Search Results

Sthlm, P. A. Norstedt & söner, 1832. 8:o. (4),LII,314,(2) s. & 3 utvikbara litograferade plr & 1 utvikbar tryckt tabell. Nött svart samtida hfrbd med guldlinjerad rygg. Blåstänkta snitt. Hårt nötta men hela ytterfalsar. Innerfalsarna med sprickor. Två små marginallagningar upptill på andra bladet. Enstaka fläckar, t.ex. en rostfläck på s. 16-17. Några marginalnaggar. Några handskrivna klamrar och ”obs” i marginalerna. Plansch 2 med lång reva i en vikning och plansch 3 nästan loss. Med H. Schveders namnteckning. Schreber Svenska jaktens litteratur 80: ”en värdefull avhandling”. Planscherna tryckta hos Scheéle efter förlagor av Utterman. Jaktgevär avhandlas på sidorna 98-142 och 313-14. Författarnamnet på titelbladet är dennes autograf i faksimil. Hans Schveder (1791-1871) var verksam i Karlskrona och en av Blekingska jägareförbundets stiftare 1832. I Sjöströms ”Blekingska nationen” återfinns följande minnesbild: ”Han har alltid varit mycket road af jakt och fiske och tillbragt många timmar af sitt lif i skogen och på sjön. När han bodde i Carlskrona, hade han alltid flere prydliga båtar. Ännu på sin ålderdom både jagar och fiskar han, när gikten så tillåter”.

Sthlm, P. Sohm, 1815. 8:o. (6),76 s. Rött klbd från 1900-talets början. En liten rostfläck på s. 6 och två små fläckar i övre marginalen på s. 9. Svag blåstpl på titelbladet för Axel Abramson. Med John Swensks exlibris och Bo Swensks namnteckning från 2000 på bakpärmens insida. Bra ex. Setterwall Svensk historisk bibliografi 6483. Akrell Stockholmiana 892. Boken beskriver utförligt hur freden firades och hur husen illuminerades på olika platser i Stockholm vid de båda krigssluten. Föga anade väl utgivaren och de firande att freden skulle bli så långvarig som den blivit.

Uppsala, 1927-38. (2),XXXVII,(1 blank),383,(1 blank),XXXVIII,(4) s. & plr + (2),IV,528 s. & plr + (2),358,LXXXII s. & plr. + COLLIJN, ISAK. Sveriges bibliografi. 1600-talet. Bidrag till en bibliografisk förteckning. I-II. Uppsala, 1942-46. (2),XI,(5) s.,1038 spalter,(3) s.,1039-1080 spalter. Fyra eleganta bruna halvmarokängbd med upphöjda bind, rikt blindpressade ryggar och övre röda snitt, övriga snitt endast putsade (Hedberg, 1935 respektive 1956). Alla häftesomslag medbundna i del I, ett främre i del II och alla i 1600-talsdelen. Obetydligt nötta band och de två mittenvolymerna med lite mörknade ryggar. Med dedikation till Gustaf Adde i den andra volymen och hans exlibris med initialerna GA i andra och tredje volymerna. Med Rolf Norbergs exlibris. Skrifter utgivna av Svenska litteratursällskapet 10:5-23. Sveriges nationalbibliografi för perioden 1478-1699. Delarna I-III med rikhaltiga biografiska, bokhistoriska och boktryckerihistoriska kommentarer. Gustaf Adde (1875-1949) var förste bibliotekarie vid Kungliga biblioteket och avtackas i förordet till del I och II för både bidrag och korrekturläsning. Han har uppenbarligen låtit binda del II-III 1935 och nästa ägare har sedan 1952 kompletteringsbundit del I och 1600-talsdelen, vilket skett med exakt samma stämplar. Däremot är skinnets nyans lätt avvikande och stämplarna på de båda äldre volymerna lite kraftfullare anbringade.

(Uppsala), H. Curio, 1682. 8:o. (8),226 s. Med titelvinjett med emblematisk sköldpadda. + SCHEFFERUS, JOHANNES. De orbibus tribus aureis nuper in Scania erutis è terra disquisitio antiquaria. Sthlm, N. Wankif, 1675. 8:o. (8),132,(3) s. & 1 utvikbar träsnittsplansch. Samtida pergamentbd med en under 1700-talets första hälft påsatt skinnrygg med upphöjda bind, sparsam guldornering och rödbrun titeletikett. Stänkta snitt. Ryggen ganska nött och småfläckig samt med ett mindre maskhål i främre ytterfalsen. En mindre bläckfläck på främre snitt. Inlagan till det första arbetet har en del sporadiska anteckningar i text och marginaler. Sidorna 225-26 insatt från annat ex. och med en rads textförlust samt en fuktrand. Den felande sista sidan, s. 227, är ersatt av en äldre handskrift. Det andra arbetet med fläck på s. 1-4 och en lagad reva med viss textförlust på s. 59-60. Med C. F. Pipers förvärvsanteckning att han köpt boken på auktion i Stockholm den 2 maj 1727. Två korsställda c:n i bläck på titelbladet. Från Ericsberg. Första arbetet saknar ett blad! Collijn Sveriges bibliografi 1600-talet 774 respektive 826. Warmholtz 9169 respektive 1588. Detta exemplar av Rolott med tryckt dedikation till Edvard Horn, andra är dedicerade till Magnus Gabriel De la Gardie. Det första verket trycktes först i form av dissertationer under C. Arrhenius och J. Columbus och är en historik över bl.a. Uppsala universitets professorer. Vinjetten som eventuellt är ett boktryckarmärke föreställer en sköldpadda omgiven av texten ”Nimia festinatio noverca eruditarum cogitationum” och en banderoll med texten ”Pedetentim”. Warmholtz skriver om Schefferus: ”Guldstyckena som här beskrifvas, och Scheffer låtit afrita, och skära i trä, förvaras uti Ant. archivo.” De hittades i en åker i Skåne 1674 och detta är den första arkeologiska utgrävningsrapporten i Sverige. Carl Fredric Piper (1700-70) var bl.a. president i Kammarkollegium och hovkansler. På Engsö byggde han upp ett ansenligt bibliotek som skingrades 1803.

Leiden, ex officina Elzeviriana, 1634. 12:o. Grav. titelblad,(14),310,(34) s. Träsnittsporträtt i medalj på s. (14). Samtida pergamentbd med handskriven ryggtitel och flera numreringar. Infärgade snitt Lite mörknad rygg. Pappret på pärmarnas insidor med lite småskador. Lätt bruntonad och med enstaka fläckar. Reva i tredje bladet. Ett par samtida marginalanteckningar på s. 96. De sista registerbladen med fuktrand i yttermarginalen. Ett ”B” i bläck på övre snittet. Med de gamla initialerna ”J. V” på försättsbladet, Kungliga bibliotekets diskreta duplettanteckning i blyerts med initialerna ”B.L.” under. Bra stort ex. Willems 412. Berghman 2124. Tryckt dedikation från bröderna B. & A. Elsevir till M. J. Boxhorn. Innehåller ”Bellum Catilinarium”, ”Bellum Iugurthinum”, ”Historiarum Fragmenta”, ”Orationes duae ad C. Caesarem”, ”M. Tullium Ciceronem Declamatio”, ”Fragmenta veterum historicum”, ”Florilegium Locutionum” och ett register. Sallustius (86-34 f. Kr) romersk politiker och historiker, är kanske en av de mest fängslande av de romerska författarna. Hans sätt att skriva har influerat både Tacitus och Seneca som gick emot Ciceros och Livius retoriska stil.

Göteborg, A. Grefwe, 1669. 4:o. (10,2 blanka),1255,(1) + (8),1242,(1) s. Två samtida något solkiga pergamentband med handskrivna ryggtitlar. Pergamentet avrivet i kanten på andra volymens främre pärm. Ett försättsblad med avrivet hörn. Ställvis lagerfläckig i marginalerna. En fuktrand i nedre hörnet återkommer här och där i första delen. Några samtida understrykningar och ett par anteckningar på s. 1098 i första och 650 i andra delen. Några vikta hörn. Små rostfläckar på s. 331 och 970 i första samt 760 och 994 i andra delen. Latinska anteckningar om innehållet på för- och eftersättsbladen och pärmarnas insidor. Haquin C. Enekinds namnteckning daterad 1678 är på första titelbladet bortskrapad och på andra titelbladet överstruken. Ett mindre överstruket monogram på båda titelbladen. Frampärmarnas insidor med raderat namn. Fin svit. En lika omfångsrik tredje del utkom samma år men saknas här. Collijn Sveriges bibliografi 1600-talet 81. Billovius (cirka 1620-69) var kyrkoherde i Örebro och hertig Johan Adolfs hovpredikant. I de tryckta dedikationerna skriver Amund Grefwe utförligt om sina olyckor, bland annat med bränder och förlorade båtlaster. Haquin Enekind (1640-97) var verksam vid Linköpings skola från 1671, prästvigdes 1673 och blev hospitalspredikant i Linköping från 1689.

Sthlm, Nyström och Stolpes förlag, 1764. 8:o. (14),256,(2) s. & 1 utvikbar grav. karta & 1 utvikbar träsnittsplansch med kompletterande tryckt text. Med spridda illustrationer i texten. Samtida hfrbd med upphöjda bind, senare guldlinjerad rygg och nyare brunröd titeletikett. Rödstänkta snitt. Ryggen renoverad med kompletteringar upp- och nedtill samt främre falsen med lagning. Inlagan något lager- och småfläckig. Den stora planschen har ett par rostfläckar på baksidan. Med Hennickehammars exlibris och på frampärmens insida Kurt Winbergs blyertskollationering. Warmholtz Bibliotheca historica Sueo-Gothica 655. Forsbom Litteratur om Hälsingland s. 250-52. Med tryckt dedikation till Vetenskapsakademien, hyllningsdikt av Magnus Beronius och företal av Sven Bælter. Den stora planschen avbildar ”Delsbo rune-häll”. Författarens arbete med denna sockenbeskrivning var färdigt i manuskript redan 1736, men utgivningen drog av okänd anledning ut på tiden. När utgivningen väl kommit till stånd fick boken ett syrligt mottagande. Inte minst gällde detta i Gjörwells ”Swenske Mercurius”, där signaturen Democritus stod för en häcklande genomgång av hela arbetet. Forsbom menar att personen bakom signaturen Democritus var J. H. Lidén, ”som på detta sätt tog hämnd på Lenæus för dennes kritik av Rhyzelii Episcoposcopia”. En försvarsskrift publicerades i samma tidning 1766 tillsammans med förnyad kritik av Democritus. Arbetet är inte desto mindre en grundlig genomgång av hela Delsbo socken med beskrivning av geografi, mineralogi och bergsbruk, märkliga händelser i socknens historia, traditioner, dialektala uttryck, folkdräkter m.m. Knut Nilsson Lenæus var född i Lena socken i Uppland 1688, men blev kyrkoherde i Delsbo 1733 och stannade där till sin död 1776.

Sthlm, J. L. Horrn, 1738. 8:o. (8),282,(62),1-118,(10) s. Titelbladet tryckt i rött och svart. Aningen nött samtida hfrbd med upphöjda bind men utan titeletikett. Stänkta snitt. Delvis avnött pärmpapper och skador på pärmhörnen. Tonad fuktrand närmast ryggen från titelbladet och fram till s. 20 samt från s. 117 i andra pagineringsföljden och till slutet. I övrigt endast enstaka lagerfläckar. Krok Bibliotheca botanica suecana 1, noten. Bibliotheca Walleriana 11700. En första upplaga som idag bara är känd i två exemplar utkom 1683. En ny upplaga utgavs 1684 och den tredje 1733 och detta är ett omtryck av denna. Palmbergs företal och illustrationerna saknas i 1700-talsupplagorna. I stället har utgivaren skrivit ett förord daterat i Stockholm den 28 mars 1732 där det framgår att appendixet är översatt av ”Clas Brune, en medicinæ studiosus” från Steinmeyers tyska text. Johannes Bernhard Steinmejer eller Stein-Mejer (1654-1738) var rektor vid Tyska skolan i Stockholm och har skrivit en inledningsdikt, ”Divina botanica” på latin. Johannes Olai Palmberg (ca 1640-91) återvände till Strängnäs vid slutet av 1660-talet efter studier vid Åbo akademi. I Strängnäs undervisade han i botanik vid gymnasiet och hade även tillstånd att utöva läkaryrket. ”Serta florea svecana” var den första illustrerade örtaboken i Sverige. Den är inte som man skulle kunna tro en svensk flora utan en medicinsk örtabok av traditionellt slag med beskrivningar av växternas utseende och botande dygder hämtade ur den lärda litteraturen.

Sthlm, Hörbergska boktryckeriet, 1861. Tvär-4:o. (4),47 s. & 20 litograferade plr & 2 utvikbara litograferade och delvis handkolorerade kartor. Brunt oklbd med blindtryckta ramverk på pärmarna och guldtryckt titel på frampärmen. Lite nött i ryggändarna. Textbladen till stor del lagerfläckiga. Planscherna med en del lagerläckar. Den första kartan ojämnt bruntonad och den andra kartan lite fläckig. Aberstén Bibliographia Gothoburgensis 411. Brage Skrivet om Göta kanal 355. Denna första serie var allt som utkom. Planscherna avbildar Stockholm, Södertälje, Stegeborg, Mem, Söderköping, slussarna vid Berg, Vreta kloster, Borenhult, Motala verkstad, Motala, Vadstena, Sjötorp, Läckö slott, Vänersborg, Halleberg och Hunneberg, Trollhättan, slussarna vid Trollhättan, Lilla Edet, Bohus och Kungälv samt Göteborg. Planscherna är tecknade av Herman Carl Siegumfeldt och texten skriven av Frans Hedberg.

Sthlm, Typografiska föreningens boktryckeri, 1856. 8:o. (4),256 s. & 8 handkolorerade litografiska plr & 1 utvikbar karta. Med illustrationer i texten. Ganska nött samtida hfrbd med sparsamt guldornerad rygg. Pärmhörnen ngt stukade. Inre främre falsen delvis sprucken och även överst i den bakre innerfalsen. Genomgående bruntonad. Enstaka småfläckar, t.ex. på s. 229-33 och kartan är lagerfläckig. Med A. F. von Kothens namnteckning och Axel Bergmans stplr. Du Rietz Bibliotheca polynesiana 395. Klingberg & Bratt Barnböcker utgivna i Sverige 1840-89 1222. Fem av planscherna är signerade av Andrietta Lindeberg. Carl Magnus Ekbohrn (1807-81) var författare, journalist, boktryckare och tullman samt lexikograf. Han sammanställde anteckningar från en av expeditionsdeltagarna, Carl Edvard af Trolle, men hämtade även uppgifter från Anderssons och Skogmans beskrivningar av samma resa. De trevliga planscherna med vyer från Lima, Honolulu, Tahiti, Samoa, Hawaii, Buenos Aires, San Domingo och San Francisco.

London, printed for J. Mount and T. Page, 1768. 4:o. 136 s. Med flera små träsnittsfigurer och större träsnittsillustrationer på s. 20 och 63-64. Samtida ljusbrunt lätt nött skinnbd med sparsamt blinddekorerade pärmar. Blåstänkta snitt. Ryggskinnet avskavt allra överst, spricka upptill i frampärmens ytterfals och några små skrapmärken i skinnet. Trevligt ex. med Anders Perssons i Västerås lilla exlibrisetikett på frampärmens insida. En mängd upplagor tryckta 1676-1785 återfinns i ESTC, dock ej denna. Smutstitelbladets baksida med en förlagslista: ”Books of navigation, sea charts, &c. printed for J. Mount and T. Page on Tower-hill”. På s. 89-136 återfinns med nytt titelblad ”A large and useful table of difference of latitude and departure in minutes and thenths parts, to every degree and quarter point of the compass, for the exact working of a traverse”. Populär vägledning till sjöss.

Sthlm, Wennberg et Nordström, 1771. 8:o. Grav. titelblad,(2),540,(34) s. Något nött samtida hfrbd med upphöjda bind, rikt guldornerad rygg och olivgrön titeletikett. Röda snitt. Skinnskada i rygghuvudet. Pärmarna med smärre fläckar. Enstaka småfläckar, mest i början och mot slutet. En inlagd torkad blå blomma vid försättsbladet. Med J. Littmarcks namnteckning daterad 1795. Bibliotheca Walleriana 8216. ”Underrättelse om barns sjukdomar”, enligt Sten Lindroth ”det mest inflytelserika arbete, som någonsin utgivits av en svensk läkare”, publicerades först i form av små uppsatser i Vetenskapsakademiens almanackor 1753-71. Arbetet utkom första gången i bokform 1764. Föreliggande upplaga utgavs av Vetenskapsakademien och är egentligen den andra utgivna bokupplagan på svenska. Den är mycket utvidgad, bland annat med de uppsatser som publicerats efter 1764. Lindroth skriver: ”Utan att bjuda på några märkliga nyheter ägde Rosensteins pediatriska handbok i fullständighet och moget omdöme ingen motsvarighet, och den anammades snabbt som klassisk utomlands; före århundradets slut var den översatt till åtta främmande språk”. Föreliggande upplaga avslutas med Abraham Argillanders ”Försökt sätt, at lära dumbar läsa och tala”. Linnélärjungen Argillander (1722-1800) har kallats Nordens förste dövlärare och i sin uppsats redovisar han resultaten av sina försök att lära sin dövstumma svåger Wolfgang Henricus Amadeus Helsingius att tala, läsa och skriva. Jonas Littmarck (1758-1847) var bergmästare, lantmätare och godsägare. Han bodde på Valsta i Västmanland och fick 1816 Lantbruksakademiens högsta pris för sin anläggningar kring Valstasjön.

Uppsala, J. Edman, 1787. 12:o. (8),196 s. Ljusrött klistermarmorerat pappbd med grön titeletikett i marokäng (Hannah Morrissey, 2021). Gamla stänkta snitt. Enstaka småfläckar. Ett fint ex. Arbetet bygger i huvudsak på uppgifter från G. W. Steller (1709-46), som kanske är mest bekant för att ha givit namn till Stellers sjöko. Om Kamtjatkas ursprungsbefolkning berättas att de är ”så omåttligt hängifne till vällustige utsväfningar, att Steller tror ingen känd nation i denna del kunna med dem jämföras. Denna starka eldighet i blodet härleder samme naturforskare från den myckna fiskeråm och de lökartade rötter, som så allmänt ätas af detta folk. Till bevis af sin förmodan berättar han sig på försök hafva födt två kamtschadalinnor på europeiskt sätt, utan att tillåta dem nyttja landets anrättningar, och tillägger, att han, efter ett halft års sådan diät, funnit dem ansenligt späkta och sediga”. På slutet återfinns en förteckning över faunan efter Penn och över floran efter Pennant.

Sthlm, J. L. Horrn, 1734. 4:o. (8),144,(4) s. Med träsnittsvinjett på s. 50. Häftad och oskuren i samtida ngt nött vackert klistermarmorerat omslag. Ryggen blekt och hårt nött. Småfläckar i innermarginalen på s. 78-86 och namnteckning i kulspets på främre omslagets insida. Bra ex. ur biblioteket på Bergshammar med rester av dess tryckta etikett på ryggen. Warmholtz Bibliotheca historica Sueo-Gothica 7667. Ågren Svensk biografisk uppslagslitteratur 765. Träsnittsvinjetten är signerad ”B” och föreställer ett skepp i storm med mottot ”sperandum et ferendum”. Carl Nilsson Bechstadius kom från Kalmar till Uppsala 1706. Efter färdig utbildning fick han tjänsten som regementspräst i Karlskrona och förvärvade under tiden där omfattande kunskaper om den svenska sjökrigshistorien. ”Then adelige/ och lärde swenske siö-man” är det första arbetet på området på svenska och en guldgruva med annars svåråtkomlig information. Kammarherren Johan Gabriel Sack (1697-1751) byggde tillsammans med sin fru Eva Bielke upp ett stort arkiv och bibliotek på sitt sörmländska gods Bergshammar. Han är begravd i Fogdö kyrka med en epitafium i stenstil författat av hans vän Carl Gustaf Tessin. Större delen av biblioteket förvärvades av Björck och Börjesson på 1930-talet. Böckerna var inte sällan i fint och orört skick, som här.

Sthlm, J. Merckell, 1755. 4:o. (15) s. + En ärlig swensk. Nr 1-124 & register. Sthlm, Historiographi regni tryckeri, 1755-(56). 4:o. 1066 s. Häftade i två samtida marmorerade pappomslag av lite olika höjd med senare handskrivna ryggtitlar, där den första endast nämner Säfs arbete. Blekta ryggar och det andra häftet har lite småskador upp- och nedtill. Ett fåtal småfläckar. Svart kontrollstpl ”ärligt warar länge” i ryggmarginalen på varje nummer i det andra arbetet. Registret som är separat häftat har något fler fläckar och en återkommande fuktrand i övre delen. Fint och trevligt exemplar ur Ingvar Larssons bibliotek. Lundstedt Sveriges periodiska litteratur 62 och Warmholtz Bibliotheca historica Sueo-Gothica 6357 för ”En ärlig swensk”. De första arken utkom i två lätt avvikande upplagor samma år. Översattes även till tyska. Utgavs av hattpartiet två gånger i veckan under riksdagen 1755-56 och räknas som den första öppet politiska tidskriften i Sverige. Syftet var givetvis att bedriva propaganda för den egna politiken, men också att stävja kungaparets tilltagande självständighetstendenser genom bland annat hovpartiet. Texten är i form av diskussioner, som oftast avslutas med att huvudfiguren Honestus avgår med segern. Utgivare, drivande kraft och författare bakom tidskriften var censorn Niclas von Oelreich. ”Svenskt biografiskt lexikon” skriver ”Trots att En ärlig svensk gavs ut från febr 1755 till april 1756 efter mönster närmast från de engelska moraliska tidskrifterna tycks samtiden ej ha kunnat avslöja dess författare. Nyare forskning (Edström 1987) har visat att den säkerligen var resultatet av ett lagarbete, där O åtog sig det ’redaktionella’ och administrativa, möjligen åt ett antal högt uppsatta hattpolitiker. Skriftens omfattning och hans egen ofta demonstrerade letargi gör det emellertid svårt att tro att han ensam var författare eller ens huvudansvarig för innehållet”.

Amsterdam, chez J. Desbordes, 1739. 8:o. V,(1),133 s. & 1 grav. plansch. + (DESFONTAINES, PIERRE FRANÇOIS GUYOT) La Voltairomanie avec le preservatif, et le factum du sr. Claude François Jore. A Londres, 1739. 8:o. (8),88 s. Trevligt samtida pergamentbd med oxiderad titeltext på infärgat titelfält. Röda snitt. Pärmar och rygg aningen solkiga. Första arbetet med sporadiska småfläckar. Det andra arbetet rent men med ett mindre hål på s. 55. Med Torsten Jungners exlibris. Bengesco Voltaire. Bibliographie de ses œuvres 118 vad gäller första upplagan från 1738. Planschen graverad av P. Tanjé. Pierre Desfontaines (1685-1745) var fransk journalist, översättare och historiker. Idag är han väl mest känd som en föregångare inom modern litteraturkritik och journalistik genom sina gräl med Voltaire. I sin kritik eftersträvade han såväl estetik som etik i motsats till den dittills förhärskande kritiken som enbart siktade på summeringar, upprepningar och parafraser. Hans kritik riktade sig mot Voltaires dramatiska arbeten; något som ansågs anmärkningsvärt då Voltaire hade använt sitt inflytande för att hjälpa Desfontaines tillbaka till Paris efter en ofrivillig exil. På kritiken svarade Voltaire med en ganska besk satir betitlad ”Le préservatif, ou critique des observations sur les écrits modernes” (1738), på vilken Desfontaines svarade anonymt med en kort satir, ”La Voltairomanie” (1738). Denna skrift innehöll alla skandalösa historier som omgav Voltaire och fick mycket riktigt ett åtal som följd. Dock gav Voltaire upp när Desfontaines återigen publicerade ”La Voltairomanie” i ”Amsterdam gazette” den 4 april 1739.

Sthlm, L. J. Hjerta, (1836)-40. 4:o. (2),38,1-16,1-20,1-6,1-6,1-11,1-20,1-16,1-24,1-14,1-12,1-8,1-4,1-10,1-18,1-6,1-8,1-24,1-6 s. & 224 litograferade plr. Bra samtida ljusbrunt hfrbd med breda upphöjda bind, guldornerad och blindpressad rygg samt mörkbrunt infärgat titelfält. Stänkta snitt. Ryggen med några små repor och pärmpappret med obetydliga nötningar. Stötta pärmhörn. Bra inlaga med ett fåtal fläckar. En Sörmlandsplansch med några fläckar på baksidan, en Värmlandsplansch med fläckar i hörnet och Ornäsplanschen i Dalarna med några fläckar. Mycket fint ex. Planscherna trycktes hos Spong & Cardon. Arbetet utkom i 25 häften plus Stockholmsdelen, som även har ett separat tryckt titelblad, vilket saknas här. Stockholmsdelen, som inte alltid medföljer verket, är i detta exemplar bunden först.

Sthlm, F. B. Nestius, 1826. 12:o. (2),84,(2) s. Turkost hklbd från 1800-talets slut med guldlinjerad rygg och brun guldtryckt titeletikett i skinn. Enstaka fläckar. På s. 27 tre små rättelser i texten och en fuktfläck i nedre marginalen. Fint skrivpappersexemplar med vattenmärke från ”Honig & zoonen”. Ett extra försättsblad med en handskriven dedikationsdikt från J. A. Afzelius till fru C. B. Kellström. Bladet är hårt skuret med förlust av några bokstäver i yttre marginalen. I detta exemplar avslöjar sig översättaren J. A. Afzelius i den handskrivna dedikationsdikten: ”Till fru C: B. Kellström, född Winbor[g]. Till nyårsskänk från fjerran jag dig sänd[er] ett obetydligt werk af egna händer. Må då du öpnar dessa ringa blad, en barndoms hugkomst, leende och glad, uti ditt goda hjertas sköte tändas och minnet någongång då äfven vändas på den som teknat under denna rad”. Johan Arvid Afzelius (1790-1845) var son till professorn och kirurgen Per von Afzelius. Han var vid denna tid expeditionssekreterare. Hans syssling Arvid August Afzelius översatte Byrons ”Parisina” 1830. En ny översättning av ”Korsaren” utfördes av C. V. A. Strandberg och trycktes första gången 1868.

Sthlm, Wennberg och Nordström, 1770. 8:o. Grav. titelblad,(8),238,(2) s. Något nött samtida hfrbd med upphöjda bind, guldlinjerad rygg och röd titeletikett av marokäng. Stänkta snitt. Skinnskada i ryggslutet och några avskavningar av ytskinnet på främre falsen. Delvis lagerfläckig och hårdare fläckad på några ställen, t.ex. de första opaginerade sidorna. Översatt av rättshistorikern m.m. Johan Henrik Hochschild (1711-76). Cesare Beccaria (1738-94) var bara 26 år när han 1764 publicerade detta sitt viktigaste arbete, ”Dei delitti e delle pene”. Inspirerad av upplysningens tankar propagerar Beccaria bland annat för att straffet måste sättas i relation till den skada som brottet förorsakat samhället. Enligt Beccaria är det viktigare att förhindra än att bestraffa brott och han vänder sig mot tortyr, hemliga domstolar och dödsstraff. Trots sitt radikala och stundom revolutionerande innehåll blev arbetet en stor succé och utkom i sex upplagor de första två åren. ”Dei delitti e delle pene” översattes flitigt och påverkade bland annat Katarina II och de nya franska och nordamerikanska konstitutionerna. Den inspirerade även Gustav III till de straffrättsliga reformer som genomfördes i Sverige under 1770-talet, då till exempel tortyr förbjöds. Arbetets tendens avspeglar sig även i titelvinjetten där Justitia vänder sitt huvud bort från de avhuggna huvuden som bödeln visar upp för henne.

Uppsala, J. F. Edman, 1804-05. 8:o. (8),248,(2) + (4),286,(3) s. Trevligt samtida alrotsmarmorerat hfrbd med guldornerad rygg, röd titeletikett i glättad papp och gula snitt. Ryggskinnet obetydligt naggat överst. Inlagorna delvis något lagerfläckiga. Tryckåren tillskrivna för hand med anilinpenna. Några smärre bläckfläckar på s. 97-100 och 159-62 i del I och en större pappersförlust i nedre marginalen på s. 65 i del II. Registren omkastade och bundna i fel del. Med J. F. Edmans ovala typtryckta lånebiblioteksexlibris klistrade över impressum på vardera titelbladet och med handskrivna nummer. J. G. Collins namnteckning på baksidan av respektive titelblad. Från Ericsberg. Setterwall Svensk historisk bibliografi 6085. Bygdén Landskapet Uplands och Stockholms stad s. 29. Noggrann genomgång av Roslagens socknar och städerna Öregrund, Östhammar, Norrtälje med flera. Avslutas med några kortare kapitel med statistik, beskrivningar av flora och fauna samt skildringar av allmogens seder och bruk. Provinsialläkaren i Norrtälje Fredric Vilhelm Radloff (1765-1838) hade även utgivit ”Beskrifning öfver Åland” 1795. Boktryckaren Johan Fredrik Edman (1764-1824) drev ett lånebibliotek i Uppsala runt sekelskiftet 1800. Carlander skriver: ”Någon tryckt katalog har ej påträffats; ej heller vet man något om detta lånbiblioteks vidare öden. Måhända skingrades det vid E:s flyttning till Mariefred”. Föreliggande verk var nummer 20-21 i Edmans lånebibliotek. Läkaren Johan Gabriel Collin (1794-1879) drev tryckeri och bokhandel samt lånebibliotek i Norrköping.

Köpenhamn, B. Lunos bogtrykkeri, 1843-68. 8:o. (2),820,(3,1 blank,1) + (2),746,(2) + (2),702,(2) + (4),1000 + (4),904 + (4),774,(2 blanka) s. De inledande tre delarna bundna i tre snarlika, samtida ngt nötta hfrbd med guldornerade ryggar. Supplementen bundna i tre liknande samtida hfrbd med guldornerade ryggar. Del I med marmorerade snitt, övriga delar med allmogeinspirerade målade snitt. Ryggarna ngt blekta och med några små skavanker, del I och III med liten skada överst. Inlagorna till de inledande delarna delvis lätt lagerfläckiga. Bra svit med Gustaf Trolle-Bondes guldpräglade monogramstpl på ryggarna och Säfstaholmsbibliotekets exlibris samt Stockholms stads bokauktionskammares etikett. Ett litograferat porträtt saknas. Bibliografiskt standardverk över den danska litteraturen under 1800-talets första hälft.

Jönköping, J. P. Lundström, 1842-43. 8:o. (4),VII,(1 blank),192 + (4),204 + (4),282,(1) s. Tre oskurna häften i blå tryckta omslag. Omslagen med smärre defekter och flera av dem loss. Snedlästa och delvis lösa i häftningen. Inlagda i välgjord löspärm med mörkröd skinnrygg, enkel guldornering och grön titeletikett samt med tillhörande skjutkassett. Några spridda lager- och småfläckar. Smårevor i inre marginalen på s. 133-40 i första delen. Bläckfläck på s. 157-60. Sista bladet loss och med smärre revor. Andra delen med lagerfläck på s. 24-25 och liten fläck i nedre marginalen på s. 35-40. Med W. Flincks namnteckning på omslagen. Almquistiana 235. Två översättningar gjordes till tyska 1843-44 respektive 1845.

Sthlm, A. J. Nordström respektive A. Zetterberg respektive C. F. Marquard respektive P. Sohm, 1802-06. 8:o. (2),94 + (2),84 + 78,(2) + 79,(1) + 79,(1) + (2),77,(1) s. Ganska nött svart hfrbd från 1800-talets slut med guldornerad rygg. Rödstänkta snitt. Något svaga inre falsar. Fläckar i första häftet på s. 37-40 och fläck överst i inre marginalen på s. 21-40. Fuktrand i övre hörnet genom andra häftet och fläck på s. 53-64. Tredje häftet med lagerfläckar och en fläck på s. 9 och 51 och stora fläckar på s. 19-28. Fjärde häftet med fläck i nedre marginalen på s. 65-75 och liten fuktrand i yttre marginalen på s. 69-79. Smärre pappersfel i övre hörnet mot slutet i femte häftet. Sista häftet med fuktrand och brun fläck i övre del och i inre marginalen mot slutet samt lite bläckkludd i yttre marginalen på s. 22. Allt som utkom av denna innehållsrika samling med anekdotiska berättelser om allt från ”Upsala distingsmarknad” till ”labyrinten på Kreta”. Dessutom uppgifter om till exempel aloeträdet, starar, svalor, sparvar, the, kaffe och tobak. Första häftet inleds med en liten beskrivning av Visby. Carl Envallsson (1756-1806) var sin tids mest produktiva översättare och bearbetare av utländsk dramatik.

Lund, C. F. Berling, 1791. 8:o. (10),132 s. + BUNTH, CHRISTOPHER DANIEL. Kort anwisning til engelska språkets rätta uttal och accent, hwarigenom en swensk med liten möda kan lära sig at uttala orden, och sätta accenten på sit tilbörliga ställe. På egen bekostnad. Lund, C. F. Berling, 1791. 8:o. 64 s. Trevligt samtida ljusbrunt hfrbd med upphöjda bind, sparsamt guldornerad rygg och titeletikett i glättad papp med texten: ”Språkets art mm”. Stänkta snitt. Ytlig spricka upptill i främre ytterfalsen. Någon enstaka småfläck. Med Lars Lostbohms namnteckning på titelbladet. Fint ex. från Ericsberg. Hammarsköld Förtekning s. 34. I det första arbetet ingår sex smärre översättningsövningar och en serie betraktelser av Sverige ur ett historiskt och geografiskt perspektiv. Detta var en nymodighet i språkundervisningen och enligt Ingar Bratt det första exemplet på avancerade översättningsövningar från modersmålet. Arbetet avslutas med mottot: ”Enough is as good as a feast”. Det andra arbetet är enligt författaren själv närmast ett tillägg till det första arbetet, med korrigeringar och en ny uttalslära. I sitt företal konstaterar Bunth att det engelska språket på senare tid vunnit i popularitet i Sverige. De flesta studerar det emellertid ”för at hafwa något at glömma, då de lägga sig winn om annat.” För att underlätta inlärningen av det engelska uttalet har Bunth låtit överföra några engelska stycken i en ljudtrogen transkription, exempelvis ”Å baädd uåaif iss ä häwwi buården” (”A bad wife is a heavy burthen”). Christopher Daniel Bunth (1761-1831) hade studerat i Greifswald och för språkmästaren i Lund Ifvar Kraak. Bunth fick 1786 docentur ”uti engelska och franska witterheten” vid Lunds universitet, en oavlönad tjänst som medgav rättighet att undervisa vid lärosätet. Han lät trycka en rad läromedel och författade även några skådespel. Bunth övergick till prästtjänst 1799.