeberg (1716-84) anställdes 1742 som styrman på ett av Ostindiska kompaniets skepp och gjorde i dess tjänst tio resor, från 1758 som kapten. Ekeberg lyckades 1763 föra hem tebuskar till Sverige. Han var ledamot av Vetenskapsakademien och brevväxlade med Linné. Resan som Ekeberg gjorde 1769-71 har beskrivits av J. Wallenberg i ”Min son på galejan”. I sin skrift om den kinesiska lanthushållningen framför han fysiokratiska idéer.

Sthlm, P. Jöransson Nyström, 1758 respektive 1736. 4:o. Grav. porträtt,(16),327,(9) s. & 39 grav. plr numrerade I-XL + (80),275,(5) s. & 25 grav. plr, varav 2 utvikbara, numrerade I-XXV. Titelbladen tryckta i rött och svart. Två samtida ngt nötta marmorerade skinnbd med upphöjda bind, rikt guldornerade ryggar, röda titeletiketter i marokäng och gröna deltiteletiketter i glättad papp. Röda snitt. Ryggarna lite hårdare nötta och delvis naggade upp och nedtill samt med mindre flagor i deltiteletiketterna. Endast några enstaka småfläckar, bl.a. på titelbladet till del II och några av planscherna. Små maskhål i försättsbladet i del I. Liten lagad reva i plansch XXI och större i plansch XXII i del II. Med stpl ”EQ” på titelbladet till del II. Med Gustaf Berndtssons exlibris. Lindberg Swedish books 41:2. Del I i andra upplagan, den första utkom 1735. Planscherna graverade av bl.a. E. Geringius och C. Bergquist. Sten Lindroth skriver om Triewalds tid i Stockholm under 1720-talet då han efter återkomsten från England försökte ”bedriva propaganda för den experimentalfysik, vars resultat skulle lägga grunden till det teknologiska framåtskridandet. Han hade sin medförda instrumentsamling och nyåret 1728 inledde han på Riddarhuset sina föreläsningar över den moderna naturläran, fortsatta över två terminer. Triewalds föreläsningar (1730 upprepade av hans assistent Daniel Menlös) väckte stort upseende. Anhopningen av apparater och experiment kunde väl förvirra men åhörarna kom i skaror, även förnämt folk som riksråd, generaler och diplomater. Villigt sällade de sig till subskribenterna, när Triewald i reviderat och utökat skick omsider utgav sina föreläsningar i två volymer med vackra kopparstick”. Trots dess uppenbara lån från utländska auktoriteter betonar Lindroth arbetets betydelse då det var ”en redig och levande framställning på modersmålet av centrala områden inom den moderna fysiken. De adelssköldar som återfinns på de graverade planschbladen vittnar om Triewald förmåga att värva sponsorer till sina företag. Boken blir därigenom en av de tidigaste svenska vapenböckerna.

(Köpenhamn), 1752. 8:o. Grav. titelblad,(32),478 s. & 1 utvikbar grav. karta. Violett svampmålat pappbd från ca 1800 med svarttryckt titeletikett. Gula snitt. Ryggen hårt blekt mot grått. Obetydliga nagg överst på ryggen. Enstaka fläckar på de första sidorna. Kartan obetydligt bruntonad. Det första arket A är helt omkastat vid inbindningen. Bra ex. från Ericsberg med Carl Jedvard Bondes formklippta exlibris. Fiske Icelandic collection s. 257. Bibliotheca danica III:617. En tysk översättning utkom 1753, en holländsk 1754, en engelsk 1758 och en fransk 1764. Tryckt dedikation till kung Fredrik V. Det graverade titelbladet är signerat ”O. L.” Kartan är osignerad, men bygger på Thomas Hans Henrik Knoffs mätningar. Knoffs karta färdigställdes 1734 efter många års arbete av honom och föregångare, men publicerades här för första gången. Niels Horrebow (1712-60) studerade astronomi och matematik men kom att bli domare vid Högsta domstolen i Köpenhamn. Han fick lämna sin tjänst på grund av ekonomiska problem. Åren 1749-51 reste han till Island på uppdrag av danska Vetenskapsakademien för att göra astronomiska och geografiska mätningar, men även för att beskriva ön, inte minst ur naturalhistoriskt hänseende. Mätningarna gjorde bland annat att Islands position flyttades fyra grader! Boken var även tänkt att rätta alla de felaktigheter som återfanns i Johan Andersons bok om Island, vilken utkommit 1747 och snabbt översatts till olika språk. ”Dansk biografisk leksikon” sammanfattar att Horrebows beskrivning gjorde ”at man her for første gang fik en udførlig og på selvsyn bygget beretning om Island og islandske forhold der skildredes med forståelse og sympati”.

Oxford, at the Theater, 1674. Folio. Extra grav. titelblad,(4),147,(1) s. & 1 utvikbar grav. karta. Med en mängd träsnitt i texten. Samtida aningen nött skinnbd med ny fint utförd rygg med upphöjda bind och guldtryckt titelfält. Övre grafitsnitt, de övriga snitten glest blåmarmorerade. Blindpressade ramlinjer på pärmarna. Inlagan ställvis lätt solkig och lagerfläckig. Båda pärmarna med samtida guldpräglat vapenexlibris för William Douglas, the 1st Duke of Queensberry, med mottot ”Ford Ward” under en vapensköld som är omgiven av två bevingade hästar. Ovanför detta ett guldpräglat pärmexlibris för ”The Society of Writers to the Signet” i Skottland. Försättsbladen med inköpsanteckning daterad London 1688, handskriven förvärvsanteckning för Signet Library från 1824, diverse smärre anteckningar och en tryckt biblioteksetikett med bokstäverna ”W W”. Collijn Sveriges bibliografi 1600-talet 828. Lindberg Swedish books 28. Warmholtz Bibliotheca historica Sueo-Gothica 705. ESTC R8773. Variant som under impressum har: ”and are to be sold by George West and Amos Curtein”. Översatt av Anton Cremer. Första upplagan utkom året innan på latin i Frankfurt. Den från Strassburg bördiga Uppsalaprofessorn Johannes Schefferus (1621-79) gjorde med denna Lapplandsskildring stor succé ute i Europa, vilket, som Sten Lindroth konstaterar främst berodde på ämnet. Samerna och deras kultur hade alltsedan Olaus Magnus väckt fascination och sensationslystnad på kontinenten och kraften i ”Lapponias” genomslag går lätt att se genom de översättningar som snart utkom. På tyska trycktes verket i utökad form redan 1673, samma år som det latinska originalet. Holländska, engelska och franska editioner följde, medan en svensk översättning ironiskt nog dröjde till 1956. Verket är ett pionjärarbete inom svensk etnografi och det första som behandlar samer i vidare utsträckning. Initiativtagare bakom projektet var Magnus Gabriel De la Gardie som ville slå hål på myterna om den samiska magikonsten, därför att det på kontinenten gjordes gällande att de svenska arméerna på ett föga ärofyllt sätt använde sig av svartkonst på slagfältet. Schefferus besökte själv aldrig Lappland men fick god hjälp av rapporter insamlade från präster stationerade i Sveriges norra delar, liksom av att han gavs full tillgång till De la Gardies och Antikvitetskollegiets samlingar. Schefferus förhöll sig visserligen skeptisk till myterna om de samiska färdigheterna, men inte utan att till viss del bekräfta dem. Dessutom kortades de översättningar som utkom i Europa också ned och anpassades till rådande föreställningar. Kapitel om samernas levnadsförhållanden byttes helt sonika ut mot kapitel om magi, trolldom, trummor och hedendom. William Douglas, 1st Duke of Queensberry, (1637-95) var hög skotskt ämbetsman. Hans efterlämnade bibliotek såldes på auktion i Edinburgh 1813.

Amsterdam, 1643. 4:o. (12),174,(2 blanka) s. + LANGE, NICOLAAS [preses]. Disputationes iuridicæ secundum institutionum Iustin. & in illis titulorum ordinem disposite, in tabulis quasi collectæ & publicè habitæ in illustri Groning. & Omland. academia. Groningen, I. Sassij, 1627. 4:o. (138) s. Samtida trevligt pergamentbd med spår av handskriven ryggtitel. Spridda småfläckar. Titelbladet till det första arbetet med bortklippt nedermarginal. det andra arbetet delvis med fuktrand och med en lagad reva på s. (7-8). Fiske Icelandic collection s. 593 för det första arbetet. ”Specimen Islandiæ” är delvis ett svar på Pontanus ”Rerum Danicarum historia” (1631) där denne argumenterat för att Island var identiskt med Pytheas Thule. Jónsson visar, med utdrag ur bl.a. ”Landnámabók”, att Island varit obebott före landstigningen på 800-talet. Islänningen och historikern Arngrímur Jónsson (1568-1648) publicerade flera verk om Island och fornnordisk historia och hade tillgång till flera idag försvunna källor. Det andra arbetet är en juridisk avhandling om Justinianus.

Sorö, H. Crusii, 1647. 4:o. (8),168 s. Samtida ngt nött och lite solkigt pergamentbd med senare handskriven ryggtitel. Pärmarna ngt skeva. Genomgående med fuktfläckar nedtill och delvis fuktskadad i nedre marginalen med viss skörhet i pappret inledningsvis och mot slutet. Reva i nedre marginalen på de avslutande två bladen. Med Johannes Schefferus anteckning och namnteckning på frampärmens insida. Där har sannolikt Anders Anton von Stiernmans exlibris även suttit, endast den årtalsuppgift han brukar sätta under detta finns kvar, ”1743”. Med duplettstpl från Lunds universitetsbibliotek och Nils Sjöstrands namnteckning. Bibliotheca danica IV:137. Graesse V:450. Brunet IV:888, noten. Marcus Valerius Probus, som var aktiv i Rom under Neros regeringstid, var lärd kommentator och granskare av äldre latinska texter. Denna danska utgåva av hans arbete om romerska förkortningar är försedd med kommentarer av Henrik Ernst på sidorna 109-62. Den från Strassburg bördiga Johannes Schefferus (1621-79) inkallades av drottning Kristina till Sverige som professor i Uppsala 1648 och blev sedermera universitetsbibliotekarie och medlem av Antikvitetskollegiet. Han gjorde stora insatser som utgivare av antika och andra äldre texter, men författade även egna viktiga verk som exempelvis ”Lapponia” (1673). Schefferus bibliotekshus står fortfarande kvar i Uppsala.

Sthlm, H. Fougt, 1773. 8:o. (8),170,(1) s. & 5 utvikbara grav. plr & 1 utvikbar grav. karta. Hfrbd från 1830-talet med guldornerad rygg och röda snitt. Flera små mörka fläckar på ryggen som även är lite nött och blekt. Lätt nötta och torra ytterfalsar. Pärmhörnen stötta. En del spridda fläckar, främst i marginalerna. Titelbladet obetydligt solkigt. Kartan över Godahoppsudden har en lång lagad reva. Fler fläckar i övre delen av planschen med utsikt över Canton. Ex. med stora marginaler. Tryckt dedikation till Carl Fredric Scheffer. Skrevs till Pehr Wargentin som var Vetenskapsakademiens sekreterare. Några av planscherna är graverade av Olof Årre efter förlagor av författaren, andra planscher är graverade av Ekeberg själv. Om denna resa skriver Alf Åberg: ”I slutet av december 1769 lyfte skeppet Finland ankar vid Älvsborg och styrde kosan mot Kanton. Ombord på skeppet befann sig de båda personer som skulle bli våra ryktbaraste Kinafarare. Den ene var skeppets kapten Carl Gustaf Ekeberg, som tidigare gjort sju lyckade Kinafärder. Han förde vetenskapliga dagböcker under sina resor. Han utarbetade sjökort, gjorde observationer över den magnetiska missvisningen till sjöss och samlade märkvärdiga ting. Som belöning för sina insatser blev han invald som medlem i Vetenskapsakademien. [...] Den högt frejdade och bildade kaptenen fick som skeppspräst på Finland den 23-årige Jacob Wallenberg. Han var upplysningsman liksom Ekeberg. Också han skrev en resebeskrivning, den berömda Min son på galejan”.

Sthlm, sal. H. C. Merckells enckia, (1744). 8:o. (16),160 s. & 2 grav. plr. + (SWIFT, JONATHAN) Capitaine Lemuel Gullivers resår till åtskillige långt bårt belägne land; beprydd med kopparstycken: senare delen. Tålkad ifrån fransöskan och tryckt med konglige maj:sts allernådigste fribref. Sthlm, Historiographi regni tryckeri af Ephraim Koch, 1745. 8:o. 14,1-184 s. & 2 grav. plr. Ngt nött marmorerat samtida skinnbd med upphöjda bind, rikt guldornerad rygg, röd titeletikett i marokäng och klistermarmorerade snitt. Ryggen med skador upp- och nedtill. En mindre spricka nedtill i den bakre ytterfalsen. Pärmhörnen stukade. Inlagan sporadiskt småfläckig. En mindre solkfläck på s. 93 och några fläckar på s. 134 i del I. En liten, men intensiv rostfläck i texten på s. 93-94 i del II. Nedre hörnet på s. 5 i del I avrivet. Med A. J. Wrangels namnteckning och initialerna G. H. C. på första delens titelblad samt det Fleetwoodska exlibriset från Odensviholm. Bra ex. Första svenska översättningen, vilken utfördes av Olof Bidenius Renhorn, som dedicerat första delen till C. G. Tessin och skrivit förord i båda delarna samt försett dem med fotnoter. Översättningen bygger på en franskspråkig utgåva tryckt i Paris 1727, vilken lovordas av Renhorn då den franska översättaren ”har uteslutit alle oanständige och onyttige ord, och i stället tillagt dugeliga saker, så at boken blifwit både kårtare och angenämare”. Renhorns egen översättning utmärker sig genom sin originella stavning som försvaras genom åberopande av Johan Ihres åsikter i ämnet.

Parma, ex typographia regia (G. Bodoni), 1769. 4:o. 86,(2 blanka) s. & 1 utvikbar grav. plansch. Med grav. titelvinjett signerad N. Provesi. Obetydligt solkigt pergamentbd med vinröd titeletikett som går över nästan hela ryggen (B. Middleton). Oskuren. Små fuktfläckar på titelbladet. Lite solk och enstaka små lagerfläckar ytterst i marginalerna. Liten fläck på s. 53. Fin inlaga. Brooks 10. Melanderhjelms företal är daterat i Uppsala den 5 juli 1768. Hans bidrag i boken upptar s. 7-55 under titeln ”Lineamenta theoriae lunaris” och är en utveckling av de undersökningar han presenterade i ”Vetenskapsakademiens handlingar” 1760. I arbetet bestäms bl.a. månens rörelser enligt metoder från Clairaut och D’Alembert. Ett exemplar av boken skickades av Melanderhjelm till D’Alembert för att visa hur dennes matematiska metoder använts. Fransmannen svarade snabbt att han i framtiden tänkte begagna sig av Melanderhjelms talanger. Paolo Frisi var italiensk matematiker och astronom. Melanderhjelm talar om honom i ett brev från 1783 som ”den yppersta mathematicien i Italien” liksom ”min särdeles goda vän och jag har väl haft hundrade (!) bref af honom och han af mig.” Manuskriptet till avhandlingen skickades till Italien då Melanderhjelm inte lyckades få någon att trycka det hemma i Sverige. Vetenskapssocietetens i Uppsala publikation ”Acta societatis” låg nere vid tillfället.

Sthlm, I. Meurer, 1620. Folio. (8),XVI,663,(1 blank,26) s. Titelbladet tryckt i rött och svart med Stora riksvapnet i träsnitt. Stänkdekorerat skinnbd från 1700-talets första hälft med upphöjda bind,rikt guldornerad rygg och röd titeletikett som delvis återgått till sin ursprungliga vita färg. Blindpressad kantdekor och stänkta snitt. Ryggen lätt nött och ganska torr samt med liten skinnskada i rygghuvudet. Flera ytliga nötningar på pärmarna och frampärmen blekt i överkanten. Titelbladets nedre hörn solkigt. Bladet s. I-II utbättrat i yttermarginalen och med reva i nedre marginalen. En hel del tonade fuktfläckar på de första fyrtio sidorna och en liten rostfläck på s. 15-18. Flera samtida understrykningar och marginalnoteringar. Avrivet hörn med textförlust i marginalkommentarerna på s. 505-06. Starkare fläckar vid övre hörnet på s. 517-26 och ett litet marginalhål på s. 523-24. Sista bladet lagat med vitt papper i övre ytterhörnet. Namnteckning Thomas Kröger på titelbladet. Från Augerum. Collijn Sveriges bibliografi 1600-talet 558. Warmholtz Bibliotheca historica Sueo-Gothica 2498: ”Flere hafva sysselsat sig med at på svenska vertera Jo. Magni historia, men Schroderi öfversätning är den enda som blifvit trykt”. Johannes Magnus krönika om de gotiska folken trycktes första gången postumt 1554 och snart förstod de svenska kungarna att en översättning till svenska skulle vara användbar som propaganda. Från Johan III:s tid finns en otryckt bearbetning på svensk vers och Elaus Terserus fick i uppdrag av Karl IX att utarbeta en svensk version av kungakrönikan. Sten Lindroth sammanfattar: ”Den var på väg att bli officiell svensk rikshistoria, kanoniserad av statsmakten. 1611 utkom Johannes Magnus i en förkortad populärupplaga på svenska - Petrus Petrejus’ lilla Een kort och nyttigh crönica. [---] Till sist var tiden inne för Johannes Magnus att fullständigt och obeskuren framträda i svensk dräkt. Det blev en imponerande volym - Swea och Götha crönika, utgiven 1620 och på Gustav Adolfs befallning översatt av Skyttes bror, den kungliga translatorn Ericus Schroderus”.

Amsterdam, chez l’Honoré & Chatelain, 1720. 12:o. Grav. front,(2),XII,629 s. & 1 utvikbar grav. karta & 6 grav. plr + grav. front,(2),VIII,588 s. & 1 utvikbar grav. karta & 6 grav. plr. Titelsidorna tryckta i rött och svart samt med grav. titelvinjetter. Två stiliga samtida skinnbd med upphöjda bind, svartlinjerade ryggar och beige titeletiketter. Pärmarna i spegelbandsutförande med flera blindpressade ramverk och krönta vasakärvar i hörnen samt fälten infärgade i olika färger. Stänkta snitt. Lite nötta och blekta ryggar. Pärmarna med några småfläckar och nötningar. Inlagorna med enstaka fläckar, t.ex. några ljusa fuktfläckar i översta marginalen. Kartan i första delen med liten reva i en vikning. Löst bifogat ett litet bokmärke i form av en tupp i träsnitt och den tryckta texten ”Virginia tobacco, London” från ett tobaksomslag från 1700-talet. På frampärmarnas insidor äldre numrering ”423” och de gamla bläckinitialerna ”D.G.H.” Fint ex. från Ericsberg. Cohen Livres à gravure du XVIIIe siècle 404. Ullrich Robinson und Robinsonaden 6. Gumuchian Les livres de l’enfance 4793: ”Un des plus beaux livres de voyages à figures du XVIIIe siècle”. Del III som utkom 1721 saknas här. Den har en helt annan titel: ”Reflexions serieuses et importantes de Robinson Crusoe, faites pendant les avantures surprenantes de sa vie. Avec sa vision du monde angelique”, men anges dock vara ”Tome troisieme” och är en del av verket. Första franska upplagan, de engelska originalen till de två första delarna hade utkommit 1719 och en ny fransk upplaga av de två första delarna utkom redan 1721. Del I har undertiteln ”Contenant entre autres évenemens le séjour qu’il a fait pendant vingt & huit ans dans une isle désérté, située sur la côte de l’Amérique, prés l’embouchure de la grande Rivière Oronoque” och del II ”Contenant son retour dans son isle, & ses autres nouveaux voyages”. Planscherna är graverade av Bernard Picart, som dock endast signerat den första frontespisen och titelvinjetterna. De båda världskartorna är identiska. Översatt av Thémiseul de Saint-Hyacynthe och Justus van Effen. Sannolikt är ägarinitialerna för David Gotthard Hildebrand (1761-1808) efter vars död Ericsberg ärvdes av familjen Bonde.

Sthlm och Uppsala, hos G. Kiesewetter, 1745. 8:o. (14),344,(30) s. & 2 utvikbara grav. kartor & 1 utvikbar grav. plansch. Med flera träsnittsillustrationer i texten. Ganska nött samtida hfrbd med upphöjda bind, rikt guldornerad rygg, titeletikett av glättad papp och stänkta snitt. Ryggen torr och skinnet på binden delvis bortnött. En namnteckning bortklippt nederst på titelbladet. Några smärre fuktränder dyker sporadiskt upp i övre och i yttre marginalerna. En rostfläck i nedre marginalen på s. 303. Med Aron Westéns grav. exlibris och C. Bondes namnteckning. Från Ericsberg. Soulsby A catalogue of the works of Linnæus 202. Bring Itineraria svecana 148. Hebbe Den svenska lantbrukslitteraturen 322. Molér Bidrag till en gotländsk bibliografi 611. Kartan över Öland är signerad Carl Bergquist. Sten Lindroth skriver om Linnés resa som påbörjades våren 1741: ”Beslut därom hade fattats av ständerna, och instruktion utfärdades av Manufakturkontoret. Enligt den skulle han på de båda öarna uppspåra färgväxter för textilindustrin, leta efter ler- och jordarter, förteckna apoteksörter samt i övrigt anteckna allt som hörde till naturalhistorien. Linné organiserade expeditionen, liksom förut dalaresan, i form av en resesocietet med sex yngre medhjälpare, av vilka en svarade för botaniken, en för mineralogin, en för kassan osv. I mitten av maj bar det av, över Sörmland och Östergötland nådde sällskapet Kalmar för att överskeppas till Öland; i slutet av augusti var man tillbaka i Stockholm”. Instruktionen för resan från riksens ständers Manufakturkontor avtrycks på ett par av preliminärbladen i början av boken. Aron Westén (1737-1814) var bland annat författare till ”Svenska hof-clereciets historia”, vars första del utkom 1779. Westéns exlibris är komponerat av Johan Snack och hans stora bibliotek såldes på Uppsala auktionskammare 1815. Där köptes den nog av Carl Jedvard Bondes farfar Carl Jöran Bonde på Nynäs.

Sthlm, J. G. Lange, 1785-87. 8:o. (6),272,(1) + (6),328 s. Båda delarna med grav. titelvinjetter, den senare inklistrad. + (BLOM, CARL M.) Register öfver framledne banco-commissariens Bengt Bergii Tal om läckerheter, som hölts i kongl. Vetenskaps academien vid præsidii nedläggande den 3 maj 1780. Sthlm, J. G. Lange, 1785. 8:o. (4),20 s. Två oskurna och delvis ouppskurna häften i något nötta samtida gråpappersomslag med några revor. Enstaka lager- och småfläckar. Registret taget ur band och med svag fuktrand på titelbladet samt något bruntonat sista blad. Andra häftet med de samtida initialerna ”E. S.” på främre omslagets insida och en liten nummerlapp på ryggen. Bra ex. Du Rietz Gastronomisk spegel 48. Blomqvist Mat och dryck i Sverige s. 286. En tysk översättning utkom 1792. Utgiven efter författarens död av Samuel Ödmann och med en stor mängd kompletterande noter av denne. Det separat utgivna registret till första delen sammanställdes av Carl Magnus Blom. Förorden i första delen respektive registret är skrivna av brodern Peter Jonas Bergius och i andra delen av Samuel Ödmann. Första delen behandlar läckerheter ur växtriket och andra delen ur djurriket. Bengt Bergius och Samuel Ödmann hämtade huvuddelen av uppgifterna om läckerheter från jordens alla hörn ur olika reseskildringar och visade prov på en ovanlig vidsynthet vad gäller främmande seder: ”gammalt salt kött och fläsk samt förlegad torr-fisk är ej för oss någon smakelig kost; men rarheten och moden kan göra sådant til det smakeligaste”.

Avskrift från 1700-talets mitt. 4:o. (1 blank,276,3 blanka) s. Samtida trevligt men aningen nött skinnbd med upphöjda bind, rikt guldornerad rygg och titeletikett. Röda snitt. Pärmarna delvis mörknade och med fläckar samt repor. Sprucken upptill i bakre pärmens ytterfals och ryggskinnet något naggat överst. Någon enstaka småfläck. Med Ericsbergsbibliotekets exlibris. Warmholtz Bibliotheca historica Sueo-Gothica 5544 för en annan handskrift. En prydlig och ganska tidig avskrift av Gyllenkroks två berättelser om Karl XII:s fälttåg och slaget vid Poltava. Axel Gyllenkrok (1665-1730) hade varit i fransk tjänst innan han följde Karl XII på dennes fälttåg i Polen och Ryssland. Han utnämndes till generalkvartermästare vid fortifikationen 1706 och deltog i en rad av de stora fältslagen. Gyllenkrok tillfångatogs 1709 och befann sig i rysk fångenskap till 1722. Berättelserna i föreliggande handskrift är båda daterade i Moskva den 4 mars 1711. De trycktes första gången i E. M. Fants ”Handlingar til uplysning af svenska historien” (1800) och gavs åter ut 1913 av Nils Sjöberg. En rad olika avskrifter av berättelserna är kända i offentliga bibliotek, men originalet tycks vara förkommet. Gyllenkroks berättelser är betydelsefulla källor till Karl XII:s historia, men inte oomstridda då författaren menas ha vinklat fakta till sin fördel vad gäller ansvaret för det misslyckade fälttåget.

(Sthlm, senast 1805). Tvär-folio. 10 handkolorerade och färgtryckta akvatintplr. Häftad i fläckigt samtida gråpappersomslag med tryckt titeletikett på framsidan. Omslaget med förnyad rygg och en hel del lagningar samt utbättrade övre ytterhörnpå både fram- och baksidan. Planscherna har några lätta fläckar och solkigheter i marginalerna samt några lätta vikspår. Den första planschen har avrivet övre ytterhörn med helt obetydlig förlust i bildytan och en lagning med det saknade inritat med blyerts. Följande plansch med lite bruntonat övre ytterhörn. Lagad liten reva i yttermarginalen på den andra planschen och i nedre marginalen på den sista planschen, vilken också är lite fläckig på baksidan. I nyare svart halvsaffianlåda med guldtryckt rygg och marmorerade pärmpapper. Frölich Bröderna Martins gravyrer 131-40. Av den tryckta etiketten framgår att kolorerat kostade verket 8 riksdaler, okolorerat 4. Planscherna föreställer ”Lappar i Herjedalen”, ”Almoge i Bleking”, ”Almoge i Småland”, ”Almoge i Skåne”, ”Almoge i Mora uti Dalarne”, ”Almoge i Wingåker uti Södermanland”, ”Handlande westgöthar”, ”Almoge i Leksand uti Dalarne”, ”Almoge i Karelen” och ”Almoge i Savolax”. Alla planscherna har även franska rubriker.

London, R. Taylor & Co., (1804)-1806. 8vo. VI,136 pp. & 60 hand-coloured engraved plates + 18,17-31 pp. & 16 hand-coloured engraved plates. Later 19th-century light brown half calf over marbled paper boards, spine with raised bands ruled in gilt with red morocco label. Speckled red edges. Spine rubbed at joints, scratched and slightly faded. Interior with only minor soiling. With Gunnar Brusewitz’s signature. Nissen Die zoologische Buchillustration 3916. Anker Bird books and bird art 480. The shorter second part was published, according to the British Library, without a separate title page. Originally issued in twelve parts, the first five of which contained four plates, the remainder with eight plates each. According to Anker, the stock was later bought by Quaritch and reissued in 1875 with a new title page. The fine plates illustrate ”rare animals of Great Britain” and a variety of fish, snails, algae, aquatic plants, butterflies, and other insects. Although smaller in ambition and scope, the plates in the present publication hold the same esteemed quality as the ones in Sowerby’s more famous ”English Botany” and ”Mineral Conchology of Great Britain”.

Paris, P. Didot l’ainé, 1817. 8:o. (7,1 blank),III-LXXXVI,(2),212,212bis-212ter,213-298 + (5,1 blank),20,21/22-23/24,25-452 s. Två samtida ngt nötta hfrbd med guldornerade ryggar, röda titel- respektive gröna författaretiketter i mönstrad papp samt mindre röda nummeretiketter. Gula snitt. Ryggen med några småfläckar och några minimala maskhål. Inlagan bitvis ngt lagerfläckig. Titelbladet med infäst gammalt stämplad hyllplacering ”V 3.” och katalognumrering ”T.1. PAG:509” på smutstitelbladet. Med Jacob De la Gardies grav. exlibris fäst på baksidan av titelbladet och hans förgyllda monogram överst på ryggen. Från Charlottenlund. Cordier Bibliographie Stendhalienne 18.–1. Varianten utan utsatt författarnamn på titelbladen, vilket trycktes till på 100 exemplar några år senare och som vanligt utan dedikationsbladet till Alexander I, vilket bara tycks ha bifogats exemplar som såldes i Ryssland. Restupplagan försökte säljas med nya titelblad 1825 respektive 1831. Stendhals berömda arbete om italienskt måleri baserades på hans egna vistelser och studier i landet. Många senare upplagor och översättningar har utkommit. Verket påbörjades 1811 men slutfördes först 1817 och Stendhal hade hunnit publicera en bok om Haydn däremellan. Föreliggande verks stil och form förebådar på många sätt hans skönlitterära verk. Exemplaret har tillhört militären, diplomaten och politikern Jacob De la Gardie (1768-1842) som använde sig av flera exlibris för sina böcker, varav detta är det tredje av de sju som förtecknas av Carlander. Hans ryggmonogram upptas som nummer sju. Han byggde upp det stora De la Gardieska biblioteket på Löberöd, varav en del ärvdes till Charlottenlund.

Wittenberg, P. Seitz, 1574. 8vo. (222) pp. + Leges Academiæ Witebergensis de studiis et moribus auditorum. Item: Artickel etlicher nothwendiger Ordnung und Satzung/ zu Erhaltung guter Zucht/ newlich nach Bestetigung und Bevehl des durchleuchtigisten hochgebornen Fürsten unnd Herrn/ Herrn Augusti Churfürsten zu Sachsen etc. Von der Universitet Wittemberg und einem erbarn Rhat publicirt. Wittenberg, durch G. Rhawen Erben, 1562. 8vo. (110,2 blank) pp. Old vellum with motto ”Unum Genus Cristatum” in gilt on upper cover, probably added later. Covers lightly marked and soiled. Somewhat browned due to paper quality, and quite prominent stain affecting upper margin throughout, though not really touching text. ”Vocabula” without final blank. ”Vocabula” with several markings and annotations in brown ink, present in both text and margins, in a contemporary hand, some slightly cropped at outer edge. With the bookplate of Gunnar Brusewitz and two small pieces of paper with his annotations laid in. VD16 ZV 4820 and VD16 W 3736. The ”Vocabula” was first published in 1544 and went through numerous editions in the following decades. According to VD16, this is the 11th. The second part of ”Leges” containing the ”Artickel” has its own title page, signature marks, and impressum. An appealing sammelband, undoubtly prepared for the use of a student. The ”Vocabula” is a dictionary of i.a. coins and measures, edited by Paul Eber (1511-1569) and Caspar Peucer (1525-1602), which draws upon the works of Guillaume Budé, Joachim Camerarius, and Philipp Melanchthon. The following scarce tract concern the University of Wittenberg’s laws and regulations and set out the standards of behaviour and discipline. Brusewitz apparently put this on his shelf on natural history to consult the names of animals included in the dictionary. One of his annotations concerns the terminology of ”elk” in different languages; the other points to the section on birds.

Sthlm, L. Salvius, 1766. 8:o. 29,(2) s. Med träsnittsillustrationer på titelbladet. Tagen ur band och med ny häftning. En del smärre solk och fläckar, bland annat på titelbladet och mest i inre marginalen på s. 16-17. Soulsby A catalogue of the works of Linnæus 980. Illustrationerna på titelbladet föreställer medicinens dubbla nyckel. Sten Lindroth skriver att Linné med åren började fördjupa sig i ”fysiologiska spekulationer av mera äventyrligt slag”. ”Sin höjdpunkt nådde hans medicinska tankebygge i den underliga lilla skriften om ’medicinens nyckel’, Clavis medicinae duplex (1766), avsedd att närmare utvecklas i föreläsningsform. Linnés Clavis – av honom själv hälsad som ’en den största juvel i medicinen’ – är fylld av vilt godtycke, på något vis alltigenom orimlig. Han fastslår på sitt myndiga vis att, att nyckeln till medicinens hemligheter är dubbel, en yttre och en inre. [...] Formuleringen av denna farmakodynamiska grundlag ansåg Linné som en banbrytande vetenskaplig insats. Därtill kommer talspekulationer, som leder tillbaka till antikens pytagoreiska visdom och renässansens ockulta mystik. Linné ville i Clavis visa, hur allt i naturen byggde på femtalet (kvinaren). Med två från varandra riktade händer, försedda med fem fingrar, åskådliggjorde han envar av medicinens nycklar och sedan fann han femtal, vart han vände sig: fem var sinnena, fem var inälvorna osv. Den gamle Linné hade lämnat den kungsväg på vilken medicinen långsamt framskred mot klarhet och förnuft”.