Search Results

Durham, J. H. Veitch, (1843). 8:o. 29 s. Häftad och insatt i ett senare omslag. Oskuren. Med Kooperativa förbundets blåstpl, blindstpl och anteckning på det lätt solkade smutstitelbladet, liten notering i bläck även på titelbladet. Publicerades första gången som en artikel i ”The Edinburgh Review, or Critical Journal” samma år. Harriet Martineau (1802-76) var författare och har kallats ”den första kvinnliga sociologen”. Om vikten av fackföreningar bland kolgruvearbetare i nordöstra England. Martineau översatte och introducerade bland annat Auguste Comte och dennes ”Cours de philosophie positive”.

Göteborg, S. Wahlström, 1830. 8:o. Litograferat titelblad,191,(1) s. & 3 litograferade notblad. + WADMAN, J. A. Sednare samlingar. 2. Lekochalfwar. Göteborg, C. Backman, 1835. 8:o. Litograferat titelblad,188,(4) s. & 3 litograferade notblad. Samtida ngt nött hfrbd med guldornerad och blindpressad ryggdekor. Stänkta snitt. Första delen delvis solkig med spridda lager- och småfläckar. Titelbladet delvis bruntonat och små pappersskador i marginalen på s. 139-42. Andra delen är genomgående lagerfläckig, lätt solkig och delvis bruntonad. Första delen tryckt på blåtonat papper. Med gamla namnteckningar på försättsbladet och främre pärmens insida. Ur Per-Erik Lindahls bibliotek. Johan Anders Wadman (1777-1837) vistades några terminer i Lund och blev 1800 student i Åbo. Några år senare hade han hunnit med en längre utlandsresa och att förskingra hela sitt fadersarv. Han bosatte sig i Göteborg och hankade sig där fram till sin död med tillfälliga arbeten under beskydd av professor C. F. Weltzin. Som diktare är han mest känd för sina i bellmansk anda kvicka tillfällighetsverser. Hans samlade arbeten utgavs i större omfattning, om än delvis censurerat, av Herman Bjursten 1855 och ånyo 1869 och 1877 av J. G. Carlén och C. H. Rydberg. Som exempel på Wadmans kvickheter kan anföras: ”Ack! Visst är det skönt, att stolt och modigt strida/ För den goda saken, för sitt fosterland;/ Till belöning sen, på knä vid Kungens sida,/ Att få stryk och stjerna af hans hjelte-hand;/ Men att lemna bålen, innan den blir slut?/ Åh nej, äran väntar tills vi druckit ut.”

Leipzig, bey S. L. Crusius, 1791-1795. 8vo. Engraved frontispiece,XVI,840 pp. & 18 engraved plates + engraved frontispiece,XX,(2),800 pp. & 12 engraved plates + engraved frontispiece,XVIII,(1,1 blank),946 pp. & 19 engraved plates. Three volumes, contemporary green marbled boards, rubbed and worn, with yellow handwritten paper labels. All edges yellow. Text with some occasional spotting and soiling. Plates slightly furled and thumbed along outer edge, a number of plates with contemporary notes in manuscript. Final plate in part IV soiled and a little dampstained. With Gunnar Brusewitz’s bookplates. Lacking part I, and the alternative title leaves to each volume. Souhart Bibliographie générale des ouvrages sur la chasse 38. Lindner Bibliographie der deutschen und der niederländischen Jagdliteratur 11.0109.01. Nissen Die illustrierten Vogelbücher 80. A second edition was printed 1801-1809. The volumes present here all had an alternative title leaf, here cancelled, stating that they form parts of the ”Naturgeschichte der Vögel” (Natural history of birds). Volume I (not present here) was printed in 1789 and treats general natural history and mammals. Volume II provides an introduction to the subject, before concentrating on birds of prey, woodland birds, and waterfowl. Marsh and domestic birds are discussed in volume III, with the final volume devoted to an introduction of song birds, together with a ”birds calendar” and index. Johann Matthäus Bechstein (1757-1822) was a German naturalist, forester, ornithologist, and entomologist. He established a number of successful forestry institutes, and was a fervent campaigner for the protection of certain animals and birds that he believed to be beneficial to good forestry management. In England, he was known for his description of songbirds in his work the ”Natural History of Cage Birds” (1795).

Cambridge, (1998). XIII,(3),428 + XXIII,(3),572 + (4),573-1168 + (4),1169-1849,(1) s. Fyra röda oklbd med svarta titelfält. Faksimiltryck i 350 exemplar efter originalutgåvan som utkom 1903-11. Uppdelad efter språk och inom dessa kronologiskt ordnad. Med många intressanta kommentarer om de olika bibelöversättningarnas tillkomsthistoria. Svenska bibelupplagor behandlas i sista delen på sidorna 1492-1526.

Leiden, ex officina Elzeviriana, 1631. 16:o. Grav. titelblad,(6),319 s. Runor i träsnitt på s. 24. Samtida något solkigt pergamentband med handskriven ryggtitel ”Suecia”. Försättsblad saknas. Titelbladet med bortklippt namnteckning i nedre marginalen och uppfodrat där. Enstaka fläckar, t.ex. minimala rostfläckar på s. 12-16 och 189 samt en liten ljus fuktfläck i yttermarginalen på s. 35-90. Med Const. Karadias exlibrisstplr. Bra ex. Collijn Sveriges bibliografi 1600-talet 900 respektive 121 för Andreas Bureus ”Regni sueciæ geographica & politico descriptio” som inleder volymen. Warmholtz Bibliotheca historica Sueo-Gothica 6694. Willems Études sur la bibliographie Elzevirienne 359. En andra upplaga utkom 1633 och arbetet utkom även på tyska både 1632 och 1639. Kungaporträttet på titelbladet föreställer i denna första upplaga Sigismund försedd med krona, riksäpple och spira. Innehåller förutom Bureus arbete flera texter om Sverige av icke namngivna författare. Utgivaren Henrik Soterus studerade i Wittenberg och Leiden och blev kyrkoherde och sedan prost i Lundby. Andreas Bureus, kusin till Johannes Bureus, fick 1603 i uppdrag att sammanställa en ny karta över de nordiska länderna. Denna karta utkom 1626 och förlänade Bureus, om än långt i efterhand, tillmälet ”Den svenska kartografins fader”. Tillsammans med kartan publicerades en text på latin om Nordens politiska geografi och historia som sannolikt skrevs av Bureus själv. Denna text utgavs separat i Wittenberg 1631 med titeln ”Orbis arctoi imprimisque regni Sveciae nova & accurata descriptio” men innehöll då ett flertal tryckfel i förhållande till originalet. Det är denna text, men med felen korrigerade av Soterus, som omtrycktes i denna volym.

Sthlm, L. L. Grefing, 1739. 4:o. (40) s. Tagen ur band. Enstaka lager- och småfläckar. Titelbladet med småskador i inre marginalen och sista bladet med veck. Från Ericsberg. Lundstedt Sveriges periodiska litteratur 28, följdskrift 2:o. En ny upplaga utkom 1754. De tre sista sidorna med en vers.

Helsingfors, Finska litteratur-sällskapets tryckeri, 1855. 8:o. X,162,(1) s. Häftad och oskuren med nött och solkigt omslag, vars fram och baksida är helt lösa. Bokblocket sprucket och lite loss i häftningen. Sista bladen lite solkiga. Från Näfveqvarn. Med stpl, numrering och gallringsstpl från Sigtunastiftelsen. En andra upplaga utkom 1863. Arbetet är författat av den sedermera ryktbara polarforskaren Adolf Erik Nordenskiöld som vid denna tid var licentiat i sin födelsestad Helsingfors. Nordenskiöld (1832-1901) blev 1858 professor vid Naturhistoriska riksmuseets mineralogiska avdelning i Stockholm. Försök gjordes 1867 och 1874 att värva Nordenskiöld som professor till Finland, men han avböjde. ”Svenskt biografiskt lexikon” kallar ”Beskrifning” för hans ”viktigaste arbete från denna tid”. Enligt förordet är det skrivet eftersom Finland ännu saknade en fullständig mineralogi och att mycket av det som tidigare skrivits publicerats i artiklar i olika svåråtkomliga tidskrifter. Adolf Erik Nordenskiölds syster Hedvig Sofia gifte sig 1866 med Johan Sederholm på Näfveqvarns bruk.

Skara, F. J. Leverentz, 1799. 4:o. 56 s. & 3 grav. plr, varav 2 utvikbara. Bra marmorerat pappbd med brun titeletikett i skinn. Två överstrukna ord på s. 50. Författarnamnet inskrivet i gammal tid på titelbladet samt namnteckningen ”Stjerneld”. Med Gunnar Brusewitz exlibris. Setterwall 3702 anger felaktigt fyra planscher. Allt som utkom. Planscherna, som är graverade av Elias Martin, föreställer en gånggrift vid Dala och Askeberga stenar, bägge efter Hilfeling, samt ett fantasiporträtt av Torgils Knutsson på Kungslena. Detta arbete har en komplicerad förhistoria: det föregicks av ”Politiska erinringar” 1793 som inarbetades i den 1795 utkomna ”Politiska erhinringar”. Ur den sistnämnda trycktes en omarbetad del av det första stycket 1798 under titeln ”Politiska erinringar”, följt av detta arbete året därpå. Tham redovisar här sina politiska och historiska reflexioner över bl.a. de gamla göternas styresskick med hänvisningar till olika äldre urkunder och lagböcker samt sagolitteraturen. Författaren pläderar för sin aristokratiska grundsyn och kritiserar skarpt tryckfriheten och demokratiska strävanden i samtiden. Adolf Ludvig Stjerneld (1755-1835) var en av ledarna för oppositionen mot Gustav III i slutet av 1780-talet och försökte bl.a. vinna ryskt stöd för ett inskränkningsförsök av kungamakten i Sverige. Kungen upptäckte verksamheten och Stjerneld blev arresterad tillsammans med andra oppositionsmän. Han släpptes dock ett år senare och vann ny gunst vid hovet. 1821 blev han invald i Vitterhetsakademien och ihopbragte på sin ålders höst en diger samling manuskript, böcker och porträtt på Gripsholms slott där han var ståthållare sedan 1822. Där var han en nydanare av slottets porträttgalleri och utvidgade samlingen så att den inte bara innehöll kungligheter utan även andra bemärkta svenska män och kvinnor. Gunnar Brusewitz har ägnat den originelle Tham ett eget kapitel i sin essäsamling ”Den nöjsamma nyttigheten”.

Norrköping, F. Törnequist, (1865)-66. 8:o. XI,(1 blank,1,1 blank,1,1 blank),440 s. Marmorerat hfrbd från 1900-talets början med blindpressade och sparsamt guldornerade ryggdekorationer samt röd titeletikett. Omslaget till första häftet medbundet. Ryggen något blekt och ganska nött i ytterfalsarna, vilka båda har små sprickor upptill. En del blyertsnoteringar på insidan av främre pärmen och försättsbladet, delvis av G.-O. Adelborg. Ren inlaga. Med Lars Westins namnteckning på det medbundna främre omslaget. Setterwall Svensk historisk bibliografi 6266. Allt som utkom. Utgavs ursprungligen i häftesform. Kartan som utlovades på ett av omslagen utkom aldrig.

Sthlm, J. C. Holmberg, 1787-90. 8:o. 196,(1) + (2),221,(1) s. Lätt nött elegant hfrbd från 1830-talet med breda upphöjda bind, rikt guldornerad och blinddekorerad rygg samt röd titeletikett i glättad papp. Grönstänkta snitt. Bakre pärmens insida med en smal remsa inklistrat papper. Några gamla noteringar i blyerts och rödkrita. Bra ex. Andra upplagan utkom 1791-92 och tredje 1798-99. Översättaren Albrecht von Lantinghausen utbrister i förordet: ”hvarest finnas ymnigare öfverflöd af rika tankebilder, eldigare uttryck och mera rörande ämnen än i Youngs Nätter?” Den svenska utgåvan är en prosaöversättning av Edward Youngs (1683-1765) ”The complaint: or, night thoughts” som utkom 1742-45. Poemet anses vara inspirerat av författarens styvdotters död 1736, hennes makes 1740 och Youngs egen frus 1741. Av ett tidigare försök att översätta dikten under titeln ”Sömnlösa nätter” utkom bara en första del 1770. Ytterligare en översättning trycktes i andra delen av Hans Bergeströms ”poëtiska arbeten” 1784 under titeln ”Nattankar” och består av fyra av de nio ”nätterna”. Detta är därmed den första kompletta översättningen.

Örebro, 1862-64. (8),276 + XXIII,(1),340 + X,296 + XII,320 + (12),474 + VII,(3),296 + III-XIV,(2),235 + (8),277,(1) + (4),135 s. Sju eleganta lackade bruna hfrbd med upphöjda bind, rikt guldornerade ryggar, titeletiketter av mörkare skinn, marmorerade pärmpapper, marmorerade snitt och medbundna tryckta främre omslag (Hedberg). Ryggarna lätt blekta och med några småfläckar. Fint svit. Samlade skrifter i obunden stil. Del III:I-VI:1-2-IV. Första upplagan utkom 1841-55. Detta är den andra och slutgiltiga upplagan av Atterboms klassiska litteraturhistoriska översikt där bland andra Emanuel Swedenborg, Carl August Ehrensvärd och Thomas Thorild får mycket utrymme. Inledningen innehåller ”Grunddragen af forn-skandinaviska och svenska vitterhetens historia intill Stjernhjelm” och supplementet ”Carl den tolfte betraktad i sitt förhållande till vitterhet, vetenskap och skön konst”. ”Svenskt biografiskt lexikon” kallar verket ”vår litteraturhistorias första monumentalverk”.

Sthlm, Historiogr. regni tryckeri af P. Marelius, 1751. 8:o. (8),168 s. + SAINT-EVREMOND, (CHARLES de MARQUETEL de SAINT-DENIS). Förnuftiga tanckar om detta lifwets rätta nyttiande, til sin lyckas befrämjande, och beständig förnöjsamhets ärhållande, utur fransyska språket öfwersatte. Sthlm, Historiogr. regni tryckeri af P. Marelius, 1751. 8:o. 68 s. Samtida hårt nött hfrbd med upphöjda bind och spår av titeletikett. Infärgade snitt. Ett litet maskhål upptill på ryggen och en spricka nedtill i bakre pärmens ytterfals. Med en del solkfläckar här och var, t.ex. i nedre marginalen mot slutet av ”Anwisning”. Med Abraham Hülphers namnteckning daterad 1794 och C. A. Holmgrens gåvoanteckning daterad 1879 till målaren Adam Utters samt den sistnämndes lilla stpl på det första titelbladet. Den anonyma översättaren till det första arbetet skriver i sitt företal att han med denna översättning hoppas vinna ”wårt swenska fruentimmers tycke”. Arbetet innehåller en världsvan kvinnas råd till ung flicka. Bl.a. sägs: ”Det största fel, som kan begås af ett fruentimmer, hwilcket har en älskare, är om hon säger honom alt för mycket godt om hans egen person. Detta giör honom högmodig, och inom kort eller långt missbrukar han det wälde, som han tror sig hafwa. [...] Wille wi taga saken på rätta foten, skulle wi intala honom, at han har at tacka endast sin tilgifwenhet och ständiga bemödande för den ömhet, som wi hysa för honom. Då skulle han, af åtrå at giöra sig alt mer och mer behaglig, fördubbla sin sorgfälliget. Deremot när wi så ofta säga honom, at han är älskanswärd, då tror han detsamma, och sluter deraf, at när wi älska honom, så giöra wi intet annat, än låta honom den rätt wederfaras, som honom tilkommer. Derwid är då en stor lycka, om han icke blir dierf och öfwerdådig.” Madelaine de Puisieux (1720-98) var Diderots medarbetare och älskarinna samt författare till bl.a. ”La femme n’est pas inférieure à l’homme”. Det andra arbetet är översatt av Anders Wilde och är en handbok i levnadskonst. ”Den, hwilcken i sin studerkammare blir gammal och grå bland böcker, stoft och dam, skulle ej försumma en enda nattro för wetenskapernes skull, eller med stillasittande skada sin hälsa, på det han måtte blifwa lärd, om han icke deruti fann et wist slags nöje. Alla wåra giöromål hafwa intet annat sanskylligt ändamål, än nöjet. Förutan detta skulle de aldra idogaste tröttna och blifwa sorglösa. Detta enda giör oss arbetsamma, detta enda gier lif åt alla kroppar, detta enda sätter hela werlden i rörelse.” Handelsmannen i Västerås Abraham Abrahamsson Hülphers (1734-98) var en av de flitigaste och mest betydelsefulla topografiska författarna i Sverige under 1700-talet samt Västerås ledande tillfällighetspoet under århundradets andra hälft. Delar av hans omfattande boksamling skänktes till Västerås stiftsbibliotek och andra delar såldes på auktion 1805.

Tübingen, in der J. G. Cotta’schen Buchhandlung, 1803. 8:o. (2),334 s. & 1 utvikbar tryckt tabell. Häftad i gammalt blått omslag med handskriven ryggtiteletikett. Oskuren. Lite snedläst. En del lager- och småfläckar. Titelbladet lagerfläckigt. Smutsfläck på s. 288. Bring Itineraria svecana 342. Cappelin Hvar finns Skåne beskrifvet s. 60. Ottervik Litteratur om Blekinge 2140. Åhlén & Åhlén Censur och tryckfrihet 18.18. Schweizaren J. G. Kerner (1770-1812) gjorde 1802 flera resor i Skåne och Blekinge. Intrycken sammanfattades i ”Reise über den Sund”, till vilken även E. Z. Munck af Rosenschöld bidrog med upplysningar. Den sistnämnde är sannolikt även översättare av den svenska utgåvan. Kerners brev är daterade i Helsingborg, Ramlösa, Lund, Malmö och Karlskrona. Såväl det tyska originalet som den svenska översättningen förbjöds i Sverige p.g.a. dess vanvördiga angrepp på Gustav IV Adolf. A. Ahnfelt skriver apropå Kerner i ”En pamflett och dess öden” att ”ännu in på 1820-talet begagnades gärna originalet av turister i Skåne, svenskar såväl som utlänningar, för sin tid en ganska god handbok, innehållande många pikanta upplysningar, en och annan poetisk utgjutelse, roliga misstag och kvicka, väl skrivna reflexioner.”

Sthlm, L. L. Grefing, (1755). 4:o. (16),240 s. & 1 grav. plansch. Med grav. vinjett på s. (3) och en mängd grav. mynt- och medaljavbildningar i texten. Svartstänkt pappbd från 1800-talets början med guldlinjerad rygg och mörkgrön titeletikett. Pärmarna är sannolikt äldre och har skinnhörn som tyder på att en ursprunglig skinnrygg bytts ut. Skador vid ryggen. Ytterfalsar och pärmkanter hårt nötta. Lite svag i häftningen och med sprickor på några ställen. Första bladet av provarket med veck. Genomgående och ställvis hårt lagerfläckig. Hesse Svensk numismatisk bibliografi 1812-40. Lundstedt Sveriges periodiska litteratur I:59. Warmholtz Bibliotheca historica Sueo-Gothica 8889: ”Författaren är väl ingen Köhler, men förtjenar icke desto mindre aktning”. Utkom som tidskrift under titeln ”Historisk weckoskrift öfwer mynt och medailler”. Varje arks förstasida har en graverad mynt- eller medaljavbildning. Dessutom finns ett större träsnitt på s. 127. Medaljen över Nils Gyldenstolpe som hör till nittonde arket men som ”är, för sin storleks skuld, aftagen på et särskildt hosföljande blad” sitter medbunden på sin plats. Provarket i omtrycket där de sista fyra sidona med inbjudan till prenumeration är uteslutna. Ziervogel beklagar i det sista häftet att utgivningen förmodligen kommer att avstanna eftersom förläggaren ej funnit täckning för sina utgifter och endast 70 prenumeranter anmält sig.

Karlskrona, Kongl. amiralitets-boktryckeriet hos P. E. Flygare, 1823. 8:o. XVI,106,(1) s. Samtida alrotsmarmorerat skinnbd med brun titeletikett av glättad papp och gula snitt. Ryggen blekt och torr, främre pärmen har en fläck överst och den bakre några småfläckar och en repa. Pärmarna något bågnade. Inlagan med enstaka lagerfläckar och några pappersföroreningar. Med dedikation till G. J. Billberg på försättsbladet. Trevligt ex. från Ericsberg. Krok Bibliotheca botanica suecana 2. Ottervik Litteratur om Blekinge 2878 med felaktig kollationering. Författaren skriver i sitt förord: ”Då Bleking hörer till Sveriges i botaniskt hänseende minst kända landskap, har jag ansett äfven det ringaste bidrag till dess kännedom icke vara utan något intresse. Alla, som i botaniskt hänseende besökt detta sköna land, hafva blott kortare tid uppehållit sig derstädes, hvilket ock röjes af den stora i ögonen fallande fattigdomen på citationer af loca natalia i alla svenska florer”. På sidorna IV-VIII avtrycks G. Fuiréns lista över Blekingeväxter. Fuirén gjorde sin resa genom Blekinge någon gång mellan 1610-28. G. C. Aspegren tackar G. Wahlenberg för information om Fuirén och dechiffreringen av de växter denne förtecknar. Dedikationens mottagare Gustaf Johan Billberg (1772-1844) föddes i Karlskrona och var byråkrat samt på fritiden naturalhistoriker. ”Svenskt biografiskt lexikon” skriver om honom: ”Redan från sitt nionde år hade han fattat håg för botanik och entomologi, och fastän faderns vilja förde honom in på ämbetsmannabanan, förblevo samlarintressena under hela hans livstid det centrala för honom. Tidigt nog vann han härigenom inträde i den krets av lärde och amatörer, som uppehöllo de Linnéanska traditionerna i Sverige, icke minst i fråga om artkännedom och begär att samla, beskriva och namngiva”. [...] ”Även sitt naturvetenskapliga bibliotek ägnade han en nitisk och framgångsrik omvårdnad, som bragte det upp till ett bestånd av ett tusental särskilda arbeten”. De äldre delarna av detta brann dock upp 1822. Han invaldes 1817 i Vetenskapsakademien och återupplivade 1832 Linnéska samfundet. Efter Palmstruchs död 1811 fortsatte han utgivningen av ”Svensk botanik” och påbörjade projektet ”Ekonomisk botanik”.

Sthlm, S. Rumstedt, 1819. 4:o. (2),66 s. & 2 utvikbara tryckta tabeller. Elegant samtida alrotsmarmorerat hfrbd med sparsamt men elegant guldornerad rygg, blekt tegelröd titeletikett och alrotsmarmorerade pärmpapper. Gula snitt. Några ytliga småskador i frampärmens papper. Några svaga fuktfläckar på titelbladet, andra bladet samt för- och eftersättsbladen. Exlibris Sven Olof Löfling. Etikett från Thulin & Ohlson i Göteborg. Fint ex. Sallander Litteratur om Västergötland 231. Med en inledning ställd till landshövdingen Georg Adlersparre och Hushållningssällskapet daterad i ”kronofängelset wid Marieholm” där författaren satt inspärrad för förskingring. Arbetet hade bland annat tillkommit för att ”bortjaga ledsnaden från min boning”.

Sthlm, J. Hörberg, 1825. 8:o. (7,1 blank),292 s. Häftad i samtida nött och lätt fläckigt gråpappersomslag. Ryggen blekt och delvis sprucken. Med små fuktfläckar inledningsvis. Samtida tillskrift till ”prosectorn herr doctor Lindström” på främre omslag. Ur Birger Strandells boksamling. Almquist Sveriges bibliografiska litteratur 3007. Bibliotheca Walleriana 18465a. I förordet beskrivs bok- och instrumentsamlingens historia. Från sidan 272 beskrivs samlingen av kirurgiska och anatomiska instrument; en bitvis ruskig läsning.

Sthlm, N. Wankijf, 1683. 8:o. (22),488,(23) s. Samtida marmorerat skinnbd med upphöjda bind, rikt blindpressad ryggdekor, ny svart titeletikett, blindpressad kantdekor och helt guldsnitt. Nötta ytterfalsar med smärre skinnlagningar upp- och nedtill. Nytt försättsblad av gammalt papper. Hårt lagerfläckig fram till s. 274, därefter ställvis lagerfläckig och med spridda fuktränder, främst i övre hörnet. Titelbladet med smånaggar. bortrivet stycke med textförlust upptill i ett dedikationsblad på s. (17-18). Namnteckning Nils Hägerflycht daterad 1683 på titelbladet. Hilding Pleijels exlibris. Collijn Sveriges bibliografi 1600-talet 419. Omtrycktes många gånger på svenska, sista gången 1835. Originalet trycktes första gången 1633. Översättning av Magnus Svensson Höök. Med tryckta dedikationer till tre medlemmar av familjen Kafle, som bekostat utgivningen, respektive Johan och Maria Adlercrona samt en liten hyllning till översättaren av Jonas Arnell. Jens Dinesen Jersin (1587-1634) blev 1629 biskop i Ribe. Hans andaktsböcker trycktes om många gånger i Danmark och Norge samt översattes även till isländska och tyska. Boken har ägts av Nils Arvidsson Weinheim (1635-1702), 1675 adlad Hägerflycht, till Hanestad (nuv. Hägerstalund) i Spånga socken, Stockholms län samt Göransberg och Hakarp, båda i Hakarps socken, Jönköpings län. Han var bland tullinspektör och assessor i likvidationskommissionen. Han är begraven i Hakarps kyrka i Jönköpings län, ”varest han epitafium samt familjegraven ses, och vilken kyrkas byggnad han till stor del bekostat samt därtill skänkt altartavlan, predikstolen och orgelverket. Han fick vid adlandet namnet Hägerflycht, emedan han vid Börringe kloster i Skåne i konung Carl XI:s åsyn nedsköt med en lodbössa en högt upp i luften flygande häger” enligt Elgenstierna.

Köpenhamn, 1961-63. (6),XXIII,(3) s.,5-1120 spalter + (2),XX,(2) s.,5-1086 spalter + (2),XIII,(3) s.,5-1590 spalter + (10) s.,608 spalter + (2),XI,(3) s.,5-648 spalter + (12) s.,608 spalter + (8),366 s. Fem oklbd. Faksimil efter originalet som utkom 1877-1914 och här utökad med kompletterande supplement och rättelser. Den danska nationalbibliografin för perioden fram till 1830. Inkluderar även böcker tryckta i Norge intill 1814.

Sthlm, H. A. Nordström, 1805. 8:o. (6),322 s. Samtida hfrbd med guldlinjerad rygg och röd titeletikett. Gula snitt. Flera små skrapningar och fläckar på ryggen. Nötta men hela falsar. Två starka småfläckar i yttersta marginalen från försättsbladet fram till s. 28, i övrigt enstaka småfläckar. Samtida prisanteckning 1 rdr bco på bakpärmens insida. Bra ex. Du Rietz Gastronomisk spegel 70 och Blomqvist Mat och dryck i Sverige s. 216. Leijonhufvud & Brithelli Kvinnan inom svenska litteraturen s. 175. Första upplagan utkom 1804, den tredje 1814 och en fjärde 1821 samt 1851 en ny titelupplaga av den. Carolina Weltzin (1754-1812) hörde till dem som förvaltade arvet efter Cajsa Warg, men skilde sig från föregångaren genom att vända sig till en mer borgerlig publik.

Sthlm, Stolpiska tryckeriet, 1783. 8:o. 400 s. Ngt nött hfrbd med guldornerad rygg från ca 1830. Stänkta snitt. Pärmhörnen stukade och ryggen lackad. Kladdig gammal bläcknumrering på titelbladet. En del småfläckar, t.ex. på s. 81-84. Bläckfläck i övre snittet har trängt ned i övre marginalen på s. 265-82. Fuktfläckar i nedre marginalen på s. 345-48 och från 390 till slutet. Med H. Janssons namnteckning daterad 1875. Första svenska upplagan utkom 1753-54 och den publicerades som följetong i ”Carlscrona weckoblad” 1782. Översatt och bearbetad från flera utländska källor av Anders Säfström, som även skrivit kompletterande och sammanbindande avsnitt av romanen. Böök dömer ut Säfströms arbete ”som en slarfvigt och planlöst hoparbetad samling öfversättningar af utländska original, romanfragment och noveller”. Den svenska handelsmannen Stappelman, med svaghet för spel, tillbringar delar av romanen i Amsterdam, där han bland annat introduceras i frimurarorden.