Search Results

Göteborg, S. Norberg, 1821. 4:o. Grav. titelblad,grav. dedikationsblad,56 s. & 5 utvikbara tryckta tabeller. Aningen nött blåmarmorerat pappbd från 1900-talets början med grön titeletikett. Något bågnade pärmar. Sprucket inre papper på frampärmen. De två graverade bladen något solkiga, dedikationsbladet med smärre blå och svarta missfärgningar. Enstaka småfläckar och solkigheter i den tryckta texten. På tjockt lätt blåtonat papper. Exlibris Wilhelm Ekman med den klassiska tänkvärda devisen ”Arbete befordrar hälsa och välstånd och hindrar många tillfällen till synd”. Aberstén Bibliographia gothoburgensis 2029. Bland särskilt beskrivna varuslag kan nämnas ”Bergmåssa” på sidorna 14-15, ”Skogs effecter” på sidorna 15-19, ”Export af fiskerierna. Sill, cabeljou, långor, tran, m.m.” på sidorna 22-33, ”Hvalfisk fångsten” på sidorna 33-36 och ”Ost-indiska waror” på sidorna 36-46.

Stockholm, O. L. Svanbäcks boktryckeri, 1927. 80 s. Häftad och lätt nött. Bra ex. Första upplagan, som drogs in och makulerades av författaren. Om de olika upplagorna av denna bok skriver Gustaf-Otto Adelborg att ”Conradson, som var till ytterlighet självkritisk och noga övervägde varje faktum, ord och formulering, tyckte emellertid, att denna första upplaga hade vissa brister, och lät inom kort draga in den i och för makulering. En andra ’ny, översedd och något tillökad upplaga’, omfattande 90 sidor trycktes 1928, men makulerades omedelbart. Mot slutet av 1928 trycktes så (i 500 ex.) ’ny, översedd och ytterligare tillökad upplaga’, som med sina 110 sidor tillsvidare blev den slutgiltiga.” Boken är en moraliserande genomgång av djurs egenskaper. Framförallt behandlas katten, som beskrivs med ett oreserverat äckel och ett till det psykotiska gränsande hat. ”Hur den ser ut! En blandning av sliskighet och rovlystnad, ett ohyggligare uttryck än den vilda mordlusten. [...] Ett inställsamt, sliskigt pinoredskap [...] en blick med endast ondskans liv. Hur lömsk den ter sig.” ”Hur vederstygglig den är skapad. Vilken vidrig eld i ögonen, de brinna, där den färdas tyst som en skugga”. ”Och vad är det för slags känsloliv som trivs med katten? Det är för lågt känsloliv.” En av sina få tillskyndare fann boken i ovan nämnda Adelborg, själv katthatare av rang. Han skrev långt och välvilligt om boken i ”Social-demokraten” 1927, och sedan ännu längre när den tredje upplagan kommit ut, en artikel som publicerades först i hans bok ”Redogörelser och utredningar” 1952. ”Man behöver inte läsa många rader i den skrift, som här refereras till”, menar Adelborg där, ”för att finna, hur fri från fördomar dess författare är, hur höjd över fåfänga spekulationer och blöt sentimentalitet. Författaren är saklig utan att vara torr, han är skarpsinnig och tydlig, men tillika så uppenbart varmhjärtad och så livlig, frisk och naturlig i sin skildringskonst, att framställningen blir sällsynt gripande och övertygande.” Adelborgs djupa sympati för Conradssons bok kom också att leda till en slutgiltig brytning mellan honom och kattägaren Vilhelm Ekelund. ”Det är egentligen blott två svenska moderna författare som djupt fängslat mig” skriver han i ”BLM” 1952, ”Vilhelm Ekelund och Ivar Conradson. Redan från början skattade jag dock Conradson högre [...]. Det stod genast klart för mig, att detta var en märklig skrift, av största betydelse för en klar, rättvis uppfattning av livets fenomen”. Adelborg sände boken och sin recension till Ekelund och ansåg sig ”ha all rätt att vänta, att han skulle tydligt visa sig förstå och erkänna vad boken gällde och betydde.” Istället skickade Ekelund en månad senare en kort lustifikation. ”En förolämpning utan gräns” enligt Adelborg, och därmed var bollen satt i rullning som skulle leda till slutet för deras vänskap.

Leipzig, J. F. Braun, 1714. 12:o. Grav. front,22,25-48,47-142 s. Titelsidan tryckt i rött och svart. Trevligt samtida pergamentbd med gulvitt infärgat titelfält. Snitten blåflammiga. Ngt missfärgad på insidan av pärmarna och på för- och eftersättsbladen. Gammal bläcknumrering på försättsbladet. Ren inlaga. Första upplagan utkom 1709. Hoppet i pagineringen beror på slarv vid sättningen.

Skara, A. Kiellberg, 1709. 8:o. (72),817,(31) s. Titelsidan tryckt i rött och svart. Samtida hårt nött och mörknat pergamentband med handskriven ryggtitel. Falsarna spruckna och bokblocket delvis loss från pärmarna. För- och eftersättsblad saknas. Något lös i häftningen. Titelbladet solkat och fläckat samt med marginalanteckningar. Återkommande fuktfläckar i marginalerna. Mängder med samtida anteckningar och understrykningar i marginaler och text fram till s. 660 och i registret på slutet. Med Otto Ottonius (?) namnteckning daterad 1748 på titelbladet. På pärmens insida Sven Månssons Billstens namnteckning från 1850-talet, Karl Torins namnteckning, stpl från Quidings antikvariat och G. O. Adelborgs kollationeringsanteckning samt blyertsanteckning ”Dagsnäs” med Bertil Ekbergs hand. Ett tidigt Skaratryck. Variant med prisuppgiften ”2 1/2. caroliner” på titelsidan. Nya upplagor utkom 1729-30 och 1772. Med tryckt dedikation till barn och barnbarn. Ett förord undertecknat av Sven Bierchenius och Magnus Detterberg är daterat ”Skara/ then 3 october, åhr 1708 tå then stora jordbäfningen i Westergiötland skedde”. De många samtida marginalanteckningarna är så gott som samtliga på latin och är litteraturhänvisningar och kommentarer till texten. På s. 101 återfinns emellertid en liten vers i marginalen till den tryckta texten ”Nappa/ nappa knappenål / lychtas med en silfwerskål / stulit bröd wel smakar.” Den handskrivna versen lyder: ”Ach! Ach! Nej! / Jag giör det ei: / ty Gud förböd mig det!” I det avslutande registret är i marginalen inskriven en bön som inleds: ”O! Gud med tin nåde - på jämnan bahn mig föhr”. Sven Månsson Billsten (1797-1870-talet) var född i Skåne och bomullsvävaregesäll. Han sålde i början av 1870-talet sin böcker till bokauktionskommissarie Claes Gartz och en del fanns bland de böcker som denne sålde 1894. Dessa uppgifter kommer från Carlander som sedan nämner att Billsten hade ovanan att klippa ut vapensköldar ur heraldiska gravyrverk och klistra in som ett slags exlibris i sina böcker. Detta hade förvillat Carlander som tagit upp några av dessa vapensköldar som exempel på olika exlibris i första upplagan av ”Svenska bibliotek och ex-libris”. På Carlanders fråga svarade Gartz: ”Billsten gick på bokauktionerna i slutet av 1860-talet, såg ut som en halfbonde, men hade bra reda på böcker”. Han är ett mycket ovanligt exempel på en samlare av äldre böcker som tillhörde arbetarklassen. Såldes 1930 i Björck & Börjessons stora raritetskatalog 250 för 10 kr.

Sthlm, J. A. Carlbohm, 1781. 8:o. Grav. titelblad,(47,1 blank),302,(2) s. Hårt nött samtida hfrbd med upphöjda bind och spår av brun titeletikett. Ryggens ytskinn till stor del avskavt liksom titeletiketten och binden. Hårt avnötta pärmkanter och stötta pärmhörn. Enstaka spridda småfläckar. Huvuddelen av texten interfolierad med skrivblad, vilka har många intressanta samtida anteckningar på svenska och latin, ofta med hänvisningar till Bergman och Kirwan. Även några mindre anteckningar och kemiska tecken i marginalerna. Första sidföljden har dessutom några marginalanteckningar på svenska. På frampärmens insida en samtida latinsk lista över sjutton ämnen och deras kemiska symboler och den något senare namnteckningen E. O. Kullberg. Titelbladet är graverat av J. Snack. Det sista opaginerade bladet består av rättelser och bokannonser. Första upplagan, som utkom 1758, inledde enligt Sten Lindroth ”det nya skedet i mineralogins historia”. Boken översattes till tyska, franska, engelska, ryska och italienska.

Stockholm, Central-tryckeriet, 1880-82. 638,(1),XII s. & planscher. Nio häften. Omslagen med riss och nötta ryggar. Det tredje häftet med pappersförlust på främre omslaget. Några av de bakre omslagen med småfläckar. Sista häftet nött och nästan isär i häftningen. Zetterlund I:14. Originalutgåvan i den form den först såldes. Det sista häftesomslagets baksida gör reklam för originalpärmarna till verket. På andra omslag görs reklam för både ”Röda rummet” och ”Gillets hemlighet”. Häftesomslagen bär den otympliga titeln: ”Gamla Stockholm. Dess gator, gränder och torg; folkklasser, typer, personnager, original; dess folknöjen och förlustelseställen; sedvänjor vid högtider och fester; olyckor, eldsvådor, farsoter, tumult; korporationer, skrån, gillen, ordnar; ungdom, dess lekar och skollif; polis, bevakning, belysning; vidare ordlista öfver Stockholms-målet med bångmål, visor, skrock, gåtor; och till slut gatans flora och fauna. Anteckningar ur tryckta och otryckta källor framletade, samlade och utgifna af Claes Lundin och August Strindberg.” Detta, det första större kulturhistoriska verk som Strindberg skrev, har liknats vid en förstudie till hans stora ”Svenska folket”. Det var från början tänkt att Strindberg skulle skriva arbetet själv men uppgiften visade sig honom övermäktig och Claes Lundin kallades in som medhjälpare. Denne kom sedermera att i själva verket skriva merparten av boken. De två författarna hade inte samma åsikter om hur arbetet skulle bedrivas, Strindberg ville skriva underhållande, Lundin var mer grundlig. Lundin gav några år senare ut även ”Nya Stockholm”, denna gång helt utan Strindbergs inblandning.

Uppsala, 1916-20. (6),367,(2) + (6),510,(1) s. & plr. Två fina men nötta och blekta ljusbruna marmorerade och lackade hfrbd med upphöjda bind, rikt guldornerade ryggar och mörkröda titeletiketter (Hedberg). Övre guldsnitt, övriga snitt endast putsade. Omslagen medbundna. Ryggarna med några repor och smärre fläckar, bland annat på ena titeletiketten. Med Per Hiertas namnteckning. Bibliofilupplagan tryckt i 200 numrerade exemplar, varav detta är nr 22. Den enklare avhandlingsupplagan saknar planscher. Ett bokhistoriskt standardverk om det systematiska tagandet av böcker och bibliotek som krigsbyten i Sveriges krig under stormaktstiden. Områden som drabbades var Baltikum, Böhmen, Danmark, Polen och Tyskland. I Per Hiertas fina bibliotek ingick självfallet en del krigsbytesvolymer.

Leipzig, G. Fleischer d. jüng., 1818. 8:o. XII,(2),334,(1) + VIII,396,(1) s. & 5 utvikbara grav. kartor och planer. Två samtida hfrbd med guldornerade ryggar, titeletiketter och runda olivgröna nummerskyltar i glättad papp. Gula snitt. Ryggarna ngt blekta, torra och lite flammiga. Andra bladet i del I med reva i innermarginalen. Svaga spår av L. J. Sederholms borttagna ovala exlibris. Från Näfveqvarn. Med stpl, numrering och gallringsstpl från Sigtunastiftelsen. En andra upplaga utkom 1822. August Wilhelm Kephalides (1789-1820) resebeskrivning skildrar författarens besök i bl.a. Trieste, Venedig, Padua, Vicenza, Verona, Mantua, Modena, Bologna, Ancona, Rom, Neapel, Kalabrien och Sicilien.

Örebro, N. M. Lindh, 1806-07. 12:o. (8),200,(3) s. & 10 grav. plr + 230,(4) s. & 8 grav. plr + 194,(3) s. & 8 grav. plr + 196,(4) s. & 16 grav. plr. Fyra oskurna volymer i tryckta gräddvita pappomslag, vilka är något solkiga och småfläckiga. Ryggpappen saknas nästan helt på första delen, delvis på andra och tredje delen samt till hälften på fjärde delen. Lösa och ställvis spruckna i häftningen. Inlagan med spridda små solk-, lager- och bläckfläckar. Stark bläckfläck i övre hörnet på de sista tio sidorna i tredje delen. De två registersidorna i fjärde delen med fläckar och fuktrand. Samtida prisuppgift på första delens främre omslag och samtida lite svårtytt bläckmonogram, ”F. N”[?], på frampärmarnas insidor. Trevlig svit komplett med alla planscher. Klingberg Barn- och ungdomslitteratur utgiven i Sverige 1806:5. Med tryckt dedikation till kronprins Gustaf. Det franska originalet hade utkommit 1801-02. En svensk andraupplaga av del I utkom 1837 och av hela verket i två volymer 1839. Gravander (1775-1846), som vid denna tid var docent i numismatik i Uppsala, har ganska grundligt bearbetat Buffons original och anpassat det till svenska förhållanden med tillägg om den inhemska faunan. Dal skriver att han vid översättningen hade hjälp av Thunberg och Afzelius, men ”texten blev ändå ställvis rätt häpnadsväckande”. I presentationen av djurvärlden är värdeomdömen inte ovanliga. Om mandrillen kan man till exempel läsa att den är ”den fulaste och ohyggeligaste af alla apor” och att ”de hafva nästan alltid slemmig näsa och tycker om att slemmen rinner in i munnen”. Gunnar Brusewitz skriver i förordet till Redivivas faksmilutgåva 1978 att det är märkligt ”att utgivaren kostat på verket en helt ny illustrering med inte mindre än 134 gravyrer av de två svenska konstnärerna S. Andersson och C. G. Lundgren. Man sparade alltså inte möda på att göra verket så attraktivt som möjligt och resultatet blev – som synes – ett mycket charmfullt bokkonstverk i empirens anda”. Brusewitz fortsätter: ”I sin romantiska framställning är boken ett mycket tidstypiskt exempel på djurbeskrivningen under empiren. Porträtten är personligt färgade, förmänskligande, känslomässsigt uppfattade och ofta framställda på ett sätt som entydigt uttrycker författarens värderingar. ’Vinklade’ skulle vi kanske säga, med ett modeord”. Brusewitz tycks inte ha haft tillgång till den franska originalupplagan när han skrev sitt förord; han nämner inte att samtliga illustrationer är direkt kopierade från denna. Enda undantaget är silkesfjärilen, som nygraverats.

Sthlm, Elméns & Granbergs tryckeri, 1817. 8:o. (4),132 s. Med charmiga träsnitt av djur i texten. Fint stänkdekorerat pappbd med brun titeletikett i marokäng (Bonniers bokbinderi). Ryggen lätt gulnad. Endast putsad inlaga med enstaka lager- och småfläckar. Liten bläckfläck i texten på s. 24. Lagad reva upptill på titelbladets baksida och på s. 4. Nött och solkigt tryckt främre och bakre pappomslag från annat ex. löst bifogat. Bra ex. med Gunnar Brusewitz namnteckning och exlibris. Müntzing I:69 för andra upplagan som utkom 1839 under titeln ”Swenska djuren”. Det finns exemplar med en extra plansch vid s. 127. En variant existerar tryckt på bättre papper och med förkortat förord. ”Svenska djurens historia” var en av de första svenska böckerna som illustrerades med trägravyrer, vilka skars med Thomas Bewicks zoologiska arbeten som förlaga. Författaren påstår sig i förordet ha utfört arbetet själv, vilket Björn Dal betvivlar då han saknade vänster underarm och bar protes.

Köpenhamn, A. F. Stein, 1786. Stor 4:o. (8),XVI,(4),256,(35) s. Samtida ljusbrunt svartstänkt skinnbd med upphöjda bind, rikt guldornerad rygg och brun titeletikett. Helt guldsnitt. Pärmarna av spegelbandstyp med ramtryck i guld och blindpressade ramverk med fält i olika färger och inplacerade guldtryckta blomsterstämplar. Främre ytterfalsen med en mindre maskskada upptill. Frampärmen lätt nött och med några bläckstänk. En längre mycket ytlig skrapning på bakpärmen. Vackert inre pärmpapper med röd och svart dekor. Ericsbergs biblioteks exlibris. Fiske Icelandic collection s. 441. Bibliotheca danica I:1084. Jón Ólafsson (1731-1811) var isländsk filolog och författare. Bland hans övriga skrifter märks ”Syntagma historico-ecclesisticum de baptismo” (1770).

Amsterdam, chez Arkstée & Merkur, 1767. 12:o. (4),170,(2 blanka) + (4),188 s. Samtida marmorerat skinnbd med mycket rikt guldornerad rygg, röd titeletikett i marokäng och röda snitt. Enkelt blindlinjerat ramverk på pärmarna och blindpressad kantdekor. Den ngt nötta ryggen med skada upptill och ett minimalt maskhål nedtill. Samtida anteckningar på baksidan av försättsbladet. En del fläckar förorsakade av stearin eller vax, i del I i yttermarginalen på s. 83 och i texten på s. 119-20 samt i del II i yttermarginalen på s. 86 och 151-52 samt i texten på s. 157. Med Karl XIII:s guldpräglade pärmexlibris. Sjögren Svenska kungliga och furstliga bokägaremärken nr 13, figur 239. Även Lovisa Ulrika ägde ett exemplar av boken. Verket är ett originalarbete på franska och inte en översättning från engelskan som titeln vill påskina. Däremot översattes det till engelska under annan titel, vilken år 1800 kom att återöversättas till franska!

Moskva, C. Rüdiger und Claudi, 1796-97. Stor 4:o. (8),IV,663 + (2),626 s. Samtida marmorerat skinnbd med oxiderad linjedekor på ryggen och ryskspråkig titeletikett. Gula snitt. Ryggen ganska nött och lite fläckig samt med lite sprickor i titeletiketten. Inlagan med enstaka spridda fläckar. Tryckt på blåtonat papper. Från Näfveqvarn. Med stpl, numrering och gallringsstpl från Sigtunastiftelsen. Ordboken förtecknar tyska uppslagsord med förklaringar på ryska och franska. Johann Heym (1769-1821), professor vid högskolan i Moskva, gav ut en rad läroböcker och lexikon. 1831 trycktes på svenska hans ”Tal-öfningar i ryska språket”.

Sthlm, P. A. Norstedt & filii, 1829. 8:o. Grav. porträtt,(2),LXXIV,188 s. & 3 grav. plr, varav 2 utvikbara. Med en grav. titelvinjett. Rödbrunt fint halvmarokängbd från 1900-talets andra hälft (Henning Jensen). Rödstänkta snitt. Ryggen lätt flammig. Ställvisa lagerfläckar i marginalerna. Planschen med gravvården vid s. 1 med diagonala skurar av trycksvärta. De stora botaniska planscherna i slutet något lagerfläckiga. Ur Sven-Erik Sandermann Olsens bibliotek. Krok Bibliotheca botanica suecana 56. Porträttet graverat av Ruckman. Den graverade titelvinjetten avbildar en minnesmedalj över Swartz. Olof Swartz (1760-1818) var Vetenskapsakademiens sekreterare och främst botanist. Som sådan reste han mycket, besökte olika delar av vårt land och samlade under en flera år lång resa växter i Nordamerika och på de Västindiska öarna. Hans många publicerade arbeten rör främst botaniken, men ”Vetenskapsakademiens handlingar” innehåller också några zoologiska uppsatser av honom. Föreliggande arbete utgavs av Johan Emanuel Wikström med biografiska anteckningar av förutom honom själv, även Kurt Sprengel och Carl Adolph Agardh. Dessutom återfinns en bibliografi över Swartz tryckta produktion på sidorna LXII-LXXIV.

Örebro, J. P. Lindh, 1791. 8:o. (16),88 + 89-238,(3) s. Med en träsnittsfigur på s. 40. Häftad i samtida lila klistermarmorerat pappomslag och med rödstänkta snitt. Ryggen blekt och pärmsidorna ställvis lite nötta. Inlagan delvis något lagerfläckig. En svag, men tyvärr oläslig, gammal namnteckning. Setterwall Svensk historisk bibliografi 6231. Teijler Litteratur om Örebro län 6459. Med det sällsynta tilläggsbladet ”Continuation af rättelserne”. Arbetet bygger delvis på föregångarna Nohrborgs och Hülphers beskrivningar av trakten. Kronofogden Pehr Mozelius (1708-94) avslutar förordet till sitt arbete med en i sammanhanget passande bön: ”Herren, som i högden bor, och af begynnelsen i bergen nedlagdt sin wälsignelse til folkens näring och fromma intil närwarande tid; han wälsigne yttermera wårt Norden med malmfyndige berg, til hyttors och andre inrättade wärks drift och närande gång, intil thess bergen aldeles wika, och högarne falla!”

Sthlm, P. A. Norstedt & söner, 1832. 4:o. 13,(1) s. & 1 utvikbar litograferad karta & 2 utvikbara litograferade plr. Tagen ur band. Enstaka lagerfläckar. Kartan skuren med förlust av första ordet i rubriken. Bra ex. Schéeles beskrivning upptar s. 3-10 och därefter följer på s. 11-13 ett erbjudande att teckna aktier i bolaget undertecknat av dåvarande ägaren L. Nordmarck P:son, handlande i Örebro samt avslutas broschyren med ett sammandrag av räkenskaperna 1825-31. Mycket ovanligt aktieprospekt!

Berlin, C. G. Nicolai, 1751. 8:o. (32),182,1-48 s. & 1 utvikbar grav. plansch. Hårt nött samtida klistermarmorerat pappbd med rödstänkta snitt. Ryggen defekt. Inlagan genomgående lager- och fuktfläckig. Gammal marginalanteckning på s. 157. En samtida oläslig namnteckning och en förvärvsanteckning daterad 1755. Med Carl Jedvard Bondes formklippta exlibris. Från Ericsberg. Bibliotheca Walleriana 12189. Första svenska upplagan utkom 1748. Wallerius översände rättelser och kompletteringar till denna den första tyska översättningen. I detta arbete försöker Wallerius utöka naturens tre riken med ett fjärde, vatturiket, som delas in efter samma mönster som tidigare tillämpats på djur-, växt- och mineralriket. Man lär sig bl.a. att i släktet ”stående jordvatten” skilja mellan arterna pussvatten och träskvatten, att släktet is kan indelas i våris och höstis etc. Året före publiceringen av ”Hydrologia” hade Wallerius utgivit sin ”Mineralogia, eller mineralriket”, som räknas som ”den första kompletta, strängt systematiska mineralogin över huvud” enligt Lindroth. Även ”Hydrologia” får väl anses som ett pionjärarbete i sitt slag, men till skillnad från ”Mineralogia” har den inte fått några efterföljare. Den står ensam som ett monument över hur det kunde se ut när det wolffianska och linneanska systematiseringstvånget drevs in absurdum. Den sista pagineringsföljden har eget titelblad men utan impressum: ”Wohlgemeynte Gedanken über den Dannemarks-Gesundbrunnen” och är en översättning av Wallerius 1737 utgivna ”Wälmente tanckar om Dannemarcks hälsso-brunn”. Hälsobrunnen låg öster om Uppsala i Danmarks socken.

Sthlm, trykkt hos P. Hesselberg, 1760. Liten 8:o. 94,(2) + (2),99-190,(2) + (2),195-302,(2) s. Häftad i samtida Något nött rött klistermarmorerat pappomslag. Ryggen mörknad och med senare men gammal handskriven oval titeletikett. Lite sprickbildning i häftningen i början och mot slutet, men den hänger samman. Ställvisa lagerfläckar och smärre solkigheter. Enstaka starkare fläckar. Lagad reva i första titelbladet. Maskhål i övre marginalen på s. 17-48. På frampärmens insida ett blått litet lacksigill med pappersrester, sannolikt efter en auktionsetikett. Äldre namnteckning G. R. Ahlman (?) och Adelborgs kollationering i blyerts. Warmholtz Bibliotheca historica Sueo-Gothica 8892. Innehåller en rad intressanta historiska texter, varav flera om det svenska språket, till exempel Ekholms svar till Hof rörande den svenska ortografin. I övrigt kan nämnas texter som ”Berättelse om staden Visbys ok ön Gottlands forna öden intill 1570” och ”Hwadan staden Köping fordom blifit kallad Laglösa Köping” samt flera om landhöjningsfrågan. Auktionskommissarien, publicisten och Gjörwellmedarbetaren Erik Ekholm (1716-84) karaktäriseras av Lindroth som ”närmast reaktionär i sina stavningsprinciper”.

Stockholm, Centraltryckeriet, 1922. XII,100 s. Häftad och obetydligt nött. Minimal pappersförlust nederst på ryggen. Dedikation till ”Vännen Henry Nilsson med hjärtlig tillägnan från Birger Sjöberg”. Författarens debut. Det finns två tryckningar av Fridas bok med tryckåret 1922. Den absoluta förstaupplagan skall som i detta ex. sakna en rättelse på sista sidan. Henry Nilsson var medarbetare på ”Helsingborgs-postens” redaktion där Birger Sjöberg arbetade från 1907.

Nyköping, Kongl. tryckeriet, 1760. 12:o. (7),49 s. + (HIÄRNE, URBAN) Grundelig underrättelse, huru mineralwatnet wid Medewij uti Östergöthland, bäst skal brukas, och på hwad sätt diæten skal hållas, hwar efter ock de, som sig af de andra brunnar i Swerige betiäna, kunna (med behörig limitation) sig ställa och rätta. Nyligast uti största korthet sammandragen. Tryckt i Stockholm år 1708 och nu å nyo uplagd. Nyköping, Kongl. tryckeriet, 1760. 12:o. 48,(12) s. Häftad i samtida stänkdekorerat pappomslag med stänkta snitt och spår av äldre titeletikett. Ryggen något nött och med lite nagg upp- och nedtill. Enstaka obetydliga småfläckar. Det första arbetet med en liten tonad fuktfläck i inre marginalen fram till s. (4) och delvis in i texten på s. 10-25. Från Ericsberg. Warmholtz Bibliotheca historica Sueo-Gothica 1119 för det andra arbetet. Bibliotheca Walleriana 4446 respektive 4445 med felaktig kollationering. Första upplagan av det andra arbetet utkom i själva verket 1702. Det var den andra upplagan som trycktes 1708. Avslutas med brunnsböner översatta ur Müllers ”Wasser-Andacht” och ett avtryck av ”Kongl. maj:tz placat, angående Medewij suur-brunn” från 1681. Hiärne skriver i sitt förord att han låtit trycka denna handledning eftersom alla tidigare skrifter om Medevi hälsobrunn nu ”äro upköpte och skingrade”.