Search Results

Sthlm, uplagd af A. J. Sylvenius, tryckt hos J. P. Lindh, 1793. 8:o. Grav. porträtt,grav. titelblad,(18),142 s. + (HOBURG, PHILIPP) Den hatade prästmannen Christian Hoburgs lefwernes-beskrifning, upsatt af dess son. Öfwersättning. Andra uplagan. Uplagd af Andreas J. Silvenius. Sthlm, J. C. Holmberg, 1792. 8:o. Grav. porträtt,38 s. Nött samtida hfrbd med oxiderad gulddekor med bl.a. fem blommor samt spår av en bortfallen titeletikett. Rödstänkta snitt. Stora bitar av pärmpappret avskrapat och med nötta pärmkanter. Det första arbetets marginaler solkiga och fläckiga efter flitig läsning. Det andra arbetet fläckigt i mindre grad. Maskhål i övre hörnet på de två eftersättsbladen samt på bakpärmens insida. På försättsbladet ”Denan Boken tillhörer mig Måns H Persson i Dallanshult åhr 1802 kosta 36 skillin banko. Dena boken tillhörer mig Nels Mans son Dalans hult” samt ett bläckmonogram ”H.J.” från 1992. Första arbetet med tryckta dedikationsblad till Uno von Troil, Jacob Axel Lindblom och Nils Noer följt av en prenumerantförteckning, därefter deltitelblad med J. P. Lindh som angiven boktryckare. Första upplagan kom 1776 då även Anders Norbergs imprimatur är daterat. Det andra arbetet inleds men ett kortare titelblad ”Christian Hoburgs lefwernes-beskrifning” på vars baksida en tryckt dedikation till Johan Björnstjerna återfinns. Christian Hoburg (1607-75) var tysk teolog och mystiker som blev mycket läst i radikala pietistiska kretsar. Den första av hans skrifter som utkom på svenska trycktes 1731 och nya arbeten översattes så sent som 1818-19.

Sthlm, C. Delén, 1811. 8:o. 119 s. Häftad i samtida gråpappersomslag. Omslaget med naggar i nedre marginalen. Enstaka lagerfläckar och med en smal rand lager- och fuktfläckar i nedersta marginalen. Stort ex. Du Rietz Gastronomisk spegel 76. Blomqvist Mat och dryck i Sverige s. 292 för första svenska upplagan som utkom samma år. De tredje och fjärde svenska utgåvorna utkom 1824. Översättning av ”L’art de conserver pendant plusieurs années toutes les substances animales et végétale” som utkom första gången 1810. Nicolas Appert (1749-1841) var fransk uppfinnare och skaparen av metoden att konservera genom att hetta upp tillslutna kärl, det vill säga den princip som den moderna konservburken bygger på. Han ger i skriften också anvisningar för hur de konserverade råvarorna sedan ska tillredas. 1795 hade Napoleons utlyst en belöning om 12000 francs till den som kunde presentera ett bättre sätt att bevara mat, något som behövdes under de långa fättågen. Appert presenterade sina förslag 1810 och vann priset i utbyte mot att han lät publicera sina rön. Arbetet fick stort inflytande och översattes till flera språk. I företalet sägs om Apperts uppfinning: ”Denna method erbjuder en säker utwäg att hela året igenom och öfwer hela riket njuta när man behagar de producter, som tillhöra blott en del deraf, utan att man behöfwer frukta att de blifwit förändrade genom afståndet af den ort eller den årstid hwarpå de wäxt”.

Uppsala, Stenhammar och Palmblad, 1814. 8:o. (8),184 s. Fint samtida hfrbd med rikt guldornerad rygg, titeletikett av glättad papp, rund nummerskylt och stänkta snitt. Ryggen lite blekt och med några småfläckar. En reva i yttermarginalen på s. 13 och ett mindre hål i övre marginalen på s. 19. Några solkiga råkanter, t.ex. på s. 28. Med en notering på försättsbladet att boken givits av författaren till H. A. von Strokirch. Med Carl Jedvard Bondes exlibris. Från Ericsberg. Allt som utkom. P. A. Sondén skriver om arbetet i ett tillägg till Hammarskölds ”Svenska vitterheten”: ”Kommo aldrig i bokhandeln, utan utdelades af förf. till vänner och bekanta. Upplagan lärer blott varit 100 exemplar. Andra bandet, som skulle innehålla hans tragedier, blef aldrig utgifvet.” Denna del innehåller bl.a. Paykulls översättningar av Anakreon, Sapho, Bion och Moschos samt hans ”Tal, om djur-kännedomens historia i Sverige före Linnés tid” (1796). Gustaf von Paykull (1757-1826) var förutom poet även en betydande entomolog och samlare. Om Paykulls litterära förmåga lär Leopold en gång ha yttrat: ”Du är en af de första ibland Sveriges medelmåttiga poeter.”

16 x 10,5 cm (förutom ramen). Daterad 1907. Avbildar författaren i profil. I enkel bastant plywoodram. Alice Rasmussen skriver i ”Strindbergs porträtt” (1991): ”förefaller återgå på en variant av Herman Anderssons välkända porträtt av Strindberg med örnpennan taget i februari 1902 på Karlavägen. Att det skulle ha utförts efter levande modell torde kunna uteslutas” (s. 106). Otto Strandman (1871-1960) var främst verksam som skulptör, men utförde även medaljer, småskulpturer och en mängd prydnadsföremål. Normalt sett gjordes denna relief i bleckplåt i Göteborg på Lindholms klichéfabrik.

St. Petersburg, Breitkopf, 1783. 8:o. Grav. titelblad,(6),200 s. Något nött nära samtida hfrbd med guldlinjerad rygg och brunröd titeletikett. Rödstänkta snitt. Ryggen lite blekt och med några skrapmärken. Pärmhörnen lite stötta. Fin inlaga på tjockt papper med obetydliga småfläckar. Författarnamnet tillskrivet på frampärmens insida. Från Säbylund. Setterwall Svensk historisk bibliografi 4568. Det svenska originalet utkom 1776 och var ett tävlingsämne i Vitterhetsakademien. Utgiven och fritt översatt av Carl Theodor Dahlgren och med tryckt dedikation från honom till ryska statsrådet Mathias von Eek. En rysk översättning utkom i Moskva 1788 och en fransk översättning i Köpenhamn 1787. Behandlar fältmarskalken Johan Banér (1596-1641). Carl Johan Ingman (1747-1813) var litteratör och politisk äventyrare. Han studerade i Åbo och Uppsala där han 1769 valdes in i sällskapet Utile dulci. Från 1771 propagerade han för Gustav III genom politiska broschyrer och tal. Han blev svensk chargé d’affaires i St. Petersburg där han genom dyrbart levnadssätt råkade i skuld och begick åtskilliga olagligheter, varefter han rymde till Norge och antog namnet Manderfelt. Härifrån och senare från Köpenhamn sände han hem spionrapporter. För dessa belönades han 1790 med full amnesti för sina förbrytelser. Samtidigt fungerade han som spion för dansk räkning. Ingman-Manderfelt återvände till Sverige 1799.

Sthlm, Wennberg och Nordström, 1772. 4:o. Grav. titelblad,136 s. & 1 utvikbar handkolorerad grav. karta. Tagen ur band och i modern tid insatt i gammalt grönt guldbrokadomslag med orange och lila infärgningar. Enstaka fläckar och något fler på de första tjugo sidorna. Kartan med en fem cm reva vid infästningen till vänster. Warmholtz Bibliotheca historica Sueo-Gothica 234. Bygdén Landskapet Uplands och Stockholms stad s. 29. Det fina titelbladet signerat Akrel. Kartan över Stockholms län är sammandragen av G. B. Westman och graverad av C. Bergqvist och F. Akrel. I slutet ber författaren den läsare som kunna bidra med rättelser till kartan rapportera dessa ”hos närmaste krono-befallningsman i orten eller på lands-cancelliet, på thet thenne wägcarta med thes beskrifning må blifwa fullkomlig, accurat och gagnande för det allmänna”.

Sthlm, Kongl. tryckeriet hos P. Momma, (1741). 8:o. (16) s. Tagen ur band. Bra ex. Tryckt med Mommas egen antikva. Triewald, Höpken, Linné, Alströmer och några andra grundade Vetenskapsakademien 1739 och genom Höpkens försorg fick akademien kunglig rang 1741 precis som förebilden Royal society.

Sthlm, H. Keyser, 1679. 4:o. (16),330,(37,1 blank),1-93,(11) s. Något nött brunt hfrbd från cirka 1830 med guld- och blindpressad ryggdekor samt röd titeletikett med texten ”Rättegångs handlingar”. Blåstänkta snitt. Ryggen torr och lite flammig, pärmkanterna delvis avnötta och pärmhörnen en aning stötta. Sidorna (9-16) i företalet är felbundna mellan s. 8 och 9. Ställvisa svaga lagerfläckar. Titelbladet bruntonat, med fuktränder samt bortklippt och lagat nedre hörn. Fuktränderna återkommer av och till genom hela volymen. Collijn Sveriges bibliografi 1600-talet 808. Första upplagan utkom 1674. Med hyllningstext av J. Loccenius. Clas Rålamb (1622-98) var riksråd, överståthållare och president i Göta hovrätt. Han var en av tidens främsta och mest lärda politiker och jurister. Boken är en klassisk handledning i civil- och civilprocessrätt, ägande-, testaments- och arvsrätt m.m. Den avslutande avdelningen, som har separat deltitelblad och egen paginering, återfinns endast i denna upplaga och är den äldsta svenska reseskildringen till Turkiet. Rålamb reste dit 1658 som Karl X Gustavs sändebud med uppdraget att förhandla fram en pakt med det Osmanska riket mot Polen och Österrike.

Sthlm, A. Zetterberg, 1795. 8:o. 184 s. Något nött samtida hfrbd med guldornerad rygg, brun titeletikett av glättad papp och rödstänkta snitt. En liten skada nederst på den bakre falsen. Bakre pärmen med brytmärken och pärmhörnen lite stukade. Främre inre falsen delvis svag. Inlagan med en del bruksspår och enstaka småfläckar. Titelsidan och sista sidan med spår av det ursprungliga gråpappersomslaget i innermarginalerna. Några revor i övre marginalen på s. 15 och 61, i yttermarginalen på s. 171 och i inre marginalen på s. 175. En gammal lagning i övre hörnet på s. 181. Med Andr. Widerbergs namnteckning. Bra ex. från Ericsberg. Med tryckt dedikation till änkedrottningen Sofia Magdalena. Året därpå utkom en annan Youngöversättning av Lybecker: ”Religions seger öfver kärleken”. Carl Bleckert Lybecker (1768–96) skrev texter av förromantiskt snitt som den sentimentala ”Den känslofulles lidelser” 1796 och diktsamlingen ”Skalde-stycken” samma år. Han översatte även verk av Marmontel och Saint-Pierre. Andreas Widerberg (1766-1810) började sin karrär som skådespelare i Göteborg 1780 och bland annat var den första att spela Shakespeares ”Hamlet” på en svensk scen. Gustav III lockade över honom till Stockholm med en fast tjänst på Kongl. teatern, där Widerberg kom att vara verksam till sin död och tillhörde de mer kända skådespelarna under sin tid. Han var gift med en skådespelare och två av deras barn blev framstående skådespelare.

Sthlm, L. J. Hjerta, 1835. 8:o. (4),252 + (2),276 + (2),255 s. Tre vackra samtida hfrbd med rikt guldornerade ryggar, röda titel- respektive gröna deltiteletiketter samt gula snitt. Ryggarna obetydligt blekta och snedlästa. Pärmhörnen obetydligt stukade och nötta. Inlagorna i gott skick med endast sporadiska småfläckar. En liten fuktfläck i övre marginalen på s. 38-90 i del I och några bleka fläckar i yttermarginalen på s. 135-38 i del II. Med Odensviholms exlibris. Trevlig svit. Pehr Sparre (1790-1871), ”Sveriges Walter Scott”, hade en imponerande militär karriär bakom sig innan sin litterära debut 1829 med ”Thora eller Grimsholms saga.” Bl.a. deltog han i återerövringen av Gotland våren 1808, de därpå följande landstigningsförsöken i Finland, vinterfältslaget på Åland och expeditionen till Västerbotten 1809, om vilken han 1865 publicerade sina ”Anteckningar rörande expeditionen åt Westerbotten år 1809”. I striden vid Sävar blev han svårt sårad i högra armen och året därpå fick Sparre guldmedalj för tapperhet i fält. Senare deltog han i fälttågen i Tyskland 1813 och Norge 1814. 1832-56 var han den första översten för det regemente som ursprungligen kallades Sjöartilleriregementet men från 1845 Marinregementet. Hans litterära debut följdes bl.a. av ”Den siste friseglaren” 1832, ”Standaret” 1847 och ”Sjö-kadetten i konung Gustaf III:s tid” 1850. Han tilldelades 1870 Karl Johans pris för litterära förtjänster av Svenska akademien. ”Adolf Findling” utspelar sig i slutskedet av drottning Kristinas regeringstid.

Uppsala, J. F. Edman, 1795. 8:o. 125,(1) s. Samtida marmorerat hfrbd med gulddekor på ryggen och röd titeletikett. Röda snitt. Ett nagg överst i ryggen, hårt nötta falsar och en spricka överst i bakre falsen samt stötta hörn. Bortklippt namnteckning i titelbladets yttermarginal med endast datumet den 24 mars 1796 läsbart. Några små kryss i bläck vid kapitlens början. Blyertsunderstrykning på s. 123-24. Samtida namnteckning Ewa J. Ehnmark. På skrivpapper. Allt som utkom. Har tidigare tillskrivits Carl Bleckert Lybecker. Carl Gustaf af Bjerkén (1767-1804) var kyrkoherde i Stora Dala pastorat och ”»en snillrik, god, uppriktig och välmenande man, men något stolt och ojämn till lynnet, lätt sårad och stundom nog oförsiktig»; efter att ha fått uppträda som ordinarie opponent vid en under Gustav III:s besök i Uppsala år 1787 anordnad disputation utgav han 1795 novellen »Den ensamme eller hjertats filosof», karakteriserad av borgerlig sentimentalitet med en tillsats av frivolitet, samt framträdde 1799 med ytterligare några vitterhets alster, bland vilka hans »Äreminne öfver Sten Sture d. ä.» belönades med Svenska akademiens silverpenning” enligt ”Svenskt biografiskt lexikon”. Bökk behandlar föreliggande arbete i ”Romanens och prosaberättelsens historia i Sverige” som menar att vid sidan av influenser från Goethe och Rousseau har Sterne varit en viktig inspirationskälla.

Sthlm, L. Salvius, 1742. Högsmal 12:o. 168,167-203,(7) s. Nära samtida mörkbrunt hfrbd med svagt upphöjda bind. Pärmpapper och hörn på frampärmen förnyade. Titelbladet solkigt och helt uppfodrat på tjockare papper. Litet maskhål i övre hörnet de första tjugotvå sidorna. Spridda småfläckar och smärre solkigheter, se t.ex. 187-92. Fuktrand upptill på s. 24-48. Ett par tilltagande maskhål upptill är som störst på s. 173-90. Första upplagan av denna populära samling andliga sånger som trycktes om både under 1700- och 1800-talet. Hoppet i pagineringen beror på slarv vid sättningen. Kammarherren Carl Urban Hjärne (1703-66) var Urban Hiärnes äldsta son i sitt tredje giftermål. Han var pietist och förutom föreliggande arbete skrev han även en del profana dikter. Han tillhörde radikalpietisterna och lämnade en stor del av vad han ägde till dessa, gick klädd som en bonde, bar långt skägg och förskräckte sina ståndsbröder genom att själv laga mat, tvätta, städa och bädda. 1746 köpte han en strumpfabrik i Nyköping, men gick i konkurs fyra år senare.

Västerås, P. Devall, 1742. 8:o. (16),712,(88) s. Med träsnittsillustrationer i texten. Nött samtida marmorerat skinnbd med upphöjda bind, enkel blindpressad rygglinjering och dubbla pärmlinjer. Stänkta snitt. Ryggen med reva nederst och två minimala maskhål. Titelbladet ngt fläckat. Inlagan med lager- och småfläckar. Endast första delen. Med tryckt rekommendation av bland andra Anders Celsius. Arbetet var tänkt att omfatta fyra delar men endast tre delar utkom, de senare två utgavs postumt 1752-54. Detta är den första. Författaren (1703-49) var lektor vid Västerås gymnasium och kyrkoherde i Skerike. Muncktells herdaminne sammanfattar att han ”war liten till wäxten, af ett ringa yttre anseende, men djupsinnig, gudfruktig och förnöjsam. Wänner och kände talade länge med aktning om honom”. Wahlströms förord innehåller en del intressant biografisk information och arbetet är en blandning av astronomi och teologi uppbyggd kring betraktelser om himlavalvet, solen, månen planeter etc. med många astronomiska detaljuppgifter i vad som synes vara Derhams efterföljd. Genom ett detaljerat men dåligt alfabetiserat register hittar läsaren till både teologiska och astronomiska begrepp som ”anfächtning”, ”camera obscura”, ”Copernici werlds-system”, ”Derham”, ”dunster”, ”falskhet”, ”fixstiernor”, ”gravitation”, ”Hevelius”, ”Job”, ”Jupiter” etc.

Sthlm, P. A. Norstedt & söner, 1844. Stor 12:o. (4),256,(1) s. Obetydligt nött samtida orange mönsterpressat pappbd med guldornerad rygg och ramtryck i guld på pärmarna. Helt guldsnitt. Lätt blekt rygg. Något nötta pärmhörn. Ett fåtal obetydliga småfläckar. På frampärmen ”F. C. M.” i guldtryck. Namnteckning Lilly Silfverstolpe. Underbart ex. Trycktes endast i 100 exemplar och såldes ej i bokhandeln. Översatt av Fredrik Samuel Silverstolpe. En tidigare översättning , ”Peruvianska bref”, hade utgivits 1828. Fru Graffigny levde 1695-1758. Zilia var en av ”Solens tärnor” i Peru vid tiden för spanjorernas erövring. ”Det är ett litet arbete, - men en hel verld af känslor” skriver översättaren i företalet. Den sista sidan har titeln ”Försvar” och innehåller polemik mot en icke namngiven biograf: ”Till fullgörande af gifvet löfte får öfversättaren här mot biografen anmärka, att hans anklagelse om en förfelad utgång gärna må gälla hos dem som villja läsa en roman, men bör förkastas af hvar och en som vill finna romanen besegrad. [...] När författarinnan, med sin rättighet att efter godtycke föra sitt ämne, gjort Zilias aflägsne älskare trolös, hvem hade icke bordt säga, om upplösningen blifvit annorlunda, att denna trolöshet var påhittad för att göra öfvergången till en ny låga ursägtlig”. Av allt att döma är det översättarens fru Fredrika Carolina Mannerheim (1790-1864) som döljer sig bakom initialerna på pärmen. Lilly Silfverstolpe (1858-1937) var dotter till översättarens brorson Gösta som 1855 övertagit gården Näs i Rö socken, vilken ärvts från Mannerheims mammas sida.

Sthlm, P. A. Huldbergs boktryckeri, 1852. 8:o. Litograferad front,160 s. & 3 litograferade plr. Pappbd av trevligt dekorerat papper i vitt och blått samt med mörkblå titeletikett i skinn (Johanna Röjgård). Det tryckta blå omslaget medbundet, det främre med pergamynlagade skador i hörnen, det bakre med pappersförlust i övre ytterhörnet. Oskuren inlaga. Planschen vid s. 140 med två stora fuktfläckar i nedre marginalen. Namnteckning R. Bergh daterad 1921 på frontespisens baksida. Bring Itineraria svecana 742. Författaren och resenären Maximilian Axelsson (1823-84) företog 1849 en vandring genom Värmlands finnbygder, vilken han skildrade i föreliggande arbete. Avslutas med bihang med ord och talesätt respektive finska släktnamn. Om invånarna i Ny socken har han inte mycket gott att förtälja: ”Det är ett trögt och rått slägte, detta folk – till utseende enfaldigt och okonstladt, men i sjelfva verket både inbundet och bakslugt. Nysockens invånare tyckas äga skåningens tröghet, i förening med smålänningens illistighet och westgöta-slätt-bondens osnygghet”.

Linköping, Petre & Abrahamsson, 1815. 8:o. (2),84 s. & 1 stor utvikbar tryckt tabell med tryck på båda sidor. Lätt nött marmorerat pappband med mörkgrön titeletikett i skinn (Hedberg, osignerat). Ryggen lite mörknad. Titelbladet hårt lagerfläckigt och förstärkt i yttermarginalen. Några fuktfläckar i marginalerna och en stark liten fläck i yttermarginalen på s. 57-78. Sista sidan med rostfläck. Med namnteckning Netzel med frimurarkors, Arvid och Rosa Hernmarcks guldpressade pärmexlibris och Per Gustavis exlibris. Hebbe Svenska lantbrukslitteraturen 376. Sex häften utkom, detta andra häfte består i sin helhet av Odencrantz sockenbeskrivning.

Uppsala, J. F. Edman, 1798. 8:o. (12),100 s. Häftad och oskuren i samtida gråpappersomslag, det främre skadat och med hål överst vid ryggen. Titelbladet med svaga fuktfläckar. En nästan genomgående fuktrand av skiftande styrka, mest svag, i övre delen. Slutvinjetten på sista sidan är trist ”handkolorerad” i krita och ackompanjerad av två kritfläckar nedanför. Schreber Svenska jaktens litteratur 377. Allt som utkom. Enligt Björn Dal var Thunberg (1743-1828) inte ”särskilt kritisk i detta arbete, utan återger en hel del från Olaus Magnus och andra äldre författare”. Bengt-Olof Landin påpekar att boken var ämnad för allmänheten och att ”texten är vederhäftig nog för sin tid, den är väl anpassad till en olärd läsare, dock ingalunda inställsamt vardaglig”. Gunnar Brusewitz har kallat arbetet ”ett ambitiöst ehuru något stelbent försök”, men tillägger att den inte desto mindre ”kan sägas vara vår första zoologiska handbok i modern mening”.

Sthlm, J. C. Holmberg, 1788. 8:o. (8) s. Marmorerat pappbd med mörkbrun titeletikett och stänkta snitt (Hedberg). Ryggen ngt gulnad. Inlagan genomgående lätt solkig och s. 3 samt sista bladet med en gammal lagning i yttermarginalen. Titelbladets baksida med ett litet citat på finska som även återfinns i svensk översättning. Med inledande tryckt dedikationsdikt till magistraten och borgerskapet i Åbo. Upplagor trycktes i Kalmar, Linköping, Lund och Åbo samt även av Nordström i Stockholm. Dikten är därmed en av de mest spridda propagandaskrifterna för Gustav III:s krig med Ryssland.

Sthlm, Strinnholm och Häggström, 1813-14. 8:o. (4),343,(1) + (2),347-1026,1-40,(2) + (4),316,(4) s. Tre vackra samtida marmorerade hfrbd med guldornerade ryggar, titeletiketter och nummeretiketter i glättad papp. Gula snitt. Det andra titelbladet delvis uppfodrat och med gammal lagning. Sista bladet i andra delen, som består av register och rättelser, med lagning in i texten med viss textförlust. Inlagan med ngn enstaka liten lagerfläck. Spår av L. J. Sederholms borttagna ovala exlibris. Från Näfveqvarn. Med stpl, numrering och gallringsstpl från Sigtunastiftelsen. Fin svit. Allt som utkom. Tredje delen har huvudtiteln ”Tredje afdelningen, historisk och politisk tafla af Europa, ifrån år 1804 till år 1811, eller tredje afdelningen af fragmenter till kejsar Napoleons historia”. Strinnholms ”Fragmenter” är delvis bearbetade efter E. M. Arndts ”Geist der Zeit”. Ett separat utdrag ”Napoleon, såsom menniska, hjelte och eröfrare” gavs ut 1814. Anders Magnus Strinnholm (1786-1862) var historiker, boktryckare och översättare.

Sthlm, Kongl. tryckeriet, 1760. 8:o. XII,68 s. Med grav. illustration på titelsidan. Samtida hfrbd med upphöjda bind och skadad handskriven samtida nummeretikett överst på ryggen men utan titeletikett. Rödstänkta snitt. Ryggen med obetydligt nagg överst och en repa i nästnedersta fältet. Sprickor i innerfalsarna men häftningen håller fint ihop. På titelbladet en stark mindre bläckfläck och ett par utsmetade mindre bläckstänk. Ytterligare en liten bläckfläck på s. 66. Samtida svårfattlig bokstavsförkortning och en numrering ”908” på frampärmens insida. Gustaf Rudbecks exlibris och hans namnteckning daterad Edsberg den 27 februari 1902. På försättsbladet Fredric Rudbecks grav. exlibris. Warmholtz Bibliotheca historica Sueo-Gothica 6884. Mycket omfattande fotnoter som upptar mer plats än huvudtexten på de flesta sidor. Carl Fredrik Hillebrandsson Uggla (1725-1803) skrev även bland annat ”Inledning til heraldiken” som utkom 1746.

Sthlm, J. C. Holmberg, 1780. 8:o. 22,(2) s. Tagen ur band. Fint ex. Hebbe Den svenska lantbrukslitteraturen 1697. Blomqvist Mat och dryck i Sverige s. 90. Det avslutande opaginerade bladet innehåller en förteckning på de egna skrifter och översättningar som Nyrén för tillfället kunda erbjuda till förläggare, bland annat ”Bibliotheca portatilis botanica”, ”Swea rikes pragmatiska natural-historia”, ”Den målade werlden, eller en ny och förnuftig Orbis pictus i 3 tomer”, ”Heraldica eller swenska wapne-beskrifningar”, ”Alla Plutarchi skrifter”, ”Gessners idyller” och ”processen af de flesta slögdewerk, sådane jag fann dem i Alingsås imellan 1755 och 1761, då jag der war vice directeur”. Skriften pläderar för honungens både kulinariska och medicinska användning. Carl Nyrén (1726-89) var medarbetare till Jonas Alströmer, kontraktsprost i Kuddby, flitig översättare och vitter författare. Han studerade en tid för Linné.