Skip to Content

DE LA BRACHE, HELGA.

[Två egenhändiga och ett dikterat brev författade av ”Riksspöket” Helga de la Brache rörande hennes pension och rättsprocessen mot henne. Tillsammans med ett originalfotografi föreställande De la Brache post mortem]

Antikvariat Ström
stro635
[Dikterat brev adresserat ”Aller nådigste Drottning” daterat den 19 maj 1876]. (2) s. + [Egenhändigt brev adresserat ”Högvälborne Hr Baron” daterat den 21 april 1882]. (3) s. + [Egenhändigt brev adresserat ”Högvälborna fru Grefvinna”, ej daterat]. (3) s. + [Visitkortsfotografi föreställande Helga de la Brache på dödsbädden]. Albuminfotografi på kartong (10,5 x 6,5) cm. Samtliga handskrifter har varit vikta. En med små marginalrevor och en liten fläck. Som helhet i fint skick. Fotografiet med ett minimalt tryckmärke i bild. Ett hårt nött exemplar av ”Gif akt! Ett blad ur Wasahistorien. Akstycken och upplysningar rörande fröken Anna Helga de la Brache med anledning af ”Neue Freie Presse’s” artikel om Ryssland och den svensk-norska konflikten” (Stockholm, Gullberg & Hallbergs boktryckeri, 1895), ett kuvert adresserat ”Hennes majestät enkedrottningen” som inte passar det nämnda brevet samt diverse tidningsurklipp medföljer.

Helga de la Brache (1817-85) var en bedragare som lurade sig till en statlig pension genom att hävda sig vara dotter till Gustav IV Adolf och Fredrika av Baden. Hon avslöjades genom en artikel i ”Nya Dagligt Allehanda” 1870. I december 1876 inleddes en rättsprocess mot henne där det bl.a. avslöjades att hennes riktiga namn var Aurora Florentina Magnusson och att hon egentligen var dotter till en tullvaktmästare. Hon dömdes för oriktiga mantalsuppgifter i mars 1877. Även efter domen fortsatte hon envist hävda sin oskuld och sin påstådda identitet, och ägnade sina sista år till att driva en rättshaveristisk process samt skicka tiggarbrev till diverse personer. De la Brache och processen kring henne var vida omskriven i samtiden och hon tilldrog sig en viss skara anhängare för sin sak. I det första brevet riktar sig De la Brache till drottning Sofia av Nassau och inleder med att ”i allra djupaste underdånighet tackar jag för de mig nådiget tillsända 400 kronor genom pastor Ehrling” och fortsätter med att hon med dessa kunnat betala sin hyra och betala av ”åskilliga i vinter gjorda skulder”. Nu står hon dock åter medellös och ”bönfaller om eders majestäts nådiga och hjelpande, af mina många och stora behof!”. Vidare skriver hon att ”slaget i armen hindrar mig att utförligt skrifva, derför har min värdinna fru Biörk lofvat att i all underdånighet framstella mina angelägenheter hos eders majerstät, emedan pastor Ehrling framfört det nådiga löftet, att hvem som åtager sig att framföra min sak skall i nåder blifva emottagen och hörd”. I det andra brevet, ställt till en okänd baron, skriver De la Brache om en utskrift av rättegånghandlingar och en anhållan ”till Riksdagens herrar ledamöter att godhetsfullt upptaga dessa handlingar, och enligt Konstitutions-utskottets godhetsfulla löfte, att, efter rättegångens slut återgifva mig pension”. Brevet fortsätter i en mycket upprörd ton med en uppsjö anklagelser: ”det är underligt, att ingen af hela samhället har för en så olycklig och värnlös främling så mycken christelig känsla - så att en så oskyldigt i råkad nöd blefve af någon ädel och rättänkande person afhjept [...] man har med både list och våld dragit mig inför polisen, och behandlat mig som den största brottsling. Man har beröfvad mig alla mina egodelar - till och med rättegångs-handlingarne - hvilka utvisar mina rättigheter [...] emot lag och rätt, beröfvadt mig mitt Namn - ja alla menskliga rättigheter [...] Som jag nu står här bedragen på alla de löften om beskydd, utfattig, utan namn, utan mänskligt deltagande, ber jag herr Baron, att meddela Riksdagen allt detta! Ännu en gång påminner jag att jag har fulla lagliga bevis att jag hela lifvet måst lida fullkomligt oskyldigt!!!”. I det tredje brevet, ställt till en okänd grevinna, inleder De la Brache med att beklaga att hon inte kunnat besöka grevinnan som avtalat och forsätter därefter med att meddela att hon ”befinner i värklig döds farligt förhållande om ingen hjelp kommer mig ögonblickligen till del”. Hon ber grevinnan att, åtminstone för ett ögonblick, ”ägna sitt ädla hjerta åt mig, som är den olyckligaste af menniskor”. I ett post scriptum på baksidan skriver hon ”som jag nu skall ingifva till Högsta domstolen mina papper finner jag mig ur stånd dertill om jag ej får några pengar”.
Address:
-
129 53 Stockholms län
Sweden
CVR/VAT:
SE 880 327 055 501

Recently Added From Antikvariat Ström

Antikvariat Ström
stro836
Tryckt och maskinskrivet dokument daterat den 25 mars 1915. (1) s. med ett monterat originalfotografi. Har varit vikt. Undertecknat av fängelsedirektören. Frigivning av kyparen August Ferdinand Holmgren, född 1888 på Kungsholmen, som dömdes till fyra års fängelse för "eftergörande och utprångling av inom riket gångbart silvermynt m.m.".
Antikvariat Ström
stro835
Tryckt och maskinskrivet dokument daterat den 13 februari 1915. (1) s. med ett monterat originalfotografi. Har varit vikt. Undertecknat av fängelsedirektören. Frigivning av Alfonso Lamagna, född 1863 i Neapel, som dömdes till fyra och ett halvt års fängelse för "utprångling av falska sedlar".
NYCANDER, GUNNAR.
Antikvariat Ström
stro832
Stockholm, Wahlström & Widstrand, 1933. 159 s. Häftad. Oskuren. Med dedikation lydande ”Aktuarien Torsten Eriksson vänskapsfullt från förf.”. Inlägg i debatten om huruvida homosexualitet är medfödd eller inte, ur ett psykoanalytiskt perspektiv. Skriven som ett svar på den anonymt författade bilagan ”Om homosexualitet” i Wilhelm Lundstedts samma år utgivna ”’Otukt mot naturen’. Bör den vara straffbar?”. Gunnar Nycander (1900-64) var läkare samt förbundssekreterare för RFSU 1940-56 och ordförande för Svenska psykoanalytiska föreningen 1947-53. Torsten Eriksson (1906-77) var vid denna aktuarie vid Fångvårdsstyrelsen. Han skrev en mängd kriminologiska verk.
More info
LANG, MARIA.
Antikvariat Ström
stro829
Göteborg, Data-Reprografi AB, 1972. 219,(1 blank,2) s. Grått hklbd med laminerade pappärmar. Något snedläst och pärmarna med några minimala fläckar. Inlagan med ett flertal stämplar ”Ahlströmska skolan Stockholm Biblioteket” och undertill i bläck ”Kliniken”. Med dedikation lydande ”Ahlströmska skolan från Maria Lang”. Utgåva tryckt i stor stil på läsvänligt gult papper. Maria Langs debutroman, som utkom i original 1949, i vilken det (spoiler) i slutet framkommer att mordet var ett svartsjukedrama och mördaren lesbisk. Den tidigaste svenska kriminalromanen med en central lesbisk karaktär i vilken Lang skickligt använder sig av tidens heteronormativitet för att vilseleda och i slutet överraska läsaren. Maria Lang (1914-91) var 1948-68 studierektor vid Ahlströmska skolan på Östermalm i Stockholm, vilken fram till 1970 var endast en flickskola. Under denna tid bodde hon även i skolans västra flygel på Kommendörsgatan 31. Skolan grundades av Anna Ahlström 1902 och som 1907 anställde Ellen Terserus som biträdande föreståndarinna. Utöver att tillsammans leda skolan levde Ahlan och Tersan, som de kallades, i ett så kallat Bostonäktenskap, d.v.s. ett lesbiskt samboskap.
More info
ARENDORFF, VICTOR.
Antikvariat Ström
stro834
Stockholm, Allmänna förlaget, 1949. 142,(1) s. Häftad. Oskuren. Främre omslaget ytterst lätt solkigt. Baksidestexten beskriver romanen som "berättelsen om en bondpojkes brokiga upplevelser i storstaden och på dess skuggsidor. Ensam och rotlös drives han i armarna på en hel del ljusskygga individer med förföriska locktoner och försåt". Innehåller bland annat skildringar av 1940-talets homosexuella subkultur i Stockholm. Victor Arendorff (1878-1958) var en av de tidiga Klarabohemerna och skildrade i sina böcker arbetarklassen och trasproletariatet. Han levde i perioder som hemlös och dömdes vid ett tillfälle till fängelse för lösdriveri.
More info
Antikvariat Ström
stro833
Stockholm, Siösteens tryckeri, 1909. 24 s. Klammerhäftad i tryckt omslag. Omslaget något solkigt och det bakre med en minimal pappersförlust i nedre yttre hörnet. En minimal reva på s. 17-18 och en minimal pappersförlust på sista sidan. Rikt illustrerad. Förtecknar och beskriver de 115 djur som förevisades i Cuneos kringresande menageri. Italienaren Giacomo Cuneo (1856-1928) kom till Skandinavien i ung ålder och försörjde sig som bland annat gycklare och björntämjare innan han grundade sitt menageri 1899. Hans kringresande menageri var det största i Skandinavien i början av 1900-talet.
More info