von Rosen, Georg (1843-1923)

Teckning i tusch, signerad och daterad "GvR.-85". 33,6 x 26,8 cm. / Litteratur: Erik Wettergren: Georg von Rosens konst (1919, SAK 27), sid. 41 (avbildad), & sid. 159, kat. nr. 127: "En brandvakt. Pennteckning. - Nere t .h. G. v. R. - 85. - Ägare obekant. Tecknad i Stockholm till förmån för lotteriet för Nordiska museet" (dvs. lotterivinst). - - - Ej inramad. Monterad i syrafri passepartout (bomullskartong) med yttermått 50 x 40 cm som passar standardramar. Fotograferad i en ekram från Stockholm ram. Cecilia Hammarlund-Larsson har skrivit en uppsats om Nordiska museets användning av lotterier som intäktskälla i slutet av 1800-talet, "Ett hus på lotteriets grund" (Fataburen 2014, sid. 89-103). Det fanns både motstånd och förbud mot lotterier, och museets lotterier före 1898 var alltid varulotterier med föremål som vinst, inte pengar. En vändpunkt kom 1896 då den stora Konst- och industriutställningen i Stockholm erhöll tillstånd att ordna ett penninglotteri, vilket föranledde både Nordiska museet och andra att gå samma väg, i museets fall som sagt 1898. Motståndet var moraliskt, en del befarade att det "slippriga" lotteriet skulle fläcka institutionens rykte. Någon sådan skugga faller lyckligtvis inte på denna teckning, som utgjorde en lotterivinst 1886. Även motivet är både oskylidigt och passande som stöd för ett museum som ännu hette "Skandinavisk-etnografiska samlingen". - - - "Fire watcher", an original ink drawing by Swedish artist Georg von Rosen (1843-1923), signed and dated 1885. It is listed in the catalogue raisonné by Erik Wettergren (1919) as no 127 ("Present owner unknown"), and reproduced on page 41. The drawing is stated to have been a lottery prize in the financing of the building of the Nordiska Museet. - - - 100% cotton rag matting, 50 x 40 cms. NB: Unframed, photographed with frame.

Nedanstående omfattande utdrag ur Hammarlund-Larssons uppsats ger ingen som helst ytterligare upplysning om von Rosens teckning, frånsett litet mera om omständigheterna, men är intressant i sig, och berättar bl. a. om lotteriernas mycket omfattande och formella organisation, tvister rörande vinsternas värdering, samt avslöjar att många ansåg att det ingick alldeles för många böcker bland vinsterna. - - - "I början av februari 1884 publicerar museet information om att man planerar två omfattande varulotterier, ett 'konstlotteri' och ett 'industrilotteri'. Under året skedde insamling och inköp av vinster. Det var naturligtvis av betydelse att få så många vinster som möjligt som gåva, men museet satsade också avsevärda summor på inköp av varor lämpliga som vinster. Vinsterna ställdes från och med den 18 juli ut i åtta rum i museets lokaler på Drottninggatan 68. Detta var ett sätt att göra reklam för lotteriet men även ett sätt att sporra till att skänka vinster till lotteriet. De flesta gåvor kom från givare i Sverige men museet fick även ta emot donationer från utlandet. I Stockholms Dagblad kunde man läsa att 'antalet gåfvor från främmande land är rätt betydligt'. Lottsedlarna, som trycktes under 1884, hade en elegant utformning och pryddes med museets emblem. Tre symbolmättade, litterära citat var tryckta utmed kanterna. Priset var 1 krona och lotterna såldes i museets lokaler på Drottninggatan 71 men även i stadens boklådor och tobaksaffärer. Ute i landet såldes lotterna genom särskilda ombud, vilka erhöll 10 procent i provision på lottsedlar och dragningslistor samt 20 procent vid försäljning av vinstförteckningar. Att lotterna även var avsedda att säljas i utlandet framgår av lottsedlarnas prisuppgifter i olika valutor. Utlottningen, eller dragningen, skulle ske under offentlig kont roll före 1885 års utgång. Så skedde också, även om dragningen inte kunde klaras av helt under året. Också den första veckan av 1886 behövde tas i anspråk. Hur dragningen gick till finns skildrat i tidningsreportage. I Tidning för Wenersborgs stad stod följande att läsa den 11 januari 1886: 'Den egentliga dragningen eller upptagandet af lotterna ur de väldiga hjulen har verkstälts af flickor från Klara barnhem med förbundna ögon. Dragningslistorna kommer att tryckas och sändas ut.' Ny Illustrerad Tidning publicerade samma månad en framställning av lottdragningen. Dragningen pågick i över en vecka och övervakades av kontrollanter utsedda av Överståthållarämbetet. Allt som allt var drygt 30 personer sysselsatta med att sköta dragningen. Att engagera minderåriga, föräldralösa barn från barnhem som lottdragare var för övrigt en tradition från 1700-talets nummerlotterier där barn med förbundna ögon fick dra lotterna vid de offentliga dragningarna. Trots att det måste ha inneburit en ansenlig ansträngning att an ordna och organisera dessa två omfattande lotterier drog sig inte museet för att redan två år senare anordna nya lotterier av samma typ. Även denna gång var lottpriset 1 krona. I Konstlotteriet var lotternas antal nu 100 000 och vinsterna 10 000. I Industrilotteriet 65000 lotter och 6500 vinster, alltså 10 procents vinstchans. Tryckta instruktioner skickades ut till ombuden med uppgifter om bland annat provisionens storlek, hur lotterna skulle distri bueras och om sista försäljningsdag. Likaså fanns, uppenbarligen på förekommen anledning, upplysningen att 'Ombuden få icke på museets bekostnad låta införa annonser i ortens tidningar'. Förteckningar över 'hufvudvinster' i de båda lotterierna publicerades och såldes för 25 öre. Denna gång ställdes vinsterna ut på Drottninggatan 68, nu krävdes hela 15 rum som utställningsyta. Det kostade 25 öre att besöka utställningen av vinster. Dragningen inleddes den 31 december 1886 och tog även denna gång en vecka i anspråk och sysselsatte ett stort antal personer, däribland de statliga kontrollanterna, museets kvinnliga amanuenser och museets vaktande dalkullor. För att säkerställa lugn och ordning fanns ock så ordningsmakten representerad genom ett par poliskonstaplar. Bland vinsterna i Industrilotteriet märks kandelabrar från Gustafsbergs porslinsfabrik, en 'Buffet af ek, prisbelönad med silfvermedalj i Malmö', ett pianino från August Hoffmans pianofabrik, vaser från Rörstrands porslinsfabrik, bakelsefat av nysilver från silversmeden Braese, damastdukar från Almedahls väverier, kulörta helyllefiltar från Stockholms yllefabrik, en hästräfsa från Hälle fors styckebruk, en assuransspruta från Lundin & co och krocketspel i låda från Gemla leksaksfabrik. Vinstutbudet var med andra ord mycket blandat. Vinsternas värde varierade från 2 till 1500 kr. I Konstlotteriet kunde man detta år bli lycklig ägare till konst verk värda alltifrån 2 till 3000 kronor. Där fanns oljemålningar, akvareller, pasteller, skulpturer samt gravyrer och etsningar. Flera välkända konstnärer var representerade, som Otto Hermelin, Severin Nilsson, Jakob Hägg och Jenny Nyström. O. Vergelands oljemålning 'St Hans Aften' var den vinst som åsatts det högsta värdet. Jenny Nyströms målning 'Dante och Vergilius, kopia ef ter Delacroix' ansågs vara värd 500 kronor mindre. Bland de lägre vinsterna fanns ett grafiskt blad föreställande Axel Oxenstierna värt 20 kr. Värderingen av vinsterna i lotterierna tycks ha vållat en del bekymmer redan vid det tidigare lotteriet. Förmodligen var det för att motverka kritik och stävja diskussionen som Artur Hazelius kommenterade detta särskilt i det tryckta informationsbladet. Han framhöll att det inte var museets eller lotteriets egna tjänstemän som satte värdet på vinsterna. Var de inköpta var det inköpspriset som gällde. Rörde det sig om gåvor var det givaren som hade satt värdet. Särskilt huvudbry vållade värderingen av vinsterna i Konstlotteriet. 'Det är i synnerhet i fråga om konstverk, som prisen pläga anses vara för högt upptagna. Men det är endast i få fall man ens kan ifrågasätta en ändring. Konstnären bör ha någon rätt att fordra, att hans uppskattande af sitt arbete icke missaktas.' Kanske var det dock inte så mycket konstnärernas självaktning som museet tänkte på utan mera på lotteriets rykte och status. Det påpekades särskilt att det inte skulle förekomma lika många bokvinster som i de tidigare lotterierna. Museet hade fått klagomål över de många böckerna, böcker som vinnarna inte alltid fann intresseranta. Till tröst för de som inte vann på sina lotter meddelades att 'hvarje lottsedels innehafvare eger att, om ingen vinst på densam ma utfaller, använda honom såsom inträdeskort vid ett besök af de vanliga förevisningstiderna under loppet af år 1887 i Nordiska museets hufvudavfdelning, nr 71 Drottninggatan i hvilken afdelning inträdesafgiften, utom för barn och tjänstefolk, eljest är 50 öre" (sid. 97-100).